I wanna be your hero, kapitel 50


Tjejerna mumlade god natt till mig och sen somnade dom.
Jag hörde killarnas dörrar öppnas och stängas.
Darcy låg och sov i hennes säng som stod här inne på mitt rum.
Jag bara låg och kollade upp i taket.
Tänk att jag ska gifta mig imorgon.
Jag kan knappt fatta det.
Jag låg och tänkte i minst 20 minuter innan jag äntligen somnade.


Isabellas perspektiv:
Jag stod framför spegeln.
Klänningen satt perfekt.
Esmeralda satt och höll i Darcy.
Hannah och Madison fixade sitt hår.
Idag gäller det.
Idag skulle jag säga ja till föralltid.
Jag tog ett djupt andertag.
Sen hörde jag dörren öppnas.
Danielle och Eleanor stod i dörren.
- Wow, du är jättefin! Utbrast Eleanor.
- Tack, sa jag och log.
- Vi ska åka nu, sa Danielle och log mot mig.
- Okey, svarade jag.
Jag kastade en sista blick i spegeln, allt såg bra ut.
Det här var sista gången jag skulle vara i mitt rum som ogift.
När jag kom tillbaka hit så skulle jag ha yttligare en ring på fingret.
Jag skulle vara gift.
Med ett leende följde jag med tjejerna ner.

Liams perspektiv:
Danielle, Isabella, Eleanor, Esmeralda, Hannah och Madison kom ner för trappan.
- Du är jättefin syrran, sa jag med ett leende.
- Tack, svarade hon och log större.
Jag tog Danielles hand och sen gick vi ut ur huset.
Sanna och Linnea var också här.
Dom gick hand i hand med Niall och Zayn.
Louis och Eleanor gick han i hand och det gjorde Bella och Harry också.
Hannah och Madison gick bredvid varandra och Esmeralda höll i Darcy.
Darcy är jättesöt i hennes lilla klänning.
Vi hade hyrt en limousin som skulle ta oss till den stora vackra kyrkan.
Med stora leenden klev vi alla in i limousinen.

Harrys perspektiv:
Limousinen hade tagit oss till kyrkan.
Alla förutom jag, Isabella, Niall, Esmeralda, Hannah och Madison hade gått och satt sig på kyrkbänkarna.
Bella såg verkligen nervös ut.
Jag nickade mot Niall.
Han tog fram hans gitarr.
Det var nu min ide kom fram.
Madison, Esmeralda och Hannah satt ner.
Jag gick fram till Bella och tog hennes händer.
Sen började Niall spela på hans gitarr.
Jag började sjunga versen till Enrique Iglesias låt Hero.

Let me be your hero
Would you dance
If I asked you to dance?
Would you run
And never look back?
Would you cry
If you saw me crying?
And would you save my soul, tonight?

Would you tremble
If I touched your lips?
Would you laugh?
Oh please tell me this.
Now would you die
For the one you loved?
Hold me in your arms, tonight.


Isabella såg på mig med hennes vackra bruna ögon.
Jag såg en ensam tår rinna ner för hennes kind.
Försiktigt torkade jag bort den med min tumme och fortsatte sjunga.


I can be your hero, baby
I can kiss away the pain
I would stand by you forever
You can take my breath away


Would you swear
That you'll always be mine?
Or would you lie?
Would you run and hide?
Am I in too deep?
Have I lost my mind?
I don't care
You're here tonight


I can be your hero, baby.
I can kiss away the pain
I would stand by you forever
You can take my breath away

Bella log mot mig.
Hon log de där leende som fick mig att bli kär i henne på nytt.
Om och om igen.
Jag höll hennes händer lite hårdare och sen sjöng jag sista delen av låten.


Oh, I just want to hold you
I just want to hold you
Am I in too deep?
Have I lost my mind?
I don't care
You're here tonight


I can be your hero, baby
I can kiss away the pain
I will stand by your forever
You can take my breath away


I can be your hero
I can kiss away the pain
And I will stand by you forever
You can take my breath away
You can take my breath away
I can be your hero

När jag sjungit klart så kramade Bella om mig.
- Jag älskar dig, viskade hon i mitt öra.
- Jag älskar dig också Isabella, viskade jag tillbaka.
Jag kramade om henne länge innan det var dags för bröllopet att börja.
Jag och Niall gick.
Jag hälsade på hennes pappa på väg ut.
Niall gick och satte sig bredvid Sanna.
Han tog hennes hand.
Jag ställde mig längst fram på altaret bredvid Louis.
Louis är min bestman.
Han log mot mig och jag log tillbaka.
Sen började musiken.
Ut kom Isabella med hennes pappa.
Jag sprack upp i ett ännu större leende.
Det var nu föralltid skulle börja.

Isabellas perspektiv:
Efter pappa hade lätt mig till altaret så satte han sig ner bredvid mamma.
Hannah, Esmeralda och Madison kom efter mig.
När jag hade ställt mig på altaret bredvid Harry så ställde dom sig bredvid mig.
Jag såg mamma och pappa.
Jag såg mina systrar Ruth och Nicole.
Jag såg Liam och Danielle, Eleanor, Sanna och Niall, Zayn och Linnea.
Jag såg lilla Darcy som satt i Zayns knä.
Jag såg Harrys föräldrar Anne och Robin.
Jag såg Harrys syster Gemma.
Jag såg Grace och Cody.
Jag såg Harrys vänner, min och Harrys släkt och mina och Harrys mor och far föräldrar.
Jag såg mina bästa vänner Hannah, Esmeralda och Madison stå bredvid mig.
Jag såg prästen.
Jag så Louis stå bredvid Harry eftersom han är bestman.
Jag såg Harry le mot mig.
Jag såg min framtid.
- Harold Edward Milward Styles tar du Isabella Emely Annie Payne till din hustru? Frågade prästen.
- Ja , sa Harry med världens största leende.
- Isabella Emely Annie Payne tar du Harold Edward Milward Styles till din make? Frågade prästen mig.
- Ja, svarade jag och såg rakt in i Harrys emerald gröna ögon.
Ringbäraren gav oss ringarna.
Harry satte en ring på mitt finger och jag satte en ring på hans finger.
- Då förklarar jag er man och hustru, du får nu kyssa bruden, sa prästen.
Jag är Isabella Styles nu.
Förevigt, tänkte jag.
Sen kände jag Harrys läppar mot mina medans alla gästerna applåderade. 


SLUT!
Stort tack till alla läsare för att ni har läst min novell "I wanna be your hero" och stort tack för alla kommentarer och den höga statestiken.
Nu är denna novell slut men det är inte slutet för British Boy Band Stories.
Nu börjar min nästa novell "The sky isn't the limit".
Jag hoppas att ni har tyckt om min novell och att ni kommer tycka om min kommande novell!
Lämna gärna kommentarer om hur ni tycker novellen har varit!

Xoxo Maja :)


I wanna be your hero, kapitel 49


Jag började spela lite på en låt och plötsligt så kollade Harry på mig med ett leende.
- Niall kom, jag måste prata med dig, sa Harry och reste sig upp.
- Kommer strax, sa Harry till Bella och log.
Sen gick vi in i köket.
- Jag har en ide, sa Harry glatt till mig.


Harrys perspektiv:
(sommaren)

Tiden flög förbi.
Inspelningar, signeringar, intervjuer, husletande, bröllopsplanering, Darcys dop, Bellas födelsedag och gullande med Darcy.
Hon är ungefär 5 månader.
Hon går inte men hon har börjat krypa lite smått.
Hon pratar inte heller men hon har börjat mumla lite.
Hon är riktigt söt.
Darcy har Bellas vackra bruna ögon.
Och hon har mitt hår.
För att vara så pass ung som 5 månader så har hon ganska mycket hår.
Hon har skrattgropar också.
Hon är fantastiskt söt.
För ungefär 2 månader sedan så hade Darcy haft sitt dop.
Och Bella hade fyllt 18 år.
Det hade firats med en stor fest.
Jag och Bella hade även börjat leta hus.
Än så länge hade vi inte hittat något med jag är fullt övertygad att det kommer dyka upp ett fantastiskt hus snart.
Liam och Danielle har börjat fundera på att flytta ihop men vi får se hur det bli med det.
Jag hade tusen frågor som snurrade i huvudet.
Nu var det äntligen dags.
Mitt och Bellas bröllop är imorgon.
Allt var fixat.
Bella har en vacker bröllopsklänning och Darcy har också en klänning.
Jag har en kostym.
Maten är fixad.
Lokalen, gästerna, musiken.
Ja allt.
Om jag ska vara ärlig så kändes det som om tusen fjärilar flög runt i magen på mig.
Jag är nervös.
Jag ska gifta mig.
Jag kan egentligen inte fatta det.
Jag ska faktiskt gifta mig.
Imorgon.

Sannas perspektiv:
Imorgon är det Isabellas och Harrys bröllop.
Jag längtar.
Allt kommer bli underbart.
Ikväll ska killarna ut och bowla och sånt.
En killkväll så här sista kvällen innan Harry gifter sig.
Jag, Isabella, Linnea, Eleanor, Danielle, Hannah, Madison och Esmeralda ska ha tjejkväll hemma hos killarna och Isabella.
Hannah, Madison och Esmeralda är Isabellas kompisar.
Jag har aldrig träffat dem tidigare så det ska bli kul att träffa dem.
Dom är här för bröllopet och just nu bor dom hos Isabella och killarna.
Det ska dom göra några dagar framöver.
Jag packade ner en present som jag och Linnea hade fixat i en väska.
På bröllopet ska Harry och Bella få en bröllopspresent men jag och Linnea har fixat en present att ge innan också.
Jag kände mer och mer hur jag verkligen längatar tills imorgon.
Det kommer bli fantastiskt.

Linneas perspektiv:
Jag och Sanna ringde på dörren till killarnas och Isabellas hus.
Isabella öppnade dörren och hälsade på oss med kramar.
Eleanor var redan där.
Och Esmeralda, Madison och Hannah såklart.
Jag och Sanna hälsade på alla och sen ringde det på dörren igen.
Det var Danielle som kom.
Vi alla hälsade på henne och sen gick vi in i köket för att äta middag.

Esmeraldas perspektiv:
Jag, Hannah och Madison bodde just nu hos Isabella och killarna.
Jag kunde inte fatta att min kompis sen barnsben skulle gifta sig imorgon.
Med Harry Styles.
Jag kunde inte heller fatta att dom hade en dotter.
Allt hade gått så fort.
Jag, Hannah, Madison, Isabella, Danielle, Eleanor, Sanna och Linnea hade ätit upp våran middag för ett tag sedan.
- Dags för efterrätt? Fråga Bella och skrattade.
- Ja! Skrek vi andra i mun på varandra.
Jag har verkligen kul.
Tjejkvällen var lyckad än så länge.
Vi hjälpte Bella plocka fram glass, strössel, maränger och massa annat.

Hannahs perspektiv:
Kvällen rullade på med skratt och prat.
Glassen var uppäten och nu satt vi alla i soffan och skrattade åt en komedi.
En halvtimme senare började eftertexterna rulla.
- Så Bella är du nervös inför imorgon? Frågade Eleanor nyfiket.
- Ja, men jag vet att allt kommer bli bra, sa Bella och log.
Jag, Eleanor, Danielle, Sanna, Linnea, Madison, Hannah och Isabella började prata om allt möjligt.
Vi satt ganska länge och pratade.

Madisons perspektiv:
Jag längtar tills imorgon.
Jag, Hannah och Esmeralda ska vara tärnor.
När vi hade kommit hit hade vi fått sett våra klänningar.
Dom var verkligen fina.
Jag kunde inte vänta tills jag fick ta på mig min klänning.
- Så ska vi fixa ansiktsmasker? Frågade Bella.
Vi alla instämde och ungefär tio minuter senare så hoppade jag, Isabella, Hannah, Esmeralda, Danielle, Eleanor, Linnea och Sanna runt i huset som åtta gröna monster.
Våra ansiktsmasker är nämligen gröna.
Vi tog många roliga bilder och musik spelades från Bellas dator.
Några av bilderna hamnade på twitter.

Danielles perspektiv:
- Jag tror vi ska tvätta bort ansiktsmaskerna nu, sa jag med ett leende efter att vi hade haft på maskerna i ungefär 15 minuter.
- Det låter som en bra ide, sa Hannah och skrattade.
Jag och resten av tjejerna gick mot badrummet för att tvätta av oss ansiktsmaskerna.
Ungefär 20 minuter senare så hade alla tvättat av sig, vi hade fixat snacks och vi var redo för att kolla en till film.
- Vad vill ni se? Frågade Bella och höll fram tre olika filmer.
- Den! Ropade nästan alla i mun på varandra och pekade mot en kärleksfilm.
- Okey, svarade Bella med ett leende och satte igång filmen.

Eleanors perspektiv:
Filmen var slut, vi hade städat lite, Bella hade fått sina presenter som hon skulle få innan bröllopet, vi hade hälsat på Darcy och nu stod vi i hallen och knöt på oss våra skor.
Vi alla sa hejdå och kramades innan jag öppnade dörren.
Det var en ganska varm sommarkväll.
Jag och Danielle tog en taxi hem och Sanna och Linnea gick eftersom dom bara bodde runt hörnet.

Isabellas perspektiv:
Tjejerna hade varit här och vi hade haft jätteroligt tillsammans.
Jag, Hannah, Madison och Esmeralda städade upp det sista lilla.
Sen stängde vi av alla lampor och sånt nere och gick sen upp till mitt rum.
Jag hörde dörren öppnas.
- Vi är hemma! Ropade Liam ganska tyst.
- Okey! Ropade jag ganska tyst tillbaka.
Vi ville inte väcka Darcy.
Jag öppnade dörren till mitt rum och jag och tjejerna gick in.
Madison, Esmeralda och Hannah fixade sig och la sig på sina madrasser för att sova.
Jag fixade mig också, pussade Darcy på pannan, sa god natt till alla och gick och la mig i min säng.
Tjejerna mumlade god natt till mig och sen somnade dom.
Jag hörde killarnas dörrar öppnas och stängas.
Darcy låg och sov i hennes säng som stod här inne på mitt rum.
Jag bara låg och kollade upp i taket.
Tänk att jag ska gifta mig imorgon.
Jag kan knappt fatta det.
Jag låg och tänkte i minst 20 minuter innan jag äntligen somnade.



Tack för alla kommentarer!


I wanna be your hero, kapitel 48


Jag log emot honom och sen fortsatte han.
- Och jag vill spendera resten av mitt liv med dig, så därför undrar jag, sa Liam och blev sedan tyst.
Han släppte mina händer och tog ur en liten ask ur sin ficka.
Han öppnade den och jag en vacker guldring med några diamanter på.
Mitt hjärta bankade fortare och fortare.
- Danielle Peazer, vill du gifta dig med mig? Frågade Liam och log mot mig.


 Danielles perspektiv:
Jag kunde inte fatta vad som nyss hänt.
Chockat la jag mina händer för munnen eftersom jag gapade.
Jag kunde inte få fram ord.
Jag kände en tår rulla ner för min kind.
Jag nickade.
- Ja! Fick jag sedan fram och slängde mig i famnen på Liam så fort han hade ställt sig upp.
Han kramade mig tillbaka.
- Jag älskar dig, viskade han i mitt öra.
- Jag älskar dig också, viskade jag tillbaka.
Sen satte vi på förlovningsringarna på varandras fingrar.

Isabellas perspektiv:
Darcy sov.
Det var tyst och mörkt i huset.
Klockan är efter midnatt.
Allt som kunde höras var mitt och Harrys lugna och tyst prat.
Allt ljus som syntes var ett par tända ljus som stod på bordet.
Vi satt vid matbordet med varsin tekopp och pratade.
Plötsligt vibrerade Harrys mobil till.
Han tog upp den.
- Jag sover hos Eleanor, bara så ni vet, läste Harry.
- Hälsningar Louis, läste han sedan.
Jag log.
- Undra vad dom ska göra då? Sa Harry retsamt.
Jag skrattade åt honom.
Sen hörde jag någon låsa upp ytterdörren.
- Hej! Ropade Niall ganska tyst.
- Hej! Ropade jag och Harry ganska tyst i mun på varandra.
Utan att tända någon lampa så tog han av sig sin jacka och sina skor och sen
hörde jag honom gå upp mot hans rum.
Ungefär 10 minuter senare kom Zayn hem.
Han sa hej och sen gick han upp för att lägga sig.
Jag och Harry satt kvar i köket.
Sen hörde jag dörren låsas upp för en tredje gång.
Jag hörde hur dörren låstes igen och hur någon tog av sig sina ytterkläder.
Sen hörde jag steg.
Stegen kom mot köket där jag och Harry satt.
Sen såg jag Liam stå i dörröppningen med ett stort leende.

