I wanna be your hero, kapitel 30

- Här ska gå, sa Linnea och pekade in på en gata.
- Okey jag ska framåt, sa jag lite besviket.
- Okey men vi ses snart hoppas jag, sa Linnea och log mot mig.
Hon gav mig en kram och jag kände mitt hjärta banka snabbare än någonsin.
- Hejdå, vi ses snart det lovar jag, sa jag innan jag fortsatte gå.
Hela vägen hem var Linnea det ända jag kunde tänka på.


Harrys perspektiv:
Jag sträckte ut armen och tog tag I min mobil som låg på nattduksbordet.
Klockan visade 01.43.
Jag suckade och la tillbaka mobilen på nattduksbordet.
Bellas huvud låg på min bröstkorg.
Jag kände hennes djupa och långsamma andetag.
Jag blundade och lyckades äntligen somna efter någon timme.
Nästa morgon vaknade jag av att jag hörde Bella gråta.
Jag slog snabbt upp ögonen och såg Bella sitta upp och hålla händerna på magen.
Jag satte mig upp och la armen runt henne.
- Vad är det gumman? Frågade jag.
- Hon sparkar, sa Bella tyst.
Jag la försiktigt mina händer på Bellas mage.
Jag kände tårarna rulla ner för mina kinder.
Jag kände henne sparka.
Min lilla flicka.
Jag log mot Bella och hon log mot mig.
Jag la mina händer på hennes huvud istället och kysste henne.

Nialls perspektiv:
Jag hade smsat lite med Sanna.
Jag hade även erkänt för mig själv att jag faktiskt var kär i henne.
Men jag kände på mig att hon inte var kär i mig.
Ärligt talat så kändes det som om jag var ivägen.
Hon skulle ju börja plugga och allt.
Zayn kom in i vardagsrummet.
Han såg lika bekymrad ut som mig.
- Har det hänt nått? Du ser bekymrad ut, sa jag och försökte le.
- Asså jag vet inte, inget har väl direkt hänt, sa Zayn och satte sig i soffan.
- Jag tror inte Linnea ser mig som mer än en kompis och problemet är att jag tror att jag är kär i henne, sa Zayn.
- Jag har exakt samma problem med Sanna, sa jag utan att tänka.
- Så du är kär i Sanna? Frågade Zayn och lät genast lite gladare.
- Asså… började jag men jag visste inte vad jag skulle säga så jag vart tyst.
- Jag visste det, ni är söta tillsammans! Sa Zayn och log.
- Samma med dig och Linnea, sa jag.
- Problemet är bara att jag tror aldrig jag och Linnea kommer kunna vara söta tillsammas eftersom jag känner på mig att hon inte är kär i mig, sa Zayn.
- Men… började jag.
- Tänk inte så, allt kommer nog bli bra i slutet, sa jag och log.
- Och om allt inte blir bra då är det inte slutet, sa jag sedan.
Zayn log mot mig.
- Du har nog rätt.

Liams perspektiv:
Dagen gick ganska fort.
Jag hade vaknat, gått ut på stan och ätit frukost med Danielle, shoppat lite med Danielle och ätit lunch med Danielle… Jag hade varit med Danielle i stort sätt hela dagen.
Vi passade på att umgås nu när vi båda var hemma.
Snart skulle Danielle iväg och dansa i en musikvideo och jag och killarna skulle på en arena tour i England i ungefär 3 månader.
Bella skulle med oss.
Jag och killarna hade ätit middag och nu satt vi och kollade tv.
Jag saknade Harry och Bella.
Jag satt i soffan och tänkte på lite olika saker.
Snart skulle Bella åka hem, tiden hade gått fort.
Innan jul skulle Bella och jag åka hem till Wolverhampton.
Vi skulle fira jul där och sen skulle jag åka hit till London igen.
Utan Bella.
Jag började nästan gråta när jag tänkte på det.
Bella var som en i gänget nu, jag ville inte att hon skulle åka hem.
Jag vet att det var lite mer än 4 månader kvar.
Men ändå, jag ville aldrig att min lillasyster skulle åka hem.
Jag tänkte på hennes studier.
Jag var inte säker på om hon verkligen gör det hon vill göra.
Hon skulle gå naturvetenskap och teknik programmet på en vanlig gymnasieskola i Wolverhampton.
Jag hade pratat med mamma över telefon när Bella ansökte.
Jag hade suttit och kollat runt på olika gymnasieskolor och dom hade riktigt bra musik, dans och juridik program på olika ställen i England.
En jag verkligen fastnat på fanns här i London.
Jag tror att den skolan skulle pas…
- Jag mår inte så bra, god natt! Sa Louis och gick upp mot hans rum.
- Okey, god natt! Ropade Niall efter honom.
Jag kollade klockan på min mobil, 20.14.
- Går det något bra på TV? Frågade jag och Niall ryckte på axlarna.
Han tog upp tv kontrollen från soffbordet och började bläddra igenom olika kanaler.

Harrys perspektiv:
Jag och Bella hade varit ute och ätit och nu stod vi längst upp i Eiffel tornet.
- Det var här vi var på vår första dejt, sa jag och log mot Bella.
- Ja, sa hon med ett stort leende på läpparna.
Jag gick närmare Bella och tog ett djupt andertag.
Jag tog hennes hand och jag kände hennes värme sprida sig genom mig.
- Bella? Frågade jag försiktigt.
- Ja? Frågade hon och vände sig mot mig.
Jag tog hennes andra hand och log.
Sen gick jag ner på ett knä.

Isabellas perspektiv:
Jag kände mitt hjärta slå fortare och fortare.
Han gick ner på ett knä.
Jag bara stod där helt chockad.
- Isabella Payne, jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vet att du är den ända jag kommer älska, sa han.
Jag stod fortfarande bara där och såg chockad ut och sen fortsatte han.
- Du är den ända för mig, jag behöver dig och jag kan inte leva utan dig.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken, men jag lyckas hålla tårarna tillbaka.
- Om du vill så behåller vi barnet, vi kan ge henne ett fint namn och en bra uppväxt, sa Harry och log.
- Vi kan skaffa ett hus och en katt, vi kan bli en familj, sa han sedan.
Jag stod fortfarande där och såg chockad ut.
- Jag älskar dig, sa Harry tystare och log.
Sen släppte han mina händer och tog fram en liten ask.
- Därför så undrar jag, sa Harry först.
Jag kände hur mitt hjärta bankade fortare än det någonsin gjort.
- Isabella Payne, vill du gifta dig med mig?



Tack för hög statestik och alla kommentarer! :D
Nu börjar de bli ganska spännande va? ;)
Tror ni att ni kan klara minst 10 kommentarer? :)
Skulle va sjukt kul! :D


I wanna be your hero, kapitel 29



Tiden gick fort och när första filmen var slut så var klockan runt 22.
- Vill ni se en till? Frågade Niall.
Alla nickade och Niall gick och satte i en romantisk komedi.
Jag kände hur Eleanor la sitt huvud på min axel.
Jag log och la min armt runt henne.


Harrys perspektiv:
Jag och Bella satt inne på ett mysigt cafe och åt lunch.
Klockan var runt 14 så det var en ganska sen lunch.
På förmiddagen hade vi varit på museet Lovren.
Det hade varit väldigt kul faktiskt.
- Kan vi köpa isglass sedan? Fråga Bella plötsligt.
- Visst, svarade jag och log.
- Bra, jag är jättesugen på isglass, sa hon och log.
Jag log mot henne.

Nialls perspektiv:
”Hej, lust att träffas idag?:) / Niall”
Jag granskade smset ett tag innan jag tog bort det.
”Tjena Sanna, vad gör du? / Niall”
Jag kollade på mobilskärmen ett tag.
- Nej, sa jag tyst för mig själv och tog bort allt.
”Hej Sanna, vad gör du? Vill du träffas? / Niall”
Jag kollade på smset ett tag.
Det där ser nog bra ut, intalade jag mig själv och min tumme närmade sig ”skicka” knappen.
Men jag ångrade mig och tog bort allt.
Varför ska jag vara så himla feg? Frågade jag mig själv lite argt.

Isabellas perspektiv:
Jag och Harry promenerade längst gatorna i Paris.
Det var romantiskt även fast jag visste att säkerhetsvakter gick en bit ifrån oss.
Vi gick hand i hand med varsin isglass i andra handen.
Vi kollade på alla vackra hus och njöt av de sköna vädret.

Sannas perspektiv:
Jag satt i mitt rum och surfade runt på twitter på min dator.
Linnea var ute och handlade.
Jag hörde min sms signal.
Jag kände mitt hjärta slå fortare.
Tänk om det var Niall?
”Vill du ha  ljust eller mörkt bröd?”
Jag suckade.
Det var från Linnea.
”Det spelar ingen roll”
Jag knappade fort in svaret och skickade smset.
Varför hade jag ens trott att det var Niall?
Varför skulle han smsa mig?
Jag fortsatte surfa runt på twitter.

Louis perspektiv:
- Niall! Ropade jag.
- Ja? Hörde jag han ropa tillbaka.
- Zayn ska gå och handla, vill du ha nått speciellt? Frågade jag.
- Och snälla säg en sak och inte hundra saker! Ropade jag sedan.
- Det är lugnt, jag behöver inte ha nått! Ropade Niall tillbaka.
- Okey! Ropade jag tillbaka lite förvånat.
- Jag går till Danielle nu! Hörde jag sedan Liam ropa ifrån hallen.
- Okey, ha så kul! Ropade jag tillbaka.
- Ja det ska jag! Ropade Liam och skrattade lite innan han stängde dörren.
Jag skrev snabbt ner lite saker på en lista och gav listan till Zayn.
Han log mot mig och gick mot hallen.
Jag hörde Zayn ropa hejdå och sen stänga dörren efter sig.
Jag gick upp till Nialls rum och knackade på.
Jag tog i dörrhandtaget bara några sekunder efter jag knackat på men det var låst.
- Niall öppna! Sa jag och jag hörde ett klickande ljud.
Jag öppnade dörren och såg Niall ligga på hans säng med en tv kontroll i handen.
Jag satte mig på sängen och kollade mot Nialls tv.
Han satt och bläddrade igenom olika kanaler och verkade inte speciellt intresserad av att kolla på TV över huvud taget.
- Niall, vad är det? Frågade jag.
- Vad? Frågade Niall med en konstig ton i rösten.
- Du har låst dörren och sitter själv på ditt rum, ville inte ha något från affären och jag har inte hört dig skratta eller prata idag, sa jag.
Han mumlade något i stil med ”jaha och vad är det med det?”.
- Niall? Sa jag frågande och tog tv kontrollen ifrån honom och stängde av tv:n.
- Vad är det som är fel? Frågade jag och kollade allvarligt på honom.
- Inget, sa Niall och kollade ner på sina händer.
- Nähä, kolla mig i ögonen och säg det! Sa jag och kollade allvarligt på Niall.
- Tjejproblem, sa Niall tyst.
- Prata på, jag lyssnar! Sa jag lugnt.
- Har du någonsin känt att du hör ihop med någon? Frågade Niall.
Jag nickade.
- Någon du knappt vet vem det är, du bara känner att du vill vara med den här personen? Frågade Niall sedan.
- Så var det i början med Eleanor, sa jag och log.
- Och du känner att du behöver den här personen men den personen vet inte om det? Frågade Niall med en ledsen ton i rösten.
- Ja och då borde man berätta det för den här personen, sa jag och log lite lätt mot honom.
- Jo men tänk om du inte vågar, sa Niall och kollade bort.
- Niall, vem du än gillar så lovar jag att dom kommer gilla dig tillbaka för du är en schysst kille! Sa jag.
Niall suckade.
- Är det nog? Frågade han.
- Niall du är många tjejers dröm, du är ödmjuk, rolig, schysst och en underbar person! Sa jag och försökte muntra upp honom.
- Och jag är säker på att vem du än gillar så kommer hon som sagt att gilla dig tillbaka, annars så har du i alla fall försökt och då är det hennes förlust, sa jag.
- Så är livet, sa jag sedan.
- Man måste satsa för att vinna, sa jag till sist och log mot honom.
Han log tillbaka.
- Tack Louis, sa han.

Liams perspektiv:
Jag gick mot Danielles hus.
- Liam! Hörde jag någon ropa.
Jag vände mig om och såg Danielle.
- Hej, jag har varit och handlat, sa hon och log.
I hennes hand hade hon en påse.
- Här jag tar den, sa jag och log mot henne.
Jag tog påsen och vi började gå mot hennes hus.
Danielle låste upp dörren och gick in i köket.
- Hej Liam! Sa Danielles mamma och log mot mig.
- Hej! Sa jag glatt.
Danielles familj bodde hos henne i en vecka för dom var här och hälsade på.
- Vill du gå ut och gå? Frågade Danielle och log mot mig.
- Visst, det är ju underbart väder! Sa jag.
- Jag och Liam går ut och går, sa Danielle till hennes mamma och sen gick vi mot hallen för att ta på oss våra skor och gå ut.
- Förresten, vill du äta middag här ikväll? Frågade Danielle och log mot mig.
- Ja gärna, sa jag och log mot henne.
Jag tog hennes hand och sen fortsatte vi gå.

Linneas perspektiv:
Mataffären låg bara några gator bort från min och Sannas lägenhet.
Jag hade varit här i minst en timme och det kändes som om det var omöjligt att hitta det jag behövde ha.
Jag gick igenom listan igen när jag hörde någon säga hej.
Jag kollade upp från listan och såg Zayn stå framför mig.
- Hej, sa jag glatt.
- Ute och handlar? Frågade Zayn och skrattade.
- Ja men det går inte så bra, jag vet inte vart nått finns någon stans, sa jag och skrattade ännu mer.
- Låt mig hjälpa dig, jag handlar ofta här, sa Zayn och log mot mig.
- Okey, jag ska ha mjöl, sa jag och såg mig förvirrat omkring.
- Hitåt, sa Zayn och log.
Vi började gå mot mjölet.

Zayns perspektiv:
Jag kände mitt hjärta banka fortare än vanligt.
Jag hjälpte Linnea hitta allt hon behövde och sen gick vi och betalade.
- Var bor du och Sanna? Frågade jag och log.
- Bara några gator ifrån dig och killarna, svarade hon och log.
- Okey då kan vi ju göra sällskap en bit, sa jag glatt.
- Ja, svarade hon och log.
Vi gick med varsin påse i handen och pratade om allt möjligt.
Mest om vad Sanna och Linnea skulle studera, om hur det var för mig att åka på turnéer och sånt.
Vi skrattade en hel del.
- Här ska gå, sa Linnea och pekade in på en gata.
- Okey jag ska framåt, sa jag lite besviket.
- Okey men vi ses snart hoppas jag, sa Linnea och log mot mig.
Hon gav mig en kram och jag kände mitt hjärta banka snabbare än någonsin.
- Hejdå, vi ses snart det lovar jag, sa jag innan jag fortsatte gå.
Hela vägen hem var Linnea det ända jag kunde tänka på.



Tack för kommentarerna!
Det här kapitlet blev i många olika perspektiv men det är väl bra att få med alla lite då och då? :)


I wanna be your hero, kapitel 28


Jag visste att klockan var runt 19 i Paris nu men här hemma i London var klockan bara runt 18.
Linnea och Sanna skulle komma vilken sekund som helst.
Danielle hade kommit för en kvart sedan och hon och Liam satt i vardagsrummet och snackade.
Eleanor skulle komma lite senare, runt 18.30.
Jag hörde hur det ringde på dörren och jag tog ett djupt andetag innan jag gick för att öppna.


Linneas perspektiv:
Jag kan inte fatta det.
Jag och min kompis hade alltid drömt om att studera i London och nu skulle vi gå i skolan här.
Och det jag verkligen inte kunde fatta var att jag och Sanna stod här i dörröppningen till One Directions hus.
Jag hade Zayns nummer och nu stod han framför mig med ett leende på läpparna.
Allt kändes som en dröm.
Jag ville bara hoppa upp och ner och skrika.
Jag såg på Sanna att hon också ville det.
Jag tog ett djupt andetag för att lugna ner mig och sedan log jag mot Zayn.
Jag och Sanna tog av oss skorna och följde med Zayn in i köket.
Där stod Niall, Louis, Liam och Danielle och log mot oss.
Jag kunde verkligen inte fatta att de här var sant.
- Hej, jag heter Danielle, sa Danielle och log mot oss.
- Jag är Niall, sa Niall.
- Jag  är Louis, sa Louis.
- Jag är Liam, sa Liam.
- Eleanor kommer om ett tag, sa Louis och log mot oss.
- Okey, jag är Linnea! Sa jag och log.
- Och jag är Sanna, sa min kompis och log.
- Så det är du som är Linnea? Frågade Louis och log.
Jag nickade och log.
- Zayn pratar om dig hela tiden! Sa Louis och log retsamt mot Zayn.
- Käften! Sa Zayn och slog till Louis på armen.
Niall och Danielle skrattade.
Liam bara stod och kollade konstigt på Zayn och Louis innan han också bröt ut i skratt. Vi stod alla och skrattade när vi hörde att det ringde på dörren.
- Eleanor! Skrek Louis och sprang mot dörren.
- Aww vad gulligt, sa Danielle och kollade mot Liam.
- Varför gör du aldrig så när jag kommer? Frågade Danielle Liam lite retsamt.
- Det är för att han sitter och är helt hyper ungefär en timma innan du kommer hit, sa Niall och skrattade.
Danielle skrattade och kollade på Liam.
- Tyst Niall, jag brukar inte alls vara hyper, sa Liam och log.
- Nä men du går runt och frågar saker som ”ser mitt hår bra ut?”, ”vad är klockan?” och ”när kommer Danielle?”,  sa Niall och log.
- Okey sant, sa Liam och log.
Liam la armen runt Danielle och hon log.

