- Vänd på hjärtat, sa Harry sedan.
Försiktigt vände jag på silverhjärtat och såg att en liten text var inristad.
”I wanna be your hero Isabella Payne”
Jag kände tårarna rulla ner för kinderna.
Harry torkade dem med sin tumme.
- Tack, sa jag och log.

Liams perspektiv:
Jag tog mina prover och gick in i vårat rum igen.
- Gick allt bra? Frågade Harry.
- Jarå, min njure är helt okey, sa jag och log.
Harry log och kollade lättat på mig.
- Trasplationen närmar sig, är du redo? Frågade jag Harry.
Han tog ett djupt andertag och sen svarade han.
- Ja!
Jag log mot honom och kollade sedan mot Isabella.
- Fint halsband, sa jag och gick fram till henne.
- Det är från Harry, sa hon och log.
Jag kollade på Harry med ett leende.
Han log tillbaka.

Harrys perspektiv:
De sista jag såg innan jag sövdes ner var Bella.
Hon låg bredvid mig och kramade om halsbandet med ena handen.
Jag kom ihåg hur hennes ögon hade glittrat när jag hade satt på henne halsbandet.
”Allt kommer bli bra” tänkte jag för mig själv innan jag somnade.

Isabellas perspektiv:
När jag vaknade så låg jag i min sjukhussäng.
Liam satt och spelade på hans Ds och Harry sov fortfarande.
Liam verkade inte ha märkt att jag hade vaknat så jag harklade mig.
- Hej, hur mår du? Frågade Liam och log.
Jag tänkte efter lite, jag mådde bättre än jag någonsin gjort tidigare.
- Jag mår bättre än någonsin, svarade jag.
- Va bra, sa Harry.
Jag vände mig mot honom, han hade tydligen vaknat.
- Hej Harry, hur mår du? Frågade Liam.
- Jag mår bra, sa Harry och log.
Jag kände mig lycklig.
Allt hade gått bra.

Två veckor senare

Harrys perspektiv:
Allt hade gått bra med operationerna, jag och Bella hade mått lite dåligt på grund av att vi hade sövts ner men annars var det inget som var dåligt.
Vi hade varit hemma och tagit det lugnt.
Eleanor och Louis hade åkt till alperna och åkt skidor och Niall hade åkt hem till Mullingar, Irland.
Danielle hade varit och hälsat på innan hon åkte iväg på familjesemester och Zayns familj hade varit och hälsat på i några dagar.
Louis, Eleanor och Niall hade kommit tillbaka några dagar senare och sen hade inspelningarna och intervjuerna rullat på.
Just nu så satt jag på ett flygplan på väg till LA med killarna, Bella, Paul och några säkerhetsvakter.
Bella hade somnat på min axel.
När man satt på ett flygplan omringad av sovande personer så får man tid att tänka.
Jag började tänka på Bella, bebisen, vår resa, galan vi skulle gå på i LA och massa annat.
Jag började känna mig lite rädd.
Jag Bella hade inte bestämt vad vi skulle göra med barnet.
Det var för sent för abort och jag visste att hon inte ville göra abort.
Jag tog några djupa andertag.
”Allt kommer ordna sig Harry” tänkte jag.

Zayns perspektiv:
När planet hade landat och vi hade hämtat våra väskor så insåg vi att det skulle bli betydligt svårare att ta sig till hotellet än vi hade trott.
Den enormt stora flygplatsen var fylld med skrikande fans.
Säkerhetsvakterna omringade oss och vi började ta oss fram i skaran av galna fans.
Liam och Louis gick längst fram, Harry och Bella i mitten och jag och Niall längst bak.
Jag hörde Niall andas snabbare och snabbare.
Jag visste att han var klaustrofobisk.
- Djupa andertag mannen, sa jag och la min hand på hans axel.
Han nickade mot mig och log.
Fansen var helt galna, dom slogs och skrek.
Jag kände hur dem tog tag i mina kläder och några slog till mig.
- Harry! Hörde jag plötsligt någon skrika med panik i rösten.
Det var Bella.
Jag såg hur hon ramlade ihop.
Jag kände hur hela jag frös till och jag såg Harrys panikfyllda ansiktsuttryck.
”Vafan?” ekade det i hela mitt huvud.

Tack för kommentarerna, ni är bäst! :)
14 kommentarer på förra kapitlet, fortsätt!

Jag sitter och småbölar pga. det som hänt Zayn, hans morbor/farbror har gått bort.
Han stod Zayn nära och var den första som fick höra Zayn sjunga seriöst...
En familjemedlem som stod mig nära gick bort för några dagar sen så jag vet hur dåligt Zayn måste må...
#prayforzayn #staystrongzayn

Men en bra sak är att mamma har beställt ett One Direction halsband åt mig, jag är jätteglad för det! :D

Vi vände oss om och såg på Bella.
Hon skrattade lite smått med Zayn, Louis och Niall.
Louis drog skämt efter skämt och var så där allmänt rolig som han brukar vara.
Jag vart glad av att se Bella skratta och jag vart glad över att killarna fick henne på bättre humör.
Jag visste att hon skulle klara av det här, hon är stark!

Harrys perspektiv:
Natten var lång, riktigt lång.
Jag sov på en säng bredvid Isabella och mitt emot oss sov Liam.
Jag kunde inte somna, jag bara låg och lyssnade på vinden som slog emot fönsterna.
Jag låg där i flera timmar, jag kunde ibland höra hur Liam tog djupa andertag.
Jag klev upp ur sängen och gick fram till Bellas säng några gånger.
Jag böjde mig ner över henne, pussade henne lätt på munnen och viskade ”Jag älskar dig” i hennes öra.
Jag ville höra henne andas.
Jag låg och vände och vred på mig och somnade runt klockan tre på natten.

Liams perspektiv:
En sköterska väckte kom in och väckte oss.
Jag kollade klockan på min mobil, 09.17.
Sen kollade jag mot Bella och Harry.
Till min lycka så satt Bella upp.
Hon levde.
Harry däremot var jag inte helt säker på att han levde.
Han såg dödstrött ut och hade påsar under ögonen.
- God morgon, sovit bra? Frågade jag och log.
- God morgon på dig också, jag har sovit bra, svarade Bella.
- Ni då? Frågade hon sedan.
- Jag har sovit bra, svarade jag och kollade på Harry.
- Jo jag sov väl bra dom få timmarna jag sov, svarade Harry och gäspade.
Jag log mot honom och sedan klev jag upp och drog av mig min One Piece som jag sovit i.
Jag tog på mig en skjorta och ett par jeans.
- Liam vi ska ta några prover på dig först, sa Carol och log mot mig.
- Gör inget dumt, sa jag åt Isabella och Harry och skrattade innan jag följde med Carol.
Dom skrattade lite dom med.

Harrys perspektiv:
När Liam hade gått ur rummet så vände sig Bella mot mig.
- Harry du ska bara veta hur tacksam jag är att du gör de här, du räddar livet på Liam, sa hon.
- Om han hade gett sin njure till mig och dött så skulle jag aldrig kunna släppa det! Sa hon sen och kollade seriöst på mig.
- Jag räddar tre liv, sa jag och log.
Hon kollade på mig och log.
Jag klev upp ur sängen, gick till min väska och tog upp en liten ask.
Sen gick jag fram till Bella som låg i hennes säng.
Killarna och jag hade gett henne några burkar Ben & Jerry glass, ett nintendo Ds och tillhörande spel, några tidningar och några ”krya på dig” kort.
Jag hade även köpt en extra present inne hos guldsmeden.
- Bella, jag försiktigt och log.
- Ja? Frågade hon och kollade på mig med hennes vackra bruna ögon.
- Du ska veta att jag älskar dig över allt annat och jag skulle inte kunna leva om du dog, sa jag.
Hon log och sen fortsatte jag.
- Du betyder allt för mig och det kommer du alltid göra. Du är halva mig, utan dig är jag inte hel. Jag är glad att jag kan rädda dit liv sötnos.
- Aww du är ju för gullig, sa hon och log.
- Till dig, bara för att jag älskar dig, sa jag och gav asken till henne.

Isabellas perspektiv:
Jag tog förvånat emot asken och öppnade den.
Inuti asken låg världens finaste halsband.
Det var en silverkedja och ett hjärta av silver.
I silverhjärtat satt det en ljusrosa sten diamant som var formad som ett hjärta.
- Tack så mycket Harry, det är jättefint! Utbrast och jag log stort.
Jag kände tårarna brinna bakom ögonlocken, glädjetårar.
- Inga problem älskling, sa Harry och flyttade sig närmare mig.
- Vänd på hjärtat, sa Harry sedan.
Försiktigt vände jag på silverhjärtat och såg att en liten text var inristad.
”I wanna be your hero Isabella Payne”
Jag kände tårarna rulla ner för kinderna.
Harry torkade dem med sin tumme.
- Tack, sa jag och log. 

Tack för kommentarerna och förlåt för ett kort kapitel!
Men bättre än inget ju :)
Om jag får över 7 kommentarer så kommer kapitel 23 ut idag :)

- Bella jag kommer donera min njure, jag vill att du ska leva, sa Liam.
Jag såg Harry komma in i rummet igen.
- Jag gör det, jag donerar min njure! Sa Harry.

Isabellas perspektiv:
Jag var rädd.
Jag vill inte dö men samtidigt vill jag inte att Liam ska dö för min skull.
Alla är väl lite rädda för döden ändå? Frågade jag mig själv.
Harry och Liam hade gått ut för att prata.
Louis hade gått ut för att ringa Paul.
Zayn och Niall stod vid min säng och försökte lugna mig och få mig på bättre humör.
- Det kommer ordna sig ska du se, sa Zayn lugnande och strök mig på kinden.
Niall log mot mig.
- Alla här är väldigt duktiga på sånt här med operationer, de är riktigt bra läkare! Sa Niall.
- Tack för att ni vill muntra upp mig, men kan vi prata om något annat än sjukhus? Frågade jag.
- Självklart, sa Zayn och log.
- Har du spelat något på gitarren du fick av mig? Frågade Niall.
- Japp, sa jag glatt.
- Ja jag tänkte att jag hörde lite ifrån dit rum, sa han glatt.
- Du är bra, sa han sedan.
- Tack, sa jag och fick fram ett leende.
Vi fortsatte prata och då kände jag hur det började göra lite ont i magen.
Jag hade nästan glömt att jag var gravid.
Jag la försiktigt min hand på min mage.
- Allt bra? Frågade Zayn och kollade på mig med en orolig blick.
Jag bara nickade och log.

Harrys perspektiv:
- Snälla Liam låt mig göra det, sa jag.
Liam satt tyst ett tag.
- Jag räddar tre liv, sa jag och kollade på honom.
Han kollade frågande på mig.
- Tre liv? Frågade han sedan.
- Ja, om jag ger Bella en njure så överlever hon och då behöver du inte ge henne din njure och då överlever du också, sa jag.
- Och om Bella överlever så överlever barnet, sa jag sedan tyst.
Liam satt tyst ett tag.
Jag såg en tår rinna ner för hans kind.
- Snälla Liam, jag älskar dig och Bella och jag vill inte förlora någon av er! Sa jag.
- Jag kommer klara mig utmärkt med en njure, sa jag sedan.
- Harry du vet inte hur jobbigt det egentligen är att leva med en njure, sa Liam tyst.
- Du måste vara noga med att träna, ha koll på vad du äter och dricker och du kan inte dricka mycket alkohol, sa han sedan.
- Liam jag klarar mig, det är värt tre liv! Sa jag.
- Är du beredd att leva så i resten av ditt liv? Frågade Liam.
- Ja det är jag! Sa jag bestämt.
Liam bara nickade och log.
- Okey tack Harry, sa han och kramade om mig.
- Inga problem brorsan, sa jag och log.
Sen gick vi för att prata med läkaren.

Liams perspektiv:
Jag hade gått med på att Harry skulle få ge Isabella hans njure och vi hade pratat med läkaren.
Han hade sagt att Harry skulle klara sig bra med en njure eftersom han inte hade någon njursjukdom.
Han hade också sagt att Bella skulle klara sig bättre med Harrys njure än med min njure eftersom min njure var sjuk och Harrys var frisk.
Jag satt inne hos Bella.
Hon låg på sjukhussängen och sov.
Harry, Niall, Liam och Louis hade åkt iväg för att käka och fixa lite grejer.
Jag stannade här på sjukhuset med Bella.
Jag såg att hon långsamt slog upp hennes stora bruna ögon.
- God morgon, sa jag.
- Eller snarare sagt god eftermiddag, sa jag.
- Hej på dig med, sa hon och skrattade.
Jag berättade hur det låg till med njurtransplantionen.
Hon log lite.
- Jag är glad att jag får behålla dig i livet brorsan, sa hon sedan.
- Jag är glad att jag får behålla dig i livet syrran, svarade jag och log.
Hon skrattade lite och sen reste jag på mig.
- Jag kommer strax, jag ska bara ringa mamma, sa jag och log.
Hon nickade och jag gick ut ur rummet.
Jag hade berättat allt som hänt för mamma och pappa.
Allt förutom att Bella var gravid.
Jag slog mammas nummer och klickade på ring.
Efter några sekunder svarade hon.
- Hej gubben!
- Hej mamma, sa jag.