Harrys perspektiv:
- Hej, sa jag glatt.
- Hej, svarade Liam.
- Det finns te om du vill ha, sa Bella och log mot Liam.
Utan att säga något så plockade han fram en kopp och hällde upp tevatten.
Sen tog han en tepåse och satte sig på en köksstol bredvid mig.
- Niall och Zayn har gått och lagt sig och Louis sover hos Eleanor, sa jag och Liam log.
- Okey, svarade han.
Han lyfte koppen mot munnen för att dricka.
Det var då jag såg det.
En ring?
Varför har han en ring på fingret?
Bella verkade se samma sak som mig.

Isabellas perspektiv:
En ring?
Har Liam en ring på fingret?
Varför?
Liam log stort.
- Gissa vad? Frågade Liam.
- Vad? Frågade jag nyfiket.
- Jag och Danielle är förlovade, sa han med ett ännu större leende.
Sen visade han ringen.
- Grattis! Utbrast både jag och Harry och kramade om honom.
Sen insåg jag att vi hade grattat Liam lite väl högt.
Jag hörde Darcy skrika uppifrån.
Jag, Liam och Harry brast ut i skratt.
- Jag fixar det här, sa Harry med ett litet leende och reste sig och gick upp.
- Grattis brorsan, sa jag glatt.
- Tack syrran, svarade han.
Jag log mot honom.
- Jag är så sjukt glad, det här är en av dom bästa dagarna någonsin, sa Liam.
Jag såg på honom att han var glad.
Han var lycklig.
Och det gjorde mig glad och lycklig.

En månad senare

Louis perspektiv:
Liam och Danielle är förlovade.
Isabella och Harry gifter sig till sommaren.
Darcy är över en månad.
Allt hade gått så sjukt fort.
Jag och killarna har inte längre ledigt.
Vi har allt annat än ledigt.
Vi har intervju efter intervju och signering efter signering.
Och sen så håller vi på att planera vårat kommande album.
Allt rullade på ganska bra.
Harry hade haft sin 19 års fest.
Anne och Robin hade tagit hand om Darcy då.
Allt hade gått bra.
Vi alla är ganska fästa vid Darcy.
Hon är ju en ny familjemedlem.
Hon är väldigt liten men väldigt söt.
Jag tror att hon kommer att växa upp till en fantastisk person.

Nialls perspektiv:
Eftermiddagen gick segt.
Ikväll skulle vi beställa pizza och då skulle Sanna, Linnea, Danielle och Eleanor komma över.
Jag satt i vardagsrummet och spelade lite gitarr.
Zayn satt i soffan och höll i Darcy.
Darcy verkade verkligen gilla Zayn.
Liam och Louis har jag ingen aning om var dom är.
Förmodligen uppe på sina rum.
Bella och Harry satt också i soffan.
Dom höll på att planera sitt bröllop lite smått.
Jag började spela lite på en låt och plötsligt så kollade Harry på mig med ett leende.
- Niall kom, jag måste prata med dig, sa Harry och reste sig upp.
- Kommer strax, sa Harry till Bella och log.
Sen gick vi in i köket.
- Jag har en ide, sa Harry glatt till mig.



Tack för alla kommentarer!


I wanna be your hero, kapitel 47


Jag satt på min säng och kände hur jag inte kunde röra mig eftersom det gjorde ont.
Plötsligt kände jag en smärta som jag aldrig känt tidigare.
- Harry! Skrek jag med panik i rösten.


Harrys perspektiv:
Jag stod i köket och drack ett glas vatten.
Det var en lugn lördag eftermiddag.
Killarna satt och kollade tv.
Vi hade haft ledigt hela veckan och skulle ha ledigt i dom kommande två veckorna.
- Harry! Hörde jag plötsligt Bella skrika med panik i rösten.
Snabbt ställde jag ner glaset och sprang upp till Bellas rum.
Jag slet upp dörren och såg Bella sitta på sängen och gråta.
Jag gick in i rummet och satte mig bredvid henne.
Liam kom efter mig och de andra killarna kom inte långt efter honom.
- Bella? Frågade jag tyst.
- Ring sjukhuset, fick hon fram.
Jag kollade på Liam.
Han kollade på Bella med en oroligt blick.
- Ring sjukhuset, jag tror mitt vatten har gått! Sa Bella med panik i rösten.
- Men det är bara den 7:nde idag? Sa jag frågande.
Innan Bella hann svara så reste jag mig från sängen och sprang in i mitt rum för att hämta en väska.
Jag la snabbt ner lite av mina grejer och sen sprang jag in på Bellas rum och la ner lite av hennes grejer.
Jag hörde Liam prata i telefon, förmodligen med några ambulansvårdare eller någon från sjukhuset.

En vecka senare

Allt hade gått bra.
Visst både jag och Bella hade varit livrädda men allt hade gått bra.
Jag skulle aldrig glömma stunden jag höll Darcy för första gången.
Hon var så söt, så lik Bella.
Det var fantastiskt.
Den sjunde februari.
Darcy Amie Anne Styles.
Vi hade funderat på namnet ganska mycket.
Jag och Bella hade beslutat att döpa henne Amie och Anne i mellannamn. Amie efter Bellas mamma och Anne efter min mamma.
Och lilla Darcy fick mitt efternamn.
Det skulle Bella också få.
Till sommaren då hon fyllde 18 år då skulle vi gifta oss.
Livet var perfekt just nu.
En vecka gammal var lilla Darcy.
Jag vart glad över att bara tänka på henne.
Idag är det den 14:de februari.
Alla hjärtans dag.
Eleanor och Louis är ute och äter.
Samma sak med Linnea och Zayn, Sanna och Niall och Liam och Danielle.
Jag och Bella hade bestämt oss för att stanna hemma och kolla film.
Till middag hade jag lagat hjärtformade pannkakor och sen hade vi ätit cupcakes till efterrätt.
Sen hade vi kollat på olika filmer.
Darcy sov.
Det var nästan de ända hon gjorde just nu.
En vecka gammal.

Liams perspektiv:
Jag och Danielle satt på en fin restaurang och åt middag.
Vi pratade om allt möjligt.
- Så hur känns det att vara morbror nu då? Frågade Danielle med ett leende.
- Fantastiskt, sa jag och log.
- Kan tänka mig det, Darcy är verkligen söt, sa Danielle.
Eleanor, Danielle, Linnea och Sanna hade varit förbi och hälsat på Darcy.
Även mamma och pappa och mina systrar hade varit förbi.
Dom skulle till en kompis här i London så dom hälsade på oss och Darcy.
Samma sak med Harrys mamma och låtsaspappa och storasyster.
Det kändes annorlunda.
Ruth och Nicole är mostrar.
Gemma är faster.
Mamma och pappa är mormor och morfar.
Anne och Robin är farmor och farfar.
Niall, Louis och Zayn är gudfadrar.
Esmeralda, Madison och Esmeralda är gudmödrar.
Livet hade förändrats.
Det hade förändrats på ett bra sätt.

Danielles perspektiv:
Jag och Liam satt och pratade i minst en timme.
Vi fick våran efterrätt och vi började äta smått på den.
Det var ganska sent när vi gick ifrån resturangen.
Vi bestämde oss för att gå en promenad.
Hand i hand gick vi längst gatorna.
Vi kom till en stor och vacker park.
Den var upplyst och hade fontäner, blommor, träd, massa sittplatser och gångar man kunde gå och cykla på.
Det är en av Londons största parker.
- Du Danielle? Frågade Liam.
Vi stannade och jag vände mig emot honom.
- Ja? Frågade jag glatt.
Han tog min andra hand och log emot mig.
Sen gick han ner på ett knä.
- Va? Fick jag fram tyst.
Liam bara log.
Ett av de största leendena jag sätt.
- Danielle jag älskar hur du alltid får mig att må bra när jag är nere och jag älskar hur du lyser upp alla mina dagar bara genom att andas, sa han.
Jag var i chocktillstånd.
Jag fattade inte vad som höll på att hända.
- Jag älskar ditt leende och dina ögon, jag älskar helt enkelt hela dig och det kommer jag alltid göra, sa Liam.
Jag log emot honom och sen fortsatte han.
- Och jag vill spendera resten av mitt liv med dig, så därför undrar jag, sa Liam och blev sedan tyst.
Han släppte mina händer och tog ur en liten ask ur sin ficka.
Han öppnade den och jag en vacker guldring med några diamanter på.
Mitt hjärta bankade fortare och fortare.
- Danielle Peazer, vill du gifta dig med mig? Frågade Liam och log mot mig. 

 



Tack för alla kommentarer!
Ja nu börjar det ju hända lite grejer, vad tror/vill ni att Danielle svarar?;)
Darcy är alltså född nu.
Hon föddes den 7/2 :)


I wanna be your hero, kapitel 46


Mammaledigt.
Det var inte långt kvar.
Snart skulle Darcy vara här i världen.
Om allt gick bra förstås.
Jag började känna mig mer och mer rädd.
Skulle jag verkligen klara av det här?


Harrys perspektiv:
Tiden flög förbi.
Det kändes som om februari kom närmare med stormsteg.
Jag och killarna hade hunnit med att spela in lite i studion, göra några intervjuer och några signeringar.
Helt ärligt så hade jag inte kunnat koncentrera mig speciellt bra.
Under signeringarna så hade jag sett några små barn som var där med sin stora syster och mamma.
Storasystrarna var ungefär i Bellas ålder.
Från 14-18 år.
Det fick mig verkligen att tänka på Bella.
Och Darcy.
Jag är rädd.
Men jag vet att Isabella är mer rädd.
Men samtidigt var jag glad.
Jag är förväntansfull och det känns som om killarna och är lite förväntansfulla.
Det är här jag vill vara resten av mitt liv.
Och snart är det första februari.
Min födelsedag.
Jag skulle bli 19 år.
Allt gick så himla fort, på ett bra sätt.

2 veckor senare

Louis perspektiv:
- Grattis älskling! Skrek jag över hela huset och hoppade på Harry som satt i soffan.
Efter mig kom alla killarna.
Harry bara skrattade åt oss.
- Tack killar, sa han glatt.
- 19 jävla år! Skrek jag glatt.
- Det ska firas! Skrek Zayn sedan.
- Ja! Skrek Liam.
- Såklart! Skrek Niall instämmande.
- Gud vad alla skriker, sa Bella lugnt.
Jag kollade upp och såg Bella stå i dörröppningen med händerna på magen.
Harry putade bort oss killar med ett litet skratt och reste sig upp.
- God morgon, sa han till Bella och gick fram och kysste henne.
- Aww, sa Liam och Niall i kör.
- God morgon själv, sa Bella efter kyssen och log.
- Snälla sluta med gulligullandet, det får mig att sakna Ell! sa jag och skrattade.
Killarna och Bella bara skrattade åt mig.
- Gulligt, sa Liam och skrattade.
Jag saknar Ell sjukt mycket.
Eleanor brukar kallas Ell.

Harrys perspektiv:
- Grattis på födelsedagen älskade Harry, sa Bella tyst till mig och log.
- Tack gumman, svarade jag och kramade om henne lätt.
- Jag går och lägger mig, sa Bella sedan och gick mot hennes rum.
- Sov gott! Ropade jag efter henne och satte mig sedan i soffan där killarna satt.
Vi spelade tv spel och skrattade.
Min mamma och min låtsaspappas skulle komma på eftermiddagen.
Dom skulle vara här hela kvällen och sen skulle dom till en kompis här i London.
Min födelsedag ska bli lugn.
I alla fall idag.
Jag ska nog ha en fest men den kommer nog i slutet av februari eftersom jag vill att Bella ska vara med.
Om tio dagar exakt så var det sagt att lilla Darcy skulle komma.
Jag ville inte ha festen innan dess och jag ville ha den i alla fall 2 veckor efter.

Liams perspektiv:
Jag öppnade försiktigt dörren till Bellas rum.
Hon låg på sängen och sov.
Jag log och stängde dörren och gick ner.
Louis och Harry stod i köket och lagade pannkakor.
- Mamma och Robin kommer om en timme, sa Harry och log.
- Okey, Bella sover fortfarande, svarade jag.
- Låt hon sova, sa Harry och fortsatte med pannkakorna.

Isabellas perspektiv:
Jag vaknade av att någon ringde på dörren.
Jag hörde dörren öppnas och jag hörde prat.
Försiktigt reste jag mig upp ur sängen och gick in i min walk-in closet.
Det var nog Anne och Robin som hade kommit.
Jag tog på mig ett par mörkblå jeans, en ljusgrå tröja och svarta ballerinor och sen gick jag ner.
När jag kom ner för trappan så såg jag Harry, Robin och Anne stå där.
Dom alla log mot mig.
Jag log tillbaka.
Harry gick fram till mig och tog min hand.
- Mamma och pappa det här är Isabella, sa Harry och log.
Jag tyckte det var gulligt att Harry kallar sin låtsaspappa för pappa.
Jag hälsade på dem och de presenterade sig.
Sen gick vi in i köket.
Det luktade pannkakor och mycket riktigt så var det pannkakor.
Jag, Anne, Robin och killarna satt runt bordet och pratade och åt.
Harry fick även presenter.
Dagen rullade på och vi åt tårta, kollade film, spelade spel, pratade och roade oss.
Zayn och Liam stod i köket och lagade kyckling.
Niall dukade och jag, Harry, Louis, Anne och Robin satt i soffan och kollade film.
Plötsligt ringde Annes mobil.
- Jag kommer strax, sa hon och reste sig och gick ut till hallen där hennes väska hängde.
- Harry! Ropade hon sedan.
- Ja! Ropade han tillbaka.
- Kom, Gemma vill prata med dig! Ropade hon tillbaka.
Med ett leende reste Harry sig och gick ut till hallen för att prata med hans storasyster.

Harrys perspektiv:
- Ja tack, vi hörs! Sa jag till Gemma efter att vi pratat ett tag.
- Okey, hejdå brorsan, sa hon.
- Hejdå, sa jag och la på.
Gemma hade önskat mig grattis på födelsedagen och så hade vi pratat om lite allt möjligt.
Mamma satt i trappen.
Jag gick fram till henne och satte mig bredvid henne innan jag gav tillbaka mobilen.
Där satt vi ett tag.
- Gubben jag tänkte bara säga att jag tror att du kommer bli den bästa pappan någonsin, sa mamma och log mot mig.
- Tack, svarade jag.
Mamma kollade på mig och sen kramade hon om mig.
Jag kände tårarna komma men jag höll dem tillbaka.
- Hon är ganska långt gången nu va? Frågade mamma.
- Mm, mumlade jag som svar.
- Allt kommer bli bra gubben, sa mamma lugnande.
- Jag vet, sa jag så lugnt jag kunde.
- Men jag är fortfarande rädd, sa jag och höll tillbaka tårarna.
- Jag förstår, sa mamma och la sin hand på min axel.
- Men allt ordnar sig fint, jag vet att det kan vara läskigt, sa mamma.
Det var ganska skönt att ha mamma och prata med.
Jag berättade allt jag tänkte på.
Hur rädd jag egentligen är, hur orolig jag är för Bella och alla frågor jag har.
Mamma gav mig bra svar och hon lugnade mig mycket.
Jag kände mig mer och mer redo och förväntansfull.
- Maten är klar! Hörde jag Zayn ropa.
- Tack mamma, sa jag innan vi reste oss för att gå in i köket för att äta.
- Inga problem gubben, sa mamma innan vi gick in i köket med leenden på våra läppar.

En vecka senare

Isabellas perspektiv:
Jag satt på min säng och kände hur jag inte kunde röra mig eftersom det gjorde ont.
Plötsligt kände jag en smärta som jag aldrig känt tidigare.
- Harry! Skrek jag med panik i rösten. 



Tack för alla kommentarer! :D


I wanna be your hero, kapitel 45


Gårdagen hade varit trevlig.
Jag hade haft riktigt kul.
Jag hade åkt hem till mamma och pappa och vi hade haft en släktträff.
Och denna morgon så vaknade jag upp till presenter och en stor god frukost.
Helt underbart.