Sannas perspektiv:
Eleanor och Louis kom in till köket.
- Hej, jag heter Eleanor, sa Eleanor och log mot mig och Linnea.
- Jag heter Sanna, sa jag och log tillbaka.
- Jag heter Linnea, sa Linnea sedan.
- Okey, kul att träffas! Sa Eleanor och log.
Jag och Linnea log tillbaka och ungefär 20 minuter senare så satt vi allaihopa vid matbordet och åt kött och potatis.
- När börjar ni skolan? Frågade plötsligt Zayn och log mot mig och Linnea.
- Om två veckor, sa Linnea med ett ännu större leende.
- Sommaren har gått fort! Utbrast Niall.
- Ja det är snart höst, sa Danielle och log.
- Det känns som om det var igår skolan slutade, sa jag och skrattade lite.
Jag såg Niall sitta och le mot mig.
Jag log tillbaka och tog sen en klunk av min cola.
Vi satt länge och pratade.
Jag undrade vart Harry och Isabella var någon stans.
Efter ett tag så fick jag svar på frågan utan att ens behöva fråga.
- Har du pratat med Isabella? Frågade Danielle Liam med ett leende.
- Ja dom har det bra, sa Liam och log.
- Vart är Harry och Bella? Frågade Elenor förvirrat.
- I Paris, Bella fick en resa av Harry i födelsedagspresent, sa Liam och log.

Louis perspektiv:
Efter middagen satte vi oss i soffan och kollade film.
- Tur att Harry inte är här, då hade vi blivit tvungna att kolla på Love Actually, sa jag och skrattade lite.
Alla skrattade och sen fortsatte vi kolla på filmen.
Tiden gick fort och när första filmen var slut så var klockan runt 22.
- Vill ni se en till? Frågade Niall.
Alla nickade och Niall gick och satte i en romantisk komedi.
Jag kände hur Eleanor la sitt huvud på min axel.
Jag log och la min armt runt henne.



Tack för alla kommentarer! :)


I wanna be your hero, kapitel 27

- Jag lagar kyckling ikväll, sa jag när jag kom in i köket och log.
- Okey , svarade Liam och log mot mig._
Jag kastade en blick på Niall men han märkte inte det, han höll på att duka.
Jag andades ut.
Tur att han inte hade kommit på vem jag smsade med.


Zayns perspektiv:
- Hejdå Harry, sa jag och kramade om honom.
- Hejdå Zayn, svarade Harry innan han kramade mig tillbaka.
Jag gav Bella en hejdå kram och sen kände jag min mobil vibrera i fickan.
Alla killarna gav Harry och Bella kramar och sa hejdå och sen försvann dem ut genom dörren.
Nu var Harry och Bella på väg mot Paris.
Dom skulle vara borta i 4 dagar, jag skulle faktiskt sakna dem.
Jag gick mot vardagsrummet och kom plötsligt ihåg att min mobil hade vibrerat.
Jag tog upp mobilen och log.
På skärmen såg jag namnet ”Linnea”.

Harrys perspektiv:
Jag och Bella klev ur taxin som hade kört oss till flygplatsen.
Några säkerhetsvakter omringade oss och någon timme senare så satt vi på flygplanet.
- Jag kommer ihåg första gången jag träffade dig, sa jag och log mot Bella.
- Jag skjutsade Liam till flygplatsen och… sen vart jag tyst.
- Och vad? Frågade Bella och log.
- Och sen såg jag dig och det kändes som om nån högg mig i hjärtat på ett bra sätt, sa jag och tog hennes hand.
Hon log mot mig.
- Jag har alltid tyckt att du är sjukt söt, sa Bella glatt.
- Jag kommer ihåg hur du hade sagt att du varit nervös inför flygingen, sa jag och log mot henne.
- Och nu sitter du här, för att flyga för fjärde gången på så kort tid, sa jag.
Hon nickade och log.
- Jo jag har blivit bättre när det kommer till de där med flygningar, sa hon och skrattade.
- Du är modig du, sa jag och log stort mot henne.
Hon log mot mig och efter ett tag hade hon somnat på min axel.
Jag pussade henne lätt på pannan och sen tog jag upp min mobil.
Jag klickade på twitterikonen och började skriva en tweet.
”On my way to Paris with my beautiful girl @isabellapayne, we  miss the boys haha;)”
Jag funderade ett tag och sen tog jag bort allt.
Jag orkade inte tweeta nu.
Jag tog ett djupt andertag och la försiktigt mitt huvud på Isabellas och somnade sedan ganska fort.

Louis perspektiv:
Jag såg Zayn stå där med sin mobil i handen så jag smög upp bakom honom och såg att han hade fått ett sms från en tjej som hette Linnea.
- Vem är Linnea? Frågade jag lite retsamt.
Zayn stoppade snabbt mobilen i hans ficka.
- Ingen, sa han sedan.
- Så det är det hon heter? Hörde jag Niall fråga.
- Jajamän, sa jag och satte mig bredvid Niall i soffan.
- För någon dag sen då bara jag och Zayn var hemma så smsade han med någon och jag fick aldrig veta vem det var, sa Niall och log.
Jag vände på mig och kollade på Zayn.
- Vad? Frågade han och skrattade.
- Kom! Sa jag.
- Okey? Sa Zayn frågandes och gick mot soffan.
- Berätta allt om Linnea! Sa jag bestämt.
Zayn skrattade lite.
- Zayn berätta! Sa Niall och log.
- Vem är Linnea? Frågade jag igen.
-Linnea? Frågade Liam som nyss kommit in i vardagsrummet.
- Ja Zayn smsar med någon tjej som heter Linnea, sa Niall lite retsamt.
Liam satte sig i en fotölj.
- Berätta allt Zayn! Sa han och log.

Zayns perspektiv:
Jag tog ett djupt andetag och sen började jag berätta.
- När vi hade landat i London efter att vi hade varit i LA så stod det ju massa fans och väntade på oss…
- Är hon ett fan? Avbröt Louis mig.
- Låt mig berätta klart, sa jag och skrattade.
- Hon och hennes kompis är från Sverige och dom hade landat ungefär samtidigt som oss, sa jag.
- Dom visste inte att vi skulle vara på flygplatsen, men i alla fall så kom dom fram för att få autografer och då ni killar var och pratade med andra fans så pratade jag med henne och sen bytte vi nummer, sa jag sedan.
- Okey, sa Louis och log.
- Vad gör dom här i London? Frågade Liam nyfiket.
- Dom ska plugga här till hösten så dom har flyttat hit nu, svarade jag.
Killarna log och kollade på mig.
- Vi är bara kompisar, sa jag.
- Än så länge, sa Liam och skrattade.
Louis och Niall började också skratta och tillslut kunde jag inte hålla mig för skratt.
- Men Danielle kommer hit ikväll, Louis du kan ju bjuda hit Eleanor och Zayn du kan ju bjuda hit Linnea och hennes kompis så Niall också kan vara med en tjej, sa Liam och skrattade lite.
- Jag tycker det låter jättebra, sa Louis och reste sig för att gå och ringa Eleanor.
- Jaha okey då, sa jag och log.
”Hej, jag undrar om du och Sanna vill komma hit ikväll?
Det blir jag, du, Sanna, Louis, Eleanor, Liam, Niall och Danielle:)”
Jag knappade snabbt in smset och skickade det.
Någon minut senar fick jag svar.
”Hej! Det låter jättetrevligt, vilken tid ska vi komma?”
- Liam vilken tid ska dom komma? Frågade jag.
- Runt 18, svarade han.
- Okey, sa jag och kollade ner på mobilen och började knappa in ett svar åt Linnea.
”Kom runt 18:)”
Jag skickade smset och gick sedan upp för att ta en dusch.

Isabellas perspektiv:
Klockan var runt 19 och jag och Harry hade landat i Paris för lite mer än en timme sedan och nu satt vi på hotellet.
Vi satt i soffan och kollade film.
Vi hade köpt lite chips och läsk och satt bara och hade mysigt.
Jag kände på mig att dom här dagarna skulle bli underbara.

Zayns perspektiv:
Jag visste att klockan var runt 19 i Paris nu men här hemma i London var klockan bara runt 18.
Linnea och Sanna skulle komma vilken sekund som helst.
Danielle hade kommit för en kvart sedan och hon och Liam satt i vardagsrummet och snackade.
Eleanor skulle komma lite senare, runt 18.30.
Jag hörde hur det ringde på dörren och jag tog ett djupt andetag innan jag gick för att öppna.


Tack för alla kommentarer!
Linnea och Sanna är vinnarna av tävlingen och därför får dom vara med i novellen utifall någon undrar :)

Nu ska jag nog städa lite och sedan gå till en kompis så uppdateringen kanske inte kommer bli bäst;) 

 


I wanna be your hero, kapitel 26

Han tog ett djupt andertag och lyckades äntligen få fram det han ville säga.
Det kändes som om någon slog mig i magen eller hög mig i hjärtat.
Jag visste inte om det var bra eller dåligt, jag kunde inte riktigt tyda mina känslor.
Jag vart chockad, bekymrad, lycklig och glad på samma gång.
- Liam jag tänker fria till Isabella.



Harrys perspektiv:
Så nu var det sagt.
Liam såg ut att fundera på vad han skulle säga.
Han såg väldigt chockad ut.
- Okey, fick han fram med ett leende.
- Är du okey med det? Frågade jag lite förvånat.
Jag hade väntat mig att Liam skulle bli arg.
- Ja det är väl okey men är du säker? Frågade Liam.
Han verkade fortfaranda vara lite chockad.
Jag nickade.
- Vi behöver ju inte gifta oss än eller så, jag bara… sa jag men tystnade.
Liam bara nickade och log lite.
- Jag kan inte säga att jag gillar idén eftersom ni är så unga, sa Liam.
- Men ni passar bra tillsammans och Bella förtjänar en så bra kille som dig, sa Liam.
- För alltid, sa han sedan lite tystare.
Jag log.
- Tack, sa jag och kramade om Liam.
Jag kände mig lättad.
Liam hade inte blivit arg.
Jag trodde att han skulle bli det.
- Hur länge är ni i Paris? Frågade Liam sedan med ett leende.
- 4 dagar, svarade jag.
- Okey när åker ni? Frågade Liam sedan.
- Om 2 dagar, sa jag.
- Okey, sa Liam och log mot mig.
- Men du Liam? Frågade jag.
- Ja? Svarade han.
- Lova mig att du inte berättar för någon, sa jag sedan.
- Om att du ska fria? Frågade Liam lite retsamt.
Jag nickade.
- Jag lovar, sa Liam och log på mig.

Nialls perspektiv:
Jag, Louis, Bella och Zayn hade gått in för ett tag sedan.
Louis hade åkt till Eleanor, Bella hade åkt för att handla med Harry och Liam och Zayn hade gått och satt sig i soffan.
Tyst smög jag in i vardagsrummet och såg Zayn sitta på soffan.
Han verkade kolla mer på hans mobil än på tv:n.
-Vem messar du med? Frågade jag retsamt.
Zayn kollade upp från mobilskärmen.
- Hej, jag visste inte att du var här, sa han och skrattade.
Jag skrattade lite.
- Men seriöst vem messar du med? Frågade jag sedan.
- Ingen, sa Zayn.
Han kollade bort och bet sig lite lätt i läppen.
- Du ljuger! Ropade jag skrattandes och satte mig bredvid honom i soffan.
- Nä, sa Zayn och försökte låta oskyldig.
- Jo jag känner dig och jag vet att när du döljer något så biter du dig i läppen! Sa jag retsamt.
- Jag tweetade, sa Zayn och log.
- Ja eller hur, sa jag och tog upp min mobil ur fickan.
Jag klickade på twitterikonen och gick in på ”Following” och letade reda på Zayn.
- Jag visste att du inte tweetade, sa jag och visade honom min mobil.
Jag hade gått in på hans twitterlogg och hans senaste tweet var några dagar gammal.
Zayn bara skrattade åt mig.
Jag skrattade jag också och sen kom Bella, Harry och Liam in i vardagsrummet.
Dom kollade lite konstigt på oss.
Jag och Zayn satt och skrattade som idioter åt ingenting.
- Vi är hemma, hörde jag Harry säga.
Jag bara nickade och sen gick dem in i köket.
- Niall vi köpte Nando’s till lunch! Ropade Liam från köket.
- Ja! Skrek jag och hoppade upp från soffan och sprang in i köket.

Zayns perspektiv:
Jag skrattade åt Niall när han sprang in i köket, han älskar verkligen Nando’s.
Jag reste mig från soffan och gick in i köket.
- Jag lagar kyckling ikväll, sa jag när jag kom in i köket och log.
- Okey , svarade Liam och log mot mig._
Jag kastade en blick på Niall men han märkte inte det, han höll på att duka.
Jag andades ut.
Tur att han inte hade kommit på vem jag smsade med.



Förlåt för ett kort och ganska tråkigt kapitel, ett längre och mer spännande kapitel kommer snart!
Tack för era mail och kommentarer, 12 kommentarer på förra kapitelet!

Jag har fått in över 10 bidrag till tävlingen och jag kan säga att det kommer bli svårt att avgöra vilka som ska vinna!
Vinnarna avslöjas tidigast i kväll! :)


I wanna be your hero, kapitel 25


Jag tog upp min mobil och kollade på skärmen.
”Harry Styles”
Jag svarade och satt och pratade med Harry en stund.
- Okey hejdå, sa jag och la på efter att vi hade pratat i minst 5 minuter.
- Vem var det? Frågade Niall med munnen full av mat.
- Harry, svarade jag skrattandes.
Då kollade alla killarna på mig.
- Vad ville han? Frågade Zayn lite oroligt.
- Dom har ju varit på ultraljud, började jag och kände en tår rulla ner för min kind.
Killarna kollade frågande på mig.
- Det är en flicka, sa jag och log stort.


Isabellas perspektiv:
Jag och Harry åkte mot Subway efter ultraljudet. Vi skulle möta upp dom andra killarna.
Om jag ska vara ärlig så var jag ganska nervös för att träffa killarna.
Speciellt Liam.
Jag visste inte hur dom skulle reagera.
- Allt okey? Frågade Harry.
Jag nickade och han tog min hand innan vi gick in på Subway.
Jag tog ett djupt andetag och log.
- Hej, sa Harry.
Han lät lite nervös han också.
- Hej! Sa killarna i mun på varandra och sprack upp i leenden.
Jag och Harry drog två stolar till bordet där killarna satt och sen satte vi oss ner.
Där satt vi och pratade ett tag.
Killarna verkade reagera bra.
Jag andades ut och kände hur Harry la sin hand på mitt knä.

Liams perspektiv:
Jag tyckte inte om att Bella var gravid men det fanns inte så mycket mer jag kunde göra än att stötta Harry och henne nu. Bella är trots allt min syrra och Harry är en av mina bästa kompisar.
Men det var något i Harrys röst.
Jag hade hört på honom att han var lycklig när han hade berättat att det var en flicka.
Jag log mot Bella.
Först kollade hon med en orolig blick på mig men sedan log hon.
Vi satt på Subway länge och bara snackade.
Imorgon och dagarna fram över så skulle vi spela in lite låtar och sen skulle vi nog åka hem.
Paul hade ringt och sagt att vi inte stannar i mer än 4 dagar.