Zayns perspektiv:
Jag, Harry, Niall och Louis åkte in till stan och käkade på McDonalds innan vi gick runt lite på stan.
Bella skulle behöva vara kvar på sjukhuset i minst 4 dagar så vi tänkte köpa lite grejer till henne.
Vi gick runt i lite olika butiker och sist in i en mataffär.
Sedan åkte vi hem för att packa.
Harry skulle bo lika länge på sjukhuset som Bella så han packade en väska med Bellas och hans saker.
Sen tog han Liams lite mindre väska och packade lite grejer till honom.
Liam skulle stanna på sjukhuset under tiden Harry och Bella var där och tydligen så skulle han också få hans njure kollad.
Eftersom han och Bella hade samma njursjukdom och Bellas njure hade lagt av så löper Liam högre risk att drabbas av samma sak.
- Dom ska bara ta lite prover och kolla så att min njure inte är på väg att lägga av också, hade han sagt innan vi åkt.
Jag, Louis och Niall väntade i bilen medans Harry var inne och packade.
Efter ungefär 10 minuter så kom Harry ut igen.
- Klar? Frågade Louis.
- Jajamän, svarade Harry och stängde bildörren till baksätet.
Harry satte sig där bak bredvid Niall och jag satt där framme med Louis.
- Då kör vi, sa Louis och startade motorn.
10 minuter senare var vi på sjukhuset.
När vi kom in på sjukhuset såg vi Bella och Liam.
Liam körde Bella i en rullstol.
- Hej killar, sa Liam och log.
- Tjena vad har ni gjort? Frågade Niall och log.
- Vi har varit och ätit lite, svarade Liam.
Bella smålog lite.
Jag såg på henne att hon inte mådde bra men att hon ändå var glad.
Liam körde Bella mot hennes rum och jag och killarna följde efter.
- Nytt rum? Frågade jag när vi kom in i Bellas rum.
- Jajamän, svarade Liam.
Bella hade bytt rum till ett stort rum med eget badrum och tre sängar.
Rummet hade tv, en soffa, en liten kökshörna med skåp, diskho, vattenkranar, kyl och frys, mikro och en ugn.
Rummet var ganska stort och fint för att vara ett sjukhusrum.
Rummet hade några stora fönster med ljusrosa gardiner så massa ljus kom in i rummet.
- Sköterskorna var så snälla så att dom satte upp ljusrosa gardiner så att Bella skulle känna sig hemma, sa Liam och log.
- Dom är verkligen schyssta, de är två stycken som tar han om mig, sa Bella.
- Den ena är runt 45-50 år och den andra runt 25 år, sa Bella sedan.
- Dom är verkligen bra sköterskor, jag trivs bra med dom, sa Bella sist.
- Mary, som är den äldre och Carol, som är den yngre, jag och Bella har spelat lite kort och dom har pratat med henne väldigt mycket, sa Liam och log.
Bella log också.
Liam hjälpte Bella upp i sängen och sen tog han med sig Harry och gick iväg lite.

Harrys perspektiv:
- Transplationen är imorgon, sa Liam.
- Okey, sa jag och kollade oroligt mot Bella.
- Läkarna har sagt att hon kanske inte överlever natten, men hon ska få mediciner och sånt så hon borde klara sig bra, sa Liam tyst.
- Jag tror att hon kommer klara sig bra, hon är stark, sa jag och log.
- Ja det är hon, sa Liam med ett leende.
Vi vände oss om och såg på Bella.
Hon skrattade lite smått med Zayn, Louis och Niall.
Louis drog skämt efter skämt och var så där allmänt rolig som han brukar vara.
Jag vart glad av att se Bella skratta och jag vart glad över att killarna fick henne på bättre humör.
Jag visste att hon skulle klara av det här, hon är stark!

Tack för kommentarerna som jag fått än så länge, jag vet att dom flesta är i skolan just nu :)
Jag har dragit tänder så jag är hemma så det är därför jag uppdaterar mycket :)
FORTSÄTT KOMMENTERA, JAG ÄLSKAR ER! :D

- Vi har försökt med allt vi kan och njuren vill inte börja funka igen, sa läkaren.
- Men… började Liam men hans röst tog slut innan han hann prata klart.
- Vi lär bli tvungna att operera bort njuren, sa läkaren och det kändes som om någon högg mig i hjärtat.
Hon hade ju bara en njure, kunde dom verkligen ta bort den?
Man kan väl inte överleva utan njurar? Frågade jag mig själv panikslaget.

Liams perspektiv:
- Men ni kan inte ta bort hennes njure, hon har bara en! Fick jag fram panikslaget.
- Vi vet, men om vi inte tar bort njuren så kommer hon nog inte överleva natten, sa läkaren.
- Men om ni tar bort njuren så överlever hon i alla fall inte! Sa jag och kände hur hela min värld rasade samman bit efter bit.
- Utan njure överlever hon max 1-3 dagar, sa läkaren.
- Hon behöver en transplantion för att överleva, vi försöker hitta någon donator men vår lista över donatorer är tyvärr tom just nu, sa läkaren sedan.
- Jag gör det, jag donerar min njure, sa jag snabbt utan att tveka och jag kände hur killarna kollade på mig.

Louis perspektiv:
Läkaren hade gått och kvar stod vi i rummet.
- Liam du kan inte donera din njure, då dör du ju! Sa jag förskräckt.
- Det är antingen jag eller Bella, hon är bara 17 år Louis! Sa han.
- Men du är bara 19 år, sa Zayn.
- Du får inte göra det! Sa jag bestämt.
- Jag vill, sa Liam med tårar i ögonen.
- Hon är min lillasyster, jag vill inte att hon ska dö, sa Liam sedan.
- Men du kan inte donera din njure, då dör du! Sa Niall med en orolig röst.
- Liam dom kommer säkert hitta någon donator, sa jag och kände hur paniken spreds inom mig.
Antingen skulle vi förlora Bella eller Liam.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

Nialls perspektiv:
Allt kändes fortfarande som en konstig dröm, en hemsk mardröm.
Liam var fast bestämd på att ge Bella hans njure, inget som vi killar sa kunde få honom att ändra sig.
Harry hade inte sagt något, han bara stod där och såg ut som om han hade sett ett spöke.
Liam skulle få besöka Bella innan han skulle operera bort hans ända njure.
Jag kunde inte fatta det, det här var sista gången jag skulle få se Liam.
Höra han prata, skratta och gråta.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
Liam gick in i rummet och satte sig på stolen bredvid Bella.
Jag, Zayn, Harry och Louis stod i dörröppningen och kollade in i rummet.
Bella låg på en säng och man såg på henne att hon mådde dåligt.
Harry kollade på henne och vände sig sedan om och gick därifrån med tårar i ögonen.
- Allt kommer bli bra Isabella, jag älskar dig syster, sa Liam lugnt.
- Jag älskar dig också bror, men den här gången kommer faktiskt inte allt bli bra, sa Bella med en svag röst.
- Läkarna har berättat, sa Bella och jag såg att Liam tog djupa andertag för att hålla tårarna tillbaka.
- Dom kommer ta bort min njure, jag har bara några dagar kvar att leva om dom inte hittar en donator, sa Bella tyst.
Jag såg en tår rinna ner för Liams kind.
- Du kommer kunna leva länge, det kommer bli bra för dig, sa Liam.
- Jag ska donera min njure, fick han sedan fram.
Jag såg på Bella att hon vart ledsen och chockad på samma gång.
- Nej Liam du kan inte, du kommer dö, sa Bella med tårar i ögonen.
- Bara du blir bra så är jag beredd att dö, sa Liam.
Jag såg på Bella att hon försökte hitta ord.
- Nej Liam, fick hon fram med en svag röst.

Harrys perspektiv:
Så fort jag sätt Bella ligga där hade det blivit för mycket.
Jag vände mig om och gick ut och satte mig utanför.
Jag satt nersjunken på golvet med huvudet i händerna.
Jag tog flera djupa andertag och reste mig sedan för att gå in i rummet igen.

Zayns perspektiv:
- Bella jag kommer donera min njure, jag vill att du ska leva, sa Liam.
Jag såg Harry komma in i rummet igen.
- Jag gör det, jag donerar min njure! Sa Harry.

Tack för alla kommentarer, fortsätt med dem! :)
Och jag vet att detta kapitel blev kort, men spännande va? :)
Mer kommer snart :)

Hon fick fram ett litet leende och jag pussade henne på pannan innan jag reste mig från sängen.
- Är du helt säker att du inte vill ha något? Frågade jag.
- Japp, jag är okey, svarade hon och log lite.
- Okey, jag finns i mitt rum om det är något, sa jag och gick ut ur hennes rum.
Jag öppnade dörren till mitt rum och skulle precis gå in i mitt rum när jag hörde Bella skrika med panik i rösten.
- Liam!
Sen hörde jag hur något ramlade i golvet

Liams pespektiv:
Jag sprang mot Isabellas rum och slet upp dörren.
Jag kände paniken sprida sig inom mig.
Där låg hon på golvet.
Medvetslös.
Jag sprang fram till henne och satte mig ner på golvet bredvid henne.
Jag skakade lätt på henne och viskade ”Bella?” i hennes öra.
Hon rörde sig inte och hon sa inget.
Jag tog med skakande händer upp min mobil och ringde ambulansen.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

Zayns perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde Liam prata med någon.
Han lät lite panikslagen.
Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en Hoodie och sen gick jag mot Liams rum.
Dörren stod öppen men han var inte där.
Jag hörde hur han sa vår adress med en panikslagen röst.
Rösten kom ifrån rummet bredvid hans.
Bellas rum.
Hennes dörr var öppen.
Jag gick in i hennes rum och fick den största chocken någonsin.
På golvet låg hon medvetslös och bredvid henne satt Liam med tårar i ögonen.
Han kollade på mig med röda ögon och jag kände mig helt mållös.

Nialls perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde Ambulanssyrener.
Frågandes vände jag mig om och försökte somna om.
Då hörde jag högljudda fotsteg på nedervåningen.
Fotstegen kom upp för trappan.
Jag klev upp och drog på mig min One Piece och öppnade dörren.
Jag såg Louis stå i hans dörröppning med hans One Piece på sig och Harry stod i hans dörröppning med en T-shirt och mjukisar.
Förvirrat kollade jag mig omkring och såg att ambulansvårdarna kom ut ur Isabellas rum med Isabella liggandes på en bår.
Medvetslös.
Jag såg Zayn komma ut ur rummet med en orolig blick följd av Liam som grät.
Jag kastade en chockad blick på Harry.
Han såg ut som om han hade sett ett spöke.
Han sjönk ner mot golvet med tårar i ögonen.
Jag och Louis sprang fram till honom och hjälpte honom upp och sen gick vi ner efter ambulansvårdarna.
Liam åkte med i ambulansen och jag, Louis, Harry och Zayn åkte med Louis bil till sjukhuset.
Louis körde och Zayn satt där framme.
Jag och Harry satt i baksätet.
Jag kollade på Harry, han såg helt förstörd ut.
Jag fattade inte vad som hade hänt.
- Vad har hänt Zayn? Fick jag fram.
- Jag vet inte, jag vaknade av att Liam pratade med ambulansförarna och sen såg jag Bella ligga på golvet medvetslös och Liam sitta bredvid henne och gråta, sa han tyst.
Jag fattade inte vad som var på gång, allt kändes som en konstig dröm.

Louis perspektiv:
Några minuter senare kom vi fram till sjukhuset.
Vi gick in och såg Liam sitta på en stol i väntrummet.
- Vart är hon? Frågade jag och kollade ledsen på honom.
- Operation, fick han fram med några snyftningar.
- Vad har hänt? Frågade jag sedan.
Liam bara ryckte på axlarna och jag såg tår efter tår rulla ner för hans kinder.
Jag satte mig ner bredvid honom och kramade om honom.
- Allt kommer bli bra, viskade jag i hans öra.

Harrys perspektiv:
Det kändes som om någon hade slagit mig riktigt hårt i magen, jag kunde knappt andas.
Min värld rasade samman, jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Jag grät och hur mycket jag än försökte så gick det inte att hålla tårarna inom mig.
Jag sjöng ner på golvet med huvudet i händerna.
Jag kände Niall och Zayn lyfta upp mig och sätta ner mig på en stol.
De satte sig bredvid mig och kramade om mig.
Sekunderna gick sakta, minuterna gick ännu saktare och timmarna gick saktast.
Efter att vi hade suttit i väntrummet i ungefär två timmar så var klockan lite över fem på morgonen.
En läkare kom ut och bad oss att följa med in i ett rum.
Utan att säga något så reste vi oss och följde med.
- Det är hennes njure som har lagt av, började läkaren och jag kollade på Liam.
Han såg helt förstörd ut.
- Vi har försökt med allt vi kan och njuren vill inte börja funka igen, sa läkaren.
- Men… började Liam men hans röst tog slut innan han hann prata klart.
- Vi lär bli tvungna att operera bort njuren, sa läkaren och det kändes som om någon högg mig i hjärtat.
Hon hade ju bara en njure, kunde dom verkligen ta bort den?
Man kan väl inte överleva utan njurar? Frågade jag mig själv panikslaget.

Nu börjar det bli riktigt spännande!?
Tack som vanligt för kommentarerna, tror ni att ni skulle kunna komma upp mot 15 kommentarer på detta kapitel?
Det tror jag, fortsätt kommentera! :)

Sen la han sina händer på mina höfter och jag la mina händer på hans axlar och så kysste han mig.
- Aww, hörde jag alla säga.
Jag kastade en snabb blick på Liam som såg glad ut och sedan en blick på Zayn som stod bredvid Liam.
Zayn såg minst lika glad ut och jag kunde se hur han stod och sneglade lite på Esmeralda.

Liams perspektiv:
Först hade jag varit arg över det här med Isabella och Harry men nu tyckte jag bara det var gulligt.
Vi hade åkt London Eye och fikat och sen hade vi åkt hem.
Jag stod framför spegeln i mitt rum och fixade håret lite.
Louis och Niall var nere och lagade mat.
Det skulle bli tacos.
Vi skulle äta och sen åka iväg till Isabellas fest.
Hon och hennes kompisar visste inte mycket om festen, dom visste bara att jag och killarna skulle ordna en fest och att dom skulle göra sig i ordning.
Jag och killarna hade bokat en stor lokal, hyrt en DJ, fixat massa mat, bjudit massa kändisar och annat trevligt folk och vi hoppades att Bella skulle tycka om det.

