Jag såg att han började blinka för att hålla tillbaka sina tårar.
Jag kollade oroligt på honom och nästa sekund såg jag tårarna rulla ner för hans kinder.
Jag kramade om honom och jag kände hans tårar rinna ner på min axel.
- Jag vet inte vad jag ska göra, fick han snyftande fram och sen fortsatte han.
- Jag är så jävla rädd!


Harrys perspektiv:
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.
Jag var så himla förvirrad och det kändes bra att Liam litade på mig igen.
- Vad är du rädd för Harry? Frågade Liam lugnande.
- Bella och bebisen, sa jag.
Jag och Liam gick in på mitt rum och satte oss i min lilla soffa.
-Du Harry du behöver inte oroa dig än, hon är bara i andra veckan, sa jag lugnt.
- Ja men ändå, jag vet inte vad jag ska göra, sa jag.
- Har hon bestämt vad hon tänker göra med bebisen? Frågade Liam.
Jag bara skakade på huvudet.
Liam såg lika bekymrad ut som jag.

Zayns perspektiv:
- Zayn? Hörde jag någon ropa.
Jag kollade mig runt men ingen var där.
- Ja? Ropade jag tillbaka.
Då kom Isabella in i vardagsrummet.
- Zayn? Frågade hon.
- Ja? Svarade jag.
- Har du lust att spela xbox eller nått? Frågade hon och jag log.
- Visst, svarade jag.
- Blir fifa bra? Frågade jag sedan.
- Jarå, svarade hon och satte sig i soffan.
Jag satte i spelet och gav henne en kontroll.
Några minuter senare satt vi och skrattade och skrek åt varandra.
Hon var ganska bra på fifa, det stod ungefär lika hela tiden.

Harrys perspektiv:
Jag kom in i vardagsrummet och såg Zayn och Bella sitta och spela fifa.
Dom båda var väldigt inne i spelet.
Jag skrattade för mig själv och gick fram och pussade Bella på kinden innan jag satte mig bredvid henne i soffan.
Det var så här jag ville ha det, kunna pussa Bella när jag vill utan att behöva hemlighålla det.
Hon log.
- Heja Bella! Ropade jag och hon skrattade.
- Harry senast jag kollade så var det Bella som var en cheerleader och inte du, sa Zayn utan att slita blicken från spelet.
Jag skrattade.
Jag kollade på när Zayn och Bella spelade.
Efter några minuter hade Zayn vunnit, fast han vann bara med 2 mål.
- Bra spelat Isabella, sa han och skrattade.
- Desamma Zayn, sa hon med ett leende.
Jag la min arm runt henne och hon kollade på mig och log.
Liam kom in i vardagsrummet och sa att han skulle beställa pizza.
- Vad vill alla ha? Frågade han och alla svarade och sen gick han iväg och beställde.
- Den kommer om en kvart, sa han.
Jag och Bella reste oss upp och gick in i köket och dukade.

Louis perspektiv:
Det ringde på dörren och Liam gick och öppnade.
Nån minut senare kom han in i köket.
- Pizza! Ropade han och skrattade.
Vi alla sprang mot kartongerna och tog lite pizza.
- Förresten Paul ringde för nån timme sedan, vi ska till Paris om några dagar, sa jag.
- Juste, sa Liam och kollade mot Harry och Bella.
Sen tog han upp mobilen och knappade lite på den.

Liams perspektiv:
Jag knappade in Pauls nummer och ringde.
- Tjena Liam, hörde jag Paul svara.
- Tjena, du jag tänkte höra lite om Paris, sa jag.
- Okey, sa Paul.
- Du vet ju att jag har min lillasyrra här, hon kan följa med till Paris va? Frågade jag lite oroligt.
- Självklart, svarade Paul.
- Okey va bra, sa jag och log.
Jag pratade med Paul en stund innan vi sa hejdå och jag la på.
- Isabella du kan följa med till Paris! Sa jag glatt och hon sprack upp i ett stort leende.
- Yes! Skrek Harry och kramade om henne och pussade henne på kinden.
Alla skrattade, till och med Harry.

4 dagar senare

Isabellas perspektiv:
Harry öppnade dörren till mitt rum och kom in.
- Kommer du eller? Frågade han mig retsamt.
- Ja vänta, sa jag och sprang runt i mitt rum.
Harry stoppade mig, drog mig tätt intill honom och sen möttes våra läppar.
Plötsligt så öppnades dörren igen.
- Förlåt om jag stör ert gullande men vi måste åka, sa Zayn och skrattade.
- Okey, sa jag och drog mig ifrån Harrys varma famn.
Jag tog min rosa resväska, min handväska och min datorväska och sen gick jag, Harry och Zayn ut ur mitt rum.
Jag stängde dörren och sen gick vi ner och tog på oss våra skor.
Vi gick ut ur huset och Zayn låste.
Det stod en stor taxi och väntade på oss.
Liam, Niall och Louis satt redan inuti den minibuss liknande taxin och Paul stod utanför.
- Hej jag är Paul, killarnas maneger, sa Paul och skakade hand med mig.
- Jag är Isabella Payne, svarade jag och log.
- Kul att äntligen få träffa dig Isabella, sa Paul och log innan han öppnade dörren till framsätet och klev in.
Jag kollade mig omkring och såg att Harry packade in mig bagage och att Zayn hade hoppat in i taxin.
Jag hoppade in och satte mig bredvid Zayn och sen hoppade Harry in och stängde dörren efter sig.
Mitt emot oss satt Liam, Niall och Louis.
- Redo killar? Frågade Paul.
- Och Isabella? La han snabbt till.
- Redo! Skrek killarna och jag och sen började Taxin rulla iväg.
- Ett steg närmare Paris, kärlekens stad, tänkte jag lyckligt för mig själv.

Först vart jag lite rädd, jag hade hört hur Liam hade skrikit på Harry och jag ville bara gråta.
Jag satte mig förvirrat upp och då såg jag Harry sitta och sova på stolen bredvid min säng.
Harry höll min hand och jag kände mig alldeles varm.
Om bara allt kunde bli okey med Liam.

Liams perspektiv:
Jag drog på mig en vit T-shirt och gick ner.
Där stod dem.
Isabella och Harry stod i dörröppningen.
Jag log när jag såg dem.
Harry kollade på mig och sen kollade han ner i golvet.
Bella gjorde samma sak.
Jag gick fram till dem och gav dem varsin kram.
- Förlåt, jag menade aldrig att bli arg, viskade jag i Bellas öra när jag kramade henne.
Zayn, Louis och Niall utbytte några blickar och sen gick dem.
- Förlåt, jag menade aldrig att bli så arg, sa jag och kollade på både Harry och Bella.
- Harry jag tycker de är gulligt att du tycker om min syrra, sa jag sedan med ett leende och kramade om Bella lite lätt.
- Så du är inte arg längre? Frågade Harry förvirrat.
- Nä, svarade jag och såg hur han sprack upp i ett leende.
Jag var fortfarande besviken men jag hade lugnat ner mig.
Att jag var arg skulle inte göra något bättre.
Jag, Bella och Harry pratade ganska länge.
Jag kände att det var verkligen inte såhär jag ville ha det men det är bara att inse att såhär är det.
Jag tänkte hjälpa dem vad som än händer.

Harrys perspektiv:
Jag var glad att Liam inte var arg längre.
Fast jag visste inom mig att han var det, i alla fall så var han inte riktigt okey med allt än.
Jag satt på Bellas säng och hon satt bredvid mig.
Vi satt i tystnad.
- Liam gillar det inte, även fast han verkar göra det, sa hon.
- Jag vet, sa jag tyst.
- Jag bara önskar att jag kunde sluta ställa till det hela tiden! Sa hon med gråten i halsen.
- Du? Frågade jag förvånat.
- Du har ju inte ställt till det, det är jag, sa jag och sen fortsatte jag.
- Det var jag som blev kär i dig och det var jag som ville ha dig.
- Det var inte du, det var ditt hjärta, sa hon och log.
- Vissa känslor kan man inte styra över, sa hon sen.
- Du har nog rätt men det är ändå jag som har gjort fel, sa jag.
- Vad är det som är fel egentligen? Frågade hon.
Jag satt tyst ett tag och funderade.
- Jag funderade över vad som egentligen är fel och jag kom inte på det, sa hon.
- Jag bara vet att något är fel, sa hon.
- Inget är egentligen fel, sa jag och log.
Hon la sig ner på sängen.
- Du har nog rätt, sa hon.
Dörren öppnades och där stod Liam.
Jag såg att han tvingade fram ett leende.
Jag reste mig upp från sängen och gick förbi honom ut genom dörren.