Linneas perspektiv:
Jag och Sanna stod vid bandet där man kunde hämta väskor på flygplasten.
Dom två veckorna i Sverige hade flugit förbi.
Plötsligt var det dags att åka hem.
Och det hade vi gjort.
Nu stod vi på flygplatsen och väntade på våra väskor.
Efter någon minut så kom dem.
Vi tog dem och började gå mot utgången.
Det var ganska mycket folk på flygplatsen.
Jag antar att det är många som ska flyga hem efter julen.
- Sanna!
- Linnea!
Jag vände mig mot hållet där ropen hade kommit ifrån.
- Hej! Hör jag någon ropa men jag ser inte vem.
Plötsligt tar Sanna tag i min arm och drar iväg mig.
Sen ser jag vilka det är.
Niall kramar om Sanna länge.
Jag hann inte tänka på det för ens jag känner hur någon omfamnar mig.
Jag kollade upp och såg Zayn.
- Jag har saknat dig Linnea, sa han.
Jag kände hur hela min kropp blev varm.
- Jag har saknat dig också Zayn, svarade jag och kramade honom hårdare.
Kanske så var jag fortfarande kär i Zayn.
Över han hade jag aldrig varit men jag hade inte tänkt så mycket på honom på senaste tiden.
Det hade känns fel för jag var inte säker på att han gillar mig.
När vi släppte taget så såg jag att Louis stod där också.
Mitt bland alla säkerhetsvakter.
Jag sa hej till Niall och Louis och dom erbjöd sig att skjutsa hem oss.
- Okey, då slipper vi ta en taxi, sa Sanna glatt.
- Det var därför vi kom hit, sa Niall och tog Sanna i handen.
Vi började gå mot utgången.
Plötsligt så känner jag hur någons hand nuddar min.
Jag kollade ner mot min hand och såg Zayns hand.
Sen kollade jag upp mot Zayn.
Snabbt drog han bort sin hand.
Jag log mot honom och tog hans hand.
Han fick ett stort leende på läpparna.

Nyår

Isabellas perspektiv:
Vi var i en stor lokal.
Jag, Sanna, Linnea, Danielle, Eleanor, Harry, Niall, Zayn, Liam och Louis.
Det var ett stort nyårsparty.
Tiden hade gått fort.
Nu var det nyår.
- Du och jag lär bli dom ända som inte går hem fulla, sa Liam till mig och skrattade.
- Typiska Payne njurar, sa jag och skrattade.
Harry hade lovat mig att inte dricka så mycket eftersom han nu mera bara hade en njure.
Inte för att det var något jättestort problem för honom eftersom hans njure var frisk.
Men jag ville inte att han skulle riskera något.
Liam dricker inte på grund av hans njure.
Jag är egentligen för ung för att dricka.
Samma med Sanna och Linnea.
För oss är det ett år kvar.
Men jag dricker ändå inte eftersom jag har problem med njurarna och jag har ju Darcy i magen.
Jag satt mest still och pratade eftersom jag hade ganska ont i magen men lite dansade jag.
Om jag ska vara ärlig så vart ingen speciellt full.
Och kvällen gick ganska fort.
Men kul var det.

2 veckor senare

Zayns perspektiv:
Livet var perfekt just nu.
Jag har fyllt 20 år och det firades med en stor fest.
Linnea och jag är äntligen tillsammans.
Fast det har vi varit i snart en månad nu.
Livet var perfekt förutom Bella.
Hon är i åttonde månaden så hon har ont och har svårt att röra sig.
Hon ligger mest still.
Jag tycker lite synd om både henne och Harry.
Hon verkar glad även fast hon inte mår så bra.
Harry däremot verkar orolig.
Han har inte riktigt kunnat koncentera sig och man kan se på honom att han är orolig över Bella.
Men jag tror att allt kommer bli bra.

Isabellas perspektiv:
Det var en tisdag.
Klockan är strax efter ett på dagen och det ända jag gjort idag är att legat i sängen och kollat tv.
Igår hade jag pluggat lite via datorn.
Från och med nästa vecka så skulle jag få mammaledigt från skolan.
Då skulle dom inte skicka något mera jobb på 1 månad.
Det skulle bli ganska skönt.
Men det kändes konstigt att säga mammaledigt.
Jag låg och funderade på det ganska länge.
Mammaledigt.
Det var inte långt kvar.
Snart skulle Darcy vara här i världen.
Om allt gick bra förstås.
Jag började känna mig mer och mer rädd.
Skulle jag verkligen klara av det här?



Tack för alla kommentarer och förlåt för ett kort kapitel! :)


I wanna be your hero, kapitel 44



Efter kyssen så släppte Harry ner mig och log mot mig.
- Hejdå syskonen Payne, sa han med ett litet skratt innan han gick mot gaten igen.
Han tog upp hans resväska och fortsatte gå.
Sen var han borta.
Allt jag kunde se var människor som gick omkring.
Ingen Harry.


Sannas perspektiv:
Jag och Linnea har åkt tillbaka till Sverige för att hälsa på våran familj, vänner och släkt.
Imorgon är det julafton.
Vi har jullov från våran skola.
Jag saknar Niall.
Han är i Mullingar nu.
Och jag tror nog att Linnea saknar Zayn.
Även fast dom inte är tillsammans.
- Sanna! Hörde jag min lillasyster Allis ropa.
- Ja! Ropade jag frågande tillbaka.
- Mormor och morfar har kommit! Ropade hon.
- Okey! Ropade jag tillbaka.
Jag satt i min säng och smsade med Niall.
Jag reste mig och gick ut ur mitt rum och ner för trappan ut till hallen.
- Hej! Sa jag glatt och kramade om mormor och morfar.
- Hej Sanna, sa dom och kramade om mig.
Jag bor hemma nu.
Det hade känts konstigt i början eftersom jag bott med Linnea i ungefär ett halvår nu.
Språket hade också känts konstigt.
Jag hade vänt mig med engelska så jag hade nästan glömt bort svenska.
Och nu pratade jag svenska igen.
Mormor och morfar följde med mig, mamma, pappa, Marcus och Allis in i köket för att dricka glögg.
Jag tog min röda kopp och drack glöggen.
- Vill du ha någon pepparkaka Sanna? Frågade mamma och log mot mig.
- Nä tack, sa jag och ställde ner koppen på diskbänken.
- Tack för glöggen, sa jag med ett leende och började gå mot mitt rum.
Mitt i trappan vibrerade min mobil i min ficka.
Jag stannade upp och tog upp mobilen.
Var det Niall som hade smsat?
Jag kollade förväntansfullt på skärmen.
Det var inte Niall.
Det var ett sms från en kompis här i Sverige.
”Någon social?”
Jag orkade inte svara.
Jag la ner mobilen i min ficka och fortsatte att gå upp till mitt rum.
Väl uppe i mitt rum så gick jag fram till mitt fönster och kollade ut.
Det snöade och det var lite mörkt.
Det var fint och mysigt.
Tänk att det är julafton imorgon.

Nialls perspektiv:
Jag, min familj och min släkt satt hemma hos oss i Mullingar.
Jag var äntligen hemma!
Mullingar var verkligen saknat.
Efter veckan här i Mullingar så ville jag jättegärna åka till Sverige för att träffa Sanna men det kunde jag inte på grund av säkerhetsskäl.
Det hade Paul i alla fall sagt.
Jag skulle vara i Mullingar i en vecka och sen skulle jag hem till London.
Detta gällde alla förutom Liam och Bella.
Dom skulle komma hem några dagar senare än oss andra.
Linnea och Sanna däremot skulle vara borta i lite mer än två veckor och sen skulle dom komma hem och gå i skolan.
Jag kanske skulle kunna komma och överaska henne på flygplatsen i Sverige?
Jag vet att Paul skulle tjata om säkerhet men jag vill så gärna åka till Sanna.
Jag saknar henne.
- Niall din tur! Hörde jag min morbror säga.
- Okey, svarade jag och tog upp tärningen.
Alla som var hemma hos oss satt och spelade ett spel.
Det är en slags tradition som vi brukar göra när släkten träffas.
Ganska kul och mysigt faktiskt.

Linneas perspektiv:
Tiden gick fort.
Det blev mörkare och mörkare.
Snart är det kväll och imorgon är det julafton.
Dom flesta hade stora släktträffar.
Niall hade berättat att han brukade ha det.
Zayn brukade bara fira med hans familj och några nära och kära.
Egentligen firar han inte jul eftersom han är muslim men hans mamma och hennes sida av släkten firar jul så hans familj har bestämt sig för att fira jul.
Harry brukade fira med hans familj, mor och far föräldrar, kusin och sånt.
Alltså en släktträff.
Louis brukade inte ha släktträff.
Han och hans familj brukade åka till några under dagen och sen fira kvällen hemma.
Liam och Isabella hade släktträff.
Jag och min familj firade julen hos min mormor och morfar.
Killarna och Bella firar ju annan slags jul än oss i Sverige.
Dom hade berättat att dom umgås med släkt och nära och kära under den 24.
Dom äter och har kul och det gör dom även den 25.
Men den 25 får dom presenterna.
Jag gick fram till min garderob och öppnade den.
Den är ganska tom nu eftersom de mesta av mina kläder, skor och sånt är i resväskan eller i London.
Jag letade runt lite i garderoben tills jag hittade något jag kunde ha på mig imorgon.
Jag hittade ett par svarta ballerinor längst in i garderoben och sen hittade jag en ganska enkel röd klänning hängandes på en galge.
Den klänningen hade jag haft på ett födelsedagsparty för ett tag sedan.
Sen dess hade jag inte använt den så mycket.
Klänningen passar perfekt till julen.

Zayns perspektiv:
Jag la fram kläder tills imorgon, fixade det sista med presenterna och gick sen och la mig.
Nästa morgon vaknade jag upp till en underbar doft.
Jag klädde på mig, fixade håret och gick sen ner.
- God morgon gubben, sa mamma som stod i köket och fixade frukost.
En stor frukost med nybakat bröd, pannkakor och ägg.
- God morgon, det lukat underbart! Sa jag och satte mig vid bordet där resten av min familj redan satt.
- Mormor och morfar kommer om några timmar, sa min syster med ett leende.
- Okey, svarade jag glatt.
Mamma berättade att några fler kanske kommer och sen ställde hon all frukost på bordet och alla högg in.

Liams perspektiv:
Jag åt frukost med familjen.
Bella hade gått och lagt sig efter frukosten.
Hon hade ont i magen.
Mamma och pappa hade varit väldigt stöttande ända sedan jag och Bella kommit hem.
Jag tror att dom var väldigt glada över lilla Darcy även fast dom på sätt och vis inte tyckte om det.
Jag tycket helt ärligt inte heller om det men jag var ganska glad över det på andra sätt.
Alla blir som förväntansfulla.
Bella hade klivit upp vid lunch och vi hade ätit lunch tillsammans.
Jag, mamma, pappa och Bella.
Ruth och Nicole skulle komma i eftermiddag och det skulle resten av våran släkt också.
Jag längtade efter att få träffa dem.

Danielles perspektiv:
Min familj är hos mig här i London och det snöar ute.
Kan det bli mysigare?
Jag och min familj hade ätit lunch tillsammans och nu satt vi och kollade film.
Jag har verkligen saknat det här.
Familjen och all familjetid.
Inget kan slå lite familjetid.

Isabellas perspektiv:
Dagen gick ganska fort.
Middagen närmade sig och alla gäster var här.
Jag hade på mig svarta ballerinor, en röd blus och svarta byxor.
Jag hoppas att magen inte syns så väl igenom.
Även fast dom flesta i min släkt vet om att jag är gravid.
Jag ville inte att någon skulle komma att tänka på det.
Därför att det är inte därför vi träffas idag.
Vi träffas för att fira jul.
Och det är riktigt trevligt.
Jag hade verkligen saknat familjen och släkten.

Harrys perspektiv:
Efter den stora middagen med släkten så satt vi vid matbordet och pratade.
Jag har verkligen saknat alla.
Och jag inser nu att jag verkligen saknat att familjetid och alla smått onödiga med trevliga samtal.
Jag kom på att jag skulle ringa Isabella sedan och sen skulle jag också ringa Louis.
Jag tänkte prata lite med Isabella ikväll eftersom jag saknar henne och jag tänkte säga grattis till Louis som fyller år idag.
Jag undrar hur han har firat dagen?
Familje eller snarare släktsamtalet fortsatte och det var ganska trevligt.
Senare spelade vi spel och kollade tv.
Vi bytte även lite presenter eftersom alla från släkten inte skulle vara här imorgon.

Louis perspektiv:
Kvällen gick mot sitt slut.
Harry och dom andra killarna hade ringt och grattat mig och även önskat mig God jul.
Jag hade såklart också önskat dem god jul.
Dom var inte dom ända som ringt mig.
Bella hade snott Liams telefon och pratat med mig och jag hade pratat länge med Eleanor.
21 år.
Jag kan egentligen inte fatta det.
Jag är 21 år nu.
Jag hade fått massa presenter.
Under dagen så hade vi varit hos mormor och morfar och ätit tårta och firat mig.
Under kvällen så hade vi också varit hos mormor och morfar fast då hade vi firat jul.
Ganska sent så hade vi åkt hem.
Det hade varit en grymt bra dag.
Och det är inte över.
Imorgon får jag ju mina julklappar och massa annan god mat.
Den här kvällen så somnade jag med ett leende på läpparna.

Eleanors perspektiv:
Gårdagen hade varit trevlig.
Jag hade haft riktigt kul.
Jag hade åkt hem till mamma och pappa och vi hade haft en släktträff.
Och denna morgon så vaknade jag upp till presenter och en stor god frukost.
Helt underbart.



Hej, tack för alla kommentarer och hög statestisk!

Nu har jag fått in Sannas perspektiv i detta kapitel som blev ganska långt ändå eftersom det var ett tag sen novellen kom från hennes perspektiv.
Det är många olika perspektiv men jag ville få in alla.
Hoppas det inte gör något? :)

Igår buggade min blogg lite så jag kunde inte få till inläggen så om jag ville ha dem och det funkade inte att publicera inläggen heller... kan vart att mitt interner var lite konstigt igår:/
Så därför var uppdateringen dålig.
Jag lyckades få upp ett kapitel på kvällen, runt 10 tiden iallafall:)

En sak till...
Det skulle vara sjukt kul om jag kunde få över 20 kommentarer på detta kapitel!
Jag vet att ni kan klara det!

Tack!
Xoxo Maja


I wanna be your hero, kapitel 43


- God natt Zayn, du ska se att det ordnar sig, sa Liam och la sig i hans säng.
- Okey, god natt Liam, svarade jag och gick och la mig i min egna säng.
Jag låg länge och tänkte.
Alla tankar snurrade i huvudet.
Efter någon timme så lyckades jag äntligen somna.
Jag somnade med många tankar i huvudet.


Zayns perspektiv:
Dagen hade gått fort.
Vi hade repat och sedan haft våran konsert.
Nu är vi på väg mot Dovercourt.
Klockan är efter midnatt och alla sover förutom jag.
Jag tänkte på Linnea.
Och Grace.
Jag hade ringt Linnea idag och hon hade svarat.
Vi hade inte pratat länge.
Men ändå.
Jag fick höra hennes röst.
Jag hade förklarat allt för henne och hon hade lyssnat.
Efter bara en liten stund så sa hon att hon behövde gå eftersom hon hade skola.
Hon lät inte glad men hon visste i alla fall hur det låg till nu.
Liam hade sagt att jag skulle låta det vara och hon kommer nog prata med mig om en dag eller två.

En månad senare

Louis perspektiv:
- Snart hemma! Ropade jag när bussen svängde runt ett hörn.
Om några minuter var vi hemma igen.
Touren hade varit helt underbar.
Fansen hade varit underbara.
Allt hade varit kul.
Förutom att jag saknade familjen, huset, vännerna och Eleanor.
Zayn hade haft lite tjejproblem.
Det hade varit jobbigt att se honom vara ledsen, helt ärligt.
Men han verkade glad nu.
Saker hade löst sig.
Han hade pratat med Linnea lite.
Dom pratade visserligen inte lika ofta som dom brukade men dom började få tillbaka kontakten i alla fall.
Bara någon vecka efter att bilderna på Grace och Zayn hade kommit ut så hade nya bilder på Grace kommit ut.
Bilder på Grace och Cody Simpson.
Jag vet inte så mycket om det.
Zayn hade berättat lite för mig, men helt ärligt så var jag inte så värst intresserad.
Cody och Grace hade träffats under en filminspelning som var några dagar efter premiären som vi var på.
Det var en ny film som Grace skulle vara med i och Codys lillasyster Alli Simpson skulle också vara med i den filmen.
Så Cody hade varit där med Alli.
Jag tror att Zayn nämnde att dom var tillsammans.
- Vi är hemma! Skrek plötsligt Niall.
Jag kollade ut och såg vårat hus.
Snabbt packade vi ur alla våra saker ur bussen, sa hejdå till vårat crew och alla andra och sen skyndade vi oss in i huset.
Det är ren lycka att vara hemma och kunna sova i sin egna säng igen.

