Jag tog upp min mobil och kollade på skärmen.
”Harry Styles”
Jag svarade och satt och pratade med Harry en stund.
- Okey hejdå, sa jag och la på efter att vi hade pratat i minst 5 minuter.
- Vem var det? Frågade Niall med munnen full av mat.
- Harry, svarade jag skrattandes.
Då kollade alla killarna på mig.
- Vad ville han? Frågade Zayn lite oroligt.
- Dom har ju varit på ultraljud, började jag och kände en tår rulla ner för min kind.
Killarna kollade frågande på mig.
- Det är en flicka, sa jag och log stort.

Isabellas perspektiv:
Jag och Harry åkte mot Subway efter ultraljudet. Vi skulle möta upp dom andra killarna.
Om jag ska vara ärlig så var jag ganska nervös för att träffa killarna.
Speciellt Liam.
Jag visste inte hur dom skulle reagera.
- Allt okey? Frågade Harry.
Jag nickade och han tog min hand innan vi gick in på Subway.
Jag tog ett djupt andetag och log.
- Hej, sa Harry.
Han lät lite nervös han också.
- Hej! Sa killarna i mun på varandra och sprack upp i leenden.
Jag och Harry drog två stolar till bordet där killarna satt och sen satte vi oss ner.
Där satt vi och pratade ett tag.
Killarna verkade reagera bra.
Jag andades ut och kände hur Harry la sin hand på mitt knä.

Liams perspektiv:
Jag tyckte inte om att Bella var gravid men det fanns inte så mycket mer jag kunde göra än att stötta Harry och henne nu. Bella är trots allt min syrra och Harry är en av mina bästa kompisar.
Men det var något i Harrys röst.
Jag hade hört på honom att han var lycklig när han hade berättat att det var en flicka.
Jag log mot Bella.
Först kollade hon med en orolig blick på mig men sedan log hon.
Vi satt på Subway länge och bara snackade.
Imorgon och dagarna fram över så skulle vi spela in lite låtar och sen skulle vi nog åka hem.
Paul hade ringt och sagt att vi inte stannar i mer än 4 dagar.

Två veckor senare

Harrys perspektiv:
- Liam det är något jag behöver prata med dig om, sa jag försiktigt och satte mig i soffan i vårat vardagsrum.
Vi hade varit hemma i London i lite mer än en vecka och om några dagar skulle jag och Bella åka till Paris.
- Vad? Frågade Liam och satte sig i soffan.
- Ehm… började jag och fick inte fram fler ord.
- Handlar det om Bella? Frågade Liam med en orolig ton i rösten.
- Handlar det om barnet? Frågade Liam sedan.
- Nja på sätt och vis, sa jag.
Jag kunde bara inte få fram de jag ville säga.
- Säg vad det är Harry, sa Liam.
- Jo… började jag och tog djupa andetag.
- Hon har fortfarande inte bestämt om hon vill ha kvar bebisen eller inte, sa jag sen.
- Har ni pratat om det? Frågade Liam.
Jag nickade.
- Jag tror att hon vill ha kvar barnet, de syns liksom på henne, sa jag tyst.
- Okey, vad vill du? Frågade Liam.
- Det är såklart jag vill ha kvar henne, hon är min dotter men Bella får göra valet, sa jag.
- Jag klarar mig vad som än händer, sa jag sedan.
Liam nickade.
Jag tog ett djupt andertag och öppnade munnen.
Inga ord kom fram.
Hur svårt kan det vara? Frågade jag mig själv.
Liam kollade på mig.
- Var det något annat Harry? Frågade han oroligt.
Ja! Tänkte jag för mig själv.
Jag öppnade munnen men helt fel mening kom ut.
- Har du eller Bella berättat för era föräldrar?
Jag visste inte hur jag skulle säga det jag ville till Liam så jag fortsatte slinga mig.
- För jag har inte sagt nått till min mamma än, sa jag sedan.
- Jag har inte sagt nått, svarade Liam.
- Jag har berättat om sjukhusvistelsen, resorna, hennes rum och om dig och Bella men inget annat, sa Liam sedan.
- Okey, sa jag.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, sa Liam sedan.
- Vad menar du? Frågade jag.
- Ja om jag ska berätta för mamma och pappa eller inte, svarade Liam.
- Jag tror jag ska låta Bella berätta, det blir bättre så, sa han sedan.
Jag nickade.
Jag hade fortfarande inte sagt det jag ville säga till Liam, jag hade bara slingrat mig.
Jag harklade mig och tog ett djupt andertag.
Men ännu en gång så fick jag inte fram några ord.
Liam bara satt och kollade på mig.

Zayns perspektiv:
Jag, Niall, Bella och Louis hade gått ut på gården för att spela fotboll.
Liam hade stått inne och pratat med Danielle över telefonen och Harry hade ingen lust att spela fotboll.
- Wow Bella du är ju grym på fotboll, sa jag och log.
- Jag spelar ju fotboll på fritiden, sa Bella och skrattade innan hon gjorde mål.
Vi spelade ett tag och sen satte vi oss ner i gräset och pratade.
Jag, Bella, Niall och Louis satt där och skrattade ganska länge.

Liams perspektiv:
Harry bara satt där.
Han såg ut att försöka finna ord.
- Liam jag… började han och bet sig sedan i läppen.
Han tog ett djupt andertag och lyckades äntligen få fram det han ville säga.
Det kändes som om någon slog mig i magen eller hög mig i hjärtat.
Jag visste inte om det var bra eller dåligt, jag kunde inte riktigt tyda mina känslor.
Jag vart chockad, bekymrad, lycklig och glad på samma gång.
- Liam jag tänker fria till Isabella.

Tack för kommentarerna, fortsätt så kommer kapitel 26 upp snart :)

Wieeeee jag har sett Ulrik Munther live och träffat honom!
Jag vet att det inte har något med One Direction att göra men jag är bara så himla glad! :)