Liams perspektiv:
Jag satte mig på Bellas säng och kollade på henne.
- Du Liam jag vet hur du är, du vill göra allt bra men du tänker inte på dig själv, sa hon.
- Det är likt dig, sa hon sen.
Jag förstod inte riktigt vad hon menade.
- Vad menar du? Frågade jag.
- Jag ser på dig att du inte tycker om att jag och Harry är tillsammans och att du verkligen inte gillar… sa hon och stannade upp.
- Aa du vet, sa hon sedan och kollade ner mot hennes mage.
- Det är klart jag inte gillar det, du är min lillasyrra, sa jag.
- Jag måste bara inse att du är 17 år, du är stort sätt vuxen, sa jag sen och sen fortsatte jag.
- Du är inte 10 år längre, du är större än vad jag vill att du ska vara och du kan fatta dina egna beslut.
- Men jag kommer alltid var mindre än dig, sa hon och log.
- Jo jag vet, men du är fortfarande inte en liten tjej längre, sa jag.
- Jag ville bara att du skulle veta att jag finns här för dig, sa jag sedan.
- Och Harry, la jag sedan till.
- Tack, sa hon och log.
- Du är den bästa brorsan man kan ha, sa hon sen.
- Och om nu Harry ska gilla nån så är jag glad att det är du, för jag vet att du är en bra tjej, sa jag och log.
Hon log och jag reste på mig och gick ut ur hennes rum.
Utanför hennes rum stod Harry, jag log mot honom när jag stängde dörren.
Han såg inte så jätteglad ut.
- Harry du ska veta att jag inte gillar de här men jag måste inse att Bella faktiskt inte är en liten tjej längre, sa jag till honom.
- Ni passar faktiskt bra, hon förtjänar en bra kille, fortsatte jag.
- Och om hon nu ska gilla någon så är jag glad att det är du för jag känner dig och jag vet att du är en bra kille, avslutade jag.
Harry log mot mig.
- Jag har saknat dig Liam, sa han.
- Du är den som ger dom bästa råden här i huset, sa han sedan.
Jag log mot honom, jag hade saknat honom också.
Han var som min lillebror.
Men just nu så såg han inte ut att må så bra.
- Hur mår du Harry? Frågade jag.
Jag såg att han började blinka för att hålla tillbaka sina tårar.
Jag kollade oroligt på honom och nästa sekund såg jag tårarna rulla ner för hans kinder.
Jag kramade om honom och jag kände hans tårar rinna ner på min axel.
- Jag vet inte vad jag ska göra, fick han snyftande fram och sen fortsatte han.
- Jag är så jävla rädd!

Tack för kommentarerna, fortsätt!:)

Jag, Louis, Niall, Zayn och Harry satt och väntade ganska tysta i väntrummet i ungefär en timme innan en sköterska kom ut.
- Liam Payne? Frågade hon och jag reste mig upp.
- Kan du följa med mig? Frågade hon med en konstig ton i rösten.
Jag nickade och vi började gå.

Harrys perspektiv:
Jag kände verkligen att inget var bra just nu.
Hur länge kunde Liam vara arg och vad var han egentligen arg över? Frågade jag min själv.
Jag intalade mig själv att allt skulle bli bra.
Jag kunde inte göra något annat.

Liams perspektiv:
Sköterskan öppnade dörren till ett rum, där inne låg Isabella på sängen.
Hon log lite när jag kom in.
- Hur mår du? Frågade jag och gick fram till henne.
- Helt okey, svarade hon och log.
Jag log ännu större och tog hennes hand.
”Isabella Emely Annie Payne, 19950715-1430” stod det på ett plastarmband som hon hade runt handleden.
Jag satt där och höll hennes hand när läkaren kom in i rummet.
- Är du Liam Payne? Frågade han och log.
- Ja, svarade jag.
- Kan du följa med mig? Frågade han.
Jag nickade och reste mig upp.
- Hejdå Bella, sa jag och pussade henne på pannan.
Hon log och jag följde med läkaren med ett leende på läpparna.
Vi gick in i ett rum läkaren gav mig lite papper och började prata.
- Vi räddade hennes njure och hon kommer må bra men hon måste ta det lugnt, sa han.
- Okey, jag ska hjälpa henne så mycket jag kan, svarade jag.
- Det stod i hennes journal att du även hade samma problem, sa läkaren undrande.
- Det stämmer, sa jag.
- Okey då vet du nog hur du ska hjälpa henne, sa han och log mot mig.
- Ja, svarade jag.
- Och barnet lyckades vi också rädda, även fast det är litet, sa han sedan.
Hela jag frös till.
Barnet?
Vad menade han?
- V-vad menar du? Frågade jag chockat.
- Jo hon är gravid i ungefär andra veckan, sa han och kollade på mig.
- Visste du inte om det? Frågade han och kollade oroligt på mig.
- Ehm… Jo jag vart bara… chockad… ljög jag.
- Okey, då önskar jag dig och din syster lycka till! Sa läkaren och log mot mig.
Han skakade hand med mig och gick.
Ensam stod jag kvar i rummet.
Jag fattade inte.
Jag bara stod och skakade.
Ilskan bubblade inom mig.
Jag tog tag i dörrhandtaget och slet upp dörren.
Men bestämda steg gick jag ut till väntrummet.
Jag hatade Harry, även fast jag visste att hatet skulle gå över och att jag inte kunde hata honom på riktigt.
Men jag hatade honom just nu.

Louis perspektiv:
Liam kom in i väntrummet och han såg inte glad ut.
Harry reste på sig och gick fram till Liam.
- Hur mår ho… började han men han hann inte klart innan Liam slog till honom.
Jag flög upp från min stol och började gå mot dom.
Liam hade slagit till Harry ganska hårt med din knytnäve.
Innan jag hann säga något så började Liam skrika mot Harry.
- Vafan har du gjort!
Harry såg bara helt chockad ut.
- Du har gjort min syrra gravid din jävla idiot! Skrek Liam.
Jag såg på honom att han verkligen var arg.
Han puttade Harry och sen gick han.
- Liam vart ska du? Frågade jag men han brydde sig inte.
Harry satte sig ner på en stol och såg helt förstörd ut.

Harrys perspektiv:
Alla tankar snurrade runt i huvudet, mitt liv var i stort sett över nu.
Så kändes det i alla fall.
Jag kände hur jag hade allas blickar på mig och jag kunde inte låta bli att gråta.
- Harry? Frågade Louis försiktigt.
Jag svarade inte så han gick fram till mig.
Någon minut senare satt Niall, Louis och Zayn och kramade om mig.
- Är det sant? Frågade Niall sedan.
Jag bara nickade.

Nialls perspektiv:
Jag, Zayn och Louis var på väg hemåt.
Vi skulle försöka prata med Liam, om han var hemma förstås.
Isabella var tvungen att stanna kvar på sjukhuset och Harry hade valt att stanna kvar med henne.
Louis parkerade bilen utanför vårat hus och vi jag klev ur och gick fram till dörren.
Dörren var inte låst så Liam måste vara hemma.
Jag öppnade försiktigt dörren och klev in.
I hallen låg Liams skor utspridda, man kunde se att han hade sparkat av sig dom.
Louis och Zayn hade kommit in och vi tog av oss våra skor samtidigt.
Jag hörde ljud ifrån vardags rummet så jag och killarna gick in dit.
Där satt Liam.
Han satt i soffan och hade något gammalt tråkigt program som bakgrundsljud.
- Liam? Frågade jag försiktigt och han reagerade inte.
Vi gick och satte oss bredvid honom i soffan.
- Vart är Harry? Fick Liam fram argt.
- Han är på sjukhuset, Isabella behöver stanna kvar där i natt, svarade jag och jag hörde Liam sucka.
- Louis kör mig till sjukhuset, sa Liam argt.
- Varför? Frågade Louis lugnt.
- Därför att om nån ska va med min lillasyrra så är det jag! Sa Liam argt.
- Men jag tror att du behöver lugna ner dig Liam, Harry tar bra hand om henne, sa Louis och Liam såg förstörd ut.
- Tar hand om henne? Frågade Liam argt.
- Han gjorde gravid! Skrek Liam.
- Liam lugna ner dig, Bella och Harry känner sig säkert mer förstörda än vad du gör, sa Louis.
- Jag tycker synd om Bella, sa Liam och lät plötsligt ledsen.
- Hon är lika skyldig som Harry, sa Louis och då lät Liam arg igen.
- Jag känner min syrra, det här är mest Harrys fel! Skrek han.
- Men vi känner Harry och det gör du med och du vet att han inte ville såra dig! Sa jag och försökte lugna ner Liam.
- Menat det eller inte, han sårade mig i alla fall, sa Liam.
Sen reste han sig upp.
- Ni fattar inte! Skrek han.
- Det är min syrra, min lilla Isabella! Skrek han och jag såg en tår rulla ner för hans kind.
- Jag vet, men hon är inte så liten längre Liam, sa Louis och kollade ledsamt på Liam

Harrys perspektiv:
Natten var lång, varje sekund var jag rädd att något skulle hända.
Jag sov på en hård stol bredvid Isabellas säng.
Hela natten sov hon men jag lyckades inte sova så mycket.
Jag höll Bellas hand hela natten och jag kände hennes värme.