Tre veckor senare

Isabellas perspektiv:
Väskorna var packade och jag och Liam var på väg hem till Wolverhampton för att fira jul.
Vi stod på Londons största flygplats och vakterna var såklart inte långt ifrån oss.
Det var den här flygplatsen jag hade kommit till den första dagen då jag skulle bo med killarna, tänkte jag för mig själv.
Vi hade nyss sagt hejdå till Niall som hade gått till hans plan som skulle till Mullingar och vi hade också sagt hejdå till Zayn som gått till hans plan som skulle till Bradford.
- Doncaster, gate 3! Ropades det ut i högtalaren.
- Hejdå, sa Louis och kramade om oss alla innan han gick mot gaten.
Vi sa hejdå till honom också och vinkade efter honom och han vinkade tillbaka.
Sen såg jag honom inte längre.
Nu stod jag, Liam och Harry och väntade på våra flyg.
Jag började känna mig konstig.
Eller snarare en konstig känsla.
Jag kände en konstig känsla sprida sig igenom mig.
Jag skulle sakna Harry.
Såklart så skulle jag sakna Niall, Zayn och Louis också.
Dom är som min andra familj.
Jag skulle sakna Eleanor och Danielle också.
Vi hade blivit bra kompisar.
Jag skulle också sakna London, huset och allt annat.
En vecka utan allt detta.
Usch, tänkte jag för mig själv.
Men det skulle bli kul att träffa mamma och pappa.
Jag hade verkligen saknat dem.
Och resten av släkten skulle det ju såklart också bli kul att träffa.
Och Esmeralda, Madison och Hannah.
Om dom var hemma såklart.
Jag tror att Esmeralda skulle åka till Sydamerika och fira jul där med hennes släkt.
Hannah och Madison vet jag inte vad dom skulle göra.
Det var länge sedan jag träffat Madison, Hannah och Esmeralda.
Hannah pluggade Barn och Fritid, Madison pluggade Ekonomi och Juridik och Esmeralda pluggade Drama och Musik.
Jag pluggar nu Dans och Musik på en skola i London.
Esmeralda har flyttat ifrån Wolverhampton.
Hannah och Madison bor fortfarande kvar där.
Dom går olika inriktningar på samma skola.
Esmeralda har flyttat till South Staffordshire som inte ligger så jättelångt ifrån Wolverhampton.
Båda städerna ligger i West Midlands.
Hon hade flyttat dit själv, utan sin familj.
Skolan hon går på är jättebra.
Hon kommer säkert ha en bra skådis framtid, hon är jätteduktig inom drama.
- Homes Chapel, gate 9! Ropades det ut från högtalarna.
Det avbröt mina tankar.
Jag kom plötsligt på att det var Harrys flyg.
Homes Chapel.
Nu skulle han hem.
Harry sa hejdå till både mig och Liam och kramades oss.
Jag kramade honom länge och andades in hans doft.
- Hejdå älskling, ha det bra, sa han tyst till mig.
- Desamma, sa jag minst lika tyst.
- Hejdå min lilla älskade Darcy, sa han sedan och kollade ner mot min mage.
Sen log han mot mig.
Jag log tillbaka.
Sen kramade jag honom en sista gång innan han började gå mot gaten.
Han vinkade till mig och Liam och vi vinkade tillbaka.
Men något var fel.
Jag kunde se det på honom.
Plötsligt släppte han resväskan och sprang tillbaka mot mig och Liam.
Sen kände jag hur han lyfte upp mig och kysste mig på munnen.
- Aww, hörde jag Liam säga och han log.
Efter kyssen så släppte Harry ner mig och log mot mig.
- Hejdå syskonen Payne, sa han med ett litet skratt innan han gick mot gaten igen.
Han tog upp hans resväska och fortsatte gå.
Sen var han borta.
Allt jag kunde se var människor som gick omkring.
Ingen Harry.


Tack för alla kommentarer och den höga statestiken!
Förlåt för dålig uppdatering och ett kort kapitel!
Som ni kanske märkt så hoppar jag lite i tiden men det är för att jag inte vill dryga ut på tiden så mycket.
Hoppas ni tycker det är okey?
Tack! :D


I wanna be your hero, kapitel 42


Jag satt i soffan ensam.
Jag tog upp min mobil för att smsa Linnea.
Jag såg att jag hade fått ett sms.
Det hade jag inte märkt innan.
Jag såg att Linneas namn syntes på skärmen.
Med ett leende så öppnade jag hennes sms.
Leendet försvann lika snabbt som det kommit.
Vafan? Frågade jag mig själv och kände hjärtat så snabbare och snabbare.


Zayns perspektiv:
”Zayn jag vill bara be dig om att sluta smsa mig eftersom du redan har flickvän! Du behöver inte svara på de här smset, jag klarar mig fint utan ett svar… Snälla sluta bara.”
Va?
Flickvän?
Vad menar hon?
Jag fattade inget.
Vad menade Linnea?
Men snart fick jag mitt svar.
- Zayn kom, sa Liam som hade kommit ut till soffan igen.
Jag reste mig och följde med Liam utan att säga ett ord.
Vi gick till platsen där fyra säten var vända emot varandra med ett bord i mitten.
Han pekade på datorn och jag kollade på den.
Den första World wide trenden som kom fram fick mitt hjärta att banka snabbare och snabbare.
#ZaynMalik’sNewGirlfriend
Jag satte mig ner på ett säte och klickade runt bland tweets som fans hade skrivit.
- Zayn, är du okey? Frågade Liam försiktigt.
Jag nickade sakta.

Liams perspektiv:
Zayn såg helt förstörd ut.
Jag kunde förstå honom på olika sätt.
Han bläddrade igen några bilder på honom och Grace från filmpremiären.
Sedan tog han upp sin mobil och låste upp den.
Jag kunde se att han inte hade gått ifrån hans sms konversation med Linnea.
Jag läste hennes senaste sms.
Zayn satt där och höll i mobilen innan han låste den och la ner den igen utan att ha gjort nått.
Jag tror att han tänkte smsa Linnea eller Grace.
- Zayn, sa jag försiktigt och kollade på honom med en lite orolig blick.

Linneas perspektiv:
Jag låg i min säng och grät.
Jag ville inte gråta men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.
När jag sett bilderna på den där tjejen och Zayn så var det som om någon hade huggit mig i hjärtat.
Dom kramades, hon pussade honom på kinden, dom skrattade tillsammans, dom log tillsammans, dom poserade med resten och av killarna och sen poserade bara dom två.
Jag kunde inte fatta det.
Han och en annan tjej.
Inte jag.
Jag kände hur fler tårar kom.
Om han bara visste hur mycket jag gillar honom.
Men hon är skådespelerska och jag är bara en vanlig tjej.
Jag började plötsligt tänka på Sanna.
Och Niall.
Om det inte vore för mig så skulle hon aldrig ha träffat Niall.
Världen visste om Sanna och Niall.
Det var dom.
I min hjärna så hade det alltid varit mig och Zayn.
Men i verkligheten var det inte så.
I verkligheten var det Zayn och Grace.
Och så skulle det…
Mina tankar avbröts av att min mobil vibrerade.
Jag sträckte ut handen för att ta upp mobilen som låg på nattduksbordet.
Jag skulle precis svara när jag såg namnet på skärmen.
Zayn.

Zayns perspektiv:
Jag och Liam hade suttit och snackat ett tag.
Han fick mig alltid på lite bättre humör.
Liam gav dom bästa råden.
Jag var ledsen.
Riktigt ledsen.
Grace är en underbar människa men vi är inte tillsammans.
Men det verkar media tro och det sårade Linnea.
Det kändes som om någon hade huggit mig i hjärtat.
Jag var förvirrad.
Liam hade föreslagit att jag skulle ringa Linnea.
Det hade tagit lång tid men efter ett tag så lyckades jag äntligen ringa henne.
Jag tog många djupa andetag.
Jag hörde några signaler.
Sen hörde jag hur hon tryckte upptaget.
Det var som om någon slog till mig.
Jag kände tårarna brinna bakom ögonlocken.
Jag visste inte om jag skulle ringa Grace eller om jag skulle låta bli.
Förvirrad var jag.
Riktigt förvirrad.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag har känslor för dom båda.
Men känslorna är så konstiga.
Jag vet inte vad jag ska tro på.
Jag kan inte ens tolka mina egna känslor.
- Prova ring henne imorgon, hon kan behöva lite tid innan hon pratar med dig, sa Liam lugnande och klappade mig på axeln.
- Mm, mumlade jag och nickade sakta.
Jag la ner mobilen i fickan och reste mig.
Liam gjorde samma sak.
Vi gick mot sängarna där Bella och dom andra killarna redan låg och sov.
- God natt Zayn, du ska se att det ordnar sig, sa Liam och la sig i hans säng.
- Okey, god natt Liam, svarade jag och gick och la mig i min egna säng.
Jag låg länge och tänkte.
Alla tankar snurrade i huvudet.
Efter någon timme så lyckades jag äntligen somna.
Jag somnade med många tankar i huvudet.



Tack för alla kommentarer och förlåt för ett kort kapitel!
Men det är väl bättre än inget:)


I wanna be your hero, kapitel 41


Plötsligt så kände jag min mobil vibrera i fickan.
Jag tog upp den och såg Danielles namn på skärmen.
Jag sprack upp i ett leende av att bara se hennes namn.
Leendet försvann så fort jag öppnade smset.


Nialls perspektiv:
Jag såg på Liam att något var fel.
- Har det hänt nått Liam? Frågade jag tyst.
- Ehm… jo typ, svarade Liam med en orolig blick.

Liams perspektiv:
”Har du varit inne på twitter dom senaste timmarna? Om inte, logga in… Jag tror inte du kommer tycka om en av world wide trenderna:/ x”
Jag fattade inte vad Danielle menade med hennes sms men det var något dåligt.
- Jag kommer strax, sa jag och gick mot stället med de fyra sätena vända mot varandra med ett bord i mitten.
Där stod min dator.
Jag satte på den och loggade snabbt in på twitter.
Jag gick till world wide trenderna och det första trenderna fick mig att frysa till.
Långsamt tog jag upp min mobil och svarade på Danielles sms med skakande händer.
”Såg trenderna nu… x”
Jag fick snabbt ett svar.
”Jag är så ledsen för er skull Liam, men folk skulle ju fått reda på det för eller senare:/ Finns alltid här för dig, din syrra eller Harry om ni vill prata:) xoxo”
- Harry!
- Bella!
Jag ropade på dem och svarade sedan på Danielles sms.
”Okey du har nog rätt, tack gumman! Saknar dig något sjukt mycket! Xoxo”
Harry och Bella kom mot mig.
- Ni vill nog se det här, sa jag.
- Eller det vill ni förmodligen inte, men ni borde se det, sa jag och pekade på dataskärmen.

Harrys perspektiv:
Liam pekade på world wide trenderna.
De första trenderna som kom upp fick hela mig att frysa till.

#HarryStylesbecomingadad
#IsabellaPaynePregnant?
#IsaberryPaylesAreToYoung

”Vafan?” ekade det i mitt huvud.
Jag fattade inte.
Liam klickade upp en tidningsartikel som ett fan hade länkat.
Det första jag såg var två bilder på mig och Isabella.
Man kunde se hennes mage litegrann.
Bilderna var fotade från en väldigt dålig vinkel.
Vinkeln fick magen att synas.
Jag läste rubriken.
”Är Harry Styles och Isabella Payne blivande föräldrar?”
Jag kollade på Isabella som såg chockad och ledsen ut.
- Fan, sa jag tyst och begravde mitt huvud i mina händer.
- Det kommer ordna sig, sa Liam osäkert.
Jag kollade upp på Bella.
Jag såg att det rullade ner några tårar på hennes kind.
Försiktigt torkade jag bort tårarna med min tumme och sen kramade jag om henne lätt.
Jag fortsatte läsa artikeln.
Isabellas perspektiv:
Det som inte fick hända hade nyss hänt.
Jag, Harry och Liam läste artikeln och sen hörde jag Harry viska i mitt öra.
- Allt kommer bli bra älskling.
Jag nickade lite.
Allt var upp och ner.
Jag fattade inget.

Nästa dag

Zayns perspektiv:

Jag och killarna hade sett trenderna, bilderna och artiklarna.
Bella och Harry verkade ta det ganska bra.
Jag, Bella och killarna satt och kollade tv.
Vi hade gjort våran konsert här i Worcester och nu satt vi på bussen på väg till nästa konsert i Axminster.
- Jag går och lägger mig, hörde jag Liam säga och sen reste han sig ifrån soffan.
- Jag också, sa Niall och reste sig och gick.
Harry och Bella hade satt sig en bit bort och jag kunde höra dem prata.
Fast jag hörde inte vad dom.
Louis hade gått iväg för att ringa Eleanor.
Jag satt i soffan ensam.
Jag tog upp min mobil för att smsa Linnea.
Jag såg att jag hade fått ett sms.
Det hade jag inte märkt innan.
Jag såg att Linneas namn syntes på skärmen.
Med ett leende så öppnade jag hennes sms.
Leendet försvann lika snabbt som det kommit.
Vafan? Frågade jag mig själv och kände hjärtat så snabbare och snabbare.



Tack för kommentarerna! :D


I wanna be your hero, kapitel 40



Jag, Harry, Louis, Niall, Liam, Danielle, Eleanor och Isabella gick en bit framåt på den röda mattan.
Det var då jag såg det.
Hela jag frös till.
Var det sant?


Zayns perspektiv:
Jag kunde inte fatta det.
Där stod hon.
Framför kamerorna.
Med ett stort leende.

Liams perspektiv:
- Jag kommer snart, sa Zayn till mig.
Jag kollade på honom och nickade.
Sen såg jag honom gå en bit bort.

Zayns perspektiv:
- Grace! Ropade jag och vinkade till henne.
- Hej! Utbrast Grace och kramade om mig när jag kom närmare henne.
Kamera blixtarna blixtrade.
- Vad gör du här? Frågade jag förvånat.
- Jag är med i filmen som har premiär! Sa hon glatt.
- Varför har du inte sagt det tidigare? Frågade jag.
- Jag vet inte, jag tänkte inte på det, sa hon och skrattade.
- Jag är glad för din skull! Sa jag och kramade om henne.
Jag och Grace tog några bilder tillsammans och sen hängde hon med mig, killarna, Danielle, Eleanor och Isabella resten av kvällen.
När jag hade presenterat henne för alla så hade Liam kollat bekymrat på mig.
Jag hade lett mot honom och efter det verkade han inte speciellt bekymrad längre.

Nästa dag

Isabellas perspektiv:
Klockan var runt 13 och jag och killarna var på väg mot Worcester.
Vi hade sovit hemma och på morgonen hade vi packat ihop alla våra saker och åkt iväg med turnebussen.
Först hade vi alla sovit men efter ett tag så hade alla vaknat igen.
Vi skulle vara framme runt fyra.
- Tre timmar att bara sitta och vänta, sa jag för mig själv.
Louis och Niall satt och kastade pappersbollar på varandra och skrattade högljutt.
Liam och Zayn spelade Ds och Harry visste jag inte vart han hade tagit vägen.
- Bella? Hörde jag plötslig någon fråga.
Jag kollade åt vänster och höger men såg ingen.
Sen kollade jag upp såg jag Harry.
Han stod bakom mitt säte och kollade ner på mig med ett leende.
- Har du kul? Frågade han med ett skratt.
- Ja jätte, sa jag och skrattade.
Harry log mot mig, gick runt mitt säte och satte sig på sätet bredvid mig.
Han tog upp hans mobil och stoppade i ett par hörsnäckor.
- Här, sa han och gav mig ena snäckan.
Jag log mot honom och satte hörsnäckan i mitt ena öra.
Han gjorde samma sak och sen satte han på musik.
Försiktigt flätade han in min hand i hans.
Vi satt där bredvid varandra länge och lyssnade på musik.

Harrys perspektiv:
Jag och Bella satt länge och lyssnade på musik.
Efter ett tag la Bella sitt huvud på min axel och ett tag senare så hade hon somnat.
Försiktigt tog jag ut örsnäckan ur hennes öra och sen ur mitt.
Jag stängde av musiken och la min mobil i fickan på min Jack Wills hoodie.
Sedan lutade jag försiktigt mitt huvud på Bellas huvud och somnade.
Jag vaknade av att Bella rörde på sig.
- Harry vi är framme, sa Liam och log mot mig.
Bella satte sig upp.
Liam hade kommit för att väcka oss.
- Okey, svarade jag med ett leende och satte mig upp.