Isabellas perspektiv:
Efter att vi hade ätit tacos så gick vi alla upp till våra rum för att fixa oss.
Hannah lockade hennes blonda hår och tog på sig hennes vita och ljusrosa klänning.
Sedan tog hon på sig ett silvrigt armband, silvriga klackar och sminkade sig.
Jag gick in i min walk-in closet för att ta på mig min klänning för jag ville inte att Esmeralda, Madison och Hannah skulle se min mage.
Jag tog på mig min söta blommiga klänning som jag fått av Harry tidigare i veckan.
Jag tog en matchande väska, ett halsband och ett par klackar och sen gick jag ut till tjejerna.
- Gud va fin du är! Utbrast dom och kramade om mig.
- Desamma tjejer! Sa jag glatt.
Jag gjorde några lockar i mitt hår och satte sedan upp håret i en hög hästsvans.
Jag sminkade mig och det gjorde Madison och Esmeralda också.
Madison borstade igenom sitt hår och gjorde några lockar och Esmeralda plattade hennes hår och gjorde en liten inbakad fläta vid hårfästet.
Madisons klänning var vit med svarta detaljer och Esmeraldas klänning var ljusrosa med något som liknade spets på framsidan.
Esmeralda matchade klänningen med en kuvertväska och svarta klackar.
Madison matchade hennes klänning med svarta klackar och ett pärlarmband.
- Redo tjejer? Frågade jag förväntansfullt.
- Jajamän! Sa dom och log stort innan vi gick ut ur mitt rum och ner till killarna.
Jag log när jag såg killarna så nere i hallen i kostymer.
- Vad vacker du är, sa Harry till mig och log.
- Desamma, svarade jag med ett leende.

Harrys perspektiv:
”Wow” var de första jag tänkte när Bella kom ner.
Hon är verkligen vacker.
Louis öppnade dörren och alla gick ut.
Jag och killarna visste vad som väntade utanför men det gjorde inte tjejerna.
Och så fort dom såg det så höll dom för deras munnar med en chockad blick.
- E-en limousin! Utbrast Hannah och kollade på oss.
- Jajamän, svarade Niall och log.
- Kom nu, sa Liam och började gå mot limousinen.
Några minuter senare satt vi i limousinen på väg till festen.
Jag kände hur lyckan bubblade inom mig.
När vi kom fram till festen så öppnade någon dörren åt oss, vi klev ut och gick in i den stora lokalen.
- Hej Miranda! Hörde jag Niall ropa.
- Hej! Sa Miranda Cosgrove och sen presenterade Niall Isabella, Esmeralda, Hannah och Madison.
Vi stod och pratade med Miranda ett tag innan hon gick iväg till sina kompisar.
Hon var verkligen schysst och det hade varit kul att spela in ICarly med henne.
Kvällen gick fort och klockan var redan runt 11.
- Alla killar hittar en tjej och går ut på dansgolvet, här kommer en tryckare! Hörde jag DJ:en ropa i mikrofånen.
- Får jag lov? Frågade jag Bella och log.
- Självklart, svarade hon och skrattade lite innan vi gick hand i hand ut på dansgolvet.
Jag la mina händer på hennes höfter och hon la sina händer på mina axlar.
Låten började och jag tryckte henne närmare och närmare mig.

Zayns perspektiv:
Harry och Bella gick iväg och dansade, Louis och Eleanor gick iväg och dansade och det gjorde även Liam och Danielle.
- Vill du dansa Hannah? Hörde jag Niall fråga och jag såg henne nicka med ett leende och sen gick dom iväg och dansade.
Madison gick iväg och dansade med någon kille och kvar stod jag och Esmeralda.
- Esmeralda? Frågade jag försiktig.
- Ja? Frågad hon och kollade på mig med ett leende.
Jag tog ett djupt andertag.
- Vill du dansa? Frågade jag och räckte fram min hand.
- Ja gärna, svarade hon och tog min hand.
Det var som om en stöt gick genom hela mig.
Jag och Esmeralda ställde oss mitt på dansgolvet och jag la mina händer på hennes höfter och hon la hennes händer på mina axlar.
Försiktigt tryckte jag henne närmare och närmare mig.
När låten tog slut så stod vi nära och dansade långsamt.
Esmeralda hade lagt hennes huvud på min axel.
- Vi kör en låt till! Ropade DJ:en och satte på en lugn låt.

She's a good girl, loves her mama
Loves Jesus and America too
She's a good girl, crazy 'bout Elvis
Loves horses and her boyfriend too, yeah yeah

And it's a long day livin' in Reseda
There's a freeway runnin' through the yard
I'm a bad boy 'cause I don't even miss her
I'm a bad boy for breakin' her heart
And I'm free, free fallin', fallin?
And I'm free, free fallin', fallin?

Jag och Esmeralda fortsatte dansa nära och långsamt.
Jag log för mig själv.


Harrys perspektiv:
- Jag älskar den här låten, sa jag och pussade Bella på kinden.
- Jag älskar den också, sa hon och log.
- Och jag älskar dig, viskade jag i hennes öra.
- Jag älskar dig också, viskade jag tillbaka.
Jag kände mig alldeles varm inombords.

2 dagar senare

Isabellas perspektiv:
Jag satt i bilen med killarna, vi var på väg hem från flygplatsen.
Esmeralda, Hannah och Madison skulle åka hem till Wolverhampton idag så vi hade släppt av dem på flygplatsen och sagt hejdå.
Jag skulle verkligen sakna dem, vi hade haft så kul tillsammans.
Shoppat, gått på bio, pratat massor och bara haft det trevligt.
- Återgå till att bara bo med killar nu då, sa jag och skrattade.
Killarna skrattade.
- Det är livet de, svarade Zayn skrattandes.
Jag log och erkände att det faktiskt inte var så dumt att bo med killar.
När vi var hemma så klev vi ut ur bilen och gick in i huset.
- Det är fredag, kan vi inte beställa hem Nando’s? Frågade Niall och vi alla skrattade.
- Visst, sa Louis och gick och beställde.

Liams perspektiv:
Vi åt Nando’s, kollade på film och spelade spel.
När klockan var runt tolv bestämde vi oss för att gå och lägga oss.
Vi hade en veckas ledigt så vi skulle inte på några inspelningar, intervjuer eller sådant på en hel vecka.
Det kändes väldigt skönt faktiskt, även fast jag älskade att spela in och sånt.
Eleanor och Louis skulle åka iväg till Alperna och åka skidor i några dagar och Danielle skulle komma hit någon dag innan hon åkte iväg till Brasilien med hennes familj.
Jag borstade tänderna och gick sedan och la mig.
Jag vaknade av att någon grät.
Jag kollade på klockan, 03.13.
Jag suckade och försökte somna om.
Gråtandet fortsatte och jag insåg plötsligt till min förskräckelse att det kom från Isabellas rum.
Jag reste mig fort upp, drog på mig min One Piece och gick in i Bellas rum.
- Isabella, sa jag försiktigt och satte mig på sängkanten.
- Vad har hänt? Frågade jag oroligt.
- Jag har bara ont i magen, sa hon tyst.
- Vill du ha något? Vatten eller någon värktablett? Frågade jag.
Hon skakade på huvudet.
- Oroa dig inte, sa hon och försökte le.
- Okey men det är svårt, jag ser ju på dig att du har ont, sa jag och försökte låta så lite orolig som möjligt.
Hon fick fram ett litet leende och jag pussade henne på pannan innan jag reste mig från sängen.
- Är du helt säker att du inte vill ha något? Frågade jag.
- Japp, jag är okey, svarade hon och log lite.
- Okey, jag finns i mitt rum om det är något, sa jag och gick ut ur hennes rum.
Jag öppnade dörren till mitt rum och skulle precis gå in i mitt rum när jag hörde Bella skrika med panik i rösten.
- Liam!
Sen hörde jag hur något ramlade i golvet.

Tack för kommentarerna, 13 kommentarer är bra:)
Fortsätt med kommentarerna! :)

Jag öppnade paketet och de som låg inuti chockade mig.
Två första klass flygbiljetter till Paris och en blankett med info om ett lyxigt hotell.
- Vi åker om tre månader, bara du och jag, sa Harry och log.
- Tack så mycket! Sa jag och kramade om honom och pussade honom på kinden.
- Inga problem älskling, viskade Harry i mitt öra.

Now I’m free, free fallin', fallin?
Now I’m free, free fallin', fallin?
Now I’m free, free fallin', fallin?
Now I’m free, free fallin', fallin?

And I'm free, free fallin', fallin?
And I'm free, free fallin', fallin?
And I'm free, free fallin', fallin?
Yeah Yeah

Jag spelade de sista ackorden och la sedan ifrån mig gitarren.
Jag la mig på sängen och drömde mig bort.

Harrys perspektiv:
- Hej vad heter du? Hörde jag Louis fråga ett fan som ville ha sin bok signerad av oss.
- Emma, svarade hon.
- Okey, hej Emma, sa Louis och log mot henne innan han skrev något i hennes bok.
Han skickade boken till mig.
”Hello Emma, lots of hugs from One Direction”
Hade Louis skrivit och sedan skrivit sin autograf.
Jag log mot Emma och skrev min autograf.
Sedan skickade jag vidare boken till Zayn.
Jag kollade på klockan, den var bara strax efter två.
Jag suckade och tog emot nästa bok.
Jag log mot en tjej med axellångt blont hår som stod framför mig och ville ha sin bok signerad.
Jag skrev min autograf, skickade vidare boken och tog emot nästa bok.
Och så fortsatte det.

Isabellas perspektiv:
Jag, Esmeralda, Hannah och Madison hade varit ute och shoppat i 2 timmar nu.
Jag och Harry hade varit och shoppat festkläder tidigare i veckan och tjejerna hade shoppat sina festkläder nu. Vi hade shoppat massa annat också såklart.
Jag kände mobilen vibrera i fickan, jag tog upp den och log när jag såg att jag hade fått sms.
”Harry Styles<3” stod det på skärmen.
Jag öppnade smset och började läsa.
”Hey babe, jag och killarna ska åka hem från signeringen om några minuter :)
Är du och dina kompisar hemma?”
Jag log för mig själv och började knappa in ett svar.
”Hey älskling, jag och tjejerna är inne i London och shoppar, vi ska strax åka hem men du och killarna kan väl komma hit ett tag? Hur gick boksigneringen? :)”
Efter att jag hade svarat så la jag ner mobilen i fickan.
Då kom jag på att det kanske var en dålig ide att killarna kom, jag menar fansen lär ju bli helt galna och…
- Wow London Eye! Utropade Madison och avbröt mina tankar.
- Vill ni åka? Frågade jag.
Då kom jag på att jag inte hade åkt London Eye än även fast jag hade varit i London i snart två månader.
- Ja gärna! Sa Esmeralda.
- Är det dyrt? Frågade Hannah.
- Jag vet inte, svarade jag och kände mobilen vibrera i fickan.
Jag tog upp den och läste mitt sms.
”Okey sötnos, vi åker nu, vart är ni?”
- Vi går och kollar priserna, sa Hannah.
- Okey, mumlade jag som svar och skrev ett sms till Harry.
”Vi är vid London Eye, kom dit:)”
- Det är inte så fruktansvärt dyr, sa Hannah när tjejerna kom tillbaka.
- Inte för att det är billigt heller, sa Madison.
- Okey men killarna kommer så vi kan väl vänta på dem innan vi åker? Frågade jag.
- Självklart, svarade dom i mun på varandra och plockade upp lite pengar.
- Hej! Ropade Esmeralda och log.
- Hej! Hörde jag Zayn ropa och då vände jag mig om och såga killarna komma gåendes.
Såklart så hade dem säkerhetsvakter som gick bara en liten bit ifrån dem.
- Vi hade tänkt åka London Eye och sen åka hem, vill ni hänga med? Frågade jag.
- Självklart, sa Liam och log.
Jag, Esmeralda, Madison, Hannah, Liam, Louis, Zayn, Niall och Harry gick mot London Eye.
När vi kom fram och skulle betala så erbjöd sig Liam att betala för oss alla.
Efter att ha diskuterat ett tag om det så fick Liam som han ville och han betalade.
Vi nio fick en egen hytt eller vad man kan kalla det och sakta började vi åka runt.
Jag såg säkerhetsvakterna så och vänta på oss där nere.
När vi hade kommit upp till toppen såg vi alla ut över London.
Esmeralda, Hannah och Madison såg mest chockade ut och dom tog några bilder.
- Wow det är fantastiskt, sa Esmeralda och log stort.
- Ja, svarade jag och log.
Det var verkligen fantastiskt.
- Du är mer fantastik, viskade Harry i mitt öra.
Jag log.
Sen la han sina händer på mina höfter och jag la mina händer på hans axlar och så kysste han mig.
- Aww, hörde jag alla säga.
Jag kastade en snabb blick på Liam som såg glad ut och sedan en blick på Zayn som stod bredvid Liam.
Zayn såg minst lika glad ut och jag kunde se hur han stod och sneglade lite på Esmeralda.

Tack för era kommentarer, om jag får över 10 kommentarer så lovar jag att skriva flera kapitel :)
Ni har klarat det förut så jag vet att ni kan göra det nu!
Jag älskar er, tack så sjukt mycket för att ni läser! :)

- Det här är Hannah Johnson, sa Bella och pekade på en ganska lång tjej med lite längre än axellångt rakt blont hår och klarblå ögon.
- Det här är Esmeralda Matteo Jones, sa Bella och pekade på en mellanlång tjej med stora bruna ögon och långt lockigt svart hår.
- Och det här är Madison Collingwood, sa Bella sist och pekade på en tjej med långt vågigt brunt hår och gröna ögon.
- Hej! Sa jag igen och log.
Tjejerna tog sina väskor och vi gick ut från flygplatsen.
Jag kastade en snabb blick på Bella innan vi kom till min bil.
Hon såg verkligen glad ut.