Två veckor senare

Harrys perspektiv:
- Liam det är något jag behöver prata med dig om, sa jag försiktigt och satte mig i soffan i vårat vardagsrum.
Vi hade varit hemma i London i lite mer än en vecka och om några dagar skulle jag och Bella åka till Paris.
- Vad? Frågade Liam och satte sig i soffan.
- Ehm… började jag och fick inte fram fler ord.
- Handlar det om Bella? Frågade Liam med en orolig ton i rösten.
- Handlar det om barnet? Frågade Liam sedan.
- Nja på sätt och vis, sa jag.
Jag kunde bara inte få fram de jag ville säga.
- Säg vad det är Harry, sa Liam.
- Jo… började jag och tog djupa andetag.
- Hon har fortfarande inte bestämt om hon vill ha kvar bebisen eller inte, sa jag sen.
- Har ni pratat om det? Frågade Liam.
Jag nickade.
- Jag tror att hon vill ha kvar barnet, de syns liksom på henne, sa jag tyst.
- Okey, vad vill du? Frågade Liam.
- Det är såklart jag vill ha kvar henne, hon är min dotter men Bella får göra valet, sa jag.
- Jag klarar mig vad som än händer, sa jag sedan.
Liam nickade.
Jag tog ett djupt andertag och öppnade munnen.
Inga ord kom fram.
Hur svårt kan det vara? Frågade jag mig själv.
Liam kollade på mig.
- Var det något annat Harry? Frågade han oroligt.
Ja! Tänkte jag för mig själv.
Jag öppnade munnen men helt fel mening kom ut.
- Har du eller Bella berättat för era föräldrar?
Jag visste inte hur jag skulle säga det jag ville till Liam så jag fortsatte slinga mig.
- För jag har inte sagt nått till min mamma än, sa jag sedan.
- Jag har inte sagt nått, svarade Liam.
- Jag har berättat om sjukhusvistelsen, resorna, hennes rum och om dig och Bella men inget annat, sa Liam sedan.
- Okey, sa jag.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, sa Liam sedan.
- Vad menar du? Frågade jag.
- Ja om jag ska berätta för mamma och pappa eller inte, svarade Liam.
- Jag tror jag ska låta Bella berätta, det blir bättre så, sa han sedan.
Jag nickade.
Jag hade fortfarande inte sagt det jag ville säga till Liam, jag hade bara slingrat mig.
Jag harklade mig och tog ett djupt andertag.
Men ännu en gång så fick jag inte fram några ord.
Liam bara satt och kollade på mig.

Zayns perspektiv:
Jag, Niall, Bella och Louis hade gått ut på gården för att spela fotboll.
Liam hade stått inne och pratat med Danielle över telefonen och Harry hade ingen lust att spela fotboll.
- Wow Bella du är ju grym på fotboll, sa jag och log.
- Jag spelar ju fotboll på fritiden, sa Bella och skrattade innan hon gjorde mål.
Vi spelade ett tag och sen satte vi oss ner i gräset och pratade.
Jag, Bella, Niall och Louis satt där och skrattade ganska länge.

Liams perspektiv:
Harry bara satt där.
Han såg ut att försöka finna ord.
- Liam jag… började han och bet sig sedan i läppen.
Han tog ett djupt andertag och lyckades äntligen få fram det han ville säga.
Det kändes som om någon slog mig i magen eller hög mig i hjärtat.
Jag visste inte om det var bra eller dåligt, jag kunde inte riktigt tyda mina känslor.
Jag vart chockad, bekymrad, lycklig och glad på samma gång.
- Liam jag tänker fria till Isabella.



Tack för kommentarerna, fortsätt så kommer kapitel 26 upp snart :)

Wieeeee jag har sett Ulrik Munther live och träffat honom!
Jag vet att det inte har något med One Direction att göra men jag är bara så himla glad! :)


I wanna be your hero, kapitel 24


Fansen var helt galna, dom slogs och skrek.
Jag kände hur dem tog tag i mina kläder och några slog till mig.
- Harry! Hörde jag plötsligt någon skrika med panik i rösten.
Det var Bella.
Jag såg hur hon ramlade ihop.
Jag kände hur hela jag frös till och jag såg Harrys panikfyllda ansiktsuttryck.
”Vafan?” ekade det i hela mitt huvud.


Isabellas perspektiv:
Jag satt på soffan i Niall och Louis hotellrum.
Harry satt bredvid mig och hade armen runt mig.
Louis och Zayn satt också i soffan och Niall och Liam satt i fotöljerna.
- Mår du bra? Frågade Liam och kollade på mig.
Jag nickade.
På flygplatsen hade det varit kaos, fansen hade varit galna.
Några fans hade slagit mig.
På magen.
Det var därför jag hade ramlat ihop.
Det hade gjort så fruktansvärt ont.
Jag hoppas att det inte skadat barnet bara.
Vi hade käkat pizza hos Niall och Louis och efter det hade vi kollat på film.
Tiden hade gått ganska fort och när filmen var slut hade Zayn och Liam gått till sitt hotellrum och jag och Harry hade gått till vårat hotellrum.
Jag satt på sängen och Harry stod och kollade på mig.
- Så jag antar att det är dags att vi pratar om de här, sa Harry efter en stund.
Jag nickade och la mig ner i sängen.
- Vad vill du göra med barnet? Frågade Harry.
- Jag stödjer dig vad du en väljer att göra! Sa han sedan.
- Jag vet inte Harry, sa jag bekymrat.
Han bara nickade och la sig ner bredvid mig.
- Vad du en väljer att göra så kommer allt bli bra, viskade han i mitt öra.
Jag log.
Harry reste sig och gick ut ur sovrummet.
Några minuter senare kom han in i sovrummet igen med en telefonkatalog och hans mobil i handen.
- Imorgon så går du och jag och gör en ultraljudsundersökning, sa han.
- Okey, svarade jag och satte mig upp i sängen.
Han satte sig ner bredvid mig och sedan slog han upp katalogen och letade efter numret till de närmaste sjukhuset.
Han satt och bläddrade i katalogen med en allvarlig min.
Jag skrattade lite åt honom och la mitt huvud på hans axel.
Harry hittade numret, ringde och fick en tid imorgon.
- Imorgon klockan 11, sa han och slängde katalogen och mobilen på en fotölj som stod nära sängen.
Han lyfte upp mitt huvud från hans axel och kysste mig.
Jag kände hur han flyttade sig närmare och närmare mig och snart så låg vi ner i sängen.

Harrys perspektiv:
Jag kysste henne och la mina händer på hennes höfter.
Då satte hon sig upp men ett oroligt ansiktsuttryck.
- Vad är det? Frågade jag oroligt.
- Jag vet inte, svarade hon och vände sig om för at resa sig ur sängen.
Jag drog tillbaka henne och bara satt där och kramade om henne.
Jag andades in hennes goda doft.
Hon satt där helt tyst och hade sina händer på mina.
Jag kändes hennes andertag.
Försiktig kysste jag henne på halsen, länge.

Liams perspektiv:
- Jag saknar dig sjukt mycket, sa jag till Danielle över telefonen.
Och det var sant.
Jag saknade Danielle sjukt mycket.
Jag hade träffat henne en dag och sen hade hon åkt iväg på familjesemester.
Hon skulle komma hem till London idag och jag skulle vara i LA i minst två veckor till.
Jag satt länge och pratade med Danielle.
Jag kände en tår rulla ner för min kind.
- Ja okey vi ses då, sa jag innan vi sa hejdå och la på.
Jag tog ett djupt andertag och la mig ner i sängen.
- God natt Zayn, sa jag och drog täcket över huvudet.
- God natt Liam, svarade Zayn som precis kommit in i sovrummet.
Han bytte om, släckte lampan och gick och la sig.
Jag var väldigt trött och somnade därför ganska fort.

Isabellas perspektiv:
Jag stod i framför spegeln i badrummet.
- Harry! Ropade jag.
- Ja? Fick jag som svar.
- Kom, du borde se det här! Ropade jag.
Han kom in i badrummet med en orolig blick.
- Vad har hänt? Frågade han.
- Lugna ner dig, sa jag och skrattade lite.
Harry log mot mig.
- Men kolla, sa jag och lyfte undan håret och pekade på min hals.
Harry bara skrattade.
- Harry du gjorde ett sugmärke! Sa jag och skrattade.
- Det var inte meningen, sa Harry skrattandes.
- Men ändå, sa jag och skrattade.
- Jag älskar dig, sa han och kysste mig lätt på läpparna.
Jag log.
- Jag älskar dig också men ändå, du gjorde ett sugmärke, sa jag och log ännu större.
Harry bara skrattade och gick ut ur badrummet.
Jag tog lite Foundation och täckte över sugmärket och sen tog jag lite puder över så att det skulle se så naturligt ut som möjligt.
- Redo? Hörde jag Harry ropa.
- Strax, svarade jag.
Jag och Harry skulle åka till ultraljudet nu.
Jag tog några djupa andertag.
- Nu gäller det, sa jag tyst för mig själv och gick ut ur badrummet.
Jag tog på mig mina skor och gick mot dörren.
Harry stod i dörröppningen.
Han pussade mig på panna och jag log.
- Allt kommer gå bra, sa han och log mot mig.
 Sen låste han dörren och vi åkte ner med hissen till lobbyn.
Utanför hotellet stod en taxi och väntade på oss.
Vi satte oss i taxin och sen var vi på väg mot ultraljudet.
Jag tror aldrig jag hade varit så här nervös tidigare i mitt liv.
Jag kände hur Harry la sin hand på mitt knä.
Jag kollade upp och såg hans stora leende.
Jag log tillbaka.

Louis perspektiv:
Jag, Zayn, Liam och Louis bestämde oss för att gå ner till stan och käka något, träffa fans och kanske kolla lite affärer.
Jag tog på mig mina skor och gick ut från mitt och Nialls hotellrum.
Några sekunder senare hörde jag dörren öppnas igen och Niall kom ut.
Tillsammans gick vi och mötte upp Liam, Zayn, Paul och några säkerhetsvakter.
Vi åkte ner till lobbyn med hissen och sen gick vi ut.
Solen stekte och det måste vara minst runt 20 plusgrader.
Jag tog på mig mina solglasögon och det dröjde inte länge innan massa fans hade samlats omkring oss.
Med ett leende så började jag och killarna skriva autografer och ta kort med fansen.

Harrys perspektiv:
Om några sekunder så skulle jag få se mitt barn.
Mitt alldeles egna barn.
Jag höll Bella i handen.
Hon log mot mig.
Sköterskan visade oss ultraljuds bilden och Bella log stort.
Jag kände en tår rulla ner för min kind.
Jag klämde försiktig på Bellas hand.
Sen fick vi beskedet.

Liams perspektiv:
Jag, Zayn, Niall och Louis satt inne på Subway.
Paul och säkerhetsvakterna satt en bit ifrån oss.
Vi skrattade och pratade.
Jag kände hur det vibrerade i min ficka.
Jag tog upp min mobil och kollade på skärmen.
”Harry Styles”
Jag svarade och satt och pratade med Harry en stund.
- Okey hejdå, sa jag och la på efter att vi hade pratat i minst 5 minuter.
- Vem var det? Frågade Niall med munnen full av mat.
- Harry, svarade jag skrattandes.
Då kollade alla killarna på mig.
- Vad ville han? Frågade Zayn lite oroligt.
- Dom har ju varit på ultraljud, började jag och kände en tår rulla ner för min kind.
Killarna kollade frågande på mig.
- Det är en flicka, sa jag och log stort.


 Tack för kommentarerna, fortsätt!
Förlåt för att jag inte uppdaterade igår men jag hade skolkonsert så jag var borta hela dagen och kvällen! :)
Jag och mina kompisar körde What makes you beautiful, det var askul:)

Uppdateringen kan bli dålig idag och imorgon!
Nu ska jag till mina kompisar Amanda, Samira och Grace och sen kommer min kompis Moa till mig och så sticker på på skridskodisco!
Sen sover hon över hos mig och imorgon har jag träning och sen så ska jag och Moa till en köpcentrum och se på Ulrik Munther! :)

Men jag ska försöka uppdatera så bra jag kan, vi hörs! :)


I wanna be your hero, kapitel 23

- Vänd på hjärtat, sa Harry sedan.
Försiktigt vände jag på silverhjärtat och såg att en liten text var inristad.
”I wanna be your hero Isabella Payne”
Jag kände tårarna rulla ner för kinderna.
Harry torkade dem med sin tumme.
- Tack, sa jag och log.



Liams perspektiv:
Jag tog mina prover och gick in i vårat rum igen.
- Gick allt bra? Frågade Harry.
- Jarå, min njure är helt okey, sa jag och log.
Harry log och kollade lättat på mig.
- Trasplationen närmar sig, är du redo? Frågade jag Harry.
Han tog ett djupt andertag och sen svarade han.
- Ja!
Jag log mot honom och kollade sedan mot Isabella.
- Fint halsband, sa jag och gick fram till henne.
- Det är från Harry, sa hon och log.
Jag kollade på Harry med ett leende.
Han log tillbaka.

Harrys perspektiv:
De sista jag såg innan jag sövdes ner var Bella.
Hon låg bredvid mig och kramade om halsbandet med ena handen.
Jag kom ihåg hur hennes ögon hade glittrat när jag hade satt på henne halsbandet.
”Allt kommer bli bra” tänkte jag för mig själv innan jag somnade.

Isabellas perspektiv:
När jag vaknade så låg jag i min sjukhussäng.
Liam satt och spelade på hans Ds och Harry sov fortfarande.
Liam verkade inte ha märkt att jag hade vaknat så jag harklade mig.
- Hej, hur mår du? Frågade Liam och log.
Jag tänkte efter lite, jag mådde bättre än jag någonsin gjort tidigare.
- Jag mår bättre än någonsin, svarade jag.
- Va bra, sa Harry.
Jag vände mig mot honom, han hade tydligen vaknat.
- Hej Harry, hur mår du? Frågade Liam.
- Jag mår bra, sa Harry och log.
Jag kände mig lycklig.
Allt hade gått bra.

Två veckor senare

Harrys perspektiv:
Allt hade gått bra med operationerna, jag och Bella hade mått lite dåligt på grund av att vi hade sövts ner men annars var det inget som var dåligt.
Vi hade varit hemma och tagit det lugnt.
Eleanor och Louis hade åkt till alperna och åkt skidor och Niall hade åkt hem till Mullingar, Irland.
Danielle hade varit och hälsat på innan hon åkte iväg på familjesemester och Zayns familj hade varit och hälsat på i några dagar.
Louis, Eleanor och Niall hade kommit tillbaka några dagar senare och sen hade inspelningarna och intervjuerna rullat på.
Just nu så satt jag på ett flygplan på väg till LA med killarna, Bella, Paul och några säkerhetsvakter.
Bella hade somnat på min axel.
När man satt på ett flygplan omringad av sovande personer så får man tid att tänka.
Jag började tänka på Bella, bebisen, vår resa, galan vi skulle gå på i LA och massa annat.
Jag började känna mig lite rädd.
Jag Bella hade inte bestämt vad vi skulle göra med barnet.
Det var för sent för abort och jag visste att hon inte ville göra abort.
Jag tog några djupa andertag.
”Allt kommer ordna sig Harry” tänkte jag.

Zayns perspektiv:
När planet hade landat och vi hade hämtat våra väskor så insåg vi att det skulle bli betydligt svårare att ta sig till hotellet än vi hade trott.
Den enormt stora flygplatsen var fylld med skrikande fans.
Säkerhetsvakterna omringade oss och vi började ta oss fram i skaran av galna fans.
Liam och Louis gick längst fram, Harry och Bella i mitten och jag och Niall längst bak.
Jag hörde Niall andas snabbare och snabbare.
Jag visste att han var klaustrofobisk.
- Djupa andertag mannen, sa jag och la min hand på hans axel.
Han nickade mot mig och log.
Fansen var helt galna, dom slogs och skrek.
Jag kände hur dem tog tag i mina kläder och några slog till mig.
- Harry! Hörde jag plötsligt någon skrika med panik i rösten.
Det var Bella.
Jag såg hur hon ramlade ihop.
Jag kände hur hela jag frös till och jag såg Harrys panikfyllda ansiktsuttryck.
”Vafan?” ekade det i hela mitt huvud.



Tack för kommentarerna, ni är bäst! :)
14 kommentarer på förra kapitlet, fortsätt!

Jag sitter och småbölar pga. det som hänt Zayn, hans morbor/farbror har gått bort.
Han stod Zayn nära och var den första som fick höra Zayn sjunga seriöst...
En familjemedlem som stod mig nära gick bort för några dagar sen så jag vet hur dåligt Zayn måste må...
#prayforzayn #staystrongzayn

Men en bra sak är att mamma har beställt ett One Direction halsband åt mig, jag är jätteglad för det! :D


I wanna be your hero, kapitel 22



Vi vände oss om och såg på Bella.
Hon skrattade lite smått med Zayn, Louis och Niall.
Louis drog skämt efter skämt och var så där allmänt rolig som han brukar vara.
Jag vart glad av att se Bella skratta och jag vart glad över att killarna fick henne på bättre humör.
Jag visste att hon skulle klara av det här, hon är stark!


Harrys perspektiv:
Natten var lång, riktigt lång.
Jag sov på en säng bredvid Isabella och mitt emot oss sov Liam.
Jag kunde inte somna, jag bara låg och lyssnade på vinden som slog emot fönsterna.
Jag låg där i flera timmar, jag kunde ibland höra hur Liam tog djupa andertag.
Jag klev upp ur sängen och gick fram till Bellas säng några gånger.
Jag böjde mig ner över henne, pussade henne lätt på munnen och viskade ”Jag älskar dig” i hennes öra.
Jag ville höra henne andas.
Jag låg och vände och vred på mig och somnade runt klockan tre på natten.