Liams perspektiv:
Klockan var närmare halv fem.
Paul beställde McDonalds till alla.
Vi satt på scenen och åt.
- Taggade inför konserten imorgonkväll? Frågade Paul.
Med munnen full med mat var det svårt att svara.
Jag och killarna nickade och Paul log mot oss.
Jag såg att Bella inte åt så mycket.
Jag flyttade mig närmare henne.
- Inte hungrig? Frågade jag och kollade på henne.
- Inte så värst, sa hon och skakade på huvudet.
- Okey, sa jag och kollade lite oroligt på henne.
- Sluta kolla på mig så där, jag mår bra! Sa hon och skrattade.
Jag log mot henne.
- Okey syrran, sa jag glatt.
- Du Liam har vi isglass i bussen? Frågade Bella.
- Jag vet inte, vi kan kolla sen, sa jag och log.
Bella var som besatt av isglass.
Jag tror att det är en graviditets sak.
- Okey, hoppas vi har! Sa Bella glatt.
- Du kommer bli rund som en köttbulle om du fortsätter äta isglass hela tiden, sa jag skämtsamt och skrattade.
- Du jag är redan rund som en köttbulle, sa Bella och pekade på magen innan hon skrattade.
- Jag skojar bara syrran, sa jag och slog till henne lätt på armen.
- Jag vet, sa hon och log innan hon slog till mig lätt på armen.
- Varför är du så besatt av isglass? Frågade jag sedan.
- Någon graviditets sak? Frågade jag sedan innan hon hann svara.
- Jag tror det, svarade hon och skrattade lite.
- Men om vi inte har isglass i bussen så går du och jag på en promenad och köper det, sa jag och log mot Bella.
- Okey, svarade hon och log tillbaka.
- Jag bjuder, sa jag sedan.
- Tack världens bästa brorsa, sa hon glatt.

Nialls perspektiv:
Jag skrattade lite i luren.
- Jag saknar dig, sa jag efter ett tag.
- Jag saknar dig också, hörde jag Sanna säga med hennes underbara röst.
Jag hade pratat med Sanna i minst femton minuter nu.
Jag saknade henne fruktansvärt mycket.
Liam och Bella hade gått ut och gått för att köpa isglass.
Harry och Louis spelade Ds och Zayn kollade tv.
- Men Niall, jag måste gå nu, sa Sanna ledsamt.
- Läxor du vet, sa hon sedan och skrattade lite.
- Okey jag ringer dig imorgon, sa jag och försökte låta glad.
- Okey, jag längtar till dess, sa Sanna.
Jag log för mig själv.
- Jag också, sa jag.
- Hejdå, sa Sanna.
- Hejdå, svarade jag och sen hörde jag ett pip.
Jag hatade att höra det där pipet.
Pipet som betydde att hon lagt på.
Jag tog ett djupt andetag och la mobilen i fickan innan jag gick och satte mig i soffan för att kolla tv med Zayn.
- Hej! Hörde jag Bella ropa och några sekunder senare kom Bella och Liam in i rummet.
- Vi köpte isglass, sa Liam.
- Men den kan ha smält, sa han sedan med ett skratt.
Vi skrattade och sen kollade vi lådan med isglass.
Den hade inte smält som tur var.
Vi alla tog en glass och sen la Liam in lådan i frysen.

Liams perspektiv:
Jag satt i soffan och kollade film med killarna och Bella.
Eller snarare jag, Niall och Zayn satt i soffan och Louis och Harry satt nedanför soffan.
Bella satt i Harrys knä.
Han hade sina händer på hennes mage.
Jag vart glad av att se det.
På något konstigt sätt så kände jag mig lycklig.
Jag visste att dom skulle klara av det här bra.
Plötsligt så kände jag min mobil vibrera i fickan.
Jag tog upp den och såg Danielles namn på skärmen.
Jag sprack upp i ett leende av att bara se hennes namn.
Leendet försvann så fort jag öppnade smset.



Tack för alla 12 kommentarerna!
Sjukt glad!
Fortsätt så!

Och förlåt för dålig uppdatering, skola och träningar ni vet:(
Jag lovar att försöka uppdatera bättre!
2-3 gånger om dagen som jag gjorde förut!
Ska bli bättr, jag lovar! :D


I wanna be your hero, kapitel 39


I'm out of touch
I'm out of love
I'll pick you up when you're getting down
And out of all these things I've done
I will love you better now

Jag sjöng sista versen och såg Bella le.
Jag kysste henne.
Hon besvarade kyssen.
- Jag älskar dig, du ska se att allt löser sig, viskade jag i hennes öra efter kyssen tagit slut.


Isabellas perspektiv:
- Jag älskar dig också, sa jag och sen drog Harry iväg med mig till mitten av scenen.
- När jag står här imorgon så kommer jag tänka på dig, sa Harry och log.
- Och en dag kommer du säkert stå här och dansa, sa han sedan.
Jag skakade på huvudet.
- Nä det tror jag inte, men det gör inget, sa jag.
- Vad dansar du förresten? Frågade han och log mot mig.
- Mest hiphop och ballet, sa jag.
- Okey, sa Harry och log mot mig.
- En dag så kommer Darcy säkert stå här och dansa, sa han sedan.
- Jag tror att hon kommer sjunga, sa jag och skrattade lite.
- Hon kanske gör både och? Föreslog Harry och skrattade.

Linneas perspektiv:
Zayn hade varit borta i mer än en månad.
Vi hade smsat ganska mycket.
Ibland hade vi skickat några hjärtan.
Jag vet inte om det var han och jag nu?
Jag antar att det inte var det.
Sanna och Niall är fortfarande tillsammans.
Dom ringde varandra nästan varje kväll.
Skolan har förresten börjat.
Det är inte så kul som jag trodde att det skulle vara.
Allt är på engelska så det är ibland lite svårt att förstå men det är inte det som är problemet.
Det är det att det helt enkelt inte är kul.
Inte för att jag förväntade mig att skolan skulle vara kul.
Jag saknade familjen och alla vänner i Sverige.
Och jag saknade Zayn och killarna.
Jag hade träffat dem ungefär 3 gånger och jag hade aldrig träffat Harry men ändå så saknar jag dem.
- Piiip!
Mina tankar avbröts av min sms signal.
Jag tog upp mobilen och log för mig själv.
På skärmen såg jag namnet Zayn.

Zayns perspektiv:
Jag vet inte om det var jag och Linnea men jag saknade henne i alla fall.
Jag tänkte inte mycket på Grace.
Hon var i Oxford och vi hade inte träffats sedan jag var hos Cory.

1 månad senare

Isabellas perspektiv:
Jag hade berättat för mamma och pappa.
Och dom tyckte inte om det så värst mycket men dom fanns ändå där för mig.
Mitt liv hade ändrats mycket den senaste månaden.
Jag skulle tillbaka till Wolverhampton med Liam.
Och sen skulle han tillbaka till Lonondon.
Med mig.
Jag skulle börja på ett dansgymnasium i London.
Första året skulle jag läsa distans studier eftersom jag var med killarna, var gravid och skulle ta hand om ett barn.
När nästa år kom så skulle jag gå i skolan som vanligt.
Förhoppningsvis.
Jag skulle bo med killarna och i framtiden skulle jag och Harry köpa ett hus.
Jag skulle lämna Wolverhampton.
London var mitt nya hem.
Här skulle jag spendera min framtid.
Med Harry och Darcy.
Jag log för mig själv när jag tänkte på det.
- Bella? Frågade Harry och öppnade dörren till mitt sovrum.
Ikväll skulle vi på en filmpremiär här hemma i London.
Vi bodde hemma igår, idag och imorgon och sen skulle vi iväg på arena touren i en månad till.
Skådisar och andra kändisar skulle vara på premiären så det kändes konstigt att jag som inte var känd skulle dit.
- Är du klar? Frågade Harry.
Jag vände mig ifrån spegeln och kollade på Harry.
- Syns det? Frågade jag på magen och snurrade sakta runt.
- Nä, jag tycker inte det, sa Harry.
Vi hade haft en dag på oss att fixa kläder till premiären.
Det hade varit svårt att hitta en klänning som dolde magen men jag och Harry hade lyckats hitta en som dolde magen hyfsat bra.
Jag skrattade lite.
Sen öppnades dörren.
Liam och Danielle kom in hand i hand.
Dom log.
- Du är jättefin syrran, sa Liam och log.
- Tack men jag vet inte… började jag.
- Du är jättefin! Sa Danielle och log.
- Tack, sa jag och log.
Jag var fortfarande orolig att magen skulle synas.
Jag kollade på Harry, sen ner på magen och sen på Danielle.
Han nickade lätt.
- Danielle kan jag få prata lite med dig? frågade jag försiktigt.
- Visst, sa Danielle och log.
Liam och Harry gick ut.
Jag och Danielle satte oss på min säng.
Jag ville berätta allt för Danielle.
Jag litar verkligen på henne.
Men jag visste inte hur jag skulle berätta det.
- Lovar du att hålla en hemlis? Frågade jag.
- Ja jag lovar, sa Danielle glatt.
Jag tog ett djupt andetag.
- Ehm… började jag.
Danielle log mot mig.
- Jo jag är gravid och jag och Harry ska behålla henne, sa jag snabbt.
- Åhh, grattis! Utropade Danielle och kramade om mig.
- Jag tänkte att jag behövde en tjej att prata med, sa jag och skrattade lite.
- Ja det är nog inte det bästa att prata med killar om sånt och du som bara bor med killar, sa Danielle och skrattade.
- Ja eller hur, sa jag glatt.
- Du kan alltid prata med mig, sa Danielle.
- Samma sak gäller Eleanor, sa hon sedan.
- Tack, sa jag tyst.
- Åhh vad kul, är det en tjej? Frågade Danielle och log stort mot mig.
Jag nickade.
- Jag tänkte det eftersom du ha henne tidigare, sa Danielle och log.
- Vad ska hon heta? Eller ni kanske inte har bestämt det än, sa Danielle.
- Hon ska heta Darcy, svarade jag och log.
- Åhh vad gulligt! Sa Danielle.
Jag satt och pratade med Danielle ett tag.
Sen knackade det på.
- Kom in! Sa jag.
Dörren öppnades och Eleanor kom in.
- Vi ska åka strax, sa Eleanor med ett leende.
Jag och Danielle log stort och nickade lite lätt.
- Varför är ni så glada? Frågade hon och skrattade lite.
Jag tänkte att det var bäst att berätta för henne också.
Så jag och Danielle gjorde det.
Hon vart lika glad som Danielle.
- Så det ser bra ut? Man ser inte magen? Frågade jag och fixade till klänningen efter att jag snackat ett tag med Eleanor och Danielle.
- Det ser jättebra ut, sa Eleanor och log.
- Man ser inte magen, jag lovar! Sa Danielle.

Zayns perspektiv:
Vi hade varit på premiären i ungefär 10 minuter.
Vi hade gått en bit på den röda mattan, pratat med massa olika kändisar och tagit kort med många.
Det var ganska häftigt faktiskt.
Jag, Harry, Louis, Niall, Liam, Danielle, Eleanor och Isabella gick en bit framåt på den röda mattan.
Det var då jag såg det.
Hela jag frös till.
Var det sant?



Tack för kommentarerna!
Förlåt för dålig uppdatering men ni vet varför:/
Kan jag få över 10 kommentarer? :D

Klicka här om ni vill ha ett länkbyte med mig! :)

Jag fick en kommentar från en tjej som hette Matilda om att hon ville ha ett länkbyte, du(Matilda) får gärna maila mig gällande länkbytet eftersom jag inte kunde komma in på din blogg.
Jag vet inte om länkningen blivit fel i kommentaren eller nått men når jag klickade så kunde jag inte komma till din blogg.
najamaja@hotmail.com :)


I wanna be your hero, kapitel 38

Jag kollade på Harry som stod tyst och sen fortsatte jag.
- Harry snälla sluta kolla på mig sådär, jag vet att jag måste berätta men jag kunde bara inte!
- Bella du… började Harry och tog tag i min hand.
- Snälla lämna mig ifred ett tag bara, avbröt jag honom och slet min hand ifrån hans grepp.
- Bella snälla lyssna… började han.
- Harry snälla låt mig vara ifred! Nästan skrek jag.
- Du fattar inte, allt det här är bara ett stort misstag! Nästan skrek jag och gick ut och smällde igen dörren utan att vända mig om och kolla på Harry.
Jag ville här ifrån.



Harrys perspektiv:
- Du fattar inte, allt det här är bara ett stort misstag! Nästan skrek Bella.
Sen hörde jag dörren smällas igen och sen var hon borta.
Jag ville mer än allt springa efter henne men jag visste att hon ville vara ensam.
Misstag? Frågade jag mig själv.
Vad menar hon?
Är hon och jag ett misstag?
Jag tänkte tårarna bränna bakom ögonlocken.
Förvirrat gick jag mot dörren.
Sen vände jag om och satte mig ner på en av sängarna istället.
Jag kände tårarna komma.
Jag begravde huvudet i händerna och lät tårarna komma.
Just nu brydde jag mig inte.

Liams perspektiv:
Isabella småsprang förbi mig och killarna.
Hon sprang och låste in sig på toaletten.
Jag reste mig och gick efter henne.
- Bella, öppna! Sa jag bestämt och knackade på dörren.
- Det är jag Liam, öppna! Sa jag igen.
- Låt mig vara ifred! Sa hon.
- Vad har hänt? Frågade jag.
- Liam gå, jag vill vara ifred ett tag! Sa Bella bestämt.
Jag suckade och gick tillbaka till platsen där jag, Niall, Louis och Zayn satt.

Isabellas perspektiv:
Jag vet inte hur länge jag satt inlåst på toaletten.
Jag bara satt på golvet och tänkte.
Mobilen vibrerade i fickan.
Jag tog upp den och kollade, inget sms.
Det var bara batteriet som höll på att ta slut.
Jag passade på att kolla klockan.
20.17.
Jag hade suttit här inne i mer än en timme.
Försiktigt reste jag mig upp och gick fram till dörren.
Klick.
Jag låste upp dörren med ett klickande ljud.
Med lätta steg gick jag ut från badrummet.
Jag såg mig omkring.
Var är alla? Frågade jag mig själv.
Jag började gå längst korridoren med säten med blicken fäst på mina skor.
Plötsligt så såg jag fler skor.
Ett par vita converse.
Jag tog ett djupt andetag och kollade upp.
Där stod Harry.
Vi bara stod där och kollade på varandra ett tag.
- Förlåt, sa jag efter ett tag.
- För vad? Frågade han med en besviken ton i rösten.
- Du  vet, för det jag sa, svarade jag.
Han bara kollande på mig och nickade.
- Men det kommer inte bli som du säger, sa jag.
Han kollade fortfarande på mig.
- Jag kommer åka hem till Wolverhampton och stanna där och gå gymnasiet där och du kommer få en bättre och bättre karriär för varje dag som går, sa jag.
Harry stod tyst och kollade på mig och sen fortsatte jag.
- Och jag kan inte berätta för mamma, hon kommer inte bli glad och då har jag ingen stans att ta vägen, jag kan inte åka hem!
Jag kände mig hjälplös.
Jag kan inte åka hem, hur mycket jag än vill.
Och Harry hjälpte mig inte mycket just nu, han bara stod tyst.
- Min skola börjar om tre veckor, jag kommer läsa distansstudier nu på höstenterminen och sen kommer jag gå i skolan på vårterminen och då kommer jag fortfarande vara gravid, sa jag.
- Jag kommer ha nog svårt att smälta in eftersom jag börjar ett halvår senare, att jag är gravid hjälper verkligen inte, sa jag sen och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
Jag höll tillbaka tårarna och fortsatte.
- Folk kommer tycka jag är konstig, skolan kommer bli ett helvete!
Harry kollade fortfarande på mig.
- Och jag vill inte ens gå naturvetenskap och teknik, jag vill dansa! Sa jag.
- Men jag kan inte dansa eftersom jag är gravid och det finns inga bra dansprogram i Wolverhampton och studera dans ger inga jobb, sa jag sedan.
Harry stod fortfarande tyst och kollade på mig.
- Hur ska jag kunna ta hand om en bebis medans jag går i skolan? Frågade jag.
Jag och Harry stod tyst en stund.
- Kom, sa han sedan lugnt och tog mig i handen.
Jag ville inte följa med honom men jag gjorde det ändå.
Under tystnad.

Harrys perspektiv:
Jag hade lyssnat på allt Bella sagt.
Det hade känts konstigt.
Jag kände mig som världens sämsta pojkvän.
Men jag tänkte bevisa att jag inte var det.
Försiktigt öppnade jag bussdörren och klev ut.
Bella kollade konstigt på mig.
Som tur var så fanns det inga fans utanför bussen.
Snabbt gick jag fram till bakdörren till arenan och kände på handtaget.
Det var öppet.
Jag drog med mig Isabella in.
Under tystnad gick vi längst korridoren och upp på scenen.
Jag stannade på scenen och kollade på Bella.
Hon kollade på mig med en frågande blick.
Jag tog upp min mobil och satte på låten lego house av Ed Sheeran.
Jag tog Bellas hand och la den på min axel.
Sen la jag min ena hand på hennes höft och tog sen hennes andra hand i min andra hand.
Jag tryckte henne nära mig och vi började dansa långsamt.