Harrys perspektiv:
Jag hörde dörren öppnas, jag förstod att Liam, Louis, Bella och hennes kompisar måste ha kommit.
Jag, Niall och Zayn reste oss från soffan och gick mot dörren.
Bella presenterade alla och sen gick Bella, Hannah, Esmeralda och Madison upp till Bellas rum där hon hade lagt ut tre madrasser.
-Vad blir det för mat? Frågade Louis och kollade mot mig och Zayn.
- Pasta, svarade Zayn och drog med mig in i köket.

Isabellas perspektiv:
Madison, Esmeralda och Hannah var här!
Jag hade verkligen saknat dem och nu fick jag träffa dem igen.
Jag öppnade dörren till mitt rum och visade dom runt.
Dom verkade verkligen chockade.
- Gav killarna dig de här? Frågade Hannah efter ett tag.
- Japp, sa jag och log.
Jag hade varit lika chockad som dom är nu första gången jag sett mitt nya rum.
Efter ett tag så satte vi oss ner på madrasserna och började prata.
Det var kul att ha sina bästisar här igen.
Det var så mycket jag behövde prata med dem om och…
- Så Bella, du och Harry är tillsammans nu? Frågade Esmeralda och log mot mig.
- Jajamän, sa jag.
- Berätta allt! Sa Hannah.
- Okey det finns egentligen inte så mycket att berätta, ljög jag.
- Kysser han bra? Frågade Madison.
Jag skrattade lite åt mina vänner.
- Om han gör, han är bäst! Svarade jag och skrattade.
Jag hade inte insätt det för ens nu att jag faktiskt saknade tjejsnack, jag hade ju bara bott med killar i mer än en månad.
- Jag har saknat er tjejer, sa jag och kramade om dem.
- Vi har saknat dig också Bella, sa Esmeralda.
- Berätta hur det är att bo med killarna!
- Är Louis lika rolig i verkligheten?
- Hur lång tid tar det för Zayn att fixa håret?
- Vad har ni ätit?
- Vad har ni gjort?
Frågorna var många, jag bara satt där och skrattade.
- Chilla tjejer! Sa jag och skrattade.
Dom skrattade också.
- Så vad har hänt medans du var borta från oss i Wolverhampton då? Fråga Hannah.
Jag hade fått världens underbaraste rum, vart och shoppat massor med Liam, blivit tillsammas med Harry och hållit det hemligt, blivit upptäckt av Liam och upplevt hur arg han blivit, varit på sjukhus och opererat njuren, blivit gravid, rest till Paris, varit ute på en jätteromantisk dejt med Harry, blivit fotad av paparazzis, pratat i radio och sen hade hela världen fått veta att jag var tillsammans med Harry Styles.
Det hade hänt en hel del som jag inte orkade eller ville berätta för tjejerna.
- Inte så mycket, ljög jag till svar på Hannahs fråga.
- Kom igen, sa Madison och knuffade till mig lite lätt.
- Jag fick rummet, jag var ute och shoppade massor med Liam och för någon vecka sedan så var jag med killarna i Paris och fick prata i radio, sa jag och log.
- Mer? Frågade Esmeralda.
- Det har inte hänt så mycket mer förutom att vi har kollat film, vart ute och gått, spelat fotboll och sådant vanligt man brukar roa sig med, ljög jag.
- Okey, men vad har hänt mellan dig och Harry då? Frågade Hannah nyfiket.
- Inte så mycket, sa jag tyst.
- Men kom igen, sa Madison.
Jag kollade frågade på dem och skrattade lite.
- Har ni gjort det? Frågade Hannah.
Jag skrattade lite och kände hur jag vart lite röd.
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag satt tyst i några sekunder.
- Ooooh ni har gjort det! Ropade dem och ställde sig upp och började hoppa runt.
- Men chilla, jag har inte svarat på frågan ens! Sa jag.
- Men vi ser det på dig, sa dom och hoppade runt.
Dom tog tag i mig och lyfte upp mig och började hoppa runt med mig.
- Maten är klar! Hörde jag Zayn ropa.
Jag, Esmeralda, Hannah och Madison gick tillsammans ner för trappan.

Esmeraldas perspektiv:
- Kommer ni också från Wolverhampton? Frågade Louis när vi satt vid matbordet och åt.
Zayn och Harry hade lagat jättegod pasta och pastasås. Det var inget griskött i såsen eftersom Zayn inte äter det men den var god ändå.
- Japp vi är från Wolverhampton, svarade Madison.
- Är ni födda där? Frågade han sedan.
- Jag är född i Oxford men jag har bott i Wolverhampton sedan jag var 3 år, sa Madison.
- Jag är född där och jag har bott där hela mitt liv, sa Hannah.
- Jag är inte född där men jag har bott där sedan jag var 8 år, sa jag.
- Vart är du född? Frågade Zayn och kollade nyfiket på mig.
- Jag är från Venezuela, Latinamerika, svarade jag och log.
- Okey, vad har du för religion då? Frågade han sedan.
- Jag är katolik, svarade jag.
- Du då? Frågade jag sedan.
- Min mamma är engelsk men min pappa är pakistansk så jag är muslim, svarade Zayn.
- Jag är också katolik, sa Harry och log mot mig.
- Själv är man kristen, sa Madison.
- Samma här, sa Niall, Liam, Hannah och Bella.
Vi satt ganska länge och pratade och när Louis och Niall gick för att fixa disken så gick jag, Hannah, Madison, Bella, Liam, Harry och Zayn och kollade film.
Jag hade lärt känna alla ganska bra och det kändes som om dom lärt känna mig bra också.
När filmen var slut och alla gjort sig ordning och gått och lagt sig så låg jag på min madrass och var nöjd över dagen.
Jag somnade ganska snabbt med ett leende på läpparna.

Madisons perspektiv:
Jag vaknade av att dörren öppnades försiktigt.
Där stod Liam.
- Esmeralda, Hannah och Madison kom! Viskade han.
Jag väckte Esmeralda och Hannah och sen smög vi oss ut ur Bellas rum.
- Kom, viskade Liam och vi följde med honom ner för trappan och in i köket.
I köket stod alla killarna med One Piece på sig.
- Vi har fixat tårta, rostat bröd med jordnötssmör, juice och varm choklad, sa Niall stolt och visade upp två brickor.
- Och så har vi lite presenter, sa Zayn.
- Ska vi hämta våra presenter nu? Frågade Esmeralda.
- Om ni vill, sa Niall och log.
- Vi tänkte ger dom ikväll men… började Hannah men Liam avbröt henne.
- Ni kan ge Bella dom ikväll, sa han och log.
- Då gör vi det, sa Hannah.
- Jag kommer strax, sa Niall och gick iväg.
Någon minut senare kom han tillbaka till köket igen med sin gitarr.
- Redo? Frågade Harry.
- Japp, sa alla i mun på varann.
Zayn och Esmeralda tog brickorna, Niall hans gitarr och Liam, Louis och Harry presenterna och sen gick vi tyst upp till övervåningen.
- 1 2 3 4, räknade Niall och sen började han spela och han, jag, Hannah, Esmeralda, Liam, Harry, Zayn och Louis började sjunga.
Försiktigt öppnade Hannah dörren medans vi sjöng och då fick alla sakta in i rummet.

Happy Birthday to You
Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Isabella
Happy Birthday to You

From good friends and true
From old friends and new,
May good luck go with you
And happiness too

Isabellas perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde folk sjunga.

Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Isabella

Jag slog upp mina ögon och satte mig upp.
Jag såg Harry, Liam, Niall, Zayn, Louis, Hannah, Esmeralda och Madison tåga in och sjunga.
Jag kände mig så himla glad.

Harrys perspektiv:
Hon slog upp hennes vackra bruna ögon och log.
- Aww tack! Sa hon när vi slutat sjunga.
Vi ställde ner brickorna, presenterna och gitarren på skrivbordet och gick fram till henne och gav henne en stor gruppkram.
- Grattis på 17 års dagen! Skrek alla i mun på varann.
- Tack! Sa hon glatt.
Liam gav henne hans present först.
Hon öppnade presenten och alla såg på.
- Tack Liam! Sa hon glatt och kramade om honom.
Liam hade gett henne en Louis Vuitton väska och en Louis Vuitton börs.
Hon hade sett väldigt överraskad och chockad ut när hon öppnat paketet.
- Grattis Bella, sa Zayn och  gav henne hans paket.
 Hon öppnade det och log sedan stort när hon såg vad som låg i.
- Tack Zayn! Sa hon och kramade om honom.
Zayn hade gett henne Abercrombie kläder.
Niall gav henne ett packet med en rosa gitarr och hon vart väldigt chockad.
- Tack så mycket Niall! Sa hon glatt.
- Spela lite, jag har stämt den, sa han och log.
Hon spelade några ackord och jag såg på henne att hon var glad över att få spela gitarr igen.
Efter att hon spelat så gav Louis henne en present.
Hon öppnade packetet och log stort.
- Tack Louis! Sa hon.
Louis hade gett henne en parfym och lite smink.
Sist gav jag henne min present.
- Grattis på födelsedagen, sa jag och räckte henne paketet.
Hon log och öppnade det.
Hon satt och kollade med stora ögon på det som låg i paketet.

Isabellas perspektiv:
Jag öppnade paketet och de som låg inuti chockade mig.
Två första klass flygbiljetter till Paris och en blankett med info om ett lyxigt hotell.
- Vi åker om tre månader, bara du och jag, sa Harry och log.
- Tack så mycket! Sa jag och kramade om honom och pussade honom på kinden.
- Inga problem älskling, viskade Harry i mitt öra.

Tack för kommentarerna, fortsätt med dom så kommer mer kapitel :)

Hannah, Esmeralda och Madison är alltså Bellas vänner från Wolverhampton som är på besök några dagar:)

Nästa kapitel kommer nog imorgon om ni kommenterar bra :D

- Fan också, sa jag och Louis kollade på mig.
- Vad? Frågade han lite oroligt.
- Läs det här, sa jag och gav Louis min mobil.
- Nu har Harry ett och annat att förklara för fansen, sa Louis och kollade bekymrat på mig.

Isabellas perspektiv:
Min och Harrys första dejt hade varit underbar.
Nu satt jag inne på Liam och Nialls hotellrum med killarna och åt frukost.
- Harry var du inne på twitter igår? Frågade Zayn med en orolig röst.
- Nä, vadårå? Fråga Harry.
Jag hade inte heller varit inne på twitter, jag hade totalt glömt bort twitter.
Zayn tog fram sin mobil och knappade på den en stund innan han gav den till Harry.
Harrys ansiktsuttryck ändrades ganska fort från glad till bekymrad.
- Fan, sa han tyst och gav mobilen till mig.
- Läs, sa han bekymrat.
Jag kollade på skärmen och frös till av rubriken.
”Dejtar Harry Styles och Isabella Payne?”
Jag fortsatte läsa och kollade sedan oroligt på Harry innan jag gav tillbaka mobilen till Zayn.
- Men skitsamma, sa Harry och log.
- Vad menar du? Frågade jag.
Var han inte bekymrad? Alla kunde ju se bilderna?
- Jag bryr mig inte så mycket om alla vet eller inte, gör du? Frågade han och kollade oroligt på mig.
- Jag vill inte att du blir sårad eller ledsen över det här eller… började han men jag avbröt honom.
- Jag bryr mig inte så mycket heller, folk lär ju märka efter ett tag ändå.
Harry log och jag kunde inte låta bli att le.
- Vi har ju en intervju idag, dom lär ju fråga om det, sa Niall.
- Vad ska ni göra? Frågade han sedan.
Han kollade på mig ett tag och sen svarade han.
- Jag säger väl som det är.
- Om det är okey för dig? frågade han mig.
- Ja visst, svarade jag.
- Men Harry, ligg lågt när det kommer till gravidsaken! Sa Liam och både jag och Harry sprack upp i leenden.
- Såklart, sa Harry.
- Bra, sa Liam och log mot oss.

Zayns perspektiv:
Vi var på intervjun och precis som Niall trott så hade frågan om Harry och Isabella dykt upp.
Vi var på en tv intervju med en kvinna som var runt 35. Hon heter Mariah.
Vid soffan där vi satt så hade hon en liten tv skärm.
En bild på Harry och Isabella när dom kramades dök upp.
- Förklara det här Harry, sa Mariah med ett leende.
Alla killarna och Mariah började skratta.
- Ooooh Harry! Sa jag retsamt.
Han slog till mig lite lätt på axeln.
- Ehm… började han.
- Är de där en kyss? Frågade Mariah nyfiket.
- Nej det är bara en kram, sa Harry oskyldigt och alla började skratta.
- Jaså, jag tycker det ser ut mer som en kyss, sa Mariah.
- Men är det sant att du dejtar Isabella Payne? Frågade hon sedan.

Isabellas perspektiv:
Nu var det sagt.
I en tv intervju, hela världen kunde se det live.
Nu visste alla.
- Men är det sant att du dejtar Isabella Payne?
- Jo det är faktiskt sant.
En lycklig men konstig känsla spred sig i kroppen.
”Jo det är faktiskt sant” ekade i mitt huvud och det var det ända jag kunde tänka på i bilen på väg hem till hotellet.

Louis perspektiv:
Tiden i Paris hade verkligen gått fort.
Vi hade gjort intervju efter intervju och haft lite signeringar.
Sen hade vi såklart haft massor av skoj ute i Paris.
Det kändes ganska tråkigt att lämna Paris.
Jag kollade ut genom flygplansfönstret och efter ett tag somnade jag.
- Louis vi landar om 5 minuter! Hörde jag Niall säga till mig.
Jag satte mig upp ordentligt och spände fast mitt bälte.