Isabellas perspektiv:
Jag vaknade ganska tidigt nästa morgon.
Jag låg i en sjukhussäng.
Först vart jag lite rädd, jag hade hört hur Liam hade skrikit på Harry och jag ville bara gråta.
Jag satte mig förvirrat upp och då såg jag Harry sitta och sova på stolen bredvid min säng.
Harry höll min hand och jag kände mig alldeles varm.
Om bara allt kunde bli okey med Liam.

Jag blir så glad av alla kommentarer, fortsätt! :)

Jag lät tårarna torka och jag satt och höll hennes hand länge.
Sen flyttade jag mig närmare henne och kysste henne passionerat.
Några sekunder senare hörde jag dörren öppnas och Bella drog sig undan.
Jag vände mig om och i dörröppningen stod Liam.

Isabellas perspektiv:
Jag hade hört dörren öppnats och jag hade snabbt dragit mig undan från min och Harrys kyss.
Mitt hjärta bankade och orden ”fan, varför händer det här!?” ekade i mitt huvud.
Jag bara satt där och såg på Liam som stod i dörröppningen och såg helt förstörd ut.
- Vafan! Skrek han och jag såg verkligen på honom att han var arg.
Eller snarare förbannad.
Han tog några steg in i rummet och Harry reste sig upp.
- Vafan! Skrek Liam igen.
- Liam det är inte så som du tro… började Harry men Liam avbröt honom.
- Jo du, tror du att jag är helt blind eller! Skrek Liam argt.
- Liam jag, sa Harry innan hans röst bara försvann.
Jag såg på honom att han inte visste vad han skulle säga.
Jag hade vetat från början att Liam skulle bli arg.
Allt var mitt fel, jag skulle aldrig gått med på att hålla det hemligt.
Varför skulle jag alltid ställa till det? Frågade jag mig själv.
Liam stod där med en förbannad blick och försökte få fram ord.
- Harry jag litade på dig! fick han fram.
- Du var som min lillebror, jag litade verkligen på dig! skrek han sedan.
- Liam jag kan förkla… började Harry men Liam avbröt honom.
- Vafan Harry jag trodde aldrig att du skulle göra såhär! Skrek Liam.
- Jag litade på dig, sa han med blanka ögon.
Jag reste mig upp och gick fram mot Liam.
- Liam jag ville aldrig såra dig, du är som min storebror och jag… började Harry.
- Harry vi var som brorsor och jag litade verkligen på dig men du gick bakom ryggen på mig! Skrek Liam med en både förbannad och ledsen ton i rösten.
-Min egna lillasyster! Skrek Liam och kollade på oss.
Han tog ett djupt andertag och jag såg att det var för att hålla tårarna inne.
- Liam, sa jag försiktigt.
Han kollade på mig med en besviken blick och sen vände han sig om och  gick mot dörren.
Han smällde igen den och sen var han borta.
- Liam! Ropade jag efter honom.
Jag kände tårarna komma och jag kunde inte hålla dom tillbaka.
Jag grät och jag började känna paniken komma.
Panikslaget gick jag mot dörren men jag kände mig alldeles yr.
Allt började snurra och det kändes som om golvet försvann under mina fötter.
Det sista jag såg var Harry som sprang mot mig och sen vart allt svart.

Harrys perspektiv:
- Isabella! Skrek jag när jag såg henne falla mot golvet.
- Bella, vakna, viskade jag panikslaget och skakade på henne.
Hon vaknade inte.
- Liam! Skrek jag med panik i rösten.
- Liam hjälp! Skrek jag igen.
- Liam Bella behöver hjälp! Skrek jag med all min kraft.
- Liam! Nästan viskade jag.
- Hjälp, fick jag snyftande fram.

Liams perspektiv:
Jag satt i trappan och försökte hålla mina tårar inom mig.
Än så länge hade jag inte gråtit något.
Jag kunde inte fatta att det här hade hänt, jag kände mig alldeles förstörd.
Jag var precis på väg att resa mig upp och gå ner när jag hörde Harrys panikslagna skrik.
- Liam Bella behöver hjälp! Hörde jag honom skrika och jag reste mig snabbt upp och sprang in i Bellas rum.
När jag öppnade dörren så var det som om någon högg mig i hjärtat.
Där låg hon alldeles medvetslös på golvet och Harry satt bredvid henne och grät.
Han kollade oroligt upp på mig när jag öppnat dörren.
Jag sprang fram till Bella.
- Ut! Skrek jag åt Harry.
Han kollade oroligt på mig.
- Ut här ifrån! Skrek jag igen och Harry reste sig för att gå ut.
- Isabella, viskade jag när jag hade satt mig ner.
Jag tog hennes hand och hon öppnade långsamt sina stora bruna ögon.
- Vad har hänt? Frågade jag och försökte låta så lugn som möjligt.
- Njuren, fick hon fram med en svag röst innan hon slöt sina ögon igen.
En stöt gick igenom hela mig och med skakade händer tog jag upp mobilen och ringde ambulansen.

Harrys perspektiv:
Jag hörde Liam prata med någon i telefonen.
Han sa våran adress och sådant.
- Hon har tidigare haft njurproblem och nu har hon fått tillbaka det, sa han med en orolig röst.
- Ja hon är medvetslös, sa han sen och jag kunde höra hur han snyftade smått.
Njurproblem? Frågade jag mig själv förrvirrat.
Jag fattade inget.
Jag bara stod där och lät tårarna rinna.
Jag såg killarna komma upp med två ambulansförare.
Dom alla såg väldigt förvånade och oroliga ut.
- Här, sa Niall och öppnade dörren till Isabellas rum.
Några sekunder senare var Isabella och Liam på väg ner för trappan.
Jag såg att Liam grät.
Han gav mig en besviken blick innan han försvann ner för trappan.
Zayn, Niall och Louis började långsamt gå ner för trappan.
Jag tog ett djupt andertag och torkade tårarna innan jag följde efter dom.
Vi gick ut mot Louis bil och jag förklarade allt för killarna.

Liams perspektiv:
- Jag är så ledsen för allt, jag menade aldrig att bli arg, sa jag lite tyst till Isabella.
- Okey, fick hon fram med en svag röst och jag såg henne le lite.
- Allt kommer ordna sig Bella, sa jag men hon svarade inte.
Mina två äldre syrror hade inga problem med deras njurar och de hade dom aldrig haft.
Jag däremot hade haft allvarliga problem med min njure eftersom jag praktiskt taget föddes död tre veckor för tidigt.
Jag hade bott på sjukhus länge och nu hade jag bara en njure.
Jag mår bra men jag dricker inte alkohol och jag är noga med vad jag äter och dricker och hur jag tränar.
Min lillasyster Isabella hade samma sak som mig, hon hade också bara en njure för hon hade tagit bort ena på grund av problemet.
Hon föddes med njurproblemet och bodde också på sjukhus när hon var liten.
Hon hade mått bra från att hon var ungefär 3 år till hon var 12 år.
Hon hade fått fler problem med sin njure när hon var 12 år men det hade läkarna fixat och hon hade mått bra fram tills nu.
Jag var 14 år och jag höll ju på att söka in till X factor för första gången när det hände.
Det hade såklart varit hemskt men hon hade ju börjat mått bra igen.
Och nu så hade det blivit så här.
Jag visste att för mycket stress kunde få njuren att sluta funka så som den ska.
Jag hade själv varit med om det en gång och därför hade jag lärt mig att inte stressa så mycket och visste vad jag skulle göra om jag blev stressad.
Jag kunde inte fatta att jag hade utsatt henne för all denna stress.
Jag borde ha tänkt efter!
Jag tog ett djupt andertag och sen var vi framme vid sjukhuset.
Ambulansvårdarna förde Isabella direkt till läkare som förde henne in i en operationssal.
Jag gick efter med snabba steg men blev stoppad av läkarna.
- Vi tar hand om det härifrån, du kan vänta i väntrummet, sa en kvinna och försökte le mot mig men jag såg på henne att hon tyckte allt var ledsamt.
- Okey, sa jag och nickade lätt med gråten i halsen.
Jag gick och satte mig på en stol i väntrummet och 10 minuter senare kom killarna in i väntrummet.
Harry satte sig längst bort från mig och de andra killarna satte sig bredvid.
- Liam vad har hänt? Frågade Zayn oroligt.
Jag tog ett djupt andertag och berättade allt om njurarna för killarna.
Jag kastade en snabb besviken blick på Harry och jag såg att han såg alldeles förstörd ut.
Jag, Louis, Niall, Zayn och Harry satt och väntade ganska tysta i väntrummet i ungefär en timme innan en sköterska kom ut.
- Liam Payne? Frågade hon och jag reste mig upp.
- Kan du följa med mig? Frågade hon med en konstig ton i rösten.
Jag nickade och vi började gå.