Liams perspektiv:
En sköterska väckte kom in och väckte oss.
Jag kollade klockan på min mobil, 09.17.
Sen kollade jag mot Bella och Harry.
Till min lycka så satt Bella upp.
Hon levde.
Harry däremot var jag inte helt säker på att han levde.
Han såg dödstrött ut och hade påsar under ögonen.
- God morgon, sovit bra? Frågade jag och log.
- God morgon på dig också, jag har sovit bra, svarade Bella.
- Ni då? Frågade hon sedan.
- Jag har sovit bra, svarade jag och kollade på Harry.
- Jo jag sov väl bra dom få timmarna jag sov, svarade Harry och gäspade.
Jag log mot honom och sedan klev jag upp och drog av mig min One Piece som jag sovit i.
Jag tog på mig en skjorta och ett par jeans.
- Liam vi ska ta några prover på dig först, sa Carol och log mot mig.
- Gör inget dumt, sa jag åt Isabella och Harry och skrattade innan jag följde med Carol.
Dom skrattade lite dom med.

Harrys perspektiv:
När Liam hade gått ur rummet så vände sig Bella mot mig.
- Harry du ska bara veta hur tacksam jag är att du gör de här, du räddar livet på Liam, sa hon.
- Om han hade gett sin njure till mig och dött så skulle jag aldrig kunna släppa det! Sa hon sen och kollade seriöst på mig.
- Jag räddar tre liv, sa jag och log.
Hon kollade på mig och log.
Jag klev upp ur sängen, gick till min väska och tog upp en liten ask.
Sen gick jag fram till Bella som låg i hennes säng.
Killarna och jag hade gett henne några burkar Ben & Jerry glass, ett nintendo Ds och tillhörande spel, några tidningar och några ”krya på dig” kort.
Jag hade även köpt en extra present inne hos guldsmeden.
- Bella, jag försiktigt och log.
- Ja? Frågade hon och kollade på mig med hennes vackra bruna ögon.
- Du ska veta att jag älskar dig över allt annat och jag skulle inte kunna leva om du dog, sa jag.
Hon log och sen fortsatte jag.
- Du betyder allt för mig och det kommer du alltid göra. Du är halva mig, utan dig är jag inte hel. Jag är glad att jag kan rädda dit liv sötnos.
- Aww du är ju för gullig, sa hon och log.
- Till dig, bara för att jag älskar dig, sa jag och gav asken till henne.

Isabellas perspektiv:
Jag tog förvånat emot asken och öppnade den.
Inuti asken låg världens finaste halsband.
Det var en silverkedja och ett hjärta av silver.
I silverhjärtat satt det en ljusrosa sten diamant som var formad som ett hjärta.
- Tack så mycket Harry, det är jättefint! Utbrast och jag log stort.
Jag kände tårarna brinna bakom ögonlocken, glädjetårar.
- Inga problem älskling, sa Harry och flyttade sig närmare mig.
- Vänd på hjärtat, sa Harry sedan.
Försiktigt vände jag på silverhjärtat och såg att en liten text var inristad.
”I wanna be your hero Isabella Payne”
Jag kände tårarna rulla ner för kinderna.
Harry torkade dem med sin tumme.
- Tack, sa jag och log. 



Tack för kommentarerna och förlåt för ett kort kapitel!
Men bättre än inget ju :)
Om jag får över 7 kommentarer så kommer kapitel 23 ut idag :)


I wanna be your hero, kapitel 21

- Bella jag kommer donera min njure, jag vill att du ska leva, sa Liam.
Jag såg Harry komma in i rummet igen.
- Jag gör det, jag donerar min njure! Sa Harry.


Isabellas perspektiv:
Jag var rädd.
Jag vill inte dö men samtidigt vill jag inte att Liam ska dö för min skull.
Alla är väl lite rädda för döden ändå? Frågade jag mig själv.
Harry och Liam hade gått ut för att prata.
Louis hade gått ut för att ringa Paul.
Zayn och Niall stod vid min säng och försökte lugna mig och få mig på bättre humör.
- Det kommer ordna sig ska du se, sa Zayn lugnande och strök mig på kinden.
Niall log mot mig.
- Alla här är väldigt duktiga på sånt här med operationer, de är riktigt bra läkare! Sa Niall.
- Tack för att ni vill muntra upp mig, men kan vi prata om något annat än sjukhus? Frågade jag.
- Självklart, sa Zayn och log.
- Har du spelat något på gitarren du fick av mig? Frågade Niall.
- Japp, sa jag glatt.
- Ja jag tänkte att jag hörde lite ifrån dit rum, sa han glatt.
- Du är bra, sa han sedan.
- Tack, sa jag och fick fram ett leende.
Vi fortsatte prata och då kände jag hur det började göra lite ont i magen.
Jag hade nästan glömt att jag var gravid.
Jag la försiktigt min hand på min mage.
- Allt bra? Frågade Zayn och kollade på mig med en orolig blick.
Jag bara nickade och log.

Harrys perspektiv:
- Snälla Liam låt mig göra det, sa jag.
Liam satt tyst ett tag.
- Jag räddar tre liv, sa jag och kollade på honom.
Han kollade frågande på mig.
- Tre liv? Frågade han sedan.
- Ja, om jag ger Bella en njure så överlever hon och då behöver du inte ge henne din njure och då överlever du också, sa jag.
- Och om Bella överlever så överlever barnet, sa jag sedan tyst.
Liam satt tyst ett tag.
Jag såg en tår rinna ner för hans kind.
- Snälla Liam, jag älskar dig och Bella och jag vill inte förlora någon av er! Sa jag.
- Jag kommer klara mig utmärkt med en njure, sa jag sedan.
- Harry du vet inte hur jobbigt det egentligen är att leva med en njure, sa Liam tyst.
- Du måste vara noga med att träna, ha koll på vad du äter och dricker och du kan inte dricka mycket alkohol, sa han sedan.
- Liam jag klarar mig, det är värt tre liv! Sa jag.
- Är du beredd att leva så i resten av ditt liv? Frågade Liam.
- Ja det är jag! Sa jag bestämt.
Liam bara nickade och log.
- Okey tack Harry, sa han och kramade om mig.
- Inga problem brorsan, sa jag och log.
Sen gick vi för att prata med läkaren.

Liams perspektiv:
Jag hade gått med på att Harry skulle få ge Isabella hans njure och vi hade pratat med läkaren.
Han hade sagt att Harry skulle klara sig bra med en njure eftersom han inte hade någon njursjukdom.
Han hade också sagt att Bella skulle klara sig bättre med Harrys njure än med min njure eftersom min njure var sjuk och Harrys var frisk.
Jag satt inne hos Bella.
Hon låg på sjukhussängen och sov.
Harry, Niall, Liam och Louis hade åkt iväg för att käka och fixa lite grejer.
Jag stannade här på sjukhuset med Bella.
Jag såg att hon långsamt slog upp hennes stora bruna ögon.
- God morgon, sa jag.
- Eller snarare sagt god eftermiddag, sa jag.
- Hej på dig med, sa hon och skrattade.
Jag berättade hur det låg till med njurtransplantionen.
Hon log lite.
- Jag är glad att jag får behålla dig i livet brorsan, sa hon sedan.
- Jag är glad att jag får behålla dig i livet syrran, svarade jag och log.
Hon skrattade lite och sen reste jag på mig.
- Jag kommer strax, jag ska bara ringa mamma, sa jag och log.
Hon nickade och jag gick ut ur rummet.
Jag hade berättat allt som hänt för mamma och pappa.
Allt förutom att Bella var gravid.
Jag slog mammas nummer och klickade på ring.
Efter några sekunder svarade hon.
- Hej gubben!
- Hej mamma, sa jag.

Zayns perspektiv:
Jag, Harry, Niall och Louis åkte in till stan och käkade på McDonalds innan vi gick runt lite på stan.
Bella skulle behöva vara kvar på sjukhuset i minst 4 dagar så vi tänkte köpa lite grejer till henne.
Vi gick runt i lite olika butiker och sist in i en mataffär.
Sedan åkte vi hem för att packa.
Harry skulle bo lika länge på sjukhuset som Bella så han packade en väska med Bellas och hans saker.
Sen tog han Liams lite mindre väska och packade lite grejer till honom.
Liam skulle stanna på sjukhuset under tiden Harry och Bella var där och tydligen så skulle han också få hans njure kollad.
Eftersom han och Bella hade samma njursjukdom och Bellas njure hade lagt av så löper Liam högre risk att drabbas av samma sak.
- Dom ska bara ta lite prover och kolla så att min njure inte är på väg att lägga av också, hade han sagt innan vi åkt.
Jag, Louis och Niall väntade i bilen medans Harry var inne och packade.
Efter ungefär 10 minuter så kom Harry ut igen.
- Klar? Frågade Louis.
- Jajamän, svarade Harry och stängde bildörren till baksätet.
Harry satte sig där bak bredvid Niall och jag satt där framme med Louis.
- Då kör vi, sa Louis och startade motorn.
10 minuter senare var vi på sjukhuset.
När vi kom in på sjukhuset såg vi Bella och Liam.
Liam körde Bella i en rullstol.
- Hej killar, sa Liam och log.
- Tjena vad har ni gjort? Frågade Niall och log.
- Vi har varit och ätit lite, svarade Liam.
Bella smålog lite.
Jag såg på henne att hon inte mådde bra men att hon ändå var glad.
Liam körde Bella mot hennes rum och jag och killarna följde efter.
- Nytt rum? Frågade jag när vi kom in i Bellas rum.
- Jajamän, svarade Liam.
Bella hade bytt rum till ett stort rum med eget badrum och tre sängar.
Rummet hade tv, en soffa, en liten kökshörna med skåp, diskho, vattenkranar, kyl och frys, mikro och en ugn.
Rummet var ganska stort och fint för att vara ett sjukhusrum.
Rummet hade några stora fönster med ljusrosa gardiner så massa ljus kom in i rummet.
- Sköterskorna var så snälla så att dom satte upp ljusrosa gardiner så att Bella skulle känna sig hemma, sa Liam och log.
- Dom är verkligen schyssta, de är två stycken som tar han om mig, sa Bella.
- Den ena är runt 45-50 år och den andra runt 25 år, sa Bella sedan.
- Dom är verkligen bra sköterskor, jag trivs bra med dom, sa Bella sist.
- Mary, som är den äldre och Carol, som är den yngre, jag och Bella har spelat lite kort och dom har pratat med henne väldigt mycket, sa Liam och log.
Bella log också.
Liam hjälpte Bella upp i sängen och sen tog han med sig Harry och gick iväg lite.

Harrys perspektiv:
- Transplationen är imorgon, sa Liam.
- Okey, sa jag och kollade oroligt mot Bella.
- Läkarna har sagt att hon kanske inte överlever natten, men hon ska få mediciner och sånt så hon borde klara sig bra, sa Liam tyst.
- Jag tror att hon kommer klara sig bra, hon är stark, sa jag och log.
- Ja det är hon, sa Liam med ett leende.
Vi vände oss om och såg på Bella.
Hon skrattade lite smått med Zayn, Louis och Niall.
Louis drog skämt efter skämt och var så där allmänt rolig som han brukar vara.
Jag vart glad av att se Bella skratta och jag vart glad över att killarna fick henne på bättre humör.
Jag visste att hon skulle klara av det här, hon är stark!



Tack för kommentarerna som jag fått än så länge, jag vet att dom flesta är i skolan just nu :)
Jag har dragit tänder så jag är hemma så det är därför jag uppdaterar mycket :)
FORTSÄTT KOMMENTERA, JAG ÄLSKAR ER! :D


I wanna be your hero, kapitel 20


- Vi har försökt med allt vi kan och njuren vill inte börja funka igen, sa läkaren.
- Men… började Liam men hans röst tog slut innan han hann prata klart.
- Vi lär bli tvungna att operera bort njuren, sa läkaren och det kändes som om någon högg mig i hjärtat.
Hon hade ju bara en njure, kunde dom verkligen ta bort den?
Man kan väl inte överleva utan njurar? Frågade jag mig själv panikslaget.



Liams perspektiv:
- Men ni kan inte ta bort hennes njure, hon har bara en! Fick jag fram panikslaget.
- Vi vet, men om vi inte tar bort njuren så kommer hon nog inte överleva natten, sa läkaren.
- Men om ni tar bort njuren så överlever hon i alla fall inte! Sa jag och kände hur hela min värld rasade samman bit efter bit.
- Utan njure överlever hon max 1-3 dagar, sa läkaren.
- Hon behöver en transplantion för att överleva, vi försöker hitta någon donator men vår lista över donatorer är tyvärr tom just nu, sa läkaren sedan.
- Jag gör det, jag donerar min njure, sa jag snabbt utan att tveka och jag kände hur killarna kollade på mig.

Louis perspektiv:
Läkaren hade gått och kvar stod vi i rummet.
- Liam du kan inte donera din njure, då dör du ju! Sa jag förskräckt.
- Det är antingen jag eller Bella, hon är bara 17 år Louis! Sa han.
- Men du är bara 19 år, sa Zayn.
- Du får inte göra det! Sa jag bestämt.
- Jag vill, sa Liam med tårar i ögonen.
- Hon är min lillasyster, jag vill inte att hon ska dö, sa Liam sedan.
- Men du kan inte donera din njure, då dör du! Sa Niall med en orolig röst.
- Liam dom kommer säkert hitta någon donator, sa jag och kände hur paniken spreds inom mig.
Antingen skulle vi förlora Bella eller Liam.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

Nialls perspektiv:
Allt kändes fortfarande som en konstig dröm, en hemsk mardröm.
Liam var fast bestämd på att ge Bella hans njure, inget som vi killar sa kunde få honom att ändra sig.
Harry hade inte sagt något, han bara stod där och såg ut som om han hade sett ett spöke.
Liam skulle få besöka Bella innan han skulle operera bort hans ända njure.
Jag kunde inte fatta det, det här var sista gången jag skulle få se Liam.
Höra han prata, skratta och gråta.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
Liam gick in i rummet och satte sig på stolen bredvid Bella.
Jag, Zayn, Harry och Louis stod i dörröppningen och kollade in i rummet.
Bella låg på en säng och man såg på henne att hon mådde dåligt.
Harry kollade på henne och vände sig sedan om och gick därifrån med tårar i ögonen.
- Allt kommer bli bra Isabella, jag älskar dig syster, sa Liam lugnt.
- Jag älskar dig också bror, men den här gången kommer faktiskt inte allt bli bra, sa Bella med en svag röst.
- Läkarna har berättat, sa Bella och jag såg att Liam tog djupa andertag för att hålla tårarna tillbaka.
- Dom kommer ta bort min njure, jag har bara några dagar kvar att leva om dom inte hittar en donator, sa Bella tyst.
Jag såg en tår rinna ner för Liams kind.
- Du kommer kunna leva länge, det kommer bli bra för dig, sa Liam.
- Jag ska donera min njure, fick han sedan fram.
Jag såg på Bella att hon vart ledsen och chockad på samma gång.
- Nej Liam du kan inte, du kommer dö, sa Bella med tårar i ögonen.
- Bara du blir bra så är jag beredd att dö, sa Liam.
Jag såg på Bella att hon försökte hitta ord.
- Nej Liam, fick hon fram med en svag röst.

Harrys perspektiv:
Så fort jag sätt Bella ligga där hade det blivit för mycket.
Jag vände mig om och gick ut och satte mig utanför.
Jag satt nersjunken på golvet med huvudet i händerna.
Jag tog flera djupa andertag och reste mig sedan för att gå in i rummet igen.

Zayns perspektiv:
- Bella jag kommer donera min njure, jag vill att du ska leva, sa Liam.
Jag såg Harry komma in i rummet igen.
- Jag gör det, jag donerar min njure! Sa Harry.



Tack för alla kommentarer, fortsätt med dem! :)
Och jag vet att detta kapitel blev kort, men spännande va? :)
Mer kommer snart :)


I wanna be your hero, kapitel 19


Hon fick fram ett litet leende och jag pussade henne på pannan innan jag reste mig från sängen.
- Är du helt säker att du inte vill ha något? Frågade jag.
- Japp, jag är okey, svarade hon och log lite.
- Okey, jag finns i mitt rum om det är något, sa jag och gick ut ur hennes rum.
Jag öppnade dörren till mitt rum och skulle precis gå in i mitt rum när jag hörde Bella skrika med panik i rösten.
- Liam!
Sen hörde jag hur något ramlade i golvet



Liams pespektiv:
Jag sprang mot Isabellas rum och slet upp dörren.
Jag kände paniken sprida sig inom mig.
Där låg hon på golvet.
Medvetslös.
Jag sprang fram till henne och satte mig ner på golvet bredvid henne.
Jag skakade lätt på henne och viskade ”Bella?” i hennes öra.
Hon rörde sig inte och hon sa inget.
Jag tog med skakande händer upp min mobil och ringde ambulansen.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

Zayns perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde Liam prata med någon.
Han lät lite panikslagen.
Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en Hoodie och sen gick jag mot Liams rum.
Dörren stod öppen men han var inte där.
Jag hörde hur han sa vår adress med en panikslagen röst.
Rösten kom ifrån rummet bredvid hans.
Bellas rum.
Hennes dörr var öppen.
Jag gick in i hennes rum och fick den största chocken någonsin.
På golvet låg hon medvetslös och bredvid henne satt Liam med tårar i ögonen.
Han kollade på mig med röda ögon och jag kände mig helt mållös.