I'm gonna pick up the pieces and build a Lego house
If things go wrong we can knock it down
 My three words have two meanings
There's one thing on my mind
It's all for you


Jag sjöng första versen tyst I hennes öra.
Jag såg Bella le.

And it's dark in the cold December
But I've got you to keep me warm
If you're broken I will mend ya and I'll keep you sheltered from the storm that's raging on now

I'm out of touch
I'm out of love
I'll pick you up when you're getting down
And out of all these things I've done
I think I love you better now
I'm out of sight
I'm out of mind
 I'll do it all for you anytime
And out of all these things I've done
I think I love you better now

Bella log mot mig och jag kände mig alldeles varm inombords.

I'm out of touch
I'm out of love
I'll pick you up when you're getting down
And out of all these things I've done
I will love you better now

Jag sjöng sista versen och såg Bella le.
Jag kysste henne.
Hon besvarade kyssen.
- Jag älskar dig, du ska se att allt löser sig, viskade jag i hennes öra efter kyssen tagit slut.



Tack för kommentarerna och den höga statestiken! :)

Förlåt för den dåliga uppdateringen men jag har tvugen att ligga still i stort sätt hela dagen eftersom jag har en närv i kläm i min nacke och i min axel:(
Jag har lite svårt att röra mig men jag lyckades iallafall komma iväg och träna lite konståkning:)

Uppdateringen kanske inte blir så superbra imorgon heller men då har jag träningar och så ska jag till en annan stad för att spendera typ hela dagen hos en speciall lärkare...
Jag har lite problem med mina fötter och ben:/
Inte det roligaste, hoppas det går bra:)
Ett lycka till skulle inte sitta så dåligt? :)

Älskar er läsare! :D


I wanna be your hero, kapitel 37

- Jag hoppas du inte blir arg, det borde du inte bli.
- Vad har du gjort? Frågade mamma och skrattade.
- Inget, sa jag och skrattade lite.
- Men… började jag.
Det vart tyst ett tag.
- Isabella är gravid, jag ska bli pappa, sa jag och andades snabbt.


Harrys perspektiv:
Det vart tyst.
Jag kände mitt hjärta dunka.
- Är det sant? Hörde jag mamma fråga.
- Ja, mumlade jag.
- Gubben… sa mamma.
Jag hade svårt att tyda på hennes röst om hon var ledsen eller glad.
- Det är ju fantastiskt, sa mamma.
Jag kände mig lättad.
- Menar du det? Frågade jag.
- Ja, sa hon.
Jag tog ett djupt andetag av lättnad.
- Jag hade förväntat mig att Gemma skulle vara först med det här men jag är glad för dig skull, sa mamma och skrattade lite.
Jag skrattade lite jag också.
- Vi kommer behålla henne, sa jag lite tystare.
- Henne? Är det en flicka? Frågade mamma.
- Ja, sa jag.
- Harry, det är underbart, sa mamma.
Hon var glad.
Jag var lättad.
- Jag är glad att du ser på det positivt, sa jag och skrattade.
- Harry du kommer bli en jättebra pappa, sa mamma.
Jag pratade med mamma ett tag.
Hon var glad men hon verkade ändå lite orolig.
Vi pratade om min karriär, barnet, Bella och massa annat gällande det här.
- Förresten, sa jag och tog ett andetag.
Jag tror att mamma tycker att jag är för ung för att skaffa familj och allt men jag vet att hon stödjer mig vad jag än väljer.
Hon är en bra människa och hon har alltid varit en bra mamma.
Jag älskar henne.
- Ja? Frågade mamma.
- Jag och Isabella är förlovade, sa jag och sprack upp i ett leende.
- Harry, jag vet inte vad jag ska säga, sa mamma och skrattade lite.
- Säg bara vad du tycker, sa jag lite oroligt.
- Det är fantastiskt Harry, jag är stolt över dig, sa mamma och jag började le.

Isabellas perspektiv:
Harry pratade med hans mamma ganska länge.
När han hade lagt på så berättade han lite för mig.
Hans mamma var glad.
Jag hoppas bara att min mamma kommer bli glad.

Annes perspektiv:
Jag sa hejdå till Harry och la på.
Sen gick jag in i vardagsrummet där Gemma och Robin satt och kollade på tv.
- Jag ska bli farmor! Sa jag glatt och dom vände sig om och kollade på mig.
- Va? Utbrast dom i mun på varandra.
- Harry och Isabella väntar en liten tjej, sa jag glatt.
- Är det sant? Frågade Robin.
Jag nickade.
- Hon ska heta Darcy, sa jag och kramade om Robin.
- Jag ska bli farfar, sa Robin och log.
- Är du seriös? Fråga Gemma.
- Japp, dom är förlovade också, sa jag.
- Åhh det är ju underbart! Sa Gemma och kom och kramade om mig och Robin.
- Jag ska bli faster! Sa Gemma och vi skrattade.
Jag är glad för Harrys skull.
Jag vet att han kommer klara av det här bra.

Isabellas perspektiv:
Jag satt på min säng med min mobil i handen.
Jag hade knappat in mammas nummer men jag hade inte ringt.
Jag kunde inte.
Jag tog ett djupt andetag och tryckte på ring.
Med en skakig hand så satte jag mobilen vid örat och hörde den första signalen.
Sen den andra signalen.
Jag andades snabbt.
Killarna satt inne i ett annat rum i bussen och kollade tv.
Tredje signalen.
Bussen hade parkerat och jag och killarna hade varit inne och kollat på arenan en gång.
Nu var det kväll.
Alla tog det lugnt eftersom hårt arbete väntade imorgon.
Idag hade vi varit lediga men det vara bara eftersom vi skulle åka långt.
Flera signaler gick och sen hörde jag mammas röst.
-Hej det är Amie, sa mamma.
- Hej mamma, sa jag tyst.
- Hej gumman, sa mamma glatt.
- Vart är ni? Frågade jag lite gladare.
- Just nu är vi i Thailand, vart är ni?
- Okey, vi är i Castleford, sa jag.
- Okey hur går touren då? Frågade mamma.
- Det går bra, vi har kul, sa jag och log för mig själv.
- Killarna är duktiga, sa mamma och skrattade.
- Ja, svarade jag.
- Hur mår Liam? Frågade mamma.
- Han mår bra, sa jag.
- Fast jag tror han saknar Danielle, sa jag sedan lite retsamt.
- Jo såklart, sa mamma och skrattade.
- Hur mår du då? Inget mer med njuren? Frågade mamma sedan.
- Nej, jag mår bättre än någonsin, sa jag.
- Säker? För du vet att om det är något mer med din njure så kommer vi hem och… började mamma men jag avbröt henne.
- Min njure är bra, ni behöver inte komma hem! Sa jag och småskrattade lite.
Jag pratade med mamma en stund.
- Men du ringde, var det något speciellt du ville? Frågade mamma.
Jag satt tyst en stund.
Jag kunde inte säga det.
Jag kunde bara inte det.
Jag tog ett djupt andetag.
- Bells? Frågade mamma.
- Oj, hej jag har lite dålig täckning bara, ljög jag.
- Okey, ville du något speciellt gumman? Frågade mamma.
Mamma var den ända som kallade mig Bells.
Jag saknade henne och pappa.
Och resten av min familj såklart.
Men Liam är här, han är en del av min familj.
Vi hade alltid stått varandra nära.
Vi förstod varandra bra och vi hade haft samma njurproblem.
Vi är väldigt bra syskon faktiskt.
Harry är också här.
Han är också min familj.
Darcy också.
Det var så himla mycket jag ville berätta för mamma.
Men jag kunde inte.
- Nej, det var inget speciellt, sa jag.
- Jag ville bara prata lite, sa jag sedan.
Jag pratade med mamma ett tag.
Efter ett tag la jag på och bara la mig ner på sängen.
Jag kände mig misslyckad.
Allt var misslyckat.
Och jag hade ställt till det för mig själv.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
Jag såg hur dörren öppnades försiktigt.
Jag tog upp mobilen och pressade den mot örat så att det skulle se ut som om jag pratade i telefon.
Jag såg Liam stå i dörröppningen.
Han kollade på mig, nickade och stängde sedan dörren.
Jag tog bort mobilen från örat.
Dörren öppnades igen.
Harry kom in i rummet.
- Har du pratat med Amie? Fråga han.
- Ja, svarade jag.
- Och vad sa hon? Frågade han oroligt.
- Inget, jag berättade inte, sa jag och började gå mot dörren.
Harry tog tag i min arm och kollade på mig.
- Släpp mig, jag vill vara ifred en stund, sa jag tyst.
Han släppte mig inte.
Han kramade om mig istället.
Jag slet mig ifrån han grepp.
- Harry snälla låt mig vara, jag måste få vara ifred en stund, sa jag.
Harry bara stod där och kollade på mig.
- Jag kunde inte berätta, okey? sa jag irriterat.
- Hon är min mamma och hon har gjort så mycket för mig, hon kommer inte tycka om det här, sa jag sedan.
- Jag lovar att hon kommer stötta dig, sa Harry och kollade allvarligt på mig.
- Jag ville berätta men jag kunde inte, hon kommer inte gilla det, sa jag.
Jag kollade på Harry som stod tyst och sen fortsatte jag.
- Harry snälla sluta kolla på mig sådär, jag vet att jag måste berätta men jag kunde bara inte!
- Bella du… började Harry och tog tag i min hand.
- Snälla lämna mig ifred ett tag bara, avbröt jag honom och slet min hand ifrån hans grepp.
- Bella snälla lyssna… började han.
- Harry snälla låt mig vara ifred! Nästan skrek jag.
- Du fattar inte, allt det här är bara ett stort misstag! Nästan skrek jag och gick ut och smällde igen dörren utan att vända mig om och kolla på Harry.
Jag ville här ifrån.



Tack för alla kommentarer, sjukt glad! :D

HEJA ULRIK MUNTHER!
Vill att han ska vinna mello! ;)


I wanna be your hero, kapitel 36


Jag plockade ihop resten av mina saker och tog upp mobilen.
Jag tog ett djupt andetag och låste upp skärmen.
Alla killarna och Bella höll fortfarande på att plocka ihop sina saker.
Jag kollade på skärmen.
Namnet som dök upp fick mitt hjärta att banka extra hårt.
”Linnea”



1 månad senare

Liams perspektiv:
Arena touren gick bra, fansen hade varit helt fantastiska.
Idag hade vi ledigt.
Vi skulle åka långt med bussen.
Jag satt på ett säte bredvid Zayn.
Vi satt vi ett ställe där fyra säten var vända emot varandra och det var ett bord i mitten.
Louis satt mitt emot oss.
Vi spelade Ds som vanligt.
- Louis vad gör du? Frågade Zayn.
- Jag spelar, mumlade Louis som svar.
- Men man kan ju bara vara två? Sa Zayn undrandes.
- Och jag kör ju med Liam, sa han sedan.
- Mm, men jag kör mitt eget race, sa Louis och skrattade.
Zayn skrattade också.
- Jag kör ett  spel för en person, sa Louis och log.
Niall kom med sin gitarr.
- Va gör ni? Frågade han.
- Förresten, du fråga, sa han och gick.
Vi skrattade åt honom.
Jag, Louis och Zayn satt och spelade ett tag.
Bella kom fram till mig.
- Liam? Frågade hon bekymrat.
- Ja? Frågade jag och la ner mitt Ds.
- Jag vann! Ropade Zayn och vi skrattade åt honom.
- Har ni värktabletter här i bussen? Frågade Bella.
- Jag tror det, kom! Sa jag och reste mig upp.
Jag tog Bella i handen och gick och hämtade en värktablett och en flaska vatten.
Vi satte oss ner på två säten.
Bella svalda tabletten och drack lite vatten.
Jag log mot henne.

Harrys perspektiv:
Jag såg Bella och Liam sitta på tv säten och prata.
- Harry! Ropade Liam när han såg mig komma.
- Ja? Ropade jag tillbaka.
- Kom! Ropade Liam och jag gick mot dem istället för att gå mot köket.
- Har du berättat för Anne och Robin? Frågade Liam mig.
Jag skakade på huvudet.
Anne är min mamma och Robin är min styvpappa.
Jag visste att jag var tvungen att berätta förr eller senare.
Jag visste inte hur dom skulle ta det.
- Bella har inte heller berättat för mamma och pappa, sa Liam.
- Ni vet att ni måste göra det snart? Sa Liam bekymrat.
- Jo jag vet, sa jag och kollade på Bella.
Hon kollade ner på hennes fötter.
- Jag ringer min mamma nu, sa jag.
Liam nickade och log mot mig.
Jag tog upp mobilen och gick och satte mig några säten bort.
Jag slog in mammas nummer och tryckte på ring.
Jag kollade ner på mina fötter och hörde den första signalen.
Sedan kollade jag upp och såg Liam resa sig och gå iväg.
Isabella reste också på sig.
Hon gick fram till mig och satte sig på sätet bredvid mig.
Hon bara satt där helt tyst och kollade på mig.
Andra signalen hördes.
Jag kände mitt hjärta banka fortare och fortare.
Tredje signalen.
Jag hade lust att lägga på.
Fjärde signalen.
Jag och Bella hade berättat för killarna att vi var förlovade, att vi skulle behålla barnet och att hon hette Darcy.
Paul visste också om det.
Annars var det ingen annan som visste om.
Femte signalen.
- Hej, Anne här, hörde jag mamma svara.
- Hej mamma, fick jag fram.
Jag kände hur min röst nästan försvann.
Bella kollade på mig med stora ögon när jag svarade.
- Hej gubben! Hur har du det? Frågade mamma.
- Bra, hur ha du det? Frågade jag.
- Jag har det bra, Gemma är här på besök, svarade mamma.
Min storasyster var på besök.
Jag kände genast hur det blev svårare att berätta.
Jag tog ett djupt andertag.
- Hälsa Gemma från mig, fick jag fram.
- Okey vänta lite, sa mamma jag hörde hur hon la ifrån sig mobilen och gick och pratade med Gemma.
- Hej brorsan! Hörde jag sedan Gemma säga i luren.
- Hej! Sa jag.
- Hur har du det? Frågade hon.
- Bra, du då? Frågade jag.
- Jag har det bra, sa Gemma.
Jag saknade henne lite.
Hon är min syrra och det var ganska länge sedan jag träffat henne.
Jag pratade med Gemma ett tag innan hon gav tillbaka luren till mamma.
- Var det något speciellt du tänkte på? Frågade mamma efter att vi hade pratat ett litet tag.
- Vad menar du? Frågade jag.
- Du ringde, så var det något du tänkte på? Sa mamma.
Jag tog ett djupt andertag.
- Mm, mumlade jag.
- Vad är det gubben? Frågade mamma.
Jag kände paniken sprida sig inom mig.
Jag kollade på Bella.
Hon tog tag i min hand.
Jag höll hennes hand hårt och log mot henne.
- Harry? Hörde jag mamma säga i luren.
Jag tog ett djupt andetag och sen svarade jag.
- Jag hoppas du inte blir arg, det borde du inte bli.
- Vad har du gjort? Frågade mamma och skrattade.
- Inget, sa jag och skrattade lite.
- Men… började jag.
Det vart tyst ett tag.
- Isabella är gravid, jag ska bli pappa, sa jag och andades snabbt.


Tack för alla kommentarer!
Förlåt för ett kort kapitel!

Ikväll är det mello final! :D
HEJA ULRIK MUNTHER!
Hoppas alla röstar på honom hihi;)


I wanna be your hero, kapitel 35

Hon log mot mig.
- Darcy, sa jag och log större.
- Jag har alltid velat kalla min dotter för Darcy, sa jag sedan.
- Darcy är jättefint, jag älskar det, sa Bella och log.
- Så hon heter Darcy? Frågade jag.
Bella nickade.
Jag la försiktigt mina händer på Bellas mage.
- Hej min lilla Darcy, viskade jag och log.