Hej, idag kommer det nog bli ganska bra uppdatering pga.jag är hemma för jag har dragit några tänder...
Tack för kommentarerna, jag blir asglad! :)
Fortsätt kommentera :)

Zayn stod i dörröppningen och kollade oroligt på mig.
Han gick fram och hjälpte mig upp och frågade mig hur jag mådde.
- Jag mår bra, fick bara lite ont i magen, svarade jag och fick fram ett leende.
Zayn nickade mot mig och jag gick ut ur köket och upp på mitt rum.
Jag slog på min rosa apple dator, som jag fått av Liam, och googlade lite på mina magsmärtor.
Det första som kom upp fick mig att frysa till.

Isabellas perspektiv:
Jag kände mitt hjärta banka och det vart svårt att andas.
Jag stängde ner datorn och gick in i mitt badrum.
Men skakade händer sökte jag igenom min necessär till jag hittade ett graviditets test.

Harrys perspektiv:
Jag satt och kollade på tv med alla killarna när min mobil plingade till.
Jag tog upp den och såg Isabellas namn.
Jag tryckte snabbt av skärmen för att inte någon skulle se och sen reste jag mig upp.
- Jag kommer snart, jag ska bara ringa ett samtal, sa jag och gick mot köket.
Jag slog på skärmen igen och kollade mitt sms.
”kom till mitt rum nu”
Oroligt gick jag upp mot Bellas rum.
Jag kände på dörrhandtaget med det var låst.
- Öppna det är Harry, sa jag men hon öppnade inte.
- Öppna, sa jag igen med en orolig röst.

Isabellas perspektiv:
Så fort jag skickat sms:et så hade jag ångrat mig.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och nu stod Harry utanför min dörr.
Jag kunde inte bara låta honom stå där.
Jag samlade mig och gick fram till dörren.

Harrys perspektiv:
Isabella öppnade dörren med rödgråtna ögon.
Så fort jag såg att hon hade gråtit så kände jag mina tårar bränna bakom ögonlocken.
- Bella, fick jag fram med en svag röst.
Jag gick in och stängde dörren efter mig.
Hennes röda ögon började sakta försvinna och hon tog flera djupa andertag.
- Harry, började hon och kollade ner i golvet.
Jag tog hennes hand och vi satte oss på hennes säng.
- Vad är det gumman? Frågade jag.
- J-Jag… sa hon med en svag röst.
- Jag vet inte hur jag ska säga det, du kommer bli arg, sa hon och jag kände hennes hand skaka.
Jag höll om den hårdare.
-Jag skulle aldrig kunna bli arg på dig älskling, sa jag och kollade på henne.
Hon tog ett djupt andertag.
- Jag är gravid, sa hon och andades ut.
När hon sa det var det som om någon högg mig i hjärtat.
Både av lycka och skräck.
Jag försökte säga nått men inga ord kom fram.
Hon började kolla på mig och såg orolig ut.
- Är det mitt? Fick jag fram.
Hon nickade.
- Ungefär två veckor gånget, sa hon med en nevös röst.
Jag kände tårarna komma och jag kunde inte hålla emot.
Jag kände tårarna rulla ner för kinderna.
- Jag visste att du skulle bli arg eller ledse… började hon men jag avbröt henne.
- Glädjetårar, sa jag och kramade om henne.
- Det är ju fantastiskt, viskade jag i hennes öra.
Hon log.
Jag låt tårarna torka och jag satt och höll hennes hand länge.
Sen flyttade jag mig närmare henne och kysste henne passionerat.
Några sekunder senare hörde jag dörren öppnas och Bella drog sig undan.
Jag vände mig om och i dörröppningen stod Liam.

Väldigt kort kapitel, men jag hoppas ni gillar det!:)
Nu börjar det hända saker:)
Tack för kommentarerna!
Jag blir så glad och peppad på att skriva, snälla fortsätt kommentera!:)

Jag vände mig mot honom.
- Tack, sa jag och log.
- Desamma Harry, fick jag sedan fram och rodnade minst lika mycket som honom.
Han flyttade sig närmare mig och ingen av oss brydde sig om att kolla på filmen längre.
Harry flyttade sig närmare och närmare mig tills jag kände hans läppar mot mina.

Harrys perspektiv:
Äntligen! Tänkte jag när Bella besvarade min kyss.
Nån sekund senare så ångrade jag mig.
Bella drog sig tillbaka och jag kollade oroligt på henne.
Fan! Ekade det i mitt huvud.
Nu har jag förstört allt, tänkte jag.
- Harry de funkar inte, Liam kommer inte gilla det och dina fans… började hon men jag avbröt henne.
- Men du då? Vad vill du? Vad känner du? Frågade jag.
- Jag gillar dig, du är söt, rolig och så men det kommer inte funka, sa hon.
- Men jag lovar dig att Liam kommer fatta, han är din bror och han vill att du ska vara glad och jag hoppas att du är det när du är med mig och fansen behöver du inte bry dig o… började jag men hon avbröt mig.
- Harry det kommer inte funka! Sa hon bestämt.
 - Om mina fans verkligen är fans så förstår dom att du gör mig glad och Liam kommer förstå, jag lovar! Sa jag försiktigt.
- Men Harry du…
- Vi kan hålla det hemligt? En hemlighet som bara du och jag vet om? Föreslog jag och hon log.
Isabella satt tyst en stund och sen log hon mot mig igen.
- Okey då, svarade hon och jag lutade mig fram för att kyssa henne igen och den här gången besvarade hon kyssen utan att dra sig undan.

Isabellas perspektiv:
- God natt sötnos, sa Harry och gav mig en lätt puss på munnen innan han bäddade ner mig i min säng, släckte lampan och gick mot hans rum.
Jag somnade överlyckligt.

Liams perspektiv:
Det hade gått ungefär 2 veckor sedan Isabella kommit hit, jag var så glad över att få spändera lite tid med min syrra.
Fast bara efter att hon varit här 5 dagar så var det lite konstigt.
Jag, Niall, Zayn och Louis hade suttit och kollat på tv medans hon och Harry hade varit uppe på sina rum.
Hon hade sagt att hon var trött och skulle sova och någon sekund senare hade Harry sagt samma sak.
Jag skulle gå upp och låna lite filmer av Harry men han var inte i sitt rum så jag gick mot Bellas rum men dörren var låst.
Jag hade inte tänkt på det så mycket då men nu kom jag att tänka på det.
Det kändes som…
- Liam!
Mina tankar avbröts av att Niall ropade på mig.
- Har du hört nått av det vi pratat om? Frågade Zayn.
- Va? Nä, svarade jag och log åt mig själv.
Alla skrattade.
Jag, killarna och Bella satt i soffan och plötsligt reste sig Bella upp och höll för munnen och gick ut ur rummet.
Jag kollade undrande på henne och både jag och Harry reste oss upp samtidigt.
Jag kollade lika undrande på Harry och han kollade bort och satte sig ner.
Sen gick jag ut ur vardagsrummet och ropade på henne.
Jag såg att dörren till badrummet på undervåningen var öppen och jag gick in.
Där satt hon böjd över toaletten.
Jag gick oroligt fram till henne.
- Hur mår du? Frågade jag med en orolig röst.
Sen såg jag att hon hade spytt och jag satte mig ner bredvid henne.
- Isabella? Frågade jag oroligt och hon bara kollade på mig innan hon spydde igen.
Jag strök henne på ryggen medans hon fortsatte spy.
Efter ett tag reste jag mig och hämtade en handduk och ett glas vatten.
- Tack, sa hon med en svag röst.
- Inga problem, sa jag oroligt.
- Är det något med njurarna? Frågade jag allvarligt.
- Nä jag mår bara inte så bra, sa hon försiktigt.
- Okey men jag kan ringa en läkare och hör… började jag men hon sa att det inte behövdes eftersom hon bara hade jetlag.
Så jag följde med henne upp till hennes rum och bäddade ner henne.
Sen gick jag ner igen med en orolig blick.
Jag skakade av mig blicken och gick in i vardagsrummet och kände hur alla kollade på mig.

Harrys perspektiv:
- Vad här hänt? Frågade jag oroligt.
Liam kollade ner i golvet innan han svarade att hon bara mådde dåligt.
Jag ville mer än allt resa mig upp, springa till henne, hålla om henne och säga att allt skulle bli bra men jag visste att det skulle väcka misstankar så jag satt kvar.
Jag kände hur Liam kollade konstigt på mig då och då och när filmen som vi kollade på äntligen var slut så gick jag upp på mitt rum.
Jag låg och vred och vände mig och jag hörde de andra killarna komma upp och gå in i sina rum.
Jag tog upp mobilen som låg på skrivbordet och klickade på twitterikonen.
Jag visste inte vad jag skulle twittra om så jag började läsa mentions istället.
I dom flest stod det saker i stil med ”jag älskar dig, snälla följ mig!”.
Jag klickade ner twitter och skulle precis lägga ner mobilen när jag kom på att jag kunde sms:a Bella och fråga vad som hänt.
Jag skrev ”Hej älskling, vad har hänt? Mår du illa? Önskar jag kunde komma och hålla om dig! x” och sen klickade jag på skicka.
Jag väntade i flera minuter på svar men inget kom och efter 10 minuter så hade jag fortfarande inte fått något svar.
Jag antar att hon sover, tänkte jag för mig själv och försökte somna.
Men det gick inte, jag kunde inte sluta tänka på Bella.
Hon var min, det var bara det att ingen visste om det.
Jag vet hur Liam är, han är väldigt beskyddande när det kommer till Isabella och jag låg länge och funderade om han skulle bli arg om han fick reda på allt.
Inte bara på att jag kysst henne några gånger utan också att vi hade gjort det och hållit allt hemligt.
Det kändes lite konstigt att hemlighålla allt för killarna men det var bäst såhär.
Efter några timmar så lyckades jag somna med en konstig känsla i magen.