Nialls perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde Ambulanssyrener.
Frågandes vände jag mig om och försökte somna om.
Då hörde jag högljudda fotsteg på nedervåningen.
Fotstegen kom upp för trappan.
Jag klev upp och drog på mig min One Piece och öppnade dörren.
Jag såg Louis stå i hans dörröppning med hans One Piece på sig och Harry stod i hans dörröppning med en T-shirt och mjukisar.
Förvirrat kollade jag mig omkring och såg att ambulansvårdarna kom ut ur Isabellas rum med Isabella liggandes på en bår.
Medvetslös.
Jag såg Zayn komma ut ur rummet med en orolig blick följd av Liam som grät.
Jag kastade en chockad blick på Harry.
Han såg ut som om han hade sett ett spöke.
Han sjönk ner mot golvet med tårar i ögonen.
Jag och Louis sprang fram till honom och hjälpte honom upp och sen gick vi ner efter ambulansvårdarna.
Liam åkte med i ambulansen och jag, Louis, Harry och Zayn åkte med Louis bil till sjukhuset.
Louis körde och Zayn satt där framme.
Jag och Harry satt i baksätet.
Jag kollade på Harry, han såg helt förstörd ut.
Jag fattade inte vad som hade hänt.
- Vad har hänt Zayn? Fick jag fram.
- Jag vet inte, jag vaknade av att Liam pratade med ambulansförarna och sen såg jag Bella ligga på golvet medvetslös och Liam sitta bredvid henne och gråta, sa han tyst.
Jag fattade inte vad som var på gång, allt kändes som en konstig dröm.

Louis perspektiv:
Några minuter senare kom vi fram till sjukhuset.
Vi gick in och såg Liam sitta på en stol i väntrummet.
- Vart är hon? Frågade jag och kollade ledsen på honom.
- Operation, fick han fram med några snyftningar.
- Vad har hänt? Frågade jag sedan.
Liam bara ryckte på axlarna och jag såg tår efter tår rulla ner för hans kinder.
Jag satte mig ner bredvid honom och kramade om honom.
- Allt kommer bli bra, viskade jag i hans öra.

Harrys perspektiv:
Det kändes som om någon hade slagit mig riktigt hårt i magen, jag kunde knappt andas.
Min värld rasade samman, jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Jag grät och hur mycket jag än försökte så gick det inte att hålla tårarna inom mig.
Jag sjöng ner på golvet med huvudet i händerna.
Jag kände Niall och Zayn lyfta upp mig och sätta ner mig på en stol.
De satte sig bredvid mig och kramade om mig.
Sekunderna gick sakta, minuterna gick ännu saktare och timmarna gick saktast.
Efter att vi hade suttit i väntrummet i ungefär två timmar så var klockan lite över fem på morgonen.
En läkare kom ut och bad oss att följa med in i ett rum.
Utan att säga något så reste vi oss och följde med.
- Det är hennes njure som har lagt av, började läkaren och jag kollade på Liam.
Han såg helt förstörd ut.
- Vi har försökt med allt vi kan och njuren vill inte börja funka igen, sa läkaren.
- Men… började Liam men hans röst tog slut innan han hann prata klart.
- Vi lär bli tvungna att operera bort njuren, sa läkaren och det kändes som om någon högg mig i hjärtat.
Hon hade ju bara en njure, kunde dom verkligen ta bort den?
Man kan väl inte överleva utan njurar? Frågade jag mig själv panikslaget.



Nu börjar det bli riktigt spännande!?
Tack som vanligt för kommentarerna, tror ni att ni skulle kunna komma upp mot 15 kommentarer på detta kapitel?
Det tror jag, fortsätt kommentera! :)


I wanna be your hero, kapitel 18



Sen la han sina händer på mina höfter och jag la mina händer på hans axlar och så kysste han mig.
- Aww, hörde jag alla säga.
Jag kastade en snabb blick på Liam som såg glad ut och sedan en blick på Zayn som stod bredvid Liam.
Zayn såg minst lika glad ut och jag kunde se hur han stod och sneglade lite på Esmeralda.



Liams perspektiv:
Först hade jag varit arg över det här med Isabella och Harry men nu tyckte jag bara det var gulligt.
Vi hade åkt London Eye och fikat och sen hade vi åkt hem.
Jag stod framför spegeln i mitt rum och fixade håret lite.
Louis och Niall var nere och lagade mat.
Det skulle bli tacos.
Vi skulle äta och sen åka iväg till Isabellas fest.
Hon och hennes kompisar visste inte mycket om festen, dom visste bara att jag och killarna skulle ordna en fest och att dom skulle göra sig i ordning.
Jag och killarna hade bokat en stor lokal, hyrt en DJ, fixat massa mat, bjudit massa kändisar och annat trevligt folk och vi hoppades att Bella skulle tycka om det.

Isabellas perspektiv:
Efter att vi hade ätit tacos så gick vi alla upp till våra rum för att fixa oss.
Hannah lockade hennes blonda hår och tog på sig hennes vita och ljusrosa klänning.
Sedan tog hon på sig ett silvrigt armband, silvriga klackar och sminkade sig.
Jag gick in i min walk-in closet för att ta på mig min klänning för jag ville inte att Esmeralda, Madison och Hannah skulle se min mage.
Jag tog på mig min söta blommiga klänning som jag fått av Harry tidigare i veckan.
Jag tog en matchande väska, ett halsband och ett par klackar och sen gick jag ut till tjejerna.
- Gud va fin du är! Utbrast dom och kramade om mig.
- Desamma tjejer! Sa jag glatt.
Jag gjorde några lockar i mitt hår och satte sedan upp håret i en hög hästsvans.
Jag sminkade mig och det gjorde Madison och Esmeralda också.
Madison borstade igenom sitt hår och gjorde några lockar och Esmeralda plattade hennes hår och gjorde en liten inbakad fläta vid hårfästet.
Madisons klänning var vit med svarta detaljer och Esmeraldas klänning var ljusrosa med något som liknade spets på framsidan.
Esmeralda matchade klänningen med en kuvertväska och svarta klackar.
Madison matchade hennes klänning med svarta klackar och ett pärlarmband.
- Redo tjejer? Frågade jag förväntansfullt.
- Jajamän! Sa dom och log stort innan vi gick ut ur mitt rum och ner till killarna.
Jag log när jag såg killarna så nere i hallen i kostymer.
- Vad vacker du är, sa Harry till mig och log.
- Desamma, svarade jag med ett leende.

Harrys perspektiv:
”Wow” var de första jag tänkte när Bella kom ner.
Hon är verkligen vacker.
Louis öppnade dörren och alla gick ut.
Jag och killarna visste vad som väntade utanför men det gjorde inte tjejerna.
Och så fort dom såg det så höll dom för deras munnar med en chockad blick.
- E-en limousin! Utbrast Hannah och kollade på oss.
- Jajamän, svarade Niall och log.
- Kom nu, sa Liam och började gå mot limousinen.
Några minuter senare satt vi i limousinen på väg till festen.
Jag kände hur lyckan bubblade inom mig.
När vi kom fram till festen så öppnade någon dörren åt oss, vi klev ut och gick in i den stora lokalen.
- Hej Miranda! Hörde jag Niall ropa.
- Hej! Sa Miranda Cosgrove och sen presenterade Niall Isabella, Esmeralda, Hannah och Madison.
Vi stod och pratade med Miranda ett tag innan hon gick iväg till sina kompisar.
Hon var verkligen schysst och det hade varit kul att spela in ICarly med henne.
Kvällen gick fort och klockan var redan runt 11.
- Alla killar hittar en tjej och går ut på dansgolvet, här kommer en tryckare! Hörde jag DJ:en ropa i mikrofånen.
- Får jag lov? Frågade jag Bella och log.
- Självklart, svarade hon och skrattade lite innan vi gick hand i hand ut på dansgolvet.
Jag la mina händer på hennes höfter och hon la sina händer på mina axlar.
Låten började och jag tryckte henne närmare och närmare mig.

Zayns perspektiv:
Harry och Bella gick iväg och dansade, Louis och Eleanor gick iväg och dansade och det gjorde även Liam och Danielle.
- Vill du dansa Hannah? Hörde jag Niall fråga och jag såg henne nicka med ett leende och sen gick dom iväg och dansade.
Madison gick iväg och dansade med någon kille och kvar stod jag och Esmeralda.
- Esmeralda? Frågade jag försiktig.
- Ja? Frågad hon och kollade på mig med ett leende.
Jag tog ett djupt andertag.
- Vill du dansa? Frågade jag och räckte fram min hand.
- Ja gärna, svarade hon och tog min hand.
Det var som om en stöt gick genom hela mig.
Jag och Esmeralda ställde oss mitt på dansgolvet och jag la mina händer på hennes höfter och hon la hennes händer på mina axlar.
Försiktigt tryckte jag henne närmare och närmare mig.
När låten tog slut så stod vi nära och dansade långsamt.
Esmeralda hade lagt hennes huvud på min axel.
- Vi kör en låt till! Ropade DJ:en och satte på en lugn låt.

She's a good girl, loves her mama
Loves Jesus and America too
She's a good girl, crazy 'bout Elvis
Loves horses and her boyfriend too, yeah yeah

And it's a long day livin' in Reseda
There's a freeway runnin' through the yard
I'm a bad boy 'cause I don't even miss her
I'm a bad boy for breakin' her heart
And I'm free, free fallin', fallin?
And I'm free, free fallin', fallin?


Jag och Esmeralda fortsatte dansa nära och långsamt.
Jag log för mig själv.


Harrys perspektiv:
- Jag älskar den här låten, sa jag och pussade Bella på kinden.
- Jag älskar den också, sa hon och log.
- Och jag älskar dig, viskade jag i hennes öra.
- Jag älskar dig också, viskade jag tillbaka.
Jag kände mig alldeles varm inombords.

2 dagar senare

Isabellas perspektiv:
Jag satt i bilen med killarna, vi var på väg hem från flygplatsen.
Esmeralda, Hannah och Madison skulle åka hem till Wolverhampton idag så vi hade släppt av dem på flygplatsen och sagt hejdå.
Jag skulle verkligen sakna dem, vi hade haft så kul tillsammans.
Shoppat, gått på bio, pratat massor och bara haft det trevligt.
- Återgå till att bara bo med killar nu då, sa jag och skrattade.
Killarna skrattade.
- Det är livet de, svarade Zayn skrattandes.
Jag log och erkände att det faktiskt inte var så dumt att bo med killar.
När vi var hemma så klev vi ut ur bilen och gick in i huset.
- Det är fredag, kan vi inte beställa hem Nando’s? Frågade Niall och vi alla skrattade.
- Visst, sa Louis och gick och beställde.

Liams perspektiv:
Vi åt Nando’s, kollade på film och spelade spel.
När klockan var runt tolv bestämde vi oss för att gå och lägga oss.
Vi hade en veckas ledigt så vi skulle inte på några inspelningar, intervjuer eller sådant på en hel vecka.
Det kändes väldigt skönt faktiskt, även fast jag älskade att spela in och sånt.
Eleanor och Louis skulle åka iväg till Alperna och åka skidor i några dagar och Danielle skulle komma hit någon dag innan hon åkte iväg till Brasilien med hennes familj.
Jag borstade tänderna och gick sedan och la mig.
Jag vaknade av att någon grät.
Jag kollade på klockan, 03.13.
Jag suckade och försökte somna om.
Gråtandet fortsatte och jag insåg plötsligt till min förskräckelse att det kom från Isabellas rum.
Jag reste mig fort upp, drog på mig min One Piece och gick in i Bellas rum.
- Isabella, sa jag försiktigt och satte mig på sängkanten.
- Vad har hänt? Frågade jag oroligt.
- Jag har bara ont i magen, sa hon tyst.
- Vill du ha något? Vatten eller någon värktablett? Frågade jag.
Hon skakade på huvudet.
- Oroa dig inte, sa hon och försökte le.
- Okey men det är svårt, jag ser ju på dig att du har ont, sa jag och försökte låta så lite orolig som möjligt.
Hon fick fram ett litet leende och jag pussade henne på pannan innan jag reste mig från sängen.
- Är du helt säker att du inte vill ha något? Frågade jag.
- Japp, jag är okey, svarade hon och log lite.
- Okey, jag finns i mitt rum om det är något, sa jag och gick ut ur hennes rum.
Jag öppnade dörren till mitt rum och skulle precis gå in i mitt rum när jag hörde Bella skrika med panik i rösten.
- Liam!
Sen hörde jag hur något ramlade i golvet.

 



Tack för kommentarerna, 13 kommentarer är bra:)
Fortsätt med kommentarerna! :)


I wanna be your hero, kapitel 17


Jag öppnade paketet och de som låg inuti chockade mig.
Två första klass flygbiljetter till Paris och en blankett med info om ett lyxigt hotell.
- Vi åker om tre månader, bara du och jag, sa Harry och log.
- Tack så mycket! Sa jag och kramade om honom och pussade honom på kinden.
- Inga problem älskling, viskade Harry i mitt öra.



Isabellas perspektiv:
Jag kände mig så lycklig.
Jag, Madison, Esmeralda, Hannah, Louis, Liam, Niall, Zayn och Harry hade ätit tårta efter att jag öppnat mina presenter och ätit min frukost.
Nu så var klockan runt ett.
Vi hade ätit pizza till lunch och killarna hade åkt iväg på en signering.
”Vi är tillbaka till fyra” hade Harry sagt innan dom gått.
Hannah, Madison och Esmeralda hade bestämt sig för att gå ut på en promenad i parken som låg nära killarnas stora hus.
”Vi är tillbaka om högst en timme” hade Madison sagt när jag sagt att jag inte ville följa med ut.
Jag skulle sitta hemma och ta det lugnt och når dom kom tillbaka så skulle vi åka in till London och shoppa en stund.
Jag tog ett djupt andertag och såg ut över mitt rum.
Jag var ensam i huset, det var ovanligt tyst.
Jag reste mig från sängen och gick fram till min stora spegel.
Jag hade på mig ett par vita ballerina skor, mörka jeans och ett blommigt pösigt linne.
Jag lyfte på linnet så att jag kunde se min mage.
- 7 veckor, sa jag för mig själv.
Jag tog ett djupt andertag innan jag släppte ner tröjan och gick mot mitt skrivbord.
Jag tog min rosa gitarr och gick och satte mig på min säng.
Jag spelade några ackord och började sjunga, det var ändå ingen hemma som kunde höra mig.

She's a good girl, loves her mama
Loves Jesus and America too
She's a good girl, crazy 'bout Elvis
Loves horses and her boyfriend too, yeah yeah

And it's a long day livin' in Reseda
There's a freeway runnin' through the yard
I'm a bad boy 'cause I don't even miss her
I'm a bad boy for breakin' her heart
And I'm free, free fallin', fallin?
And I'm free, free fallin', fallin?


Jag var riktigt glad över att spela gitarr igen, jag hade inte tagit med mig min gamla slitna gitarr hit till London. Den var inte speciellt bra så jag behövde en ny. Och nu hade jag en bra och ny gitarr, jag kände skillnaden när jag spelade.

I wanna glide down over Mulholland
I wanna write her, her name in the sky
I'm wanna free fall out into nothin'
Oh, I’m gonna leave this, this world for a while

Now I’m free, free fallin', fallin?
Now I’m free, free fallin', fallin?
Now I’m free, free fallin', fallin?
Now I’m free, free fallin', fallin?

And I'm free, free fallin', fallin?
And I'm free, free fallin', fallin?
And I'm free, free fallin', fallin?
Yeah Yeah

Jag spelade de sista ackorden och la sedan ifrån mig gitarren.
Jag la mig på sängen och drömde mig bort.

Harrys perspektiv:
- Hej vad heter du? Hörde jag Louis fråga ett fan som ville ha sin bok signerad av oss.
- Emma, svarade hon.
- Okey, hej Emma, sa Louis och log mot henne innan han skrev något i hennes bok.
Han skickade boken till mig.
”Hello Emma, lots of hugs from One Direction”
Hade Louis skrivit och sedan skrivit sin autograf.
Jag log mot Emma och skrev min autograf.
Sedan skickade jag vidare boken till Zayn.
Jag kollade på klockan, den var bara strax efter två.
Jag suckade och tog emot nästa bok.
Jag log mot en tjej med axellångt blont hår som stod framför mig och ville ha sin bok signerad.
Jag skrev min autograf, skickade vidare boken och tog emot nästa bok.
Och så fortsatte det.

