Jag kände mig så lycklig.
Plötsligt ändrades känslan och jag började känna mig yr.
Jag höll för munnen och rusade mot toaletten.
”Fan!” var det ända jag kunde tänka.
- Bella! Hörde jag Harry ropa oroligt.
Jag kände golvet snurra under mina fötter och sen föll jag.
Jag kände hur en varm famn tog emot mig och jag kände Harrys varma andertag mot mitt öra.
- Bella hur mår du? Viskade han.

Isabellas perspektiv:
- Jag mår bra, jag vart bara yr, svarade jag när Harry frågade hur jag mådde.
- Säker? Frågade han.
- Ja helt säker, svarade jag med ett leende.
- Okey då, men middagen får vänta tills imorgon, sa han.
- Varför? Frågade jag.
- Därför att du säkert har jet lag, du behöver nog vila, sa han.
- Men jag må… började jag men var avbruten av Harry.
- Vi ska vara här i två veckor, vi har massor med tid älskling!
Han log gulligt mot mig och lyfte sedan upp mig och bar mig till sängen.
Jag log tacksamt mot honom när han bäddade ner mig.
- Sov gott, sa han och pussade mig lätt på munnen.
- God natt, sa han sedan och reste sig och släckte lampan.
- God natt, mumlade jag som svar innan jag hörde dörren stängas.
Jag somnade fort med ett leende på läpparna.

Zayns perspektiv:
Jag slog Harrys nummer och klickade på ring.
En signal, två signaler, tre signaler…
Efter den femte signalen så svarade han.
- Hej.
- Hej Harry, skulle du och Bella komma över och äta pizza? Frågade jag.
- Juste, det hade jag glömt! Svarade han och skrattade.
- Okey men jag, Niall, Liam och Louis är här och pizzan kommer vilken sekund som helst, sa jag och log lite för mig själv.
Harry kunde vara väldigt tankespridd.
- Jag kommer nu, Bella kommer inte för hon sover, sa han.
- Okey, vi ses! Sa jag och la på.
Sen gick jag in i vardagsrummet när Liam, Louis och Niall satt.
Varje hotellrum var som en liten lägenhet.
Det fanns ett badrum, ett vardagsrum, ett kök och ett sovrum.
- Harry kommer strax, sa jag och satte mig ner i en fotölj.
- Bella då? Frågade Liam med en orolig blick.
- Hon sover, svarade jag lugnt.
Liam nickade men jag kunde se på honom att han såg lite orolig ut, som om något var fel.
Jag hade lust att säga åt honom att lugna ner sig men jag gjorde det inte.
Jag hörde hur det knackade på dörren.
- Jag kommer strax, sa jag och reste mig och gick mot dörren.
Jag öppnade den och där stod Harry med ett leende på läpparna.
- Tjena Harry, sa jag.
- Tjena, har pizzan kommit? Frågade han.
- Nä men det är nog här strax.
- Okey, lika bra annars hade Niall käkat upp allt! Sa han och skrattade.
Jag skrattade också och vi stod när i dörren och skrattade när pizzan kom.
Jag betalade och sen gick jag och Harry in i vardagsrummet.
- Hej, mår Bella bra? Var de första jag hörde när jag och Harry kom in i rummet.
Harry suckade och svarade på Liams fråga.
- Hon mår bra, hon är bara trött.
Snälla Liam sluta oroa dig, tänkte jag för mig själv.

Harrys perspektiv:
Egentligen så visste jag inte om Bella verkligen mådde bra.
Hon hade ramlat omkull, hon hade inte svimmat men ändå.
Hon hade sagt att hon var yr och efter det verkade hon må bra.
Hon sov lugnt när jag gick därifrån i alla fall.
Vi skrattade och hade kul medans vi kollade tv.
Plötsligt kände jag mobilen vibrera och sen hörde jag min ringsignal.
Jag tog upp mobilen och kollade på skärmen.
”Isabella Payne<3” stod det på skärmen.
Jag tryckte på grön lur.
- Hej, svarade jag.
Jag hörde hennes andertag, de var snabba.
- Hallå? Frågade jag lite mer oroligt.
Sen la hon på.
Jag fattade inget.
Jag bara reste mig upp och sprang ut ur vardagsrummet.

Liams perspektiv:
- Harry! Ropade jag efter honom men han svarade inte.
Jag ville resa mig upp och springa efter honom eftersom jag kände på mig att det var något om Isabella men Zayn stoppade mig.
Jag hörde ytterdörren slås igen och jag satte mig oroligt ner i soffan.
Jag, Zayn, Niall och Louis bara satt där utan att säga något.

Isabellas perspektiv:
Jag hade direkt ångrat att jag ringt Harry och därför hade jag lagt på.
Sedan var det som om någon slog mig hårt i magen, jag hade väldigt ont.
Jag hade vaknat av att min mage hade gjort fruktansvärt ont.
Jag hade ropat på Harry men han kom inte så jag klev upp och han var inte där.
Så jag ringde honom och precis när han svarade så kom jag på att han nog var hos killarna.
Jag ville inte förstöra för dom.
Jag la mig ner och blundade och försökte andas.
Jag pressade ihop mina händer hårt och kände tårarna komma.
Jag fattar inte varför magen ska göra så himla ont.
Jag hörde dörren öppnas.
- Isabella! Hörde jag någon ropa.
Dörren slogs igen och jag kunde höra fotsteg.
Jag öppnade mina rödgråtna ögon och såg att Harry ställde sig i dörröppningen till sovrummet.
Han kollade förskräckt på mig.

Harrys perspektiv:
Där låg hon.
Hon låg i sängen gråtandes och försökte ta djupa andertag.
Jag kände paniken bildas inom mig.
Jag stod och kollade förskräckt på henne i några sekunder innan jag rusade fram till sängen.
- Bella, viskade jag.
Jag böjde mig ner och lyfte upp henne.
Då började hon skrika.
Oroligt la jag ner henne igen.
Jag kände mitt hjärta banka.
Ta det lugnt Harry, intalade jag mig själv.
- Bella vad har hänt? Frågade jag så lugnt jag kunde.
- M-magen, fick hon snyftand fram.
- Va? Vad menar du? Frågade jag förvirrat.
- D-det gör o-ont, sa hon tyst.
Jag satte mig i sängen och lyfte lite försiktigt upp henne i mitt knä.
Hon la sitt huvud mot min bröstkorg.
- Schhh, andas och ta det lugnt, sa jag och strök hennes hår.
- Jag är här nu, viskade jag i hennes öra.
- Gå inte Harry, sa hon tyst.
- Jag ska inte, jag ska aldrig gå, sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Jag är din förevigt Isabella, viskade jag i hennes öra medans en tår rullade ner för min kind.

Tack så sjukt mycket för kommentarerna! :)
Jag blir så himla glad, fortsätt kommentera såhär så kommer jag skriva många fler kapitel :)
10 kommentarer på kapitel 10, 11 kommentarer på kapitel 11, över 300 sidvisningar och över 50 unika läsare!
Ni är bäst, jag älskar er!

Och förlåt för att jag inte uppdaterade igår, jag var hos frissan, sedan var jag med min dramaklass i några timmar och sen sov min kompis över:)
Vi såg Brit awards, var det någon fler som gjorde det?
Killarnas ansiktsuttryck när dom vann, inget slår det!
Det var ren lycka och glädje! :D