Isabellas perspektiv:
- Äntligen hemma! Ropade jag när jag öppnade dörren till mitt rum.
- Jajamän! Ropade killarna och gick in i sina rum.
Jag stängde dörren efter mig, tog upp min Ipod och kopplade in den i mina högtalare och satte på musik.
Sen började jag packa upp mina saker.
Dörren öppnades och i dörröppningen stod Harry.
- Vi ska beställa hem Nando’s, sa han och skrattade.
- Fick Niall bestämma eller? Frågade jag.
- Japp, svarade Harry.
- Okey men Nando’s blir gott, svarade jag.
Jag packade upp de sista och sen följde jag med Harry ner.
Vi gick in i köket där killarna hade dukat och sen kom Niall in i köket med två stora Nando’s papperspåsar.
- Nu äter vi! Utbrast Niall och alla skrattade.
Vi tog mat och satte oss och åt.
Vi snackade om allt möjligt när jag plötsligt började känna mig illamående.
Jag satt kvar en stund innan jag reste mig.
- Jag kommer strax, fick jag fram och sprang mot toaletten.
Först trodde jag att jag skulle spy men det gjorde jag inte.
Jag började bli yr och kände en konstig känsla i magen.
Jag hade inte känt den känslan förut så jag började fundera på om det inte kom från graviditeten.
Jag satt inne i badrummet ett tag och jag intalade mig själv att känslan i magen kom ifrån graviditeten.
Jag tog ett djupt andertag sen reste jag mig upp och gick in i köket igen.
Jag kände att jag hade allas blickar på mig.
- Hur är det? Hur mår du? Frågade Liam.
- Jag mår bra, varför måste jag må dåligt varje gång jag går iväg? Frågade jag irriterat.
- Jag bara tänkte att du kanske mådde dåligt för du är ganska blek, sa han.
- Okey, tack för att du bryr dig, sa jag med ett leende.
- Men jag mår bra, sa jag sedan.
Jag log mot killarna och de log tillbaka.

En vecka senare

Isabellas perspektiv:
Jag slängde på mig ett par mörka jeans och en vit magtröja.
Sedan borstade jag tänderna och flätade håret.
- Liam är du redo? Ropade jag frågande när jag tog på mig mina skor.
- Ja jag kommer! Ropade han.
Liam och Louis kom in i hallen och tog på sig sina skor och sen gick vi ut till bilen.
Idag skulle mina 3 bästa vänner komma hit från Wolverhampton.
Imorgon fyller jag 17 år så dom ska vara här över min födelsedag och 2 dagar till.
Jag hade verkligen saknat dem.
När Louis parkerade bilen på flygplatsen så hoppade jag ut ur bilen med stor glädje.
- Lugna ner dig Bella, sa Louis och skrattade.
- Jag kan inte! Sa jag glatt och hoppade upp och ner.
Liam kom bakom mig och tog tag i mig.
Han höll mig fast mig så jag kunde inte hoppa upp och ner.
- Lugna ner dig, sa han och skrattade.
- Okey då, svarade jag.
Med säkerhetsvakter omkring oss så gick vi in till flygplatsen.

Louis perspektiv:
Jag, Liam och Bella satt och väntade i ungefär 15 minuter innan Bella reste sig och sa att dom hade kommit.
Vi gick fram till bandet där väskorna kom.
- Bella! Hörde jag en tjej ropa.
- Hej! Ropade hon tillbaka och sen kramade hon om tre tjejer.
- Gruppkram! Ropade jag och drog med mig Liam och kramade om Bella och tjejerna.
De skrattade.
Efter kramen så ställde sig tjejerna på en rad.
- Tjejer det här är Liam, honom har ni ju träffat förut, sa Bella.
- Hej, sa Liam.
- Hej, sa tjejerna i kör.
- Och det här är Louis, sa Bella sedan och pekade på mig.
- Hej, sa jag och log.
- Hej, sa tjejerna i kör igen.
- Det här är Hannah Johnson, sa Bella och pekade på en ganska lång tjej med lite längre än axellångt rakt blont hår och klarblå ögon.
- Det här är Esmeralda Matteo Jones, sa Bella och pekade på en mellanlång tjej med stora bruna ögon och långt lockigt svart hår.
- Och det här är Madison Collingwood, sa Bella sist och pekade på en tjej med långt vågigt brunt hår och gröna ögon.
- Hej! Sa jag igen och log.
Tjejerna tog sina väskor och vi gick ut från flygplatsen.
Jag kastade en snabb blick på Bella innan vi kom till min bil.
Hon såg verkligen glad ut.

Tack för alla kommentarer!
Fortsätt med dom! :)

Harry hade på sig ett par mörka jeans, vita converse, en en röd tröja och en svart kavaj.
- Redo? Frågade han och jag nickade.
Jag kollade klockan på min mobil, 17.56.
Jag och Harry gick ut och stängde dörren efter oss.
- Kom ihåg, det här är tid för bara dig och mig och inga fans ska få förstöra det, sa Harry och log.

Isabellas perspektiv:
Jag satt mitt emot Harry vid ett bord på en jättefin fransk restaurang och åt det sista av min efterrätt.
- Harry det här har varit helt underbart, tack! Sa jag när vi var på väg ut från restaurangen.
- Det är inte över än, jag tänkte att jag skulle visa dig något, sa Harry och tog min hand.
Tillsammans gick vi ut från den lyxiga restaurangen vi nyss ätit på.
Jag visste inte vart vi skulle, jag bara följde med.
Sakta gick vi längst Paris gator.
Hand i hand.
När vi kom ut på en större gata med mycket folk så började folk peka och prata  lite.
Vi gick förbi ett gäng tjejer i 15 års åldern.
- Est-ce que Harry Styles? Frågade en tjej sina kompisar
- Je pense que oui! Svarade en av dom
- Qui est cette fille? Frågade en annan tjej.
- N'est-ce pas la petite sœur de Liam Payne? Svarade en anna tjej lite frågande.
- Vad snackar dem om? Frågade jag Harry lite förvirrat.
- Oss, svarade Harry med ett leende.
Jag skrattade lite.
- Hur vet du det? Frågade jag.
- Jag kan faktiskt lite franska, sa Harry och log stolt.
- Dom undrade om det var jag, alltså Harry Styles, om du var Liams lillasyster och sånt där, sa han sedan.
- Okey, sa jag lite imponerat.
- Je t'aime belle fille, sa Harry och log.
- Va? Sa jag och skrattade.
- Jag älskar dig vackra flicka, viskade Harry i mitt öra och sen pussade han mig på kinden.
- Aww jag älskar dig också, sa jag och log.
Jag och Harry fortsatte gå hand i hand.

Harrys perspektiv:
- Blunda, sa jag och log mot henne.
- Varför? Frågade hon och kollade underligt på mig.
- Därför att vi snart är framme vid det jag ska visa dig, sa jag.
- Okey, sa hon och blundade.
- Kom, sa jag och tog hennes händer och började sakta gå.

Isabellas perspektiv:
- Öppna dina vackra ögon, sa Harry och jag kände hur han la armen runt mig.
Jag öppnade försiktigt ögonen och vart chockad.
- Wow det är fantastiskt, fick jag fram.
Jag och Harry stod framför det upplysta Eiffel tornet.
- Det är vackert så här på kvällen, sa Harry och log.
- Ja verkligen, sa jag och var fortfarande lite chockad över hur fint och romantiskt det faktiskt var.
Jag kramade om Harry och han kramade om mig.
Sen släppte han taget lite, lyfte upp min huvud och sen kysste han mig.

Harrys perspektiv:
Efter kyssen hade vi åkt upp i Eiffel tornet.
Isabella stod där helt tyst och kollade ut över Paris.
- Isabella? Frågade jag.
- Ja, svarade hon utan att vända sig om.
Jag gick och ställde mig bakom henne, la mina händer på hennes höfter och vilade mitt huvud på hennes axel.
- Jag älskar dig, sa jag.
- Jag älskar dig också, svarade hon.
- Jag älskar dig så mycket så att det inte går att förklara, det är som om du är min luft, började jag.
- Utan dig kan jag inte andas, utan dig kan jag kan inte leva, fortsatte jag.
Hon sprack upp i ett leende och sen fortsatte jag.
- Du betyder verkligen allt för mig, du gör mig hel och jag vet inte vad jag skulle göra om du försvann ur mitt liv. Jag behöver dig! På något sätt så är det som jag gått runt hela mitt liv och väntat på dig, du är den jag alltid kommer älska oavsätt vad! Jag behöver dig, jag är inget utan dig Isabella!
- Aww Harry du är underbar, viskade hon i mitt öra.
Jag såg en tår rinna ner för hennes kind.
- Jag älskar dig så mycket, sa jag.
- Så himla mycket, sa jag sen.
Hon tog min hand och kramade om den.
Jag snurrade runt henne, la mina händer på hennes höfter och kysste henne passionerat.
Det var här jag ville vara resten av mitt liv, med Isabella.
Hon är verkligen mitt allt.

Zayns perspektiv:
Jag satte mig ner i soffan bredvid Louis och tog upp min mobil.
- Vad kollar du på? Frågade jag honom.
- Nån fransk dramaserie, svarade Louis och skrattade.
Jag klickade på twitterikonen på min mobil och skrev en tweet.

”Love France, lot of fans & beautiful language that I don't understand
I'm chillin with Lou, he was watching some French drama, a bit strange”

Efter att jag surfat runt på twitter så såg jag att några fans hade länkat till en fransk artikel där det stod något om Harry och Isabella.
Jag fortsatte surfa runt tills jag hittade samma artikel på engelska.
Artikeln innehöll 3 bilder på Harry och Isabelle.
En när dom var på väg ut från en restaurang, en när dom gick hand i hand och en när dom kramades.
Jag började läsa.
”Dejtar Harry Styles och Isabella Payne?” stod det som rubrik.

”Senaste timmarna har paparazzis, fans och andra som sett den 18 åriga sångaren Harry Styles från One Direction och den 19 åriga sångaren från One Direction Liam Paynes lillasyster Isabella Payne tillsammans mailat, tweetat och spridit bilderna.
Enligt källor sa dem ha ätit middag tillsammans och sedan sett varit ute och gått.
Harry och Isabella ska enligt källor verkat känna varann väldigt väl då de gått nära varandra, hållit händer, kramats och även kyssts.
Är det sant att Harry Styles och Isabella Payne dejtar?”

- Fan också, sa jag och Louis kollade på mig.
- Vad? Frågade han lite oroligt.
- Läs det här, sa jag och gav Louis min mobil.
- Nu har Harry ett och annat att förklara för fansen, sa Louis och kollade bekymrat på mig.

Tack för kommentarerna, blir verkligen jätteglad!
Skulle vara kul om jag kunde få över 10 kommentarer på detta kapitel:)
Om ni fixar det så skriver jag fler kapitel imorgon! :)

Och jag ber om ursäkt om något av de franska är felstavat, det är jag som har skrivit det så jag kan ha stavat fel men jag tror inte jag har gjort det;)

Jag satte mig i sängen och lyfte lite försiktigt upp henne i mitt knä.
Hon la sitt huvud mot min bröstkorg.
- Schhh, andas och ta det lugnt, sa jag och strök hennes hår.
- Jag är här nu, viskade jag i hennes öra.
- Gå inte Harry, sa hon tyst.
- Jag ska inte, jag ska aldrig gå, sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Jag är din förevigt Isabella, viskade jag i hennes öra medans en tår rullade ner för min kind.




Harrys perspektiv:
Jag hörde Isabella snyfta och jag lyfte försiktigt upp henne och la ner henne på sängen och bäddade ner henne.
- Jag kommer strax, sa jag och gick ut i köket.
Någon minut senare gick jag in i köket igen med ett glas vatten och en värktablett.
- Här, sa jag och räckte över glaset och tabletten till henne.
Hon satte sig försiktigt upp och log.
Sedan tog hon emot värktabletten och vattenglaset.
Jag satte mig på sängkanten och såg på medans hon svalde tabletten med hjälp av vattnet.
Hon drack upp allt vatten och ställde glaset på nattduksbordet.
- Tack, sa hon ganska tyst.
Jag log och flyttade mig närmare henne.
Jag tog hennes hand.
- Jag sitter här, om du får ont är det bara att klämma på min hand, sa jag.
Hon log och blundade.
Jag satt på sängkanten och kollade på Isabella.
Det var tyst i sovrummet.
Det ända jag hörde var hennes andertag.
Sakta släppte jag hennes hand och gick och bytte om och borstade tänderna.
Sedan la jag mig på andra sidan av dubbelsängen.
Isabella andades lugnt.
Jag la mina armar runt henne och viskade i hennes öra.
- Jag älskar dig.

Louis perspektiv:
Jag, Isabella, Paul, vår säkerhetsvakt och killarna hade nyss ätit frukost på hotellet och nu var vi på väg mot en intervju.
Vi klev ur bilen och gick in i studion.
- Hej killar, kul att träffa er! Sa en kvinna som såg ut att vara runt 30.
- Desamma, svarade Liam.
Vi skakade han med kvinnan, hon hette Kate.
Sen gick vi in i rummet där radiopratarna sitter, vi skulle göra en intervju med Kate och en man, som hette John, för en radiostation.
- 3 2 1 0! Ropades det ut och vi satte på oss våra hörlurar.
- Hej det här är Kate, sa Kate.
- Det här är John, sa han sedan.
- Och det här One Direction, sa jag och killarna i kör.
- Hej killar och hej alla lyssnare, sa Kate och log.
- Idag ska vi prata lite med killarna i One Direction och dom ska svara på era lyssnarfrågor som ni skickat in via mail, sa John.
- Vi börjar med lyssnarfrågorna, sa Kate och log.
- Vad är det bästa med att vara känd? Frågade hon.
- Definitivt att stå på scen och göra det man älskar, sa Niall.
- Och träffa alla fans, sa sen Liam.
- Och alla intervjuer, sa Harry.
- Och överallt vi får resa, sa Zayn sen.
- Allt är helt enkelt bra, sa jag och alla skrattade.
Sen fortsatte frågorna.