Isabellas perspektiv:
Jag, Esmeralda, Hannah och Madison hade varit ute och shoppat i 2 timmar nu.
Jag och Harry hade varit och shoppat festkläder tidigare i veckan och tjejerna hade shoppat sina festkläder nu. Vi hade shoppat massa annat också såklart.
Jag kände mobilen vibrera i fickan, jag tog upp den och log när jag såg att jag hade fått sms.
”Harry Styles<3” stod det på skärmen.
Jag öppnade smset och började läsa.
”Hey babe, jag och killarna ska åka hem från signeringen om några minuter :)
Är du och dina kompisar hemma?”
Jag log för mig själv och började knappa in ett svar.
”Hey älskling, jag och tjejerna är inne i London och shoppar, vi ska strax åka hem men du och killarna kan väl komma hit ett tag? Hur gick boksigneringen? :)”
Efter att jag hade svarat så la jag ner mobilen i fickan.
Då kom jag på att det kanske var en dålig ide att killarna kom, jag menar fansen lär ju bli helt galna och…
- Wow London Eye! Utropade Madison och avbröt mina tankar.
- Vill ni åka? Frågade jag.
Då kom jag på att jag inte hade åkt London Eye än även fast jag hade varit i London i snart två månader.
- Ja gärna! Sa Esmeralda.
- Är det dyrt? Frågade Hannah.
- Jag vet inte, svarade jag och kände mobilen vibrera i fickan.
Jag tog upp den och läste mitt sms.
”Okey sötnos, vi åker nu, vart är ni?”
- Vi går och kollar priserna, sa Hannah.
- Okey, mumlade jag som svar och skrev ett sms till Harry.
”Vi är vid London Eye, kom dit:)”
- Det är inte så fruktansvärt dyr, sa Hannah när tjejerna kom tillbaka.
- Inte för att det är billigt heller, sa Madison.
- Okey men killarna kommer så vi kan väl vänta på dem innan vi åker? Frågade jag.
- Självklart, svarade dom i mun på varandra och plockade upp lite pengar.
- Hej! Ropade Esmeralda och log.
- Hej! Hörde jag Zayn ropa och då vände jag mig om och såga killarna komma gåendes.
Såklart så hade dem säkerhetsvakter som gick bara en liten bit ifrån dem.
- Vi hade tänkt åka London Eye och sen åka hem, vill ni hänga med? Frågade jag.
- Självklart, sa Liam och log.
Jag, Esmeralda, Madison, Hannah, Liam, Louis, Zayn, Niall och Harry gick mot London Eye.
När vi kom fram och skulle betala så erbjöd sig Liam att betala för oss alla.
Efter att ha diskuterat ett tag om det så fick Liam som han ville och han betalade.
Vi nio fick en egen hytt eller vad man kan kalla det och sakta började vi åka runt.
Jag såg säkerhetsvakterna så och vänta på oss där nere.
När vi hade kommit upp till toppen såg vi alla ut över London.
Esmeralda, Hannah och Madison såg mest chockade ut och dom tog några bilder.
- Wow det är fantastiskt, sa Esmeralda och log stort.
- Ja, svarade jag och log.
Det var verkligen fantastiskt.
- Du är mer fantastik, viskade Harry i mitt öra.
Jag log.
Sen la han sina händer på mina höfter och jag la mina händer på hans axlar och så kysste han mig.
- Aww, hörde jag alla säga.
Jag kastade en snabb blick på Liam som såg glad ut och sedan en blick på Zayn som stod bredvid Liam.
Zayn såg minst lika glad ut och jag kunde se hur han stod och sneglade lite på Esmeralda.


Tack för era kommentarer, om jag får över 10 kommentarer så lovar jag att skriva flera kapitel :)
Ni har klarat det förut så jag vet att ni kan göra det nu!
Jag älskar er, tack så sjukt mycket för att ni läser! :)



I wanna be your hero, kapitel 16


- Det här är Hannah Johnson, sa Bella och pekade på en ganska lång tjej med lite längre än axellångt rakt blont hår och klarblå ögon.
- Det här är Esmeralda Matteo Jones, sa Bella och pekade på en mellanlång tjej med stora bruna ögon och långt lockigt svart hår.
- Och det här är Madison Collingwood, sa Bella sist och pekade på en tjej med långt vågigt brunt hår och gröna ögon.
- Hej! Sa jag igen och log.
Tjejerna tog sina väskor och vi gick ut från flygplatsen.
Jag kastade en snabb blick på Bella innan vi kom till min bil.
Hon såg verkligen glad ut.


Harrys perspektiv:
Jag hörde dörren öppnas, jag förstod att Liam, Louis, Bella och hennes kompisar måste ha kommit.
Jag, Niall och Zayn reste oss från soffan och gick mot dörren.
Bella presenterade alla och sen gick Bella, Hannah, Esmeralda och Madison upp till Bellas rum där hon hade lagt ut tre madrasser.
-Vad blir det för mat? Frågade Louis och kollade mot mig och Zayn.
- Pasta, svarade Zayn och drog med mig in i köket.

Isabellas perspektiv:
Madison, Esmeralda och Hannah var här!
Jag hade verkligen saknat dem och nu fick jag träffa dem igen.
Jag öppnade dörren till mitt rum och visade dom runt.
Dom verkade verkligen chockade.
- Gav killarna dig de här? Frågade Hannah efter ett tag.
- Japp, sa jag och log.
Jag hade varit lika chockad som dom är nu första gången jag sett mitt nya rum.
Efter ett tag så satte vi oss ner på madrasserna och började prata.
Det var kul att ha sina bästisar här igen.
Det var så mycket jag behövde prata med dem om och…
- Så Bella, du och Harry är tillsammans nu? Frågade Esmeralda och log mot mig.
- Jajamän, sa jag.
- Berätta allt! Sa Hannah.
- Okey det finns egentligen inte så mycket att berätta, ljög jag.
- Kysser han bra? Frågade Madison.
Jag skrattade lite åt mina vänner.
- Om han gör, han är bäst! Svarade jag och skrattade.
Jag hade inte insätt det för ens nu att jag faktiskt saknade tjejsnack, jag hade ju bara bott med killar i mer än en månad.
- Jag har saknat er tjejer, sa jag och kramade om dem.
- Vi har saknat dig också Bella, sa Esmeralda.
- Berätta hur det är att bo med killarna!
- Är Louis lika rolig i verkligheten?
- Hur lång tid tar det för Zayn att fixa håret?
- Vad har ni ätit?
- Vad har ni gjort?
Frågorna var många, jag bara satt där och skrattade.
- Chilla tjejer! Sa jag och skrattade.
Dom skrattade också.
- Så vad har hänt medans du var borta från oss i Wolverhampton då? Fråga Hannah.
Jag hade fått världens underbaraste rum, vart och shoppat massor med Liam, blivit tillsammas med Harry och hållit det hemligt, blivit upptäckt av Liam och upplevt hur arg han blivit, varit på sjukhus och opererat njuren, blivit gravid, rest till Paris, varit ute på en jätteromantisk dejt med Harry, blivit fotad av paparazzis, pratat i radio och sen hade hela världen fått veta att jag var tillsammans med Harry Styles.
Det hade hänt en hel del som jag inte orkade eller ville berätta för tjejerna.
- Inte så mycket, ljög jag till svar på Hannahs fråga.
- Kom igen, sa Madison och knuffade till mig lite lätt.
- Jag fick rummet, jag var ute och shoppade massor med Liam och för någon vecka sedan så var jag med killarna i Paris och fick prata i radio, sa jag och log.
- Mer? Frågade Esmeralda.
- Det har inte hänt så mycket mer förutom att vi har kollat film, vart ute och gått, spelat fotboll och sådant vanligt man brukar roa sig med, ljög jag.
- Okey, men vad har hänt mellan dig och Harry då? Frågade Hannah nyfiket.
- Inte så mycket, sa jag tyst.
- Men kom igen, sa Madison.
Jag kollade frågade på dem och skrattade lite.
- Har ni gjort det? Frågade Hannah.
Jag skrattade lite och kände hur jag vart lite röd.
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag satt tyst i några sekunder.
- Ooooh ni har gjort det! Ropade dem och ställde sig upp och började hoppa runt.
- Men chilla, jag har inte svarat på frågan ens! Sa jag.
- Men vi ser det på dig, sa dom och hoppade runt.
Dom tog tag i mig och lyfte upp mig och började hoppa runt med mig.
- Maten är klar! Hörde jag Zayn ropa.
Jag, Esmeralda, Hannah och Madison gick tillsammans ner för trappan.

Esmeraldas perspektiv:
- Kommer ni också från Wolverhampton? Frågade Louis när vi satt vid matbordet och åt.
Zayn och Harry hade lagat jättegod pasta och pastasås. Det var inget griskött i såsen eftersom Zayn inte äter det men den var god ändå.
- Japp vi är från Wolverhampton, svarade Madison.
- Är ni födda där? Frågade han sedan.
- Jag är född i Oxford men jag har bott i Wolverhampton sedan jag var 3 år, sa Madison.
- Jag är född där och jag har bott där hela mitt liv, sa Hannah.
- Jag är inte född där men jag har bott där sedan jag var 8 år, sa jag.
- Vart är du född? Frågade Zayn och kollade nyfiket på mig.
- Jag är från Venezuela, Latinamerika, svarade jag och log.
- Okey, vad har du för religion då? Frågade han sedan.
- Jag är katolik, svarade jag.
- Du då? Frågade jag sedan.
- Min mamma är engelsk men min pappa är pakistansk så jag är muslim, svarade Zayn.
- Jag är också katolik, sa Harry och log mot mig.
- Själv är man kristen, sa Madison.
- Samma här, sa Niall, Liam, Hannah och Bella.
Vi satt ganska länge och pratade och när Louis och Niall gick för att fixa disken så gick jag, Hannah, Madison, Bella, Liam, Harry och Zayn och kollade film.
Jag hade lärt känna alla ganska bra och det kändes som om dom lärt känna mig bra också.
När filmen var slut och alla gjort sig ordning och gått och lagt sig så låg jag på min madrass och var nöjd över dagen.
Jag somnade ganska snabbt med ett leende på läpparna.

Madisons perspektiv:
Jag vaknade av att dörren öppnades försiktigt.
Där stod Liam.
- Esmeralda, Hannah och Madison kom! Viskade han.
Jag väckte Esmeralda och Hannah och sen smög vi oss ut ur Bellas rum.
- Kom, viskade Liam och vi följde med honom ner för trappan och in i köket.
I köket stod alla killarna med One Piece på sig.
- Vi har fixat tårta, rostat bröd med jordnötssmör, juice och varm choklad, sa Niall stolt och visade upp två brickor.
- Och så har vi lite presenter, sa Zayn.
- Ska vi hämta våra presenter nu? Frågade Esmeralda.
- Om ni vill, sa Niall och log.
- Vi tänkte ger dom ikväll men… började Hannah men Liam avbröt henne.
- Ni kan ge Bella dom ikväll, sa han och log.
- Då gör vi det, sa Hannah.
- Jag kommer strax, sa Niall och gick iväg.
Någon minut senare kom han tillbaka till köket igen med sin gitarr.
- Redo? Frågade Harry.
- Japp, sa alla i mun på varann.
Zayn och Esmeralda tog brickorna, Niall hans gitarr och Liam, Louis och Harry presenterna och sen gick vi tyst upp till övervåningen.
- 1 2 3 4, räknade Niall och sen började han spela och han, jag, Hannah, Esmeralda, Liam, Harry, Zayn och Louis började sjunga.
Försiktigt öppnade Hannah dörren medans vi sjöng och då fick alla sakta in i rummet.

Happy Birthday to You
Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Isabella
Happy Birthday to You

From good friends and true
From old friends and new,
May good luck go with you
And happiness too

Isabellas perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde folk sjunga.

Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Isabella

Jag slog upp mina ögon och satte mig upp.
Jag såg Harry, Liam, Niall, Zayn, Louis, Hannah, Esmeralda och Madison tåga in och sjunga.
Jag kände mig så himla glad.

Harrys perspektiv:
Hon slog upp hennes vackra bruna ögon och log.
- Aww tack! Sa hon när vi slutat sjunga.
Vi ställde ner brickorna, presenterna och gitarren på skrivbordet och gick fram till henne och gav henne en stor gruppkram.
- Grattis på 17 års dagen! Skrek alla i mun på varann.
- Tack! Sa hon glatt.
Liam gav henne hans present först.
Hon öppnade presenten och alla såg på.
- Tack Liam! Sa hon glatt och kramade om honom.
Liam hade gett henne en Louis Vuitton väska och en Louis Vuitton börs.
Hon hade sett väldigt överraskad och chockad ut när hon öppnat paketet.
- Grattis Bella, sa Zayn och  gav henne hans paket.
 Hon öppnade det och log sedan stort när hon såg vad som låg i.
- Tack Zayn! Sa hon och kramade om honom.
Zayn hade gett henne Abercrombie kläder.
Niall gav henne ett packet med en rosa gitarr och hon vart väldigt chockad.
- Tack så mycket Niall! Sa hon glatt.
- Spela lite, jag har stämt den, sa han och log.
Hon spelade några ackord och jag såg på henne att hon var glad över att få spela gitarr igen.
Efter att hon spelat så gav Louis henne en present.
Hon öppnade packetet och log stort.
- Tack Louis! Sa hon.
Louis hade gett henne en parfym och lite smink.
Sist gav jag henne min present.
- Grattis på födelsedagen, sa jag och räckte henne paketet.
Hon log och öppnade det.
Hon satt och kollade med stora ögon på det som låg i paketet.

Isabellas perspektiv:
Jag öppnade paketet och de som låg inuti chockade mig.
Två första klass flygbiljetter till Paris och en blankett med info om ett lyxigt hotell.
- Vi åker om tre månader, bara du och jag, sa Harry och log.
- Tack så mycket! Sa jag och kramade om honom och pussade honom på kinden.
- Inga problem älskling, viskade Harry i mitt öra.



Tack för kommentarerna, fortsätt med dom så kommer mer kapitel :)

Hannah, Esmeralda och Madison är alltså Bellas vänner från Wolverhampton som är på besök några dagar:)

Nästa kapitel kommer nog imorgon om ni kommenterar bra :D


I wanna be your hero, kapitel 15


- Fan också, sa jag och Louis kollade på mig.
- Vad? Frågade han lite oroligt.
- Läs det här, sa jag och gav Louis min mobil.
- Nu har Harry ett och annat att förklara för fansen, sa Louis och kollade bekymrat på mig.




Isabellas perspektiv:
Min och Harrys första dejt hade varit underbar.
Nu satt jag inne på Liam och Nialls hotellrum med killarna och åt frukost.
- Harry var du inne på twitter igår? Frågade Zayn med en orolig röst.
- Nä, vadårå? Fråga Harry.
Jag hade inte heller varit inne på twitter, jag hade totalt glömt bort twitter.
Zayn tog fram sin mobil och knappade på den en stund innan han gav den till Harry.
Harrys ansiktsuttryck ändrades ganska fort från glad till bekymrad.
- Fan, sa han tyst och gav mobilen till mig.
- Läs, sa han bekymrat.
Jag kollade på skärmen och frös till av rubriken.
”Dejtar Harry Styles och Isabella Payne?”
Jag fortsatte läsa och kollade sedan oroligt på Harry innan jag gav tillbaka mobilen till Zayn.
- Men skitsamma, sa Harry och log.
- Vad menar du? Frågade jag.
Var han inte bekymrad? Alla kunde ju se bilderna?
- Jag bryr mig inte så mycket om alla vet eller inte, gör du? Frågade han och kollade oroligt på mig.
- Jag vill inte att du blir sårad eller ledsen över det här eller… började han men jag avbröt honom.
- Jag bryr mig inte så mycket heller, folk lär ju märka efter ett tag ändå.
Harry log och jag kunde inte låta bli att le.
- Vi har ju en intervju idag, dom lär ju fråga om det, sa Niall.
- Vad ska ni göra? Frågade han sedan.
Han kollade på mig ett tag och sen svarade han.
- Jag säger väl som det är.
- Om det är okey för dig? frågade han mig.
- Ja visst, svarade jag.
- Men Harry, ligg lågt när det kommer till gravidsaken! Sa Liam och både jag och Harry sprack upp i leenden.
- Såklart, sa Harry.
- Bra, sa Liam och log mot oss.