2 veckor senare

Louis perspektiv:
- Liam! Skrek jag och hoppade runt honom.
- Mm, mumlade han som svar och fortsatte spela Ds.
- Spelnörd! Sa jag och skrattade.
Liam fortsatte koncentrera sig på spelet.
Zayn satt bredvid honom.
Dom satt på två stolar på läktaren och spelade ett pokemon spel som man kunde vara två på.
Jag, Bella och killarna hade åkt till Liverpool igår.
Vi hade kommit hit på kvällen och då hade vi nästan gått och lagt oss på en gång eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon.
Vi sov i våran tour buss.
Bussen är stor och har sängar, ett litet kök, badrum, xbox, tv skärmar och massa annat kul.
Bussen hade såklart några vanliga säten och några säten där det var fyra säten vända mot varandra med ett bord i mitten.
Våran 3 månaders arena tour i England hade börjat och vår första konsert var här i Liverpool.
Vi repade på dagen och hade konsert på kvällen.
Nu hade vi lunchpaus.
Vi hade käkat lunch och nu satt Liam och Zayn och spelade Ds och jag störde dem.
Niall satt på scenen och spelade gitarr.
Harry hade tagit en mikrofon och stod och sjöng medans Niall spelade gitarr.
Bella satt på scenen och kollade på.
- Okey killar! Ropade Paul.
Vi slutade upp med det vi höll på med och kollade på Paul.
- Dags att repa! Ropade han.
- Men åååh! Ropade killarna och jag klagandes.
Paul bara skrattade åt oss.
Sen gick han fram till Bella.
- Upp på scen och sjung! Ropade Bella och sen stod hon och Paul och skrattade.
Jag skrattade och sen gick jag upp på scenen och tog en mikrofon.

Zayns perspektiv:
Vi hade repat klart och satt i vårat dressingroom.
Liam spelade Ds med Niall.
Louis störde som vanligt.
Bella och Harry satt i en soffa och pratade och jag satt lite längre bort och höll på med min mobil.
Jag hade träffat Linnea ungefär två dagar innan vi åkte.
Jag gillade henne verkligen.
Grace hade jag inte träffat sedan jag var hos Cory i Oxford.
Jag tänkte inte så mycket på henne längre.
Jag tänkte mer på Linnea.
Förmodligen för att jag träffat Linnea mer.
Men ändå så kändes det konstigt.
Jag tryckte upp sms ikonen på min mobil och skrev ”social?:)” i ett sms.
Sedan skickade jag smset till Linnea och Grace.
Jag ville se vem som svarade.
Jag kände mobilen vibrera i handen.
Jag blundade hårt och tog ett djupt andetag innan jag kollade namnet som dykt upp på skärmen.
”Linnea”
Jag log lite för mig själv.
Jag klickade på hennes sms.
”Jag är alltid social!:)”
Jag log och sen knappade jag in ett svar.
”Okey bra:D va göru?”
Några sekunder senare så fick jag ett svar.
”Kollar nån konstig drama film med Sanna, durå?:D”
Jag svarade på hennes sms.
”Chillar i Liverpool haha;) Jag, Bella och killarna är i vårat dressingroom och väntar på att konserten ska börja:)”
Jag kände mobilen vibrera i min hand.
Varje gång den gjorde det så slog mitt hjärta ett extra slag.
Jag kan inte förklara hur det känns.
Jag skulle precis sms Linnea och fråga vilken film hon kollade på när Paul kom in i rummet.
- Ni är på om 10 minuter, fixa det sista och följ med mig, sa han och log mot oss.
”Vi ska strax på scen så jag kan inte smsa mer nu, vi hörs!:)”
Medans alla fixade med sitt hår, sina kläder, värmde upp rösten och allt som de behövde göra så smade jag Linnea.
Jag kollad mig i spegeln, allt såg bra ut.
Jag värmde upp rösten och medans jag höll på med det på fick jag ett sms från Linnea.
Jag fortsatte värma upp rösten medans jag kollade på smset.
”Lycka till! Ni kommer vara grymt bra! :D”
Jag log och svarade på smset.
”Tack!<3”
Jag skickade utan att tänka mig för.
- Fan, sa jag tyst för mig själv.
- Zayn och Niall kom nu! Hörde jag Liam säga.
Jag la mobilen på ett bord och började gå mot dörren när jag hörde min sms signal.
Jag ville så gärna vända mig om och springa fram och svara på Linneas sms.
Om det nu var Linnea som hade smsat?
Om det var hon, vad hade hon skrivit?
Jag hörde dörren stängas bakom mig.
Många frågor snurrade i mitt huvud.
Några sminkare kom fram och fixade oss inför att vi skulle stå på scen.
Bella stod en bit bort med Paul.
Varför skickade jag de där smset?
Nu har jag säkert sabbat allt!
Hon gillar säker inte mig på samma sätt som jag gillar henne!
Eller?
Jag tog ett djupt andetag och försökte rensa bort alla tankar ur huvudet.
Ikväll skulle jag ha kul, jag skulle göra det jag älskar mest med fyra av mina bästisar!
- Kom igen killar, nu kör vi! Sa Harry och skrattade.
- Vi har en konsert att göra! Sa jag glatt.
Jag hade äntligen lyckats sluta tänka på Linnea.
Nu tänkte jag bara på konserten.
Killarna och jag samlades i en ring och började snacka.
Bella, Paul och hela vårat crew kom och vi snackade.
Sen hörde jag rösten på scenen ropa.
- Välkomna upp One Direction!
Nu var det dags.
Jag kunde höra fansen skrika.
Jag och killarna gjorde några high fives.
- Nu kör vi! Sa Liam glatt och sen klev vi på scenen till tusentals skrikande fans glädje.

Isabellas perspektiv:
Slutet av konserten närmade sig.
Killarna sjöng slutet på Tell me a lie.

Tell me everything but don't you say he's what you're missing baby
If he's the reason that you're leaving me tonight
Spare me what you think
Tell me a lie

Dom tackade fansen och några minuter senare så klev dom av scenen.
- Yes!
- De där gjorde vi bra!
Jag såg på dem att de var glada.
Jag gick fram och kramade dem alla.
- Det där gjorde ni bra! Sa jag glatt.
Killarna gjorde high fives och sen skrattade dem.
- Imorgon blir det konsert i New Brighton, sa Paul och log.
Vi skulle åka buss under natten.
Vi skrattade lite grann och sen gick vi till killarnas dressingroom för att hämta alla saker.

Zayns perspektiv:
Jag började plocka ihop alla mina saker.
Jag hade inte tänkt på Linnea under konserten men plötsligt så kom jag och tänka på henne eftersom jag såg min mobil.
Den låg på ett bord.
Jag kom ihåg smset jag hade skickat till henne och jag kom ihåg att jag hade fått ett sms innan jag gått ut ur rummet.
Jag kände mitt hjärta slå lite fortare.
Jag plockade ihop resten av mina saker och tog upp mobilen.
Jag tog ett djupt andetag och låste upp skärmen.
Alla killarna och Bella höll fortfarande på att plocka ihop sina saker.
Jag kollade på skärmen.
Namnet som dök upp fick mitt hjärta att banka extra hårt.
”Linnea”



Tack för alla kommentarer och hög statestik! :D
Tror ni att ni kan klara att fixa över 10 kommentarer?:)
Jag vet att ni klarar det! :D

Här är förresten videon(en intervju) där Harry säger att han alltid har velat döpa sin dotter till Darcy:)
Det var därifrån jag fick idéen om namnet Darcy:)
http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=ot5DFiOwMI0&feature=endscreen


I wanna be your hero, kapitel 34

Det var då jag såg det.
Zayns ögon var röda, jag såg att han hade gråtit
- Zayn hur är det? Frågade jag oroligt och satte mig på hans säng.
Han mumlade något.
- Zayn vad har hänt? Frågade jag.
Zayn satte sig upp i sängen.
Han hade hans gröna One Piece på sig.
- Liam har du någonsin varit kär två tjejer samtidigt? Frågade han med en konstig ton i rösten.


Liams perspektiv:
Zayn tog ett djupt andetag och kollade bort.
Jag visste inte vad jag skulle säga.
Jag ville såklart hjälpa Zayn eftersom jag såg på honom att han inte mådde bra av det här.
Men det hade aldrig hänt mig så jag visste verkligen inte vad jag skulle säga.
- Zayn, berätta hur allt ligger till, sa jag försiktigt.
- Först träffade jag Linnea och hennes kompis på flygplatsen och jag fick en annorlunda känsla, sa Zayn och kollade ner på sina händer.
- Det var som om jag såg något alldeles speciellt i hennes ögon, något som fick mig att vilja lära känna henne bättre, sa han sedan.
- Jag förstår känslan, jag känner den varje gång jag ser Danielle, sa jag och log.
- En känsla av hör hemma med den personen, sa jag sedan.
Zayn nickade.
- Och sen så åkte jag ju till Cory, min kompis i Oxford, sa Zayn ganska tyst.
- En av Corys vänner heter Grace och hon var med mig och Cory och en kille som heter Alex en dag, sa Zayn sedan.
- Det var som om jag såg nått i hennes ögon också, sa Zayn och såg bekymrad.
- Zayn… började jag men han avbröt mig.
- Jag såg inte samma sak i hennes ögon som jag såg i Linneas ögon, det var två helt olika känslor, sa Zayn.
Jag fattade inte vad han menade.
- Det var den där känslan att jag ville vara med den personen, hela tiden, sa Zayn.
- Fast den kändes på två olika sätt, sa Zayn.
Jag nickade.
- Jag vet inte, jag kan inte beskriva hur det känns jag bara vet att jag gillar dem båda, sa Zayn.
- På två olika sätt, sa han sedan tyst.
- Jag tror jag förstår, sa jag lugnt.
Zayn mumlade något.
- Men tänkt så här, om du verkligen gillade den första så skulle du inte börjat gilla den andra, sa jag.
- Jag kan inte tänka så Liam, det stämmer inte, sa Zayn bekymrad.
- Säker på att du är kär i tjejen i Oxford då? Frågade jag.
- Jag vet inte, sa Zayn och klev upp ur sängen.
Han gick och satte sig på en stol innan han reste sig upp och gick fram till garderoben.
- Det kommer lösa sig, du behöver bara tänka över alltihopa, sa jag och reste mig från sängen.
Zayn nickade och satte sig på stolen igen.
Jag log mot honom innan jag stängde dörren.

Zayn perspektiv:
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag var ganska förvirrad.
Jag reste mig från stolen och gick fram till min garderob.
Mörka jeans och en svart T-shirt.
Jag klädde på mig och gick och hämtade min mobil som låg på sängen.
Jag såg att jag hade fått ett sms från Grace.
”Social?:)”
Jag orkade inte svara.
Jag la mobilen i fickan och gick in i badrummet för att fixa mitt hår.
Sedan gick jag ner.
Liam och Niall satt vid matbordet och åt varma mackor.
- Louis gick ut och åt lunch med Eleanor, sa Liam.
- Så vi gjorde varma mackor, sa Niall och skrattade.
Jag satte mig vid bordet och tog en macka.
- Det är ingen skinka i va? Frågade jag.
- Nepp, bara ost, sa Niall och log.
Jag nickade och tog en tugga.
Det vart tyst ett tag.
- Så vad ska vi hitta på idag då? Frågade Niall plötsligt.
Liam ryckte på axlarna.
Louis skulle vara hemma vid middag, Harry och Bella skulle komma hem i övermorgon och Danielle åkte tidigt i morse för att dansa i en musikvideo så Liam kunde inte vara med henne.
- Kan inte Sanna och Linnea komma hit? Föreslog jag.
Jag såg Niall bli glad och jag såg Liam kolla bekymrat på mig.
- Visst, sa Niall och tog fram sin mobil för att gå iväg och ringa Sanna.
- Säker? Frågade Liam mig när Niall gått ut ur köket.
Jag nickade.
- Grace bor i Oxford och Linnea bor här, sa jag tyst så att Niall inte skulle höra mig.
- Jag vet inte än, men jag vill spendera tid med Linnea i alla fall, sa jag sedan.
Liam nickade mot mig.
- Jag vet inte ens om jag vill ha ett förhållande än, men det kan ju aldrig skada att spendera tid med dom man tycker om, sa jag och sen kom Niall in i köket.
- Dom kommer om 15 minuter, sa Niall och log stort.
Jag log emot Niall.
Han och Sanna passade bra ihop.
Jag kommer ihåg att Niall hade sagt att han inte trodde Sanna tyckte om honom som mer än en vän.
Han hade haft fel.
Jag hade haft rätt.
Sanna tyckte om honom och han var lycklig.
Om det ändå bara kunde vara så för mig.
Jag kommer ihåg hur jag hade varit säker på att jag gillade Linnea.
Jag kommer också ihåg hur jag inte varit säker på att hon gillade mig som mer än en vän.
Det var jag fortfarande inte säker på.
Tänk om Linnea bara gillar mig som en vän?
Samma sak med Grace?
I deras ögon kanske jag bara är en vän?
Jag började känna mig som en idiot.
- Zayn? Hörde jag Liam fråga.
- Mm? Svarade jag.
- Är du okey? Frågade Liam.
- Ja, jag bara… började jag och reste mig upp.
- Tänkte på en sak, fyllde jag sedan i och började gå upp till mitt rum.
- Jag kommer strax! Ropade jag när jag gick upp för trappan.
- Okey! Hörde jag Liam ropa tillbaka.

Harrys perspektiv:
Dagen hade gått fort.
Jag hade smsat lite med Niall.
Han var tydligen tillsammans med en tjej som hette Sanna.
Jag hade ringt honom och vi hade snackat länge.
Han hade förklarat allt och jag var glad för hans skull.
Klockan var runt 22 och Isabella sov.
Det hade hon gjort i snart två timmar.
Hon hade somnat tidigt på grund av att hon hade ont i magen.
Jag hade bäddat ner henne.
- Okey bra, vi ses snart! Sa jag.
- Ja hejdå! Sa Niall i telefonen.
- Hejdå, sa jag och la på.
Jag gick in i sovrummet och såg Bella ligga i sängen.
Hon var vaken, hennes vackra bruna ögon var öppna.
- Hej, du är vaken, sa jag glatt och gick fram och satte mig på sängen.
Hon log mot mig.
- Sovit gott? Frågade jag och log.
Hon nickade och log ännu större.
- Du det är något jag måste fråga dig om, sa Bella försiktigt.
- Okey, sa jag och log.
Hon tog ett djupt andetag och rörde försiktigt min hand.
Jag tog hennes hand och log mot henne.
- De du sa om en familj och de, var du seriös? Frågade hon.
Jag nickade och kollade henne i ögonen.
- Ja, sa jag.
- Om du vill så behåller vi henne, sa Bella och log.
- Klart jag vill, vill du? Frågade jag.
- Ja, sa Bella och kollade ner på våra händer.
Jag flyttade mig närmare henne och kramade om henne.
Sen släppte jag henne och pussade henne lätt på munnen.
- Har du funderat på något namn? Frågade jag.
Hon skakade på huvudet.
- Nej, har du? Frågade hon.
- Ja det kan man säga, sa jag och log.
Hon log mot mig.
- Darcy, sa jag och log större.
- Jag har alltid velat kalla min dotter för Darcy, sa jag sedan.
- Darcy är jättefint, jag älskar det, sa Bella och log.
- Så hon heter Darcy? Frågade jag.
Bella nickade.
Jag la försiktigt mina händer på Bellas mage.
- Hej min lilla Darcy, viskade jag och log.



Tack för alla kommentarer!
Förlåt för ett någolunda kort kapitel, men bättre än inget va? :)
Igår till idag så sov några kompisar över, sen var jag på bio och nu ska jag strax på sportlovdisko i ishallen(skridskodisko) så uppdateringen kanske inte blir såå bra;)


I wanna be your hero, kapitel 33

Efter ett litet tag så stod vi nästan ansikte mot ansikte, bara nästan.
- Du har lite mjöl här, sa tyst och log.
- Vart? Frågade Sanna.
- Exakt här, låt mig hjälpa dig, sa jag medans jag böjde mig fram.
Försiktigt rörde mina läppar hennes läppar.


Sannas perspektiv:
Chockat besvarade jag kyssen och sen drog sig Niall undan.
- Förlåt, sa han tyst och kollade ner i golvet.
- Va? Frågade jag förvirrat.
- Det var inte meningen att kyssa dig, jag bara… började Niall men jag avbröt honom.
- Det är lugnt, jag tyckte om det, sa jag och kände hur jag rodnade.
Hade jag precis sagt de där?
Att jag tyckte om det?
Jag såg Niall le.
- Jag också, sa han tyst och pussade på kinden innan vi fortsatte baka.
Jag fattade inte.
Var det Niall och jag nu?
Eller betydde kyssen igenting?
Förvirrat hjälpte jag Niall att baka klart våra chockladmuffins.
- Du Sanna, sa han efter ett tag.
- Ja?
- Jag gillar dig, sa Niall snabbt.
- Niall jag gillar dig också, sa jag och rodnade.
Niall log stort.
- Jag som gått runt i flera dagar och varit orolig över att du inte skulle tycka om mig som mer än en vän, sa Niall och rodnade lite.
- Seriöst? Frågade jag.
Niall nickade.
Jag började skratta.
Niall bara kollade konstigt på mig.
- Jag har gjort exakt samma sak i flera dagar! Utbrast jag.
Niall började också skratta.
- Så du gillar mig och jag gillar dig, sa Niall.
- Är det vi nu? Frågade han sedan och rodnade lite.
- Om du vill, sa jag lite tyst.
- Klart jag vill, sa Niall och skrattade lite.
Jag log stort mot honom.
- Aww, fick jag fram och gav honom en kram.
Han skrattade lite och kramade mig tillbaka.