Harrys perspektiv:
- Så då var vi klara med lyssnarfrågorna, sa Kate.
- Liam jag har hört att du har din lillasyster på besök, sa John.
- Jajamän hon sitter där, sa Liam och log när han pekade på Isabella.
- Vad trevligt, sa John och vände sig om.
- Hej Isabella, sa han och log mot henne.
- Hej, svarade hon med ett leende.
-Men tillbaka till samtalsämnet, det har stått mycket på twitter om just det här, sa John.
- Vill du vara snäll och berätta lite om det? Frågade han sen.
- Visst, min lillasyster Isabella ska bo hos mig det närmaste halvåret, började Liam.
Jag kollade lite snabbt på Bella som satt i en soffa bredvid Paul och vår säkerhetsvakt.
Hon såg glad ut.
- Mamma och pappa är på deras dröm jorden runt resa så Isabella är med mig och killarna just nu, sa Liam sen.
- Okey, vi kan ju ta hit Isabella en stund, sa John och vände sig om.
Johan tog av sig hörlurarna och gick fram till Isabella och några sekunder senare stod hon bredvid Liam med ett par hörlurar på sig.
- Hej Isabella, sa John.
- Hej, svarade hon.
- Hur gammal är du? Frågade han.
- Jag är 16 år och jag fyller 17 år om tre veckor, svarade hon.
- Okey, grattis i förskott tjejen, sa Kate och John nästan samtidigt.
- Tack, sa Isabella med ett leende.
Kate och John pratade med Isabella och Liam ett tag och sen gick Isabella och satte sig i soffan igen.
- Så ni ska alltså på en arena tour nästa år? frågade Kate.
- Ja förmodligen, svarade Zayn.
- Okey det låter spännande, jag hoppas att vi träffas igen nån gång och det har varit kul att ha er här, sa Kate.
- Imorgon samma tid så ska jag och Kate träffa Bruno Mars, sa John.
- Vi hörs, hejdå! Sa John och Kate.
- Hejdå! Ropade jag och killarna och sen var intervjun över.
Kate och John tackade oss och 10 minuter senare satt vi i bilen på väg hem till hotellet.

Liams perspektiv:
Jag, Bella, Zayn, Louis, Niall och Harry satt inne på Zayn och Louis hotellrum.
- Bella vi måste prata, sa jag till henne och tog tag i hennes hand och ledde henne mot köket.
Innan vi gick in i köket så jag att Harry kollade mot oss med en konstig och orolig blick.
- Vad behöver vi prata om? Frågade Bella nyfiket.
- Mycket, svarade jag och satte mig på en stol vid köksbordet.
Hon satte sig mitt emot mig och jag tog ett djupt andertag.
- Tre veckor va? Frågade jag och kollade mot hennes mage.
- Va? Vad? Frågade hon.
- Bebisen, sa jag.
Hon nickade till svar.
- Vad ska du göra med han eller hon? Frågade jag.
- Jag vet inte, sa hon med en konstig ton i rösten.
- Men det är lång tid kvar Liam du behöver inte oro… började hon men jag avbröt henne.
- Det är lång tid kvar om du väljer att behålla barnet men om du inte vill behålla det så är det inte speciellt lång tid kvar, sa jag.
- Jag tänker inte göra abort Liam, sa hon och kollade allvarligt på mig.
Tänkte hon och Harry behålla barnet?
Eller va?
Flera tankar snurrade runt i mitt huvud och jag förstod egentligen ingenting när det kom till det här.
- Okey, fick jag fram.
- Eller jag vet inte, sa hon sedan.
- Jag kanske kan ge bort barnet när det har fötts, sa hon sen.
- Fast jag vet inte, sa hon sedan.
- Du behöver inte bestämma dig nu, jag vill bara att du tänker på det, sa jag.
Hon nickade.
Isabella såg lika förvirrad ut som jag.
- Har du och Harry pratat om det? Frågade jag.
Hon skakade på huvudet.
- Okey, men jag vill bara att du ska börja fundera lite, sa jag och log.
Hon log ett litet leende och sen reste vi oss och gick in till vardagsrummet igen.
Där satt Harry, Niall, Louis och Zayn och kollade på tv.

Harrys perspektiv:
Några timmar senare stod Isabella och borstade håret i badrummet i vårat hotellrum.
- Vad vacker du är, sa jag och hon log.
- Tack snygging, sa hon och la ner hårborsten.
Jag gick fram till henne och la mina händer på hennes höfter och hon la sina händer på mina axlar.
- Jag älskar dig, viskade jag innan jag kysste henne.
Jag kände hennes händer i mitt hår.
- Jag älskar dina lockar, sa hon och log.
Jag log innan jag fortsatte kyssa henne.
Jag drog mina händer ifrån hennes höfter upp mot henne mage.
Då drog hon sig undan.
Jag kollade oroligt på henne.
- Ehm… jag ska gå och fixa mig lite, sa hon och gick ut ifrån badrummet.
Jag följde henne med blicken.

Isabellas perspektiv:
Jag gick in i sovrummet och drog fram min resväska.
Jag vet inte riktigt varför jag hade dragit mig undan, jag hade bara gjort det.
Jag drog fram en blommig klänning och ett par vita ballerinor och satte på mig det. Jag samlade ihop håret i en fläta som fick hänga ner över ryggen.
Jag försökte nå dragkedjan som klänningen hade på ryggen men jag nådde inte riktigt.
- Låt mig hjälpa dig, sa Harry med ett leende och gick fram och drog upp dragkedjan.
Jag vände mig om och gav honom en puss på munnen.
- Tack, sa jag sen.
- Inga problem, sa han med ett leende.
Harry hade på sig ett par mörka jeans, vita converse, en en röd tröja och en svart kavaj.
- Redo? Frågade han och jag nickade.
Jag kollade klockan på min mobil, 17.56.
Jag och Harry gick ut och stängde dörren efter oss.
- Kom ihåg, det här är tid för bara dig och mig och inga fans ska få förstöra det, sa Harry och log.

Tack för kommentarerna på förra kapitlet, även fast det inte blev så många:)
Om jag får minst 6 kommentarer så fortsätter jag skriva och då är kapitel 14 förmodligen ute idag :)

Jag kände mig så lycklig.
Plötsligt ändrades känslan och jag började känna mig yr.
Jag höll för munnen och rusade mot toaletten.
”Fan!” var det ända jag kunde tänka.
- Bella! Hörde jag Harry ropa oroligt.
Jag kände golvet snurra under mina fötter och sen föll jag.
Jag kände hur en varm famn tog emot mig och jag kände Harrys varma andertag mot mitt öra.
- Bella hur mår du? Viskade han.

Isabellas perspektiv:
- Jag mår bra, jag vart bara yr, svarade jag när Harry frågade hur jag mådde.
- Säker? Frågade han.
- Ja helt säker, svarade jag med ett leende.
- Okey då, men middagen får vänta tills imorgon, sa han.
- Varför? Frågade jag.
- Därför att du säkert har jet lag, du behöver nog vila, sa han.
- Men jag må… började jag men var avbruten av Harry.
- Vi ska vara här i två veckor, vi har massor med tid älskling!
Han log gulligt mot mig och lyfte sedan upp mig och bar mig till sängen.
Jag log tacksamt mot honom när han bäddade ner mig.
- Sov gott, sa han och pussade mig lätt på munnen.
- God natt, sa han sedan och reste sig och släckte lampan.
- God natt, mumlade jag som svar innan jag hörde dörren stängas.
Jag somnade fort med ett leende på läpparna.

Zayns perspektiv:
Jag slog Harrys nummer och klickade på ring.
En signal, två signaler, tre signaler…
Efter den femte signalen så svarade han.
- Hej.
- Hej Harry, skulle du och Bella komma över och äta pizza? Frågade jag.
- Juste, det hade jag glömt! Svarade han och skrattade.
- Okey men jag, Niall, Liam och Louis är här och pizzan kommer vilken sekund som helst, sa jag och log lite för mig själv.
Harry kunde vara väldigt tankespridd.
- Jag kommer nu, Bella kommer inte för hon sover, sa han.
- Okey, vi ses! Sa jag och la på.
Sen gick jag in i vardagsrummet när Liam, Louis och Niall satt.
Varje hotellrum var som en liten lägenhet.
Det fanns ett badrum, ett vardagsrum, ett kök och ett sovrum.
- Harry kommer strax, sa jag och satte mig ner i en fotölj.
- Bella då? Frågade Liam med en orolig blick.
- Hon sover, svarade jag lugnt.
Liam nickade men jag kunde se på honom att han såg lite orolig ut, som om något var fel.
Jag hade lust att säga åt honom att lugna ner sig men jag gjorde det inte.
Jag hörde hur det knackade på dörren.
- Jag kommer strax, sa jag och reste mig och gick mot dörren.
Jag öppnade den och där stod Harry med ett leende på läpparna.
- Tjena Harry, sa jag.
- Tjena, har pizzan kommit? Frågade han.
- Nä men det är nog här strax.
- Okey, lika bra annars hade Niall käkat upp allt! Sa han och skrattade.
Jag skrattade också och vi stod när i dörren och skrattade när pizzan kom.
Jag betalade och sen gick jag och Harry in i vardagsrummet.
- Hej, mår Bella bra? Var de första jag hörde när jag och Harry kom in i rummet.
Harry suckade och svarade på Liams fråga.
- Hon mår bra, hon är bara trött.
Snälla Liam sluta oroa dig, tänkte jag för mig själv.

Harrys perspektiv:
Egentligen så visste jag inte om Bella verkligen mådde bra.
Hon hade ramlat omkull, hon hade inte svimmat men ändå.
Hon hade sagt att hon var yr och efter det verkade hon må bra.
Hon sov lugnt när jag gick därifrån i alla fall.
Vi skrattade och hade kul medans vi kollade tv.
Plötsligt kände jag mobilen vibrera och sen hörde jag min ringsignal.
Jag tog upp mobilen och kollade på skärmen.
”Isabella Payne<3” stod det på skärmen.
Jag tryckte på grön lur.
- Hej, svarade jag.
Jag hörde hennes andertag, de var snabba.
- Hallå? Frågade jag lite mer oroligt.
Sen la hon på.
Jag fattade inget.
Jag bara reste mig upp och sprang ut ur vardagsrummet.

Liams perspektiv:
- Harry! Ropade jag efter honom men han svarade inte.
Jag ville resa mig upp och springa efter honom eftersom jag kände på mig att det var något om Isabella men Zayn stoppade mig.
Jag hörde ytterdörren slås igen och jag satte mig oroligt ner i soffan.
Jag, Zayn, Niall och Louis bara satt där utan att säga något.

Isabellas perspektiv:
Jag hade direkt ångrat att jag ringt Harry och därför hade jag lagt på.
Sedan var det som om någon slog mig hårt i magen, jag hade väldigt ont.
Jag hade vaknat av att min mage hade gjort fruktansvärt ont.
Jag hade ropat på Harry men han kom inte så jag klev upp och han var inte där.
Så jag ringde honom och precis när han svarade så kom jag på att han nog var hos killarna.
Jag ville inte förstöra för dom.
Jag la mig ner och blundade och försökte andas.
Jag pressade ihop mina händer hårt och kände tårarna komma.
Jag fattar inte varför magen ska göra så himla ont.
Jag hörde dörren öppnas.
- Isabella! Hörde jag någon ropa.
Dörren slogs igen och jag kunde höra fotsteg.
Jag öppnade mina rödgråtna ögon och såg att Harry ställde sig i dörröppningen till sovrummet.
Han kollade förskräckt på mig.

Harrys perspektiv:
Där låg hon.
Hon låg i sängen gråtandes och försökte ta djupa andertag.
Jag kände paniken bildas inom mig.
Jag stod och kollade förskräckt på henne i några sekunder innan jag rusade fram till sängen.
- Bella, viskade jag.
Jag böjde mig ner och lyfte upp henne.
Då började hon skrika.
Oroligt la jag ner henne igen.
Jag kände mitt hjärta banka.
Ta det lugnt Harry, intalade jag mig själv.
- Bella vad har hänt? Frågade jag så lugnt jag kunde.
- M-magen, fick hon snyftand fram.
- Va? Vad menar du? Frågade jag förvirrat.
- D-det gör o-ont, sa hon tyst.
Jag satte mig i sängen och lyfte lite försiktigt upp henne i mitt knä.
Hon la sitt huvud mot min bröstkorg.
- Schhh, andas och ta det lugnt, sa jag och strök hennes hår.
- Jag är här nu, viskade jag i hennes öra.
- Gå inte Harry, sa hon tyst.
- Jag ska inte, jag ska aldrig gå, sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Jag är din förevigt Isabella, viskade jag i hennes öra medans en tår rullade ner för min kind.

Tack så sjukt mycket för kommentarerna! :)
Jag blir så himla glad, fortsätt kommentera såhär så kommer jag skriva många fler kapitel :)
10 kommentarer på kapitel 10, 11 kommentarer på kapitel 11, över 300 sidvisningar och över 50 unika läsare!
Ni är bäst, jag älskar er!