Zayns perspektiv:
Vi var på intervjun och precis som Niall trott så hade frågan om Harry och Isabella dykt upp.
Vi var på en tv intervju med en kvinna som var runt 35. Hon heter Mariah.
Vid soffan där vi satt så hade hon en liten tv skärm.
En bild på Harry och Isabella när dom kramades dök upp.
- Förklara det här Harry, sa Mariah med ett leende.
Alla killarna och Mariah började skratta.
- Ooooh Harry! Sa jag retsamt.
Han slog till mig lite lätt på axeln.
- Ehm… började han.
- Är de där en kyss? Frågade Mariah nyfiket.
- Nej det är bara en kram, sa Harry oskyldigt och alla började skratta.
- Jaså, jag tycker det ser ut mer som en kyss, sa Mariah.
- Men är det sant att du dejtar Isabella Payne? Frågade hon sedan.

Isabellas perspektiv:
Nu var det sagt.
I en tv intervju, hela världen kunde se det live.
Nu visste alla.
- Men är det sant att du dejtar Isabella Payne?
- Jo det är faktiskt sant.
En lycklig men konstig känsla spred sig i kroppen.
”Jo det är faktiskt sant” ekade i mitt huvud och det var det ända jag kunde tänka på i bilen på väg hem till hotellet.

Louis perspektiv:
Tiden i Paris hade verkligen gått fort.
Vi hade gjort intervju efter intervju och haft lite signeringar.
Sen hade vi såklart haft massor av skoj ute i Paris.
Det kändes ganska tråkigt att lämna Paris.
Jag kollade ut genom flygplansfönstret och efter ett tag somnade jag.
- Louis vi landar om 5 minuter! Hörde jag Niall säga till mig.
Jag satte mig upp ordentligt och spände fast mitt bälte.

Isabellas perspektiv:
- Äntligen hemma! Ropade jag när jag öppnade dörren till mitt rum.
- Jajamän! Ropade killarna och gick in i sina rum.
Jag stängde dörren efter mig, tog upp min Ipod och kopplade in den i mina högtalare och satte på musik.
Sen började jag packa upp mina saker.
Dörren öppnades och i dörröppningen stod Harry.
- Vi ska beställa hem Nando’s, sa han och skrattade.
- Fick Niall bestämma eller? Frågade jag.
- Japp, svarade Harry.
- Okey men Nando’s blir gott, svarade jag.
Jag packade upp de sista och sen följde jag med Harry ner.
Vi gick in i köket där killarna hade dukat och sen kom Niall in i köket med två stora Nando’s papperspåsar.
- Nu äter vi! Utbrast Niall och alla skrattade.
Vi tog mat och satte oss och åt.
Vi snackade om allt möjligt när jag plötsligt började känna mig illamående.
Jag satt kvar en stund innan jag reste mig.
- Jag kommer strax, fick jag fram och sprang mot toaletten.
Först trodde jag att jag skulle spy men det gjorde jag inte.
Jag började bli yr och kände en konstig känsla i magen.
Jag hade inte känt den känslan förut så jag började fundera på om det inte kom från graviditeten.
Jag satt inne i badrummet ett tag och jag intalade mig själv att känslan i magen kom ifrån graviditeten.
Jag tog ett djupt andertag sen reste jag mig upp och gick in i köket igen.
Jag kände att jag hade allas blickar på mig.
- Hur är det? Hur mår du? Frågade Liam.
- Jag mår bra, varför måste jag må dåligt varje gång jag går iväg? Frågade jag irriterat.
- Jag bara tänkte att du kanske mådde dåligt för du är ganska blek, sa han.
- Okey, tack för att du bryr dig, sa jag med ett leende.
- Men jag mår bra, sa jag sedan.
Jag log mot killarna och de log tillbaka.

En vecka senare

Isabellas perspektiv:
Jag slängde på mig ett par mörka jeans och en vit magtröja.
Sedan borstade jag tänderna och flätade håret.
- Liam är du redo? Ropade jag frågande när jag tog på mig mina skor.
- Ja jag kommer! Ropade han.
Liam och Louis kom in i hallen och tog på sig sina skor och sen gick vi ut till bilen.
Idag skulle mina 3 bästa vänner komma hit från Wolverhampton.
Imorgon fyller jag 17 år så dom ska vara här över min födelsedag och 2 dagar till.
Jag hade verkligen saknat dem.
När Louis parkerade bilen på flygplatsen så hoppade jag ut ur bilen med stor glädje.
- Lugna ner dig Bella, sa Louis och skrattade.
- Jag kan inte! Sa jag glatt och hoppade upp och ner.
Liam kom bakom mig och tog tag i mig.
Han höll mig fast mig så jag kunde inte hoppa upp och ner.
- Lugna ner dig, sa han och skrattade.
- Okey då, svarade jag.
Med säkerhetsvakter omkring oss så gick vi in till flygplatsen.

Louis perspektiv:
Jag, Liam och Bella satt och väntade i ungefär 15 minuter innan Bella reste sig och sa att dom hade kommit.
Vi gick fram till bandet där väskorna kom.
- Bella! Hörde jag en tjej ropa.
- Hej! Ropade hon tillbaka och sen kramade hon om tre tjejer.
- Gruppkram! Ropade jag och drog med mig Liam och kramade om Bella och tjejerna.
De skrattade.
Efter kramen så ställde sig tjejerna på en rad.
- Tjejer det här är Liam, honom har ni ju träffat förut, sa Bella.
- Hej, sa Liam.
- Hej, sa tjejerna i kör.
- Och det här är Louis, sa Bella sedan och pekade på mig.
- Hej, sa jag och log.
- Hej, sa tjejerna i kör igen.
- Det här är Hannah Johnson, sa Bella och pekade på en ganska lång tjej med lite längre än axellångt rakt blont hår och klarblå ögon.
- Det här är Esmeralda Matteo Jones, sa Bella och pekade på en mellanlång tjej med stora bruna ögon och långt lockigt svart hår.
- Och det här är Madison Collingwood, sa Bella sist och pekade på en tjej med långt vågigt brunt hår och gröna ögon.
- Hej! Sa jag igen och log.
Tjejerna tog sina väskor och vi gick ut från flygplatsen.
Jag kastade en snabb blick på Bella innan vi kom till min bil.
Hon såg verkligen glad ut.


Tack för alla kommentarer!
Fortsätt med dom! :)


I wanna be your hero, kapitel 14

Harry hade på sig ett par mörka jeans, vita converse, en en röd tröja och en svart kavaj.
- Redo? Frågade han och jag nickade.
Jag kollade klockan på min mobil, 17.56.
Jag och Harry gick ut och stängde dörren efter oss.
- Kom ihåg, det här är tid för bara dig och mig och inga fans ska få förstöra det, sa Harry och log.


 

Isabellas perspektiv:
Jag satt mitt emot Harry vid ett bord på en jättefin fransk restaurang och åt det sista av min efterrätt.
- Harry det här har varit helt underbart, tack! Sa jag när vi var på väg ut från restaurangen.
- Det är inte över än, jag tänkte att jag skulle visa dig något, sa Harry och tog min hand.
Tillsammans gick vi ut från den lyxiga restaurangen vi nyss ätit på.
Jag visste inte vart vi skulle, jag bara följde med.
Sakta gick vi längst Paris gator.
Hand i hand.
När vi kom ut på en större gata med mycket folk så började folk peka och prata  lite.
Vi gick förbi ett gäng tjejer i 15 års åldern.
- Est-ce que Harry Styles? Frågade en tjej sina kompisar
- Je pense que oui! Svarade en av dom
- Qui est cette fille? Frågade en annan tjej.
- N'est-ce pas la petite sœur de Liam Payne? Svarade en anna tjej lite frågande.
- Vad snackar dem om? Frågade jag Harry lite förvirrat.
- Oss, svarade Harry med ett leende.
Jag skrattade lite.
- Hur vet du det? Frågade jag.
- Jag kan faktiskt lite franska, sa Harry och log stolt.
- Dom undrade om det var jag, alltså Harry Styles, om du var Liams lillasyster och sånt där, sa han sedan.
- Okey, sa jag lite imponerat.
- Je t'aime belle fille, sa Harry och log.
- Va? Sa jag och skrattade.
- Jag älskar dig vackra flicka, viskade Harry i mitt öra och sen pussade han mig på kinden.
- Aww jag älskar dig också, sa jag och log.
Jag och Harry fortsatte gå hand i hand.

Harrys perspektiv:
- Blunda, sa jag och log mot henne.
- Varför? Frågade hon och kollade underligt på mig.
- Därför att vi snart är framme vid det jag ska visa dig, sa jag.
- Okey, sa hon och blundade.
- Kom, sa jag och tog hennes händer och började sakta gå.

Isabellas perspektiv:
- Öppna dina vackra ögon, sa Harry och jag kände hur han la armen runt mig.
Jag öppnade försiktigt ögonen och vart chockad.
- Wow det är fantastiskt, fick jag fram.
Jag och Harry stod framför det upplysta Eiffel tornet.
- Det är vackert så här på kvällen, sa Harry och log.
- Ja verkligen, sa jag och var fortfarande lite chockad över hur fint och romantiskt det faktiskt var.
Jag kramade om Harry och han kramade om mig.
Sen släppte han taget lite, lyfte upp min huvud och sen kysste han mig.

Harrys perspektiv:
Efter kyssen hade vi åkt upp i Eiffel tornet.
Isabella stod där helt tyst och kollade ut över Paris.
- Isabella? Frågade jag.
- Ja, svarade hon utan att vända sig om.
Jag gick och ställde mig bakom henne, la mina händer på hennes höfter och vilade mitt huvud på hennes axel.
- Jag älskar dig, sa jag.
- Jag älskar dig också, svarade hon.
- Jag älskar dig så mycket så att det inte går att förklara, det är som om du är min luft, började jag.
- Utan dig kan jag inte andas, utan dig kan jag kan inte leva, fortsatte jag.
Hon sprack upp i ett leende och sen fortsatte jag.
- Du betyder verkligen allt för mig, du gör mig hel och jag vet inte vad jag skulle göra om du försvann ur mitt liv. Jag behöver dig! På något sätt så är det som jag gått runt hela mitt liv och väntat på dig, du är den jag alltid kommer älska oavsätt vad! Jag behöver dig, jag är inget utan dig Isabella!
- Aww Harry du är underbar, viskade hon i mitt öra.
Jag såg en tår rinna ner för hennes kind.
- Jag älskar dig så mycket, sa jag.
- Så himla mycket, sa jag sen.
Hon tog min hand och kramade om den.
Jag snurrade runt henne, la mina händer på hennes höfter och kysste henne passionerat.
Det var här jag ville vara resten av mitt liv, med Isabella.
Hon är verkligen mitt allt.

Zayns perspektiv:
Jag satte mig ner i soffan bredvid Louis och tog upp min mobil.
- Vad kollar du på? Frågade jag honom.
- Nån fransk dramaserie, svarade Louis och skrattade.
Jag klickade på twitterikonen på min mobil och skrev en tweet.

”Love France, lot of fans & beautiful language that I don't understand
I'm chillin with Lou, he was watching some French drama, a bit strange”

Efter att jag surfat runt på twitter så såg jag att några fans hade länkat till en fransk artikel där det stod något om Harry och Isabella.
Jag fortsatte surfa runt tills jag hittade samma artikel på engelska.
Artikeln innehöll 3 bilder på Harry och Isabelle.
En när dom var på väg ut från en restaurang, en när dom gick hand i hand och en när dom kramades.
Jag började läsa.
”Dejtar Harry Styles och Isabella Payne?” stod det som rubrik.

”Senaste timmarna har paparazzis, fans och andra som sett den 18 åriga sångaren Harry Styles från One Direction och den 19 åriga sångaren från One Direction Liam Paynes lillasyster Isabella Payne tillsammans mailat, tweetat och spridit bilderna.
Enligt källor sa dem ha ätit middag tillsammans och sedan sett varit ute och gått.
Harry och Isabella ska enligt källor verkat känna varann väldigt väl då de gått nära varandra, hållit händer, kramats och även kyssts.
Är det sant att Harry Styles och Isabella Payne dejtar?”

- Fan också, sa jag och Louis kollade på mig.
- Vad? Frågade han lite oroligt.
- Läs det här, sa jag och gav Louis min mobil.
- Nu har Harry ett och annat att förklara för fansen, sa Louis och kollade bekymrat på mig.



Tack för kommentarerna, blir verkligen jätteglad!
Skulle vara kul om jag kunde få över 10 kommentarer på detta kapitel:)
Om ni fixar det så skriver jag fler kapitel imorgon! :)

Och jag ber om ursäkt om något av de franska är felstavat, det är jag som har skrivit det så jag kan ha stavat fel men jag tror inte jag har gjort det;)


I wanna be your hero, kapitel 13


Jag satte mig i sängen och lyfte lite försiktigt upp henne i mitt knä.
Hon la sitt huvud mot min bröstkorg.
- Schhh, andas och ta det lugnt, sa jag och strök hennes hår.
- Jag är här nu, viskade jag i hennes öra.
- Gå inte Harry, sa hon tyst.
- Jag ska inte, jag ska aldrig gå, sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Jag är din förevigt Isabella, viskade jag i hennes öra medans en tår rullade ner för min kind.




Harrys perspektiv:

Jag hörde Isabella snyfta och jag lyfte försiktigt upp henne och la ner henne på sängen och bäddade ner henne.
- Jag kommer strax, sa jag och gick ut i köket.
Någon minut senare gick jag in i köket igen med ett glas vatten och en värktablett.
- Här, sa jag och räckte över glaset och tabletten till henne.
Hon satte sig försiktigt upp och log.
Sedan tog hon emot värktabletten och vattenglaset.
Jag satte mig på sängkanten och såg på medans hon svalde tabletten med hjälp av vattnet.
Hon drack upp allt vatten och ställde glaset på nattduksbordet.
- Tack, sa hon ganska tyst.
Jag log och flyttade mig närmare henne.
Jag tog hennes hand.
- Jag sitter här, om du får ont är det bara att klämma på min hand, sa jag.
Hon log och blundade.
Jag satt på sängkanten och kollade på Isabella.
Det var tyst i sovrummet.
Det ända jag hörde var hennes andertag.
Sakta släppte jag hennes hand och gick och bytte om och borstade tänderna.
Sedan la jag mig på andra sidan av dubbelsängen.
Isabella andades lugnt.
Jag la mina armar runt henne och viskade i hennes öra.
- Jag älskar dig.

Louis perspektiv:
Jag, Isabella, Paul, vår säkerhetsvakt och killarna hade nyss ätit frukost på hotellet och nu var vi på väg mot en intervju.
Vi klev ur bilen och gick in i studion.
- Hej killar, kul att träffa er! Sa en kvinna som såg ut att vara runt 30.
- Desamma, svarade Liam.
Vi skakade han med kvinnan, hon hette Kate.
Sen gick vi in i rummet där radiopratarna sitter, vi skulle göra en intervju med Kate och en man, som hette John, för en radiostation.
- 3 2 1 0! Ropades det ut och vi satte på oss våra hörlurar.
- Hej det här är Kate, sa Kate.
- Det här är John, sa han sedan.
- Och det här One Direction, sa jag och killarna i kör.
- Hej killar och hej alla lyssnare, sa Kate och log.
- Idag ska vi prata lite med killarna i One Direction och dom ska svara på era lyssnarfrågor som ni skickat in via mail, sa John.
- Vi börjar med lyssnarfrågorna, sa Kate och log.
- Vad är det bästa med att vara känd? Frågade hon.
- Definitivt att stå på scen och göra det man älskar, sa Niall.
- Och träffa alla fans, sa sen Liam.
- Och alla intervjuer, sa Harry.
- Och överallt vi får resa, sa Zayn sen.
- Allt är helt enkelt bra, sa jag och alla skrattade.
Sen fortsatte frågorna.

Harrys perspektiv:
- Så då var vi klara med lyssnarfrågorna, sa Kate.
- Liam jag har hört att du har din lillasyster på besök, sa John.
- Jajamän hon sitter där, sa Liam och log när han pekade på Isabella.
- Vad trevligt, sa John och vände sig om.
- Hej Isabella, sa han och log mot henne.
- Hej, svarade hon med ett leende.
-Men tillbaka till samtalsämnet, det har stått mycket på twitter om just det här, sa John.
- Vill du vara snäll och berätta lite om det? Frågade han sen.
- Visst, min lillasyster Isabella ska bo hos mig det närmaste halvåret, började Liam.
Jag kollade lite snabbt på Bella som satt i en soffa bredvid Paul och vår säkerhetsvakt.
Hon såg glad ut.
- Mamma och pappa är på deras dröm jorden runt resa så Isabella är med mig och killarna just nu, sa Liam sen.
- Okey, vi kan ju ta hit Isabella en stund, sa John och vände sig om.
Johan tog av sig hörlurarna och gick fram till Isabella och några sekunder senare stod hon bredvid Liam med ett par hörlurar på sig.
- Hej Isabella, sa John.
- Hej, svarade hon.
- Hur gammal är du? Frågade han.
- Jag är 16 år och jag fyller 17 år om tre veckor, svarade hon.
- Okey, grattis i förskott tjejen, sa Kate och John nästan samtidigt.
- Tack, sa Isabella med ett leende.
Kate och John pratade med Isabella och Liam ett tag och sen gick Isabella och satte sig i soffan igen.
- Så ni ska alltså på en arena tour nästa år? frågade Kate.
- Ja förmodligen, svarade Zayn.
- Okey det låter spännande, jag hoppas att vi träffas igen nån gång och det har varit kul att ha er här, sa Kate.
- Imorgon samma tid så ska jag och Kate träffa Bruno Mars, sa John.
- Vi hörs, hejdå! Sa John och Kate.
- Hejdå! Ropade jag och killarna och sen var intervjun över.
Kate och John tackade oss och 10 minuter senare satt vi i bilen på väg hem till hotellet.