Zayns perspektiv:
- Hejdå Cory, sa jag och kramade Cory innan jag hoppade in i taxin som skulle ta mig till flygplatsen.
Jag kände mobilen vibrera i fickan.
Jag orkade inte bry mig.
Jag var trött och jag var snart framme på flygplatsen.
Jag betalade taxiföraren och tog mitt bagage och gick mot flygplatsen.
Jag tog på mig mina solglasögon och drog upp luvan på min hoodie.
Jag såg några säkerhetsvakter omringa mig.
Inne på flygplatsen var det inte så många fans.
Jag satte mig ner på en bänk och väntade.
Då kom jag på att min mobil hade vibrerat.
Jag skulle precis ta upp mobilen när jag hörde något ropas ut från högtalarna.
Det ropades det ut att mitt flyg hade landat och att man kunde checka in väskorna.
Jag gick och checkade in min väska och ungefär 30 minuter senare satt jag på flygplanet.
Jag tog upp mobilen och stängde av den utan att kolla varför den hade vibrerat.
Jag satt bara och tänkte.
Flygresan skulle inte ta mer än en timme.
Jag tänkte på Linnea och…
- Vänligen ta på er era bälten alla passagerare! Ropades det ut.
Jag tog på mig mitt bälte och fortsatte tänka.

Isabellas perspektiv:
Klockan var runt 21.
Jag och Harry hade varit ute och gått för ungefär en halvtimme sedan.
Vi hade kollat på det upplysta Eiffeltornet.
Nu satt vi och kollade film.
Jag la mitt huvud på Harrys axel och kände hur ögonlocken blev tunga.
Harrys perspektiv:
Eftertexterna började rulla och jag tog upp tv kontrollen som låg bredvid mig på soffan och stängde av tv.
Jag log när jag såg Bella sova på min axel.
Jag lyssnade på hennes lugna andetag.
Försiktigt lyfte jag upp henne.
Det är två hjärtan som slår, tänkte jag och kollade på hennes mage.
Jag bäddade ner henne i sängen och kröp ner bredvid henne.
Jag vet inte hur länge jag låg där och lyssnade på Bellas andetag.
Försiktigt la jag min ena hand på Bellas mage.
Jag ska bli pappa, tänkte jag för mig själv.
Jag kände att jag blev både lycklig och rädd på samma gång.
Jag ska bli pappa.
Meningen ekade i mitt huvud.
Jag la mig tillrätta och blundade hårt.
Snart sov jag.

Louis perspektiv:
Zayn hade kommit hem på kvällen igår.
Niall hade varit väldigt glad men Zayn hade varit lite nedstämd.
Jag och killarna hade lyckats fått reda på varför Niall var glad.
Han och Sanna var tillsammans.
Jag hoppades att det skulle hålla länge, dom var verkligen söta ihop.
Men vi hade däremot inte fått reda på varför Zayn inte var så glad.
Han hade sagt att han bara var trött men jag trodde inte på honom.

Zayns perspektiv:
Jag låg i min säng.
Klockan var efter tolv men jag orkade inte gå upp.
Jag vände på mig och blundade.
Jag hörde min mobil pipa till.
Jag vände mig om och tog mobilen som låg på nattduksbordet.
Jag kollade på skärmen, kontakten ”Grace:)” var det första som kom upp.
Jag öppnade smset.
”Haha oj såg inte ditt sms för ens nu, måste ha somnat igår;)”
Jag orkade inte svara.
Jag bara la ifrån mig mobilen och blundade.
Jag hörde hur det knackade på min dörr.
Sedan hörde jag dörren öppnas.
Jag öppnade ögonen och såg Liam stå i dörröppningen.
- Zayn du måste gå upp, annars sover du bort hela dagen! Sa han och log.
- Vad är klockan? Frågade jag.
- Kvart i ett, sa Liam och skrattade.

Liams perspektiv:
Zayn la händerna på huvudet och vände sig om.
- Zayn seriöst, kliv upp! Sa jag och gick fram mot hans säng.
Jag hörde hans sms signal.
Zayn vände på sig, kollade mobilen och slängde sedan den på sängen.
Det var då jag såg det.
Zayns ögon var röda, jag såg att han hade gråtit
- Zayn hur är det? Frågade jag oroligt och satte mig på hans säng.
Han mumlade något.
- Zayn vad har hänt? Frågade jag.
Zayn satte sig upp i sängen.
Han hade hans gröna One Piece på sig.
- Liam har du någonsin varit kär två tjejer samtidigt? Frågade han med en konstig ton i rösten.



Tack för kommentarerna!
Jag har beslutat att ta in en till tjej i novellen, hon heter Grace:)
Jag tänkte att det kanske behövdes lite drama?
Det blir lite mer spännande då kanske?

Jag ska snart på träning och sen ska en kompis sova över, men jag ska försöka uppdatera så bra jag kan :)


I wanna be your hero, kapitel 32

Varför skulle det alltid gå så bra för Linnea när det gäller killar?
Jag la mig ner i sängen, redo för att somna.
Jag tog upp mobilen och såg Niall sms igen.
Den här gången ska det gå bra för mig också när det kommer till killar, tänkte jag och somnade med ett leende på läpparna.


Sannas perspektiv:
Jag knackade på dörren till huset där One Direction bor.
Dörren öppnades och där stod Niall med ett leende på läpparna.
- Hej, sa han och log.
- Hej, sa jag.
- Du kanske vill komma in istället för att gå ut och gå, sa Niall.
- Det lär finnas fans och paparazzis ute, sa han lite besviket.
- Okey, det är ändå lite kallt ute, sa jag och log.
- Ja det är ju höst, sa Niall och skrattade.
Jag klev in i hallen och tog av mig mina skor.
- Vad vill du göra? Frågade Niall och log.
- Visst, sa han och log stort och sen började vi gå mot köket.
- Var är killarna? Frågade jag och log.
- Liam är hos Danielle, Louis är hos Eleanor, Harry är i Paris med Isabella och Zayn är hos en kompis i Oxford, sa Niall.
- Oxford? Frågade jag.
Niall nickade.
- Det är fint där, sa jag och log.
- Ja, sa Niall och log större.
- Han ska sova över där så han är hemma imorgon kväll, sa Niall sedan.
- Okey, sa jag och log.
Jag kände att jag vart lite lugnare.
I början hade jag varit jättenervös och egentligen så borde jag blivit mer nervös nu när vi var ensamma i huset.
Men jag blev inte mer nervös, jag vart lugnare ju längre tid det gick.
Det kändes så rätt på något sätt, jag kunde verkligen vara mig själv med Niall.

Nialls perspektiv:
Jag letade reda på en bok med recept på muffins.
- Vill du baka chockladmuffins? Frågade jag och log.
- Visst, sa Sanna och gick fram till mig där jag stod med boken.
Jag slog upp receptet och la boken på köksbordet.
Sen började jag och Sanna plocka fram alla ingredienser.
Först var det ganska tyst.
Nästan pinsamt tyst.
- Berätta lite om dig, sa jag snabbt.
- Okey, sa Sanna och log.
Sen började hon berätta.
När hon berättat klart så bara stod jag och log.
- Berätta lite om dig Niall, sa Sanna och log.
Jag började blanda ihop egg och socker i en skål och började sedan berätta lite om mig själv.
- Okey, sa Sanna och log mot mig när jag hade berättat klart.
Jag kollade receptet.
”Blanda alla torra ingredienser i en skål”
- Okey, mjöl, kakao… började jag mumla och tog alla torra ingredienser.
Jag hällde i mjölet i en skål och jag lyckades även hälla mjöl på mig själv.
Sanna skrattade.
- Nu du! Sa jag och skrattade.
Jag tog en hand full med mjöl och kastade på Sanna.
Hon skrattade ännu mer.
- Niall! Skrek hon och tog lite mjöl i sin hand och kastade på mig.
Sen var mjölkriget igång.
Efter ett tag så slutade vi kasta mjöl, vi bara stod och skrattade.
Helt mjöliga.

Harrys perspektiv:
Jag och Bella var ute och gick.
Vi hade shoppat lite, eller snarare Bella.
Hon hade hittat det hon ville ha och jag hade betalat även fast hon sagt nej.
Det var lite kyligt ute även fast solen sken, men det är så det är på hösten.
Jag och Bella bestämde oss för att köpa med oss lite mat, hyra några filmer och gå hem till hotellet.

Zayns perspektiv:
Jag var hemma hos min kompis Cory i Oxford.
Han hade bott i Bradford och vi hade varit kompisar när vi var yngre.
Han hade flyttat när jag var 16 år och jag träffade honom inte så ofta.
Vi hade jättekul tillsammans.
Jag hade verkligen saknat honom.
Jag saknade såklart alla mina andra vänner i Bradford.
Jag tänkte kanske åka och hälsa på dem men jag hann nog inte.
Jag och killarna hade ledigt den här veckan och sen skulle vi göra några intervjuer. Sedan var det bara att packa väskorna och åka på en tre månaders arena tour i England.
Vi skulle ha långa dagar med övning på dagen och konserter på kvällen.
Vi åkte iväg i September, vilket var om ungefär 2 veckor och sen var vi hemma i slutet av november.
- Zayn, vill du spela fifa? Frågade Cory.
- Visst, sa jag och tog en spelkontroll.

Harrys perspektiv:
Jag och Bella hade köpt varsin sallad och lite franskt bröd och nu satt vi soffan på hotellet och åt våran lunch och kollade på en romantisk film.
Jag märkte hur Bella kollade lite på sin ring.
Jag pussade henne på kinden.
- Jag älskar dig, sa jag glatt.
Hon log.
- Jag älskar dig också, sa hon.
- Vill du behålla henne? Frågade jag efter en stund.
- Vill du? Frågade Bella och kollade på mig.
Jag tog upp tv kontrollen och pausade filmen.
- Om du vill, som sagt så kan vi bli en familj, sa jag och log.
- Med ett hus, ett husdjur och barn, sa jag sedan.
- Jag tror vi nöjer oss med ett barn än så länge, sa Bella och skrattade.
- Och en katt! Utbrast jag och skrattade ännu mer.
Bella skrattade och kollade sedan på mig.
- Jag vill behålla henne, sa hon tyst.

Nialls perspektiv:
Jag och Sanna stod mitt emot varandra och skrattade.
Vi stod där helt mjöliga.
Efter ett tag så slutade vi skratta och bara stod där helt tyst.
Jag flyttade mig försiktigt närmare henne.
Lite närmare.
Och lite närmare.
Efter ett litet tag så stod vi nästan ansikte mot ansikte, bara nästan.
- Du har lite mjöl här, sa tyst och log.
- Vart? Frågade Sanna.
- Exakt här, låt mig hjälpa dig, sa jag medans jag böjde mig fram.
Försiktigt rörde mina läppar hennes läppar.


Tack för kommentarerna och den höga statestiken, fortsätt så! :D


I wanna be your hero, kapitel 31


- Jag älskar dig, sa Harry tystare och log.
Sen släppte han mina händer och tog fram en liten ask.
- Därför så undrar jag, sa Harry först.
Jag kände hur mitt hjärta bankade fortare än det någonsin gjort.
- Isabella Payne, vill du gifta dig med mig?


Isabellas perspektiv:
Mitt hjärta bankade snabbare och snabbare.
Hade han precis frågat det jag trodde?
Det måste vara en dröm!
Jag blundade hårt och öppnade ögonen.
Det var ingen dröm.
Det var sant.
Där stod Harry på ett knä med en ring.
Jag börjde le stort och nickade.
- Ja, fick jag fram och slängde mig i hans famn.

Harrys perspektiv:
Ordet ”ja” ekade i mitt huvud.
Jag kramade om henne hårt.
Hon hade sagt ja.
Jag började nästan gråta, av lycka förstås.
Hon var min förevigt.
Hon släppte taget och jag ställde mig upp.
Jag tog försiktigt upp ringen ur asken och satte den på hennes finger.
Den passade perfekt.
Jag log mot henne där hon stod och beundrade ringen.
Jag la undan asken och tog fram en annan ask med en annan ring.
Den ringen var lite enklare, den hade ingen diamant som Bellas ring hade.
Det var min ring.
Jag tog ett djupt andetag och tog upp ringen ur asken.
Sen la jag undan asken.
- Här, låt mig hjälpa dig, sa Bella och log mot mig.
Hon tog ringen och satte den på mitt finger.
Sedan log hon stort.
Jag lutade mig fram och kysste henne.

Nialls perspektiv:
”Hej, ska du göra nått speciellt imorgon?:)”
Jag satt och kollade på smset som jag ville skicka till Sanna länge innan jag bestämde mig för att skicka det.
Man kan ju träffas om man är kompisar, tänkte jag för mig själv.
Jag tog ett djupt andetag och klickade på skicka.
Vad skulle hon svara?
Om hon ens skulle svara?
Jag ångrade mig direkt.
Jag skulle inte ha skickat smset.
Jag fattade egentligen inte varför jag var så himla feg, det var inte likt mig.
Jag kände mobilen vibrera i min hand.
Nervöst låste jag upp mobilen och såg Sannas namn på displayen.
”Hej Niall! Jag ska inte göra något speciellt, durå?:)”
Jag log men vart sedan nervös igen.
Jag fattade inte varför jag hade varit så nervös och feg innan.
Nu kom ju den svåra delen.
”Okey, vill du träffas?:)”
Jag tog ett djupt andetag och klickade på skicka knappen.
Jag satt tyst och väntade på ett svar.
Ju längre tid det gick ju nervösare blev jag.
Precis när jag tänkte att det hade varit dumt att skicka smset så fick jag ett sms.
Jag låste upp mobilen och såg Sannas namn på skärmen.
”Ja gärna, vart och vilken tid?:D”
Jag log.
Hon ville träffas.
Jag kände mig lycklig på något sätt.
Även fast jag inte var säker på om hon gillar mig på samma sett som jag gillar henne.
”Vad sägs om att du kommer hit vid 13 och sen kan vi gå ut och gå eller nått?:)”
Jag kollade snabbt på klockan på min mobil, 22.13.
”Det blir jättebra, vi ses imorgon!:)”
Jag log för mig själv och bestämde mig för att gå upp och lägga mig.
Louis, Liam och Zayn hade redan gått upp till sina rum.
Med ett leende på läpparna gick jag upp för trappan.

Sannas perspektiv:
Jag satt på mitt rum och log som en idiot.
Jag öppnade Nialls sms ”Okey, vill du träffas?:)” igen och bara satt och kollade på det.
Jag kunde inte fatta det.
Niall Horan hade frågat mig och jag ville träffa honom.
Och jag hade ju såklart sagt ja.
Förut så hade Niall bara skickat sms som ”social?” eller ”hej”.
Jag tänkte att det skickar han nog till alla.
Men nu så hade han frågat mig om jag ville träffa honom.
Han kanske gillade mig ändå?
Det fanns lite hopp.
Jag log.
Jag var kär i Niall, ända sedan den dagen jag och Linnea hade varit där på middag.
Men jag tror inte Niall ser mig som mer än en kompis.
Jag gillade inte Niall för att han var en ur One Direction och för att han var känd.
Jag gillade honom för att han var rolig, schysst och en bra människa.
Under middagen så kändes det som om jag hade lärt känna den riktiga personen Niall och inte den kända Niall.
Jag hade inte berättat det för någon, inte ens Linnea.
Linnea däremot hade pratat och pratat om Zayn ända sedan vi kom hem ifrån middagen.
Linnea var kär i Zayn och jag såg på honom att han också gillade henne.
Man såg det på sättet han kollade på henne.
Varför skulle det alltid gå så bra för Linnea när det gäller killar?
Jag la mig ner i sängen, redo för att somna.
Jag tog upp mobilen och såg Niall sms igen.
Den här gången ska det gå bra för mig också när det kommer till killar, tänkte jag och somnade med ett leende på läpparna.


Tack för alla kommentarer och hög statestik! :)


Tidigare inlägg