Och förlåt för att jag inte uppdaterade igår, jag var hos frissan, sedan var jag med min dramaklass i några timmar och sen sov min kompis över:)
Vi såg Brit awards, var det någon fler som gjorde det?
Killarnas ansiktsuttryck när dom vann, inget slår det!
Det var ren lycka och glädje! :D

Jag kollade mig omkring och såg att Harry packade in mig bagage och att Zayn hade hoppat in i taxin.
Jag hoppade in och satte mig bredvid Zayn och sen hoppade Harry in och stängde dörren efter sig.
Mitt emot oss satt Liam, Niall och Louis.
- Redo killar? Frågade Paul.
- Och Isabella? La han snabbt till.
- Redo! Skrek killarna och jag och sen började Taxin rulla iväg.
- Ett steg närmare Paris, kärlekens stad, tänkte jag lyckligt för mig själv.

Nialls perspektiv:
Jag kollade ut genom fönstret.
Det verkade inte vara några fans utanför flygplasten i alla fall.
Jag, Isabella, Paul och killarna klev ut ur taxin och tog vårat bagage.
Sedan vart vi omringade av säkerhetsvakter.
När vi kom in i byggnaden så började sådär 20-40 fans skrika.
- Kan vi träffa några? Frågade Louis.
- Nej, vi hinner inte, svarade Paul.
Harry gick närmast mig.
Efter mig gick Louis och efter honom gick Isabella och Liam.
Jag kollade på Harry som inte såg så glad ut.
Sedan slängde jag en snabb blick på Liam som såg både glad, orolig och beskyddande ut på samma gång.
Jag visste att det var för att han inte ville att Isabella skulle utsättas för något av fansen och även för att han var glad att se alla fansen.
Vi vinkade och log mot alla fansen.
Sen checkade vi in våra väskor och gick igenom säkerhetskontrollen.

Harrys perspektiv:
Klockan var strax efter ett och jag satt på flygplanet bredvid Isabella.
Framför oss satt Liam och Niall och bakom oss satt Paul och en säkerhetsvakt.
På andra sidan satt Louis och Zayn.
Vi flög i första klass.
- Kan alla passagerare vara vänliga att sätta på sig sina bälten, vi lyfter om 4 minuter, sa en röst i högtalarna.
Jag och Isabella spände fast våra bälten och hon log stort mot mig.
- Glad? Frågade jag henne och log.
- Jajamän, svarade hon.
- Snart är vi i kärlekens stad, sa jag med en mjuk röst och pussade henne på näsan.
Hon log.
Flygplanet lyfte och vi var på väg mot Paris.
- Paris här kommer vi! Sa Isabella glatt och jag tog tag i hennes hand.
Efter ungefär 20 minuter hade Isabella somnat på min axel.
- Jag älskar dig, viskade jag i hennes öra.
Jag visste han hon inte kunde höra det men jag ville ändå påminna henne varje sekund att jag älskar henne mer än något annat.

På hotellet

Isabellas perspektiv:
Vi hade kommit till hotellet för någon timme sedan.
Liam och Niall delade ett hotellrum, Harry och jag delade ett annat, Louis och Zayn delade ett och Paul och en säkerhetsvakt delade ett.
- Zayn smsade nyss, vi är välkommna till honom och Niall på pizzamiddag, sa Harry när han kom in i sovrummet.
- Låter underbart, svarade jag och skrattade.
- Ja eller hur, sa Harry och blinkade med ena ögat.
Jag log mot honom.
Han satte sig bredvid mig på sängen och jag såg hur han tänkte på nått.
- Vad är det Harry? Frågade jag.
- Det känns lite konstigt, vi har aldrig vart på någon date, sa han och log sött mot mig.
- Nä de har vi ju faktiskt inte, erkände jag och skrattade lite.
Jag hade aldrig tänkt på det för ens nu.
- Därför så tänkte jag att du och jag kunde gå ut och äta imorgon, bara du och jag, sa Harry och kollade seriöst på mig.
- Vill du det? Frågade Harry sedan och log sött mot mig.
- Mer än gärna, svarade jag och log överlyckligt.
- Men fansen då? Frågade jag.
- Strunt i dom, det blir bara du och jag och ingen ska få förstöra det, sa han och log.
- Okey, svarade jag med ett leende.
Jag kände hur jag blev alldeles varm inombords.
”Bara du och jag och ingen ska få förstöra det” ekade det i mitt huvud.
Jag kände mig så lycklig.
Plötsligt ändrades känslan och jag började känna mig yr.
Jag höll för munnen och rusade mot toaletten.
”Fan!” var det ända jag kunde tänka.
- Bella! Hörde jag Harry ropa oroligt.
Jag kände golvet snurra under mina fötter och sen föll jag.
Jag kände hur en varm famn tog emot mig och jag kände Harrys varma andertag mot mitt öra.
- Bella hur mår du? Viskade han.

10 kommentarer på förra kapitlet, jag blir så sjukt glad!
Jag älskar er!
Fortsätt kommentera!

Inte världens längsta del idag men det är väl bättre än inget?:)
Jag har inte vart hemma så mycket idag och jag kommer nog inte vara hemma så mycket imorgon men jag ska uppdatera så bra jag kan! :)

Jag såg att han började blinka för att hålla tillbaka sina tårar.
Jag kollade oroligt på honom och nästa sekund såg jag tårarna rulla ner för hans kinder.
Jag kramade om honom och jag kände hans tårar rinna ner på min axel.
- Jag vet inte vad jag ska göra, fick han snyftande fram och sen fortsatte han.
- Jag är så jävla rädd!


Harrys perspektiv:
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.
Jag var så himla förvirrad och det kändes bra att Liam litade på mig igen.
- Vad är du rädd för Harry? Frågade Liam lugnande.
- Bella och bebisen, sa jag.
Jag och Liam gick in på mitt rum och satte oss i min lilla soffa.
-Du Harry du behöver inte oroa dig än, hon är bara i andra veckan, sa jag lugnt.
- Ja men ändå, jag vet inte vad jag ska göra, sa jag.
- Har hon bestämt vad hon tänker göra med bebisen? Frågade Liam.
Jag bara skakade på huvudet.
Liam såg lika bekymrad ut som jag.

Zayns perspektiv:
- Zayn? Hörde jag någon ropa.
Jag kollade mig runt men ingen var där.
- Ja? Ropade jag tillbaka.
Då kom Isabella in i vardagsrummet.
- Zayn? Frågade hon.
- Ja? Svarade jag.
- Har du lust att spela xbox eller nått? Frågade hon och jag log.
- Visst, svarade jag.
- Blir fifa bra? Frågade jag sedan.
- Jarå, svarade hon och satte sig i soffan.
Jag satte i spelet och gav henne en kontroll.
Några minuter senare satt vi och skrattade och skrek åt varandra.
Hon var ganska bra på fifa, det stod ungefär lika hela tiden.

Harrys perspektiv:
Jag kom in i vardagsrummet och såg Zayn och Bella sitta och spela fifa.
Dom båda var väldigt inne i spelet.
Jag skrattade för mig själv och gick fram och pussade Bella på kinden innan jag satte mig bredvid henne i soffan.
Det var så här jag ville ha det, kunna pussa Bella när jag vill utan att behöva hemlighålla det.
Hon log.
- Heja Bella! Ropade jag och hon skrattade.
- Harry senast jag kollade så var det Bella som var en cheerleader och inte du, sa Zayn utan att slita blicken från spelet.
Jag skrattade.
Jag kollade på när Zayn och Bella spelade.
Efter några minuter hade Zayn vunnit, fast han vann bara med 2 mål.
- Bra spelat Isabella, sa han och skrattade.
- Desamma Zayn, sa hon med ett leende.
Jag la min arm runt henne och hon kollade på mig och log.
Liam kom in i vardagsrummet och sa att han skulle beställa pizza.
- Vad vill alla ha? Frågade han och alla svarade och sen gick han iväg och beställde.
- Den kommer om en kvart, sa han.
Jag och Bella reste oss upp och gick in i köket och dukade.

Louis perspektiv:
Det ringde på dörren och Liam gick och öppnade.
Nån minut senare kom han in i köket.
- Pizza! Ropade han och skrattade.
Vi alla sprang mot kartongerna och tog lite pizza.
- Förresten Paul ringde för nån timme sedan, vi ska till Paris om några dagar, sa jag.
- Juste, sa Liam och kollade mot Harry och Bella.
Sen tog han upp mobilen och knappade lite på den.

Liams perspektiv:
Jag knappade in Pauls nummer och ringde.
- Tjena Liam, hörde jag Paul svara.
- Tjena, du jag tänkte höra lite om Paris, sa jag.
- Okey, sa Paul.
- Du vet ju att jag har min lillasyrra här, hon kan följa med till Paris va? Frågade jag lite oroligt.
- Självklart, svarade Paul.
- Okey va bra, sa jag och log.
Jag pratade med Paul en stund innan vi sa hejdå och jag la på.
- Isabella du kan följa med till Paris! Sa jag glatt och hon sprack upp i ett stort leende.
- Yes! Skrek Harry och kramade om henne och pussade henne på kinden.
Alla skrattade, till och med Harry.

4 dagar senare

Isabellas perspektiv:
Harry öppnade dörren till mitt rum och kom in.
- Kommer du eller? Frågade han mig retsamt.
- Ja vänta, sa jag och sprang runt i mitt rum.
Harry stoppade mig, drog mig tätt intill honom och sen möttes våra läppar.
Plötsligt så öppnades dörren igen.
- Förlåt om jag stör ert gullande men vi måste åka, sa Zayn och skrattade.
- Okey, sa jag och drog mig ifrån Harrys varma famn.
Jag tog min rosa resväska, min handväska och min datorväska och sen gick jag, Harry och Zayn ut ur mitt rum.
Jag stängde dörren och sen gick vi ner och tog på oss våra skor.
Vi gick ut ur huset och Zayn låste.
Det stod en stor taxi och väntade på oss.
Liam, Niall och Louis satt redan inuti den minibuss liknande taxin och Paul stod utanför.
- Hej jag är Paul, killarnas maneger, sa Paul och skakade hand med mig.
- Jag är Isabella Payne, svarade jag och log.
- Kul att äntligen få träffa dig Isabella, sa Paul och log innan han öppnade dörren till framsätet och klev in.
Jag kollade mig omkring och såg att Harry packade in mig bagage och att Zayn hade hoppat in i taxin.
Jag hoppade in och satte mig bredvid Zayn och sen hoppade Harry in och stängde dörren efter sig.
Mitt emot oss satt Liam, Niall och Louis.
- Redo killar? Frågade Paul.
- Och Isabella? La han snabbt till.
- Redo! Skrek killarna och jag och sen började Taxin rulla iväg.
- Ett steg närmare Paris, kärlekens stad, tänkte jag lyckligt för mig själv.

Först vart jag lite rädd, jag hade hört hur Liam hade skrikit på Harry och jag ville bara gråta.
Jag satte mig förvirrat upp och då såg jag Harry sitta och sova på stolen bredvid min säng.
Harry höll min hand och jag kände mig alldeles varm.
Om bara allt kunde bli okey med Liam.

Liams perspektiv:
Jag drog på mig en vit T-shirt och gick ner.
Där stod dem.
Isabella och Harry stod i dörröppningen.
Jag log när jag såg dem.
Harry kollade på mig och sen kollade han ner i golvet.
Bella gjorde samma sak.
Jag gick fram till dem och gav dem varsin kram.
- Förlåt, jag menade aldrig att bli arg, viskade jag i Bellas öra när jag kramade henne.
Zayn, Louis och Niall utbytte några blickar och sen gick dem.
- Förlåt, jag menade aldrig att bli så arg, sa jag och kollade på både Harry och Bella.
- Harry jag tycker de är gulligt att du tycker om min syrra, sa jag sedan med ett leende och kramade om Bella lite lätt.
- Så du är inte arg längre? Frågade Harry förvirrat.
- Nä, svarade jag och såg hur han sprack upp i ett leende.
Jag var fortfarande besviken men jag hade lugnat ner mig.
Att jag var arg skulle inte göra något bättre.
Jag, Bella och Harry pratade ganska länge.
Jag kände att det var verkligen inte såhär jag ville ha det men det är bara att inse att såhär är det.
Jag tänkte hjälpa dem vad som än händer.

Harrys perspektiv:
Jag var glad att Liam inte var arg längre.
Fast jag visste inom mig att han var det, i alla fall så var han inte riktigt okey med allt än.
Jag satt på Bellas säng och hon satt bredvid mig.
Vi satt i tystnad.
- Liam gillar det inte, även fast han verkar göra det, sa hon.
- Jag vet, sa jag tyst.
- Jag bara önskar att jag kunde sluta ställa till det hela tiden! Sa hon med gråten i halsen.
- Du? Frågade jag förvånat.
- Du har ju inte ställt till det, det är jag, sa jag och sen fortsatte jag.
- Det var jag som blev kär i dig och det var jag som ville ha dig.
- Det var inte du, det var ditt hjärta, sa hon och log.
- Vissa känslor kan man inte styra över, sa hon sen.
- Du har nog rätt men det är ändå jag som har gjort fel, sa jag.
- Vad är det som är fel egentligen? Frågade hon.
Jag satt tyst ett tag och funderade.
- Jag funderade över vad som egentligen är fel och jag kom inte på det, sa hon.
- Jag bara vet att något är fel, sa hon.
- Inget är egentligen fel, sa jag och log.
Hon la sig ner på sängen.
- Du har nog rätt, sa hon.
Dörren öppnades och där stod Liam.
Jag såg att han tvingade fram ett leende.
Jag reste mig upp från sängen och gick förbi honom ut genom dörren.