Liams perspektiv:
Jag, Bella, Zayn, Louis, Niall och Harry satt inne på Zayn och Louis hotellrum.
- Bella vi måste prata, sa jag till henne och tog tag i hennes hand och ledde henne mot köket.
Innan vi gick in i köket så jag att Harry kollade mot oss med en konstig och orolig blick.
- Vad behöver vi prata om? Frågade Bella nyfiket.
- Mycket, svarade jag och satte mig på en stol vid köksbordet.
Hon satte sig mitt emot mig och jag tog ett djupt andertag.
- Tre veckor va? Frågade jag och kollade mot hennes mage.
- Va? Vad? Frågade hon.
- Bebisen, sa jag.
Hon nickade till svar.
- Vad ska du göra med han eller hon? Frågade jag.
- Jag vet inte, sa hon med en konstig ton i rösten.
- Men det är lång tid kvar Liam du behöver inte oro… började hon men jag avbröt henne.
- Det är lång tid kvar om du väljer att behålla barnet men om du inte vill behålla det så är det inte speciellt lång tid kvar, sa jag.
- Jag tänker inte göra abort Liam, sa hon och kollade allvarligt på mig.
Tänkte hon och Harry behålla barnet?
Eller va?
Flera tankar snurrade runt i mitt huvud och jag förstod egentligen ingenting när det kom till det här.
- Okey, fick jag fram.
- Eller jag vet inte, sa hon sedan.
- Jag kanske kan ge bort barnet när det har fötts, sa hon sen.
- Fast jag vet inte, sa hon sedan.
- Du behöver inte bestämma dig nu, jag vill bara att du tänker på det, sa jag.
Hon nickade.
Isabella såg lika förvirrad ut som jag.
- Har du och Harry pratat om det? Frågade jag.
Hon skakade på huvudet.
- Okey, men jag vill bara att du ska börja fundera lite, sa jag och log.
Hon log ett litet leende och sen reste vi oss och gick in till vardagsrummet igen.
Där satt Harry, Niall, Louis och Zayn och kollade på tv.

Harrys perspektiv:
Några timmar senare stod Isabella och borstade håret i badrummet i vårat hotellrum.
- Vad vacker du är, sa jag och hon log.
- Tack snygging, sa hon och la ner hårborsten.
Jag gick fram till henne och la mina händer på hennes höfter och hon la sina händer på mina axlar.
- Jag älskar dig, viskade jag innan jag kysste henne.
Jag kände hennes händer i mitt hår.
- Jag älskar dina lockar, sa hon och log.
Jag log innan jag fortsatte kyssa henne.
Jag drog mina händer ifrån hennes höfter upp mot henne mage.
Då drog hon sig undan.
Jag kollade oroligt på henne.
- Ehm… jag ska gå och fixa mig lite, sa hon och gick ut ifrån badrummet.
Jag följde henne med blicken.

Isabellas perspektiv:
Jag gick in i sovrummet och drog fram min resväska.
Jag vet inte riktigt varför jag hade dragit mig undan, jag hade bara gjort det.
Jag drog fram en blommig klänning och ett par vita ballerinor och satte på mig det. Jag samlade ihop håret i en fläta som fick hänga ner över ryggen.
Jag försökte nå dragkedjan som klänningen hade på ryggen men jag nådde inte riktigt.
- Låt mig hjälpa dig, sa Harry med ett leende och gick fram och drog upp dragkedjan.
Jag vände mig om och gav honom en puss på munnen.
- Tack, sa jag sen.
- Inga problem, sa han med ett leende.
Harry hade på sig ett par mörka jeans, vita converse, en en röd tröja och en svart kavaj.
- Redo? Frågade han och jag nickade.
Jag kollade klockan på min mobil, 17.56.
Jag och Harry gick ut och stängde dörren efter oss.
- Kom ihåg, det här är tid för bara dig och mig och inga fans ska få förstöra det, sa Harry och log.



Tack för kommentarerna på förra kapitlet, även fast det inte blev så många:)
Om jag får minst 6 kommentarer så fortsätter jag skriva och då är kapitel 14 förmodligen ute idag :)


I wanna be your hero, kapitel 12


Jag kände mig så lycklig.
Plötsligt ändrades känslan och jag började känna mig yr.
Jag höll för munnen och rusade mot toaletten.
”Fan!” var det ända jag kunde tänka.
- Bella! Hörde jag Harry ropa oroligt.
Jag kände golvet snurra under mina fötter och sen föll jag.
Jag kände hur en varm famn tog emot mig och jag kände Harrys varma andertag mot mitt öra.
- Bella hur mår du? Viskade han.



Isabellas perspektiv:
- Jag mår bra, jag vart bara yr, svarade jag när Harry frågade hur jag mådde.
- Säker? Frågade han.
- Ja helt säker, svarade jag med ett leende.
- Okey då, men middagen får vänta tills imorgon, sa han.
- Varför? Frågade jag.
- Därför att du säkert har jet lag, du behöver nog vila, sa han.
- Men jag må… började jag men var avbruten av Harry.
- Vi ska vara här i två veckor, vi har massor med tid älskling!
Han log gulligt mot mig och lyfte sedan upp mig och bar mig till sängen.
Jag log tacksamt mot honom när han bäddade ner mig.
- Sov gott, sa han och pussade mig lätt på munnen.
- God natt, sa han sedan och reste sig och släckte lampan.
- God natt, mumlade jag som svar innan jag hörde dörren stängas.
Jag somnade fort med ett leende på läpparna.

Zayns perspektiv:
Jag slog Harrys nummer och klickade på ring.
En signal, två signaler, tre signaler…
Efter den femte signalen så svarade han.
- Hej.
- Hej Harry, skulle du och Bella komma över och äta pizza? Frågade jag.
- Juste, det hade jag glömt! Svarade han och skrattade.
- Okey men jag, Niall, Liam och Louis är här och pizzan kommer vilken sekund som helst, sa jag och log lite för mig själv.
Harry kunde vara väldigt tankespridd.
- Jag kommer nu, Bella kommer inte för hon sover, sa han.
- Okey, vi ses! Sa jag och la på.
Sen gick jag in i vardagsrummet när Liam, Louis och Niall satt.
Varje hotellrum var som en liten lägenhet.
Det fanns ett badrum, ett vardagsrum, ett kök och ett sovrum.
- Harry kommer strax, sa jag och satte mig ner i en fotölj.
- Bella då? Frågade Liam med en orolig blick.
- Hon sover, svarade jag lugnt.
Liam nickade men jag kunde se på honom att han såg lite orolig ut, som om något var fel.
Jag hade lust att säga åt honom att lugna ner sig men jag gjorde det inte.
Jag hörde hur det knackade på dörren.
- Jag kommer strax, sa jag och reste mig och gick mot dörren.
Jag öppnade den och där stod Harry med ett leende på läpparna.
- Tjena Harry, sa jag.
- Tjena, har pizzan kommit? Frågade han.
- Nä men det är nog här strax.
- Okey, lika bra annars hade Niall käkat upp allt! Sa han och skrattade.
Jag skrattade också och vi stod när i dörren och skrattade när pizzan kom.
Jag betalade och sen gick jag och Harry in i vardagsrummet.
- Hej, mår Bella bra? Var de första jag hörde när jag och Harry kom in i rummet.
Harry suckade och svarade på Liams fråga.
- Hon mår bra, hon är bara trött.
Snälla Liam sluta oroa dig, tänkte jag för mig själv.

Harrys perspektiv:
Egentligen så visste jag inte om Bella verkligen mådde bra.
Hon hade ramlat omkull, hon hade inte svimmat men ändå.
Hon hade sagt att hon var yr och efter det verkade hon må bra.
Hon sov lugnt när jag gick därifrån i alla fall.
Vi skrattade och hade kul medans vi kollade tv.
Plötsligt kände jag mobilen vibrera och sen hörde jag min ringsignal.
Jag tog upp mobilen och kollade på skärmen.
”Isabella Payne<3” stod det på skärmen.
Jag tryckte på grön lur.
- Hej, svarade jag.
Jag hörde hennes andertag, de var snabba.
- Hallå? Frågade jag lite mer oroligt.
Sen la hon på.
Jag fattade inget.
Jag bara reste mig upp och sprang ut ur vardagsrummet.

Liams perspektiv:
- Harry! Ropade jag efter honom men han svarade inte.
Jag ville resa mig upp och springa efter honom eftersom jag kände på mig att det var något om Isabella men Zayn stoppade mig.
Jag hörde ytterdörren slås igen och jag satte mig oroligt ner i soffan.
Jag, Zayn, Niall och Louis bara satt där utan att säga något.

Isabellas perspektiv:
Jag hade direkt ångrat att jag ringt Harry och därför hade jag lagt på.
Sedan var det som om någon slog mig hårt i magen, jag hade väldigt ont.
Jag hade vaknat av att min mage hade gjort fruktansvärt ont.
Jag hade ropat på Harry men han kom inte så jag klev upp och han var inte där.
Så jag ringde honom och precis när han svarade så kom jag på att han nog var hos killarna.
Jag ville inte förstöra för dom.
Jag la mig ner och blundade och försökte andas.
Jag pressade ihop mina händer hårt och kände tårarna komma.
Jag fattar inte varför magen ska göra så himla ont.
Jag hörde dörren öppnas.
- Isabella! Hörde jag någon ropa.
Dörren slogs igen och jag kunde höra fotsteg.
Jag öppnade mina rödgråtna ögon och såg att Harry ställde sig i dörröppningen till sovrummet.
Han kollade förskräckt på mig.

Harrys perspektiv:
Där låg hon.
Hon låg i sängen gråtandes och försökte ta djupa andertag.
Jag kände paniken bildas inom mig.
Jag stod och kollade förskräckt på henne i några sekunder innan jag rusade fram till sängen.
- Bella, viskade jag.
Jag böjde mig ner och lyfte upp henne.
Då började hon skrika.
Oroligt la jag ner henne igen.
Jag kände mitt hjärta banka.
Ta det lugnt Harry, intalade jag mig själv.
- Bella vad har hänt? Frågade jag så lugnt jag kunde.
- M-magen, fick hon snyftand fram.
- Va? Vad menar du? Frågade jag förvirrat.
- D-det gör o-ont, sa hon tyst.
Jag satte mig i sängen och lyfte lite försiktigt upp henne i mitt knä.
Hon la sitt huvud mot min bröstkorg.
- Schhh, andas och ta det lugnt, sa jag och strök hennes hår.
- Jag är här nu, viskade jag i hennes öra.
- Gå inte Harry, sa hon tyst.
- Jag ska inte, jag ska aldrig gå, sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Jag är din förevigt Isabella, viskade jag i hennes öra medans en tår rullade ner för min kind.



Tack så sjukt mycket för kommentarerna! :)
Jag blir så himla glad, fortsätt kommentera såhär så kommer jag skriva många fler kapitel :)
10 kommentarer på kapitel 10, 11 kommentarer på kapitel 11, över 300 sidvisningar och över 50 unika läsare!
Ni är bäst, jag älskar er!

Och förlåt för att jag inte uppdaterade igår, jag var hos frissan, sedan var jag med min dramaklass i några timmar och sen sov min kompis över:)
Vi såg Brit awards, var det någon fler som gjorde det?
Killarnas ansiktsuttryck när dom vann, inget slår det!
Det var ren lycka och glädje! :D


I wanna be your hero, kapitel 11


Jag kollade mig omkring och såg att Harry packade in mig bagage och att Zayn hade hoppat in i taxin.
Jag hoppade in och satte mig bredvid Zayn och sen hoppade Harry in och stängde dörren efter sig.
Mitt emot oss satt Liam, Niall och Louis.
- Redo killar? Frågade Paul.
- Och Isabella? La han snabbt till.
- Redo! Skrek killarna och jag och sen började Taxin rulla iväg.
- Ett steg närmare Paris, kärlekens stad, tänkte jag lyckligt för mig själv.



Nialls perspektiv:
Jag kollade ut genom fönstret.
Det verkade inte vara några fans utanför flygplasten i alla fall.
Jag, Isabella, Paul och killarna klev ut ur taxin och tog vårat bagage.
Sedan vart vi omringade av säkerhetsvakter.
När vi kom in i byggnaden så började sådär 20-40 fans skrika.
- Kan vi träffa några? Frågade Louis.
- Nej, vi hinner inte, svarade Paul.
Harry gick närmast mig.
Efter mig gick Louis och efter honom gick Isabella och Liam.
Jag kollade på Harry som inte såg så glad ut.
Sedan slängde jag en snabb blick på Liam som såg både glad, orolig och beskyddande ut på samma gång.
Jag visste att det var för att han inte ville att Isabella skulle utsättas för något av fansen och även för att han var glad att se alla fansen.
Vi vinkade och log mot alla fansen.
Sen checkade vi in våra väskor och gick igenom säkerhetskontrollen.

Harrys perspektiv:
Klockan var strax efter ett och jag satt på flygplanet bredvid Isabella.
Framför oss satt Liam och Niall och bakom oss satt Paul och en säkerhetsvakt.
På andra sidan satt Louis och Zayn.
Vi flög i första klass.
- Kan alla passagerare vara vänliga att sätta på sig sina bälten, vi lyfter om 4 minuter, sa en röst i högtalarna.
Jag och Isabella spände fast våra bälten och hon log stort mot mig.
- Glad? Frågade jag henne och log.
- Jajamän, svarade hon.
- Snart är vi i kärlekens stad, sa jag med en mjuk röst och pussade henne på näsan.
Hon log.
Flygplanet lyfte och vi var på väg mot Paris.
- Paris här kommer vi! Sa Isabella glatt och jag tog tag i hennes hand.
Efter ungefär 20 minuter hade Isabella somnat på min axel.
- Jag älskar dig, viskade jag i hennes öra.
Jag visste han hon inte kunde höra det men jag ville ändå påminna henne varje sekund att jag älskar henne mer än något annat.

På hotellet

Isabellas perspektiv:
Vi hade kommit till hotellet för någon timme sedan.
Liam och Niall delade ett hotellrum, Harry och jag delade ett annat, Louis och Zayn delade ett och Paul och en säkerhetsvakt delade ett.
- Zayn smsade nyss, vi är välkommna till honom och Niall på pizzamiddag, sa Harry när han kom in i sovrummet.
- Låter underbart, svarade jag och skrattade.
- Ja eller hur, sa Harry och blinkade med ena ögat.
Jag log mot honom.
Han satte sig bredvid mig på sängen och jag såg hur han tänkte på nått.
- Vad är det Harry? Frågade jag.
- Det känns lite konstigt, vi har aldrig vart på någon date, sa han och log sött mot mig.
- Nä de har vi ju faktiskt inte, erkände jag och skrattade lite.
Jag hade aldrig tänkt på det för ens nu.
- Därför så tänkte jag att du och jag kunde gå ut och äta imorgon, bara du och jag, sa Harry och kollade seriöst på mig.
- Vill du det? Frågade Harry sedan och log sött mot mig.
- Mer än gärna, svarade jag och log överlyckligt.
- Men fansen då? Frågade jag.
- Strunt i dom, det blir bara du och jag och ingen ska få förstöra det, sa han och log.
- Okey, svarade jag med ett leende.
Jag kände hur jag blev alldeles varm inombords.
”Bara du och jag och ingen ska få förstöra det” ekade det i mitt huvud.
Jag kände mig så lycklig.
Plötsligt ändrades känslan och jag började känna mig yr.
Jag höll för munnen och rusade mot toaletten.
”Fan!” var det ända jag kunde tänka.
- Bella! Hörde jag Harry ropa oroligt.
Jag kände golvet snurra under mina fötter och sen föll jag.
Jag kände hur en varm famn tog emot mig och jag kände Harrys varma andertag mot mitt öra.
- Bella hur mår du? Viskade han.



10 kommentarer på förra kapitlet, jag blir så sjukt glad!
Jag älskar er!
Fortsätt kommentera!

Inte världens längsta del idag men det är väl bättre än inget?:)
Jag har inte vart hemma så mycket idag och jag kommer nog inte vara hemma så mycket imorgon men jag ska uppdatera så bra jag kan! :)


Tidigare inlägg Nyare inlägg