Isabellas perspektiv:
Jag vaknade ganska tidigt på morgonen av att min mage gjorde ont.
Men bortsätt från det så mådde jag ganska bra.
Jag bestämde mig för att ta en dusch så jag gick in i mitt badrum.
Jag satte igång vattnet och tog av mig mitt nattlinne.
Det var då jag såg det.
Min mage var inte lika platt som vanligt, den var lite uppsvälld.
Oroligt klev jag in i den varma duschen.

Zayns perspektiv:
Jag kom ner till vardagsrummet och hittade Harry i soffan.
Han såg inte speciellt glad ut, mer orolig.
- Tjena Harry, hur är det? Frågade jag när jag satte mig bredvid honom i soffan.
- Bra, hur är de själv? Svarade han med en orolig ton i rösten.
- Jo jag är helt okey, men jag hör på dig att du inte mår bra, sa jag allvarligt.
- Jag är okey Zayn! Sa han irriterat och reste sig upp för att gå upp.
Jag fattade inte vad det var med honom.
Undrandes gick jag in i köket och fixade lite frukost till mig själv.

Isabellas perspektiv:
Jag kom ut ur min walk-in closet med ett par vita tygskor, ett par mörka jeans och en vit T-shirt med tryck på.
Jag gick fram till spegeln för att fixa håret men stannade genast upp.
Det syntes väldigt noga genom T-shirten att min mage var uppsvälld.
Jag drog upp T-shirten och granskade min mage.
Då öppnades min dörr.
Jag drog snabbt ner T-shirten och så Harry komma mot mig.
- Du svarade inte på mitt sms igår, sa han irriterat.
- Förlåt jag har inte kollat mobilen sen igår eftermiddag, svarade jag snabbt och gick och kollade den.
- Okey men de är lugnt, hur mår du? Frågade han med en orolig rös.
- Jag är okey, sa jag och tittade ner på golvet.
Han gick fram till mig och kramade om mig.
- Säker?
- Ja, svarade jag.
Jag drog mig ur hans grepp och gick mot min garderob.
- Jag ska bara byta tröja, sa jag snabbt.
- Vad är det för fel med den du har på dig? Frågade han.
- Ehm… Jag känner bara inte för att ha den nu, svarade jag snabbt och gick in i garderoben.
När jag kom ut i en hoodie så var inte Harry kvar.
Jag suckade och gick ner till köket.
- God morgon! Sa Zayn när jag kom ner.
- God morgon, svarade jag och log.
Zayn satt i soffan och åt en smörgås.
Jag kände på en gång att jag inte alls var sugen på mat och gick därför inte och hämtade någon frukost.
Jag drack ett glas vatten istället och sen kände jag hur hela min mage dunkade.
Jag satte mig ner på köksgolvet av smärta.
Jag kände för att skrika högt men jag lät bli.
- Isabella? Hörde jag någon säga oroligt.
Jag tog ett djupt andertag och kollade upp.
Zayn stod i dörröppningen och kollade oroligt på mig.
Han gick fram och hjälpte mig upp och frågade mig hur jag mådde.
- Jag mår bra, fick bara lite ont i magen, svarade jag och fick fram ett leende.
Zayn nickade mot mig och jag gick ut ur köket och upp på mitt rum.
Jag slog på min rosa apple dator, som jag fått av Liam, och googlade lite på mina magsmärtor.
Det första som kom upp fick mig att frysa till.

Hej, tack för alla kommentarer!:)
Keep it up! :)

Tillsammas sköljde vi av disken innan vi satte in den i diskmaskinen.
Jag gillar att spendera tid med Bella, även om vi diskar eller gör något roligare, tänkte jag för mig skälv.
Hon och jag pratade massor under tiden vi diskade och det kändes som om hon verkligen var lätt att prata med.

Isabellas perspektiv:
Jag låg i min nya säng och Liam satt på sängkanten.
- God natt, sa Liam och pussade mig på pannan.
- God natt och tack för allt, sa jag och log.
- Inga problem syrran, sa Liam och log innan han släckte lampan och gick ut ur mitt rum.
Med många tankar i huvudet lyckades jag somna ganska fort.

Jag vaknade av att jag hörde någon knacka på dörren och sen hörde jag dörren öppnas.
- God morgon, hörde jag någon säga med en vacker men trött röst.
- Bella, sa rösten och jag kände någon sätta sig på min säng.
Jag blundade ännu hårdare.
- Bella, sa rösten och skakade på mig.
Jag slog upp mina ögon och såg rakt in i Harrys  gröna ögon.
Jag sprack genast upp i ett leende och det gjorde han också.
- Frukosten är klar, sa han försiktigt.
Jag satte mig upp i sängen och Harry reste sig och började gå mot dörren.
- Vänta! Sa jag och kollade mot honom.
Han vände sig om och log.
- Okey, sa han och kollade lite frågandes på mig.
Jag klev upp ur sängen i mitt nattlinne och gick in i min walk-in closet.
Någon minut senare kom jag ut igen iklädd ett par ljusa jeans, en ljusblå blus och svarta ballerinor.
Harry sprack upp i ett leende när jag kom ut och det fick mig att känna mig alldeles varm  inombords.
- Sådär, sa jag med ett leende och gick fram till honom.
Tillsammans gick vi ner mot köket för att äta frukost.

Liams perspektiv:
 - Du fick henne att kliva upp ändå Harry, sa jag när Bella och Harry kom in i köket.
- Ja de var inte så svårt faktiskt, sa Harry och skrattade.
Jag skrattade och sen gick Bella och Harry och hämtade lite pannkakor som jag lagat till frukost.
- Redo för att shoppa då syrran? Frågade jag med ett leende.
- Såklart, sa hon och log större.
Nöjt stoppade jag en bit pannkaka i munnen.

- Hejdå! Ropade jag till alla när jag, Bella och Harry gick ut genom dörren.
- Hejdå! Ropade dom i kör och sen stängde jag dörren.
Harry hade sagt att han kunde köra oss för han skulle ändå möta upp en vän som hette Matt inne i stan.
Jag öppnade dörren för Bella och med ett leende klev hon in i baksätet.
- Tack, sa hon och jag log innan jag stängde dörren och satte mig där fram med Harry.
Bilen rullade ut från parkeringen och jag var glad att jag skulle få spendera lite tid med min syrra.
- Ska jag hämta er sen? Frågade Harry med ett leende på läpparna.
- Ja visst, svarade jag.
- Okey messa eller ring när ni vill bli hämtade, sa Harry sen och log.
- Okey, svarade jag och sen tackade jag honom för att han ställde upp på att köra.
När vi kommit fram och Harry hade parkerat så klev vi alla ur bilen.
Jag och Bella började gå åt ett håll och Harry ett annat.
- Hejdå vi ses sen! Ropade jag till Harry och han vände sig om och log.
- Ja hejdå! Ropade han sen och vände sig och om fortsatte gå.
Jag kollade lite snabbt på Isabella och hon log.
Vi gick längst en shoppinggata och jag tror att vi gick in i var ända butik.
Jag hatar egentligen att vara ute och shoppa men jag gör det så gärna för min lillasyrra.
- Åh vad söt topp, hörde jag henne säga till en topp i ett skyltfönster.
 Jag log för mig själv.
- Kan vi gå in här? Frågade hon mig sedan.
- Såklart, svarade jag och vi gick in i affären där Bella sett toppen.
Hon gick fram till den och höll upp den.
- Prova den, sa jag och hon log mot mig och gick mot en provhytt.
Jag följde henne och väntade utanför.
Hon kom ut ur provhytten och snurrade runt lite.
- Du är jättefin, sa jag och hon log.
- Vill du ha den? Frågade jag sen.
- Om jag får, sa hon blygt.
- Såklart, allt för syrran vet du, svarade jag och log.
Vi bestämde oss för att köpa toppen och lite andra kläder.
 Tack brorsan, du är bäst! Sa hon glatt när jag hade betalat och vi var på väg ut ur affären.

