Hon fick fram ett litet leende och jag pussade henne på pannan innan jag reste mig från sängen.
- Är du helt säker att du inte vill ha något? Frågade jag.
- Japp, jag är okey, svarade hon och log lite.
- Okey, jag finns i mitt rum om det är något, sa jag och gick ut ur hennes rum.
Jag öppnade dörren till mitt rum och skulle precis gå in i mitt rum när jag hörde Bella skrika med panik i rösten.
- Liam!
Sen hörde jag hur något ramlade i golvet

Liams pespektiv:
Jag sprang mot Isabellas rum och slet upp dörren.
Jag kände paniken sprida sig inom mig.
Där låg hon på golvet.
Medvetslös.
Jag sprang fram till henne och satte mig ner på golvet bredvid henne.
Jag skakade lätt på henne och viskade ”Bella?” i hennes öra.
Hon rörde sig inte och hon sa inget.
Jag tog med skakande händer upp min mobil och ringde ambulansen.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

Zayns perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde Liam prata med någon.
Han lät lite panikslagen.
Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en Hoodie och sen gick jag mot Liams rum.
Dörren stod öppen men han var inte där.
Jag hörde hur han sa vår adress med en panikslagen röst.
Rösten kom ifrån rummet bredvid hans.
Bellas rum.
Hennes dörr var öppen.
Jag gick in i hennes rum och fick den största chocken någonsin.
På golvet låg hon medvetslös och bredvid henne satt Liam med tårar i ögonen.
Han kollade på mig med röda ögon och jag kände mig helt mållös.

Nialls perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde Ambulanssyrener.
Frågandes vände jag mig om och försökte somna om.
Då hörde jag högljudda fotsteg på nedervåningen.
Fotstegen kom upp för trappan.
Jag klev upp och drog på mig min One Piece och öppnade dörren.
Jag såg Louis stå i hans dörröppning med hans One Piece på sig och Harry stod i hans dörröppning med en T-shirt och mjukisar.
Förvirrat kollade jag mig omkring och såg att ambulansvårdarna kom ut ur Isabellas rum med Isabella liggandes på en bår.
Medvetslös.
Jag såg Zayn komma ut ur rummet med en orolig blick följd av Liam som grät.
Jag kastade en chockad blick på Harry.
Han såg ut som om han hade sett ett spöke.
Han sjönk ner mot golvet med tårar i ögonen.
Jag och Louis sprang fram till honom och hjälpte honom upp och sen gick vi ner efter ambulansvårdarna.
Liam åkte med i ambulansen och jag, Louis, Harry och Zayn åkte med Louis bil till sjukhuset.
Louis körde och Zayn satt där framme.
Jag och Harry satt i baksätet.
Jag kollade på Harry, han såg helt förstörd ut.
Jag fattade inte vad som hade hänt.
- Vad har hänt Zayn? Fick jag fram.
- Jag vet inte, jag vaknade av att Liam pratade med ambulansförarna och sen såg jag Bella ligga på golvet medvetslös och Liam sitta bredvid henne och gråta, sa han tyst.
Jag fattade inte vad som var på gång, allt kändes som en konstig dröm.

Louis perspektiv:
Några minuter senare kom vi fram till sjukhuset.
Vi gick in och såg Liam sitta på en stol i väntrummet.
- Vart är hon? Frågade jag och kollade ledsen på honom.
- Operation, fick han fram med några snyftningar.
- Vad har hänt? Frågade jag sedan.
Liam bara ryckte på axlarna och jag såg tår efter tår rulla ner för hans kinder.
Jag satte mig ner bredvid honom och kramade om honom.
- Allt kommer bli bra, viskade jag i hans öra.

Harrys perspektiv:
Det kändes som om någon hade slagit mig riktigt hårt i magen, jag kunde knappt andas.
Min värld rasade samman, jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Jag grät och hur mycket jag än försökte så gick det inte att hålla tårarna inom mig.
Jag sjöng ner på golvet med huvudet i händerna.
Jag kände Niall och Zayn lyfta upp mig och sätta ner mig på en stol.
De satte sig bredvid mig och kramade om mig.
Sekunderna gick sakta, minuterna gick ännu saktare och timmarna gick saktast.
Efter att vi hade suttit i väntrummet i ungefär två timmar så var klockan lite över fem på morgonen.
En läkare kom ut och bad oss att följa med in i ett rum.
Utan att säga något så reste vi oss och följde med.
- Det är hennes njure som har lagt av, började läkaren och jag kollade på Liam.
Han såg helt förstörd ut.
- Vi har försökt med allt vi kan och njuren vill inte börja funka igen, sa läkaren.
- Men… började Liam men hans röst tog slut innan han hann prata klart.
- Vi lär bli tvungna att operera bort njuren, sa läkaren och det kändes som om någon högg mig i hjärtat.
Hon hade ju bara en njure, kunde dom verkligen ta bort den?
Man kan väl inte överleva utan njurar? Frågade jag mig själv panikslaget.

Nu börjar det bli riktigt spännande!?
Tack som vanligt för kommentarerna, tror ni att ni skulle kunna komma upp mot 15 kommentarer på detta kapitel?
Det tror jag, fortsätt kommentera! :)