- Vänd på hjärtat, sa Harry sedan.
Försiktigt vände jag på silverhjärtat och såg att en liten text var inristad.
”I wanna be your hero Isabella Payne”
Jag kände tårarna rulla ner för kinderna.
Harry torkade dem med sin tumme.
- Tack, sa jag och log.

Liams perspektiv:
Jag tog mina prover och gick in i vårat rum igen.
- Gick allt bra? Frågade Harry.
- Jarå, min njure är helt okey, sa jag och log.
Harry log och kollade lättat på mig.
- Trasplationen närmar sig, är du redo? Frågade jag Harry.
Han tog ett djupt andertag och sen svarade han.
- Ja!
Jag log mot honom och kollade sedan mot Isabella.
- Fint halsband, sa jag och gick fram till henne.
- Det är från Harry, sa hon och log.
Jag kollade på Harry med ett leende.
Han log tillbaka.

Harrys perspektiv:
De sista jag såg innan jag sövdes ner var Bella.
Hon låg bredvid mig och kramade om halsbandet med ena handen.
Jag kom ihåg hur hennes ögon hade glittrat när jag hade satt på henne halsbandet.
”Allt kommer bli bra” tänkte jag för mig själv innan jag somnade.

Isabellas perspektiv:
När jag vaknade så låg jag i min sjukhussäng.
Liam satt och spelade på hans Ds och Harry sov fortfarande.
Liam verkade inte ha märkt att jag hade vaknat så jag harklade mig.
- Hej, hur mår du? Frågade Liam och log.
Jag tänkte efter lite, jag mådde bättre än jag någonsin gjort tidigare.
- Jag mår bättre än någonsin, svarade jag.
- Va bra, sa Harry.
Jag vände mig mot honom, han hade tydligen vaknat.
- Hej Harry, hur mår du? Frågade Liam.
- Jag mår bra, sa Harry och log.
Jag kände mig lycklig.
Allt hade gått bra.

Två veckor senare

Harrys perspektiv:
Allt hade gått bra med operationerna, jag och Bella hade mått lite dåligt på grund av att vi hade sövts ner men annars var det inget som var dåligt.
Vi hade varit hemma och tagit det lugnt.
Eleanor och Louis hade åkt till alperna och åkt skidor och Niall hade åkt hem till Mullingar, Irland.
Danielle hade varit och hälsat på innan hon åkte iväg på familjesemester och Zayns familj hade varit och hälsat på i några dagar.
Louis, Eleanor och Niall hade kommit tillbaka några dagar senare och sen hade inspelningarna och intervjuerna rullat på.
Just nu så satt jag på ett flygplan på väg till LA med killarna, Bella, Paul och några säkerhetsvakter.
Bella hade somnat på min axel.
När man satt på ett flygplan omringad av sovande personer så får man tid att tänka.
Jag började tänka på Bella, bebisen, vår resa, galan vi skulle gå på i LA och massa annat.
Jag började känna mig lite rädd.
Jag Bella hade inte bestämt vad vi skulle göra med barnet.
Det var för sent för abort och jag visste att hon inte ville göra abort.
Jag tog några djupa andertag.
”Allt kommer ordna sig Harry” tänkte jag.

Zayns perspektiv:
När planet hade landat och vi hade hämtat våra väskor så insåg vi att det skulle bli betydligt svårare att ta sig till hotellet än vi hade trott.
Den enormt stora flygplatsen var fylld med skrikande fans.
Säkerhetsvakterna omringade oss och vi började ta oss fram i skaran av galna fans.
Liam och Louis gick längst fram, Harry och Bella i mitten och jag och Niall längst bak.
Jag hörde Niall andas snabbare och snabbare.
Jag visste att han var klaustrofobisk.
- Djupa andertag mannen, sa jag och la min hand på hans axel.
Han nickade mot mig och log.
Fansen var helt galna, dom slogs och skrek.
Jag kände hur dem tog tag i mina kläder och några slog till mig.
- Harry! Hörde jag plötsligt någon skrika med panik i rösten.
Det var Bella.
Jag såg hur hon ramlade ihop.
Jag kände hur hela jag frös till och jag såg Harrys panikfyllda ansiktsuttryck.
”Vafan?” ekade det i hela mitt huvud.

Tack för kommentarerna, ni är bäst! :)
14 kommentarer på förra kapitlet, fortsätt!

Jag sitter och småbölar pga. det som hänt Zayn, hans morbor/farbror har gått bort.
Han stod Zayn nära och var den första som fick höra Zayn sjunga seriöst...
En familjemedlem som stod mig nära gick bort för några dagar sen så jag vet hur dåligt Zayn måste må...
#prayforzayn #staystrongzayn

Men en bra sak är att mamma har beställt ett One Direction halsband åt mig, jag är jätteglad för det! :D