Harrys perspektiv:
Matt hade nyss ringt och sagt att han inte kunde komma så jag satt ensam på ett café med en läsk.
Klockan var runt 4 och jag satt och funderade för mig själv hur jag skulle säga till Bella att jag gillar henne.
Jag kanske skulle låta det komma naturligt?
Jag menar att det lär ju komma ut när det kommer ut, hon lär ju fatta snart.
Jag måste bara vänta och se vad som händer, intalade jag mig själv och tog en klunk av min läsk.
Eller skulle….
Mina tankar avbröts av att mobilen ringde.
Jag tog up mobilen och kollade på skärmen, där stod det något nummer jag inte kände igen. Numret fanns inte i min kontaktlista.
- Aa hej, svarade jag lite förvirrat.
- Hej det är Bella, sa rösten på andra sidan och jag sken upp.
- Jo Liam gav mig ditt nummer eftersom han bara hade 6% batteri kvar på hans mobil, började hon.
- Och det var nog smart eftersom hans mobil är död nu, sa hon sen och skrattade.
- Okey, har ni shoppat klart? Frågade jag med ett leende, även fast hon inte kunde se leendet.
- Japp, sa hon och vi pratade en stund till innan vi bestämde oss för att träffas vid parkeringen och åka hemåt.

Isabellas perspektiv:
- Tack för maten, sa jag med ett leende efter jag och killarna hade ätit upp middagen.
Louis och Liam gick och diskade, Niall gick upp till sitt rum för att lägga sig eftersom han hade väldigt ont i huvudet och jag, Harry och Zayn gick ut till vardagsrummet och slog på tv:en.
- Ska vi kolla en film? Frågade Harry och både jag och Zayn sa att det var ett bra förslag.
Zayn tog fram en boxarfilm och filmen Love Actually och höll fram dom.
- Vilk… började han men innan han hann prata klart så nästan skrek Harry Love Actually.
Jag och Zayn skrattade och sedan stoppade Zayn in filmen och satte sig i sackosäcken. Jag satt bredvid Harry i soffan och jag såg hur han kollade på mig och log då och då.
Jag log tillbaka varje gång och efter några minuter så kom Louis och Liam in i vardagsrummet.
- Love Actually? Frågade Louis och han lät inte alls förvånad.
- Jajamän, svarade Harry glatt och Louis sa att han nog skulle gå och lägga sig eftersom han var trött.
Liam satte sig bredvid mig i soffan och vi började kolla på filmen, efter halva filmen så reste sig Liam.
- Det har vart en lång och rolig dag så jag är sjukt trött, sa han.
- Jag går och lägger mig, sa han sen och pussade mig god natt på pannan.
- God natt, sa han sedan tyst till mig.
Jag log.
- God natt brorsan, tack för allt.
- Inga problem, sa han glatt och började gå från vardagsrummet.
Innan han kommit ut ropade han god natt till killarna.
- God natt Liam! Ropade Zayn och Harry i kör och sen gick Liam upp mot hans sovrum.
Efter ett tag så gick Zayn och la sig och innan filmen ens slutat så satt bara jag och Harry kvar och kollade.
Fast Harry verkade mer kolla på mig än filmen.
Jag log mot honom och kollade sedan vidare på filmen innan  jag kände Harrys hand på min hand.
- Du Bella, du är väldigt fin, sa Harry och rodnade.
Jag vände mig mot honom.
- Tack, sa jag och log.
- Desamma Harry, fick jag sedan fram och rodnade minst lika mycket som honom.
Han flyttade sig närmare mig och ingen av oss brydde sig om att kolla på filmen längre.
Harry flyttade sig närmare och närmare mig tills jag kände hans läppar mot mina.  

Tack för kommentarerna!
Jag fortsätter skriva om jag får minst 4 kommentarer :)

- Va bra, trivs du här då? Frågade jag sen och log.
- Jajamän, svarade hon och vände sig mot mig med ett leende.
- Va bra, jag lovar att du kommer älska London, sa jag och log nervöst tillbaka.
Hennes leende gjorde hela mig varm, jag vet inte riktigt varför.
Vi fortsatte småprata medans hon hängde upp hennes kläder och ställde upp lite skor.

Isabellas perspektiv:
Jag gick ut ur walk-in garderoben och Harry följde mig med blicken.
Han log och jag kunde inte låta bli att le.
Jag gick fram till min rosa addidas väska och tog upp min svarta Ipod med ett rosa och silverglittrigt skal och gick mot mitt nya skrivbord.
På skrivbordet stod det ett par Ipod högtalare och jag pluggade in Ipoden och satte på lite musik.

I tried playing it cool
Girl when I'm looking at you
I can't ever be brave
Cause you make my heart race

Harry log stort mot mig och började sjunga när han del kom.

Shot me out of the sky
You're my kryptonite
You keep making me weak
Yeah, frozen and can't breathe

Efter Harrys del slutade han sjunga och musiken fortsatte spelas på min Ipod.
Harry stod bara där och log och jag kunde inte låta bli att le tillbaka, hans leende var bara för sött.
Under hela låten stod han bara där och log och hans ögon glittrade.
Nästa låt började spelas.

It feels like we been living in fast-forward
Another moment passing by
The party's ending but it's now or never
Nobody's going home tonight

Jag log lite mot Harry och sen började jag dansa.
Dans var något av de bästa jag vet.
Harry hoppade runt lite och sjöng med musiken när hans del kom.

Katy perry is on replay,
She's on replay
DJ got the floor to shake
The floor to shake
People going all the way
Yeah, all the way
I'm still wide awake

Jag och Harry hoppade runt och dansade runt i rummet.
- Maten är klar! Hörde jag Louis ropa.
- Skynda er innan Niall äter upp allt! Ropade Liam sedan.
Jag stängde av musiken och sen gick jag och Harry skrattandes ner för trappan.

Harrys perspektiv:
Nu visste jag, så fort jag hört One Thing och sett henne så visste jag.
Även fast jag inte ville tro det så var det sant.
Jag var helt enkelt kär i Isabella Payne.
- Vart går du i skolan då? Hörde jag Louis fråga.
Jag slets från mina tankar ock började lyssna på Bellas och killarnas samtal.
- Jag går i St Peters School i Wolverhampton, svarade hon.
- Min gamla skola, sa Liam och log.
- Jajamän, svarade hon och skrattade.
- Wolverhampton alltså, jag gissar att du spelar fotboll? Sa Louis lite skämtsamt.
- Jajamän, fast inte för skollaget utan bara på min fritid, svarade hon.
- Jag spelar i ett lag för tjejer i min ålder, sa hon sedan.
- Intressant, svarade Louis och log.
- Vad gör du mer på fritiden då? Frågade Zayn.
- Jag är cheerleader för skolans fotbollslag, jag dansar, spelar gitarr och spelar fotboll, svarade hon.
- Hon är huvudcheerleader, alltså så är hon ledaren, sa Liam stolt och kramade om henne lätt med ena armen.
- Wow, sa Zayn och skrattade.
- Förresten, du måste träffa Danielle snart, sa Liam.
- Ja det var ju ett tag sen, hon var riktigt schysst! Sa Bella och log.
- Ja hon är ju dansare också, hon kanske kan hjälpa dig lyckas med en danskarriär, sa Liam och log mot henne.
Hon skrattade.
Sedan började hon och Niall prata lite om gitarrspelandet.
- Riktig god mat, sa jag och log.
- Kyckling är min specialitet, sa Zayn och log.
- Men killar kan inte ni berätta om er själva? Frågade Bella och kollade på oss.
Vi bestämde oss för att alla skulle i tur och ordning skulle svara på 10 frågor.
Ålder, födelsedatum, fullständigt namn, hemstad, hobbys, längd, skostorlek, hemlig talang, dålig vana och något de andra inte visste om en.
Jag började.
- Jo jag heter Harold Harry Edward Milward Styles och jag är född den 1 februari 1994 i Evesham så jag är alltså 18 år, sa jag och sedan fortsatte jag.
- Jag flyttade till Holmes Chapel när jag var 3-5 år, jag är runt 178 cm lång och har skostorleken 45.
- Vilka hobbys har du? Frågade Bella och log.
Jag log tillbaka och svarade på frågan.
- Sjunga såklart, spela badminton och tennis och att hänga med kompisar.
- Min hemliga talang är jonglering, jag har en dålig vana av att gå runt naken och de ni inte visste om mig är att jag verkligen inte gillar berg och dal banor, sa jag sedan och skrattade.
Bella log mot mig och sen var det Zayns tur.
- Jag heter Zayn Jawaad Malik och är född den 12 Januari 1993 i Bradford, sa Zayn.
- Jag är alltså 19 år, jag vet inte exakt hur lång jag är men mellan 175-185 skulle jag gissa och min skostorlek är 40-41, sa han sedan.
- Jag har en dålig vana av att bita mig i läppen och sticka ut min tunga ofta, sa han och skrattade.
Louis skrattade också och sa att han brukar göra det när han twittrar och det ser sjukt kul ut.
Då började vi alla skratta.
- Hur som helst så är mina hobbys sjunga och rita och saker ni inte viste om mig är att jag är halv engelsk och halv pakistansk och därför är jag alltså muslim så jag äter inte griskött och mitt födelsenamn stavas Zain men jag har ändrat till Zayn , sa han efter han hade hämtat sig efter skrattet.
- Inte för att jag är en speciellt troende muslim och så, sa han sedan.
- Och Zain betyder vacker, sa Louis sedan och kramade Zayn.
- Ja, sa Zayn gulligt och kramade Louis tillbaka och sen skrattade vi alla lite.
- Och jag vet inte om jag har någon dold talang direkt, sa Zayn sedan.
- Du är faktiskt bra på att dansa, sa Liam och log.

Isabellas perspektiv:
Turen fortsatte till Louis, Niall och sen Liam.
Efter ett tag var det min tur.
- Okey jag heter Isabella Emely Annie Payne, jag är 16 år och jag är född den 15 Juli 1995 i Wolverhampton, sa jag.
- Jag fyller 17 år snart, jag är 168 cm lång och har skostorleken 38, sa jag sen.
- Mina hobbys är cheerleading, fotboll, dans och spela gitarr och jag har en dålig vana av att dansa hela tiden och överallt och min hemliga talang är att jag kan gå ner i split, spagat och sånt, sa jag sedan.
- Hon dansar seriöst överallt, hon kan ställa sig och börja dansa i en mataffär tillexempel, sa Liam och skrattade.
Alla skrattade, till och med jag.
- Och vad vet vi inte om dig? Frågade Zayn och log.
- Jo de ni inte visste om mig är…
Jag vart tyst en stund och killarna kollade på mig.
- Ehm jo jag älskar rosa, sa jag sedan och log lite.
- De har jag märkt, sa Harry och jag skrattade.
- Nått annat? Frågade han sedan.
Jag kollade fundersamt ner mot min tallrik.
- Jag gillar att fota och jag har en systemkamera, sa jag och log.
- Okey, sa Harry och log mot mig.

Liams perspektiv:
Jag såg på Isabella att hon tänkte på något, inte som om hon funderade på vad hon skulle säga utan som om något var fel.
Men hon skrattade och åt så jag skakade av min tanken ganska fort.
Hon var nog okey, men jag tänkte fråga sen ändå.

Harrys perspektiv:
- Tack för maten, sa jag och tog min tallrik och gick mot köket.
- Harry du ska diska idag! Ropade Niall.
- Okey då, sa jag och suckade.
Ledsamt gick jag tillbaka till bordet för att plocka upp allas disk och gå och diska den.
- Jag kan hjälpa dig, sa Bella.
- Alltså om du vill, tillade hon sedan.
- Du är gäst du behöv… började jag men blev avbruten av henne.
- Men jag vill, det är det minsta jag kan göra som tack för allt ni gör för mig.
Jag sken upp och dom andra killarna log.
Hon reste sig och de gjorde killarna också.
Niall, Louis och Zayn gick mot vardagsrummet och Isabella började plocka upp disk.
Jag tog upp lite mer disk och sen gick jag mot köket.
Isabella var påväg att göra samma sak när Liam stoppade henne.
- Hur är det? Mår du bra? Hörde jag honom fråga henne.
Jag stannade upp och lyssnade.
- Det är bra Liam, jag mår jättebra, svarade hon.
- Säker? Frågade han.
- Ja, vadårå? Frågade Bella.
- Inget speciellt jag tänkte bara höra efter, sa Liam och sen gick han mot vardagsrummet till dom andra killarna.
Jag hörde Bella komma och därför började jag gå mot köket igen och låtas som om jag inte hört något.
Även fast det inte var något hemligt eller sånt så verkade det vara något mellan dom.
Vad det var visste jag inte, jag hoppades bara inte det var något dåligt.
Jag kom in i köket och satte på vattnet och sen kom Bella in.
Tillsammas sköljde vi av disken innan vi satte in den i diskmaskinen.
Jag gillar att spendera tid med Bella, även om vi diskar eller gör något roligare, tänkte jag för mig skälv.
Hon och jag pratade massor under tiden vi diskade och det kändes som om hon verkligen var lätt att prata med.

Tack för kommentarerna, keep it up!
Fortsätt med kommentarerna så skriver jag mer!:)

Jag, Liam och Isabella kom skrattandes fram till bilen och jag satte mig på förarplatsen, Liam satte sig där fram och Isabella satte sig i baksätet.
Jag backade ut från parkeringsplatsen med ett leende på läpparna.


Zayns perspektiv:
- Nu du Niall, sorry bro men jag vinner! Sa jag skrattandes till Niall medans vi satt och spelade fifa på mitt och killarnas Xbox.
- Glöm det! Sa Niall och skrattade.
Niall gjorde ett mål och sen började jag tokskratta.
Mitt skratt smittade av sig och några sekunder senare låg både jag och Niall på golvet och tokskrattade.
- Ehm… Hej! Sa Louis när han kom in i vardagsrummet.
Vi svarade inte utan vi skrattade och skrattade och vi visste egentligen inte varför.
Louis kollade konstigt på oss och skrattade innan han gick in i köket och tog ett glas vatten.
Efter ett tag hade vi lugnat ner oss och vi var fullt koncentrerade på spelet.
Efter en kvart så vann Niall.
- Yes! Skrek han och hoppade upp.
Jag skrattade lite åt honom och vi skulle precis köra igång en match till när vi hörde dörren öppnas.
- Hallå? Hörde jag Liam ropa och några sekunder senare hörde jag Louis springa mot dörren.
- Hej! Skrek han medans han sprang.
Jag reste på mig och det gjorde Niall också, tillsammans gick vi glatt ut till hallen.
Louis och Niall kramade alla och jag gjorde samma sak.
Sist kramade jag om Liams söta lillasyster.
- Hej Isabelle? Sa Niall frågande.
- Isabella, rättade Liam.
- Hej Isabella, jag är Niall Horan! Sa Niall och tog henne i handen.
- Hej Niall, jag är Isabella Payne, svarade hon skrattandes.
Louis och jag presenterade oss och sen fick vi reda på att hon brukar bli kallad Bella istället för Isabella.
Liam, Harry och Bella tog av sig sina skor och sen gick vi glada in till vardagsrummet.

Louis perspektiv:
Det var verkligen kul att träffa Isabella, hon och Liam är verkligen lika!
Jag kollade snabbt på klockan på min mobil som visade 17.13.
- Klockan är redan strax efter fem, sa jag och kollade på Zayn.
- Jag ska väl börja laga mat då, det blir kyckling! Sa Zayn glatt.
- Om ni inte har något emot de förstås? Frågade han sedan och det var det ingen som hade så jag, Zayn och Niall gick in i köket för att börja laga mat.
- Kom jag ska visa dig en sak! Hörde jag Liam säga och sen hörde jag fotsteg i trappen.
Jag log för mig själv, Liam var verkligen glad att ha sin lillasyrra här.

Liams perspektiv:
Jag och killarna bor tillsammans i ett riktigt stort hus på en mysig och finare gata här i London, på övervåningen har alla sitt egna sovrum och sitt egna badrum som sitter ihop med sovrummet.
Jag gick fram till min sovrumsdörr och på dörren stod det Liam.
Rummet bredvid mitt sovrum hade stått tomt sen vi flyttade hit men så fort jag fick veta att Isabella skulle komma så renoverade vi rummet.
- Ser du? Frågade jag Bella som stod bredvid Harry.
Harry log stort och hon gick fram till den stängda dörren som ledde in till det förut tomma rummet.
- Ja det står Isabella på dörren, sa hon undrande med ett leende på läpparna.
- Jajamän, öppna dörren! Sa jag och log.
Hon tryckte försiktigt ner dörrhandtaget och dörren öppnades.
Men händerna för munnen gick hon chockat in i rummet.
Hon kollade sig runt med stora ögon.
Väggarna var ljusrosa och golvet var av äkta ljust trä. Rummet var inrett med en stor vit säng med rosa Victoria’s secret beddsätt, en vit bokhylla, skrivbord, stor och mysig skrivbords stol, en stor rosa matta, platt tv, liten rosa soffa, stor spegel och lite annat.
Rummet hade också ett eget stort badrum och en walk-in closet.
Isabella vände sig om till mig och Harry.
- Har ni gjort de här? Frågade hon chockat.
- Det var mest Liams idé men vi alla var med på det, sa Harry och log.
- Allt är ditt syrran, sa jag och log ännu större.
Hon kramade oss båda och sprang runt lite i de stora rummet innan hon sprang in  till badrummet och hennes walk-in closet.
- Jag älskar det, tack så jättemycket! Sa hon överlyckligt och kramade oss.
Hon gick fram till skrivbordet och vände sig sedan om och kollade på mig.
- En rosa Imac!? Utbrast hon frågande.
- Jajamän, du gillar ju rosa och du behöver en ny dator, sa jag och log.
Hon kramade mig och tackade mig om och om igen.
Jag log och kände mig lycklig, det fanns inget jag inte gjorde för min lillasyrra.
- Det var de minsta jag kunde göra för att du skulle trivas här, sa jag till henne och hon log och tackade igen.
- Jag tänkte att din garderob nog ser lite tom ut även fast du hänger upp dina kläder så vad sägs om att gå ut och shoppa imorgon? Sa jag till henne när hon var på väg med sin resväska till garderoben och jag visste redan svaret.
- Ja! Ropade hon glatt och tackade mig igen.
Hon log och sen gick hon in i garderoben för att hänga upp sina kläder.
- Bella jag går ner! Ropade jag.
- Okey tack för allt! Ropade hon tillbaka och jag gick ut ur rummet och ner för trappan med ett leende på läpparna.
- Det luktar gott, sa jag när jag kom in i köket och sen började jag hjälpa Niall att duka.

Nialls perspektiv:
- Har du visat henne rummet? Frågade jag Liam och log.
- Jajamän, svarade han.
- Hon älskade det, sa han sen och log.
- Jag visste att hon skulle göra det, sa jag och klappade Liam på axeln innan jag gick in i köket för att hämta några glas.

Harrys perspektiv:
Gillar du det? Frågade jag Isabella medans jag ställde mig i dörröppningen till hennes garderob.
- Jag älskar det! Sa hon och log.
- Va bra, trivs du här då? Frågade jag sen och log.
- Jajamän, svarade hon och vände sig mot mig med ett leende.
- Va bra, jag lovar att du kommer älska London, sa jag och log nervöst tillbaka.
Hennes leende gjorde hela mig varm, jag vet inte riktigt varför.
Vi fortsatte småprata medans hon hängde upp hennes kläder och ställde upp lite skor. 

 Hej, detta kapitel blev ur lite många olika perspektiv och det är för att jag vill hinna på med alla lite i början.
Jag vill också säga tack för kommentarerna på första kapitlet! :)
Om jag får mer än 3 kommentarer så skriver jag kapitel 3! :)

Kapitel 3 kommer, om jag får minst 3 kommentarer, senare idag eller i helgen :)

Liams perspektiv:
Jag kände mobilen vibrera I fickan, jag tog upp den medans jag och Harry gick mot bilen.
”Hej jag landar om ungefär 20 minuter, vi ses!:)”  stod det i smset som var ifrån min lillasyster Isabella.
Jag log och öppnade bildörren.
- Vem smsade? Frågade Harry och kollade undrande på mig.
- Lilla syrran, svarade jag och hoppade in i bilen och stängde bildörren efter mig.
Harry gick runt bilen och några sekunder senare öppnade han bildörren och satte sig på förarplatsen.
- Mot flygplatsen! Sa Harry glatt och stängde bildörren.
- Jajamän! Svarade jag och log stort.
Jag hörde Harry starta motorn på hans Range Rover och några sekunder senare var vi på väg.
Jag saknade Isabella och resten av min familj ganska mycket även fast jag hade det sjukt kul med killarna.
Jag lever min dröm, tänkte jag för mig själv och log lite.
- Visst heter hon Isabelle? Frågade Harry och log.
- Hon heter Isabella men hon kallas ofta Bella, svarade jag och log ännu större.
- Hur gammal är hon då? Frågade Harry sedan.
- 16, hon fyller 17 om någon månad ungefär, svarade jag och log.
- Okey då ska vi fira det stort! Sa Harry och skrattade.
- Jajamän, svarade jag och skrattade lite jag med.
Jag kom plötsligt på att jag inte hade svarat på hennes sms så jag tog upp mobilen och började knappa in ett svar på den.
”Okey, jag och Harry kommer vara på flygplatsen och hämta dig:) Jag saknar dig sjukt mycket, hur har du det?”
Jag klickade på skicka och la ner mobilen i fickan.
Harry körde i en rondell och sen åt vänster, snart var vi borta från alla hus och snart var vi på Londons största flygplats.
Jag och Harry satt och småpratade och skrattade när jag kände mobilen vibrera.
”Va bra, tack så mycket!:) Jag saknar dig också brorsan och jag har det bra förutom att jag fortfarande är lite nervös gällande flygningen;) Men snart får jag kliva av haha, hur har du det då?”
Jag log för mig själv när jag läste smset.
Isabella hade aldrig riktigt varit ett fan av att flyga men jag visste att hon klarade av det bra.
”Haha jag är så stolt över dig, jag vet att du klarar av att flyga själv även fast du inte tycker om det! Jag har det bra, saknar alla bara:)”
Efter jag svarat på hennes sms så la jag ner mobilen i fickan. Men jag hann knappt lägga ner den innan hon hade svarat.
”Jag saknar mamma och pappa och storasyrrorna, dom var föresten här för några dagar sedan och dom hälsar till dig!”
Mina storasyrror var över 20 och bodde inte hemma och mamma och pappa skulle åka på en jorden runt resa i några månader.
De hade alltid varit deras dröm och nu skulle dom få uppleva den, bara dom två.
Jag var glad för deras skull och när mamma frågat mig om jag kunde ta hand om Isabella medans dom var borta så svarade jag såklart ja.
Mamma hade sagt att hon skulle trivas bättre hos mig än hos storasyrrorna och jag höll med.
Jag tänkte definitivt göra hennes tid med mig och killarna underbar, jag hade riktigt längtat efter att få skämma bort henne.
Shopping, konserter, god mat och massa skoj.
Jag längtade verkligen mycket och det…
- Liam vi är framme om några minuter, sa Harry.
Jag log och svarade okey innan jag tog upp mobilen för att svara på Isabellas sms.
”Jag saknar alla och va kul att dom hälsar, lite sent för mig att hälsa tillbaka men jag gör det ändå;) Du och jag och killarna också ska ha så mycket kul!
Jag och Harry ska parkera på flygplatsen om någon minut, vi väntar på dig när du kommer!:)”
Jag klickade på skicka och kollade ut ur fönstret medans Harry körde runt och letade efter en parkeringsplats.

Harrys perspektiv:
Jag körde runt och runt och runt men jag kunde inte se en ända parkeringsplats.
Irriterat suckade jag och tillslut hittade jag en ledig plats.
Jag och Liam klev ur bilen och började gå mot ingången till flygplatsen.
Jag hoppades på att det inte skulle va så mycket fans, även fast jag älskar våra fans.
Vi ingången väntade några säkerhetsvakter på oss och jag visste att de fanns fler inne på flygplatsen.
Jag såg hur Liam log och jag kunde inte låta bli att själv le.
- Ska vi sätta oss här och vänta? Frågade jag Liam och han nickade.
Vi satte oss på bänken och förvånansvärt nog så var det inte speciellt många fans på flygplatsen även fast det var en måndag eftermiddag på sommarlovet.
Säkerhetsvakterna lät fansen komma fram lite och vi tog bilder med dem och skrev autografer.
När det ropades ut i högtalarna att flyget som Isabellas var med på hade landat så hade de flesta fans dragit sig ifrån flygplatsen.
Kvar fanns några enstaka tjejer som verkade vänta på de dom kände att komma tillbaka med ett flyg.
Dom kollade lite på oss med inget mer.
Liam reste sig upp.
- Harry hon kommer nu, sa han och han log stort.
- Okey, svarade jag och reste mig upp med ett leende på läpparna.
Jag var så glad för Liams skull, man kunde se på långa vägar att han verkligen var glad.
- Isabella! Ropade Liam och gick med snabba steg mot bandet där väskorna kom ut.
En mellanlång tjej med ljusbrunt hår vände sig om och sprack upp i ett leende.
Hon såg ut att vara ungefär 1,65 meter och hon hade bruna ögon och ett väldigt gullig ansikte.
Hon var väldigt lik Liam.
När jag såg henne var det som någon slog mig i magen eller stack mig i hjärtat, det var en sån där obeskrivlig känsla som jag inte var helt säker på vad den betydde men söt var hon, riktigt söt!
- Wow ni är ju jättelika Liam! Sa jag och han log stort.
- Ja eller hur? Sa han och skrattade.
Liam gick fram och sa hej och sen kramade henne länge.
- Hej brorsan, svarade hon efter kramen.
- Hej jag är Harry Styles, fick jag fram och log nervöst.
- Hej jag är Isabella Payne! Sa hon glatt och kramade mig.
Bredvid henne stod en rosa resväska.
Liam skrattade lite och sen tog han hennes väska.
- Du gillar fortfarande rosa du, sa Liam och skrattade.
- Hur gick flygresan då? Frågade jag och log.
Den här gången log jag inte lika nervöst.
- Jorå den gick bra, jag gillar inte att flyga så mycket men det gick bra, svarade hon.
- Jag var också lite skraj för att flyga i början men man vänjer sig, sa jag och hon log mot mig.
- Ni är väldigt lika, sa jag sen och både Liam och Isabella log ett leende som var väldigt lika och skrattade.
- Alla säger det, sa hon och Liam höll med.
Jag, Liam och Isabella kom skrattandes fram till bilen och jag satte mig på förarplatsen, Liam satte sig där fram och Isabella satte sig i baksätet.
Jag backade ut från parkeringsplatsen med ett leende på läpparna.

Hej, här är första kapitlet av min One Direction novell "I wanna be your hero" :)
Inte världens längsta kapitel men jag hoppas den gillas.
Lämna en kommentar om vad du tycker:)
Om jag får mer än 2 kommentarer fortsätter jag :)