Liams perspektiv:
Jag satte mig på Bellas säng och kollade på henne.
- Du Liam jag vet hur du är, du vill göra allt bra men du tänker inte på dig själv, sa hon.
- Det är likt dig, sa hon sen.
Jag förstod inte riktigt vad hon menade.
- Vad menar du? Frågade jag.
- Jag ser på dig att du inte tycker om att jag och Harry är tillsammans och att du verkligen inte gillar… sa hon och stannade upp.
- Aa du vet, sa hon sedan och kollade ner mot hennes mage.
- Det är klart jag inte gillar det, du är min lillasyrra, sa jag.
- Jag måste bara inse att du är 17 år, du är stort sätt vuxen, sa jag sen och sen fortsatte jag.
- Du är inte 10 år längre, du är större än vad jag vill att du ska vara och du kan fatta dina egna beslut.
- Men jag kommer alltid var mindre än dig, sa hon och log.
- Jo jag vet, men du är fortfarande inte en liten tjej längre, sa jag.
- Jag ville bara att du skulle veta att jag finns här för dig, sa jag sedan.
- Och Harry, la jag sedan till.
- Tack, sa hon och log.
- Du är den bästa brorsan man kan ha, sa hon sen.
- Och om nu Harry ska gilla nån så är jag glad att det är du, för jag vet att du är en bra tjej, sa jag och log.
Hon log och jag reste på mig och gick ut ur hennes rum.
Utanför hennes rum stod Harry, jag log mot honom när jag stängde dörren.
Han såg inte så jätteglad ut.
- Harry du ska veta att jag inte gillar de här men jag måste inse att Bella faktiskt inte är en liten tjej längre, sa jag till honom.
- Ni passar faktiskt bra, hon förtjänar en bra kille, fortsatte jag.
- Och om hon nu ska gilla någon så är jag glad att det är du för jag känner dig och jag vet att du är en bra kille, avslutade jag.
Harry log mot mig.
- Jag har saknat dig Liam, sa han.
- Du är den som ger dom bästa råden här i huset, sa han sedan.
Jag log mot honom, jag hade saknat honom också.
Han var som min lillebror.
Men just nu så såg han inte ut att må så bra.
- Hur mår du Harry? Frågade jag.
Jag såg att han började blinka för att hålla tillbaka sina tårar.
Jag kollade oroligt på honom och nästa sekund såg jag tårarna rulla ner för hans kinder.
Jag kramade om honom och jag kände hans tårar rinna ner på min axel.
- Jag vet inte vad jag ska göra, fick han snyftande fram och sen fortsatte han.
- Jag är så jävla rädd!

Tack för kommentarerna, fortsätt!:)

Jag, Louis, Niall, Zayn och Harry satt och väntade ganska tysta i väntrummet i ungefär en timme innan en sköterska kom ut.
- Liam Payne? Frågade hon och jag reste mig upp.
- Kan du följa med mig? Frågade hon med en konstig ton i rösten.
Jag nickade och vi började gå.

Harrys perspektiv:
Jag kände verkligen att inget var bra just nu.
Hur länge kunde Liam vara arg och vad var han egentligen arg över? Frågade jag min själv.
Jag intalade mig själv att allt skulle bli bra.
Jag kunde inte göra något annat.

Liams perspektiv:
Sköterskan öppnade dörren till ett rum, där inne låg Isabella på sängen.
Hon log lite när jag kom in.
- Hur mår du? Frågade jag och gick fram till henne.
- Helt okey, svarade hon och log.
Jag log ännu större och tog hennes hand.
”Isabella Emely Annie Payne, 19950715-1430” stod det på ett plastarmband som hon hade runt handleden.
Jag satt där och höll hennes hand när läkaren kom in i rummet.
- Är du Liam Payne? Frågade han och log.
- Ja, svarade jag.
- Kan du följa med mig? Frågade han.
Jag nickade och reste mig upp.
- Hejdå Bella, sa jag och pussade henne på pannan.
Hon log och jag följde med läkaren med ett leende på läpparna.
Vi gick in i ett rum läkaren gav mig lite papper och började prata.
- Vi räddade hennes njure och hon kommer må bra men hon måste ta det lugnt, sa han.
- Okey, jag ska hjälpa henne så mycket jag kan, svarade jag.
- Det stod i hennes journal att du även hade samma problem, sa läkaren undrande.
- Det stämmer, sa jag.
- Okey då vet du nog hur du ska hjälpa henne, sa han och log mot mig.
- Ja, svarade jag.
- Och barnet lyckades vi också rädda, även fast det är litet, sa han sedan.
Hela jag frös till.
Barnet?
Vad menade han?
- V-vad menar du? Frågade jag chockat.
- Jo hon är gravid i ungefär andra veckan, sa han och kollade på mig.
- Visste du inte om det? Frågade han och kollade oroligt på mig.
- Ehm… Jo jag vart bara… chockad… ljög jag.
- Okey, då önskar jag dig och din syster lycka till! Sa läkaren och log mot mig.
Han skakade hand med mig och gick.
Ensam stod jag kvar i rummet.
Jag fattade inte.
Jag bara stod och skakade.
Ilskan bubblade inom mig.
Jag tog tag i dörrhandtaget och slet upp dörren.
Men bestämda steg gick jag ut till väntrummet.
Jag hatade Harry, även fast jag visste att hatet skulle gå över och att jag inte kunde hata honom på riktigt.
Men jag hatade honom just nu.

Louis perspektiv:
Liam kom in i väntrummet och han såg inte glad ut.
Harry reste på sig och gick fram till Liam.
- Hur mår ho… började han men han hann inte klart innan Liam slog till honom.
Jag flög upp från min stol och började gå mot dom.
Liam hade slagit till Harry ganska hårt med din knytnäve.
Innan jag hann säga något så började Liam skrika mot Harry.
- Vafan har du gjort!
Harry såg bara helt chockad ut.
- Du har gjort min syrra gravid din jävla idiot! Skrek Liam.
Jag såg på honom att han verkligen var arg.
Han puttade Harry och sen gick han.
- Liam vart ska du? Frågade jag men han brydde sig inte.
Harry satte sig ner på en stol och såg helt förstörd ut.

Harrys perspektiv:
Alla tankar snurrade runt i huvudet, mitt liv var i stort sett över nu.
Så kändes det i alla fall.
Jag kände hur jag hade allas blickar på mig och jag kunde inte låta bli att gråta.
- Harry? Frågade Louis försiktigt.
Jag svarade inte så han gick fram till mig.
Någon minut senare satt Niall, Louis och Zayn och kramade om mig.
- Är det sant? Frågade Niall sedan.
Jag bara nickade.

Nialls perspektiv:
Jag, Zayn och Louis var på väg hemåt.
Vi skulle försöka prata med Liam, om han var hemma förstås.
Isabella var tvungen att stanna kvar på sjukhuset och Harry hade valt att stanna kvar med henne.
Louis parkerade bilen utanför vårat hus och vi jag klev ur och gick fram till dörren.
Dörren var inte låst så Liam måste vara hemma.
Jag öppnade försiktigt dörren och klev in.
I hallen låg Liams skor utspridda, man kunde se att han hade sparkat av sig dom.
Louis och Zayn hade kommit in och vi tog av oss våra skor samtidigt.
Jag hörde ljud ifrån vardags rummet så jag och killarna gick in dit.
Där satt Liam.
Han satt i soffan och hade något gammalt tråkigt program som bakgrundsljud.
- Liam? Frågade jag försiktigt och han reagerade inte.
Vi gick och satte oss bredvid honom i soffan.
- Vart är Harry? Fick Liam fram argt.
- Han är på sjukhuset, Isabella behöver stanna kvar där i natt, svarade jag och jag hörde Liam sucka.
- Louis kör mig till sjukhuset, sa Liam argt.
- Varför? Frågade Louis lugnt.
- Därför att om nån ska va med min lillasyrra så är det jag! Sa Liam argt.
- Men jag tror att du behöver lugna ner dig Liam, Harry tar bra hand om henne, sa Louis och Liam såg förstörd ut.
- Tar hand om henne? Frågade Liam argt.
- Han gjorde gravid! Skrek Liam.
- Liam lugna ner dig, Bella och Harry känner sig säkert mer förstörda än vad du gör, sa Louis.
- Jag tycker synd om Bella, sa Liam och lät plötsligt ledsen.
- Hon är lika skyldig som Harry, sa Louis och då lät Liam arg igen.
- Jag känner min syrra, det här är mest Harrys fel! Skrek han.
- Men vi känner Harry och det gör du med och du vet att han inte ville såra dig! Sa jag och försökte lugna ner Liam.
- Menat det eller inte, han sårade mig i alla fall, sa Liam.
Sen reste han sig upp.
- Ni fattar inte! Skrek han.
- Det är min syrra, min lilla Isabella! Skrek han och jag såg en tår rulla ner för hans kind.
- Jag vet, men hon är inte så liten längre Liam, sa Louis och kollade ledsamt på Liam

Harrys perspektiv:
Natten var lång, varje sekund var jag rädd att något skulle hända.
Jag sov på en hård stol bredvid Isabellas säng.
Hela natten sov hon men jag lyckades inte sova så mycket.
Jag höll Bellas hand hela natten och jag kände hennes värme.

Isabellas perspektiv:
Jag vaknade ganska tidigt nästa morgon.
Jag låg i en sjukhussäng.
Först vart jag lite rädd, jag hade hört hur Liam hade skrikit på Harry och jag ville bara gråta.
Jag satte mig förvirrat upp och då såg jag Harry sitta och sova på stolen bredvid min säng.
Harry höll min hand och jag kände mig alldeles varm.
Om bara allt kunde bli okey med Liam.

Jag blir så glad av alla kommentarer, fortsätt! :)

Jag lät tårarna torka och jag satt och höll hennes hand länge.
Sen flyttade jag mig närmare henne och kysste henne passionerat.
Några sekunder senare hörde jag dörren öppnas och Bella drog sig undan.
Jag vände mig om och i dörröppningen stod Liam.

Isabellas perspektiv:
Jag hade hört dörren öppnats och jag hade snabbt dragit mig undan från min och Harrys kyss.
Mitt hjärta bankade och orden ”fan, varför händer det här!?” ekade i mitt huvud.
Jag bara satt där och såg på Liam som stod i dörröppningen och såg helt förstörd ut.
- Vafan! Skrek han och jag såg verkligen på honom att han var arg.
Eller snarare förbannad.
Han tog några steg in i rummet och Harry reste sig upp.
- Vafan! Skrek Liam igen.
- Liam det är inte så som du tro… började Harry men Liam avbröt honom.
- Jo du, tror du att jag är helt blind eller! Skrek Liam argt.
- Liam jag, sa Harry innan hans röst bara försvann.
Jag såg på honom att han inte visste vad han skulle säga.
Jag hade vetat från början att Liam skulle bli arg.
Allt var mitt fel, jag skulle aldrig gått med på att hålla det hemligt.
Varför skulle jag alltid ställa till det? Frågade jag mig själv.
Liam stod där med en förbannad blick och försökte få fram ord.
- Harry jag litade på dig! fick han fram.
- Du var som min lillebror, jag litade verkligen på dig! skrek han sedan.
- Liam jag kan förkla… började Harry men Liam avbröt honom.
- Vafan Harry jag trodde aldrig att du skulle göra såhär! Skrek Liam.
- Jag litade på dig, sa han med blanka ögon.
Jag reste mig upp och gick fram mot Liam.
- Liam jag ville aldrig såra dig, du är som min storebror och jag… började Harry.
- Harry vi var som brorsor och jag litade verkligen på dig men du gick bakom ryggen på mig! Skrek Liam med en både förbannad och ledsen ton i rösten.
-Min egna lillasyster! Skrek Liam och kollade på oss.
Han tog ett djupt andertag och jag såg att det var för att hålla tårarna inne.
- Liam, sa jag försiktigt.
Han kollade på mig med en besviken blick och sen vände han sig om och  gick mot dörren.
Han smällde igen den och sen var han borta.
- Liam! Ropade jag efter honom.
Jag kände tårarna komma och jag kunde inte hålla dom tillbaka.
Jag grät och jag började känna paniken komma.
Panikslaget gick jag mot dörren men jag kände mig alldeles yr.
Allt började snurra och det kändes som om golvet försvann under mina fötter.
Det sista jag såg var Harry som sprang mot mig och sen vart allt svart.

Harrys perspektiv:
- Isabella! Skrek jag när jag såg henne falla mot golvet.
- Bella, vakna, viskade jag panikslaget och skakade på henne.
Hon vaknade inte.
- Liam! Skrek jag med panik i rösten.
- Liam hjälp! Skrek jag igen.
- Liam Bella behöver hjälp! Skrek jag med all min kraft.
- Liam! Nästan viskade jag.
- Hjälp, fick jag snyftande fram.

Liams perspektiv:
Jag satt i trappan och försökte hålla mina tårar inom mig.
Än så länge hade jag inte gråtit något.
Jag kunde inte fatta att det här hade hänt, jag kände mig alldeles förstörd.
Jag var precis på väg att resa mig upp och gå ner när jag hörde Harrys panikslagna skrik.
- Liam Bella behöver hjälp! Hörde jag honom skrika och jag reste mig snabbt upp och sprang in i Bellas rum.
När jag öppnade dörren så var det som om någon högg mig i hjärtat.
Där låg hon alldeles medvetslös på golvet och Harry satt bredvid henne och grät.
Han kollade oroligt upp på mig när jag öppnat dörren.
Jag sprang fram till Bella.
- Ut! Skrek jag åt Harry.
Han kollade oroligt på mig.
- Ut här ifrån! Skrek jag igen och Harry reste sig för att gå ut.
- Isabella, viskade jag när jag hade satt mig ner.
Jag tog hennes hand och hon öppnade långsamt sina stora bruna ögon.
- Vad har hänt? Frågade jag och försökte låta så lugn som möjligt.
- Njuren, fick hon fram med en svag röst innan hon slöt sina ögon igen.
En stöt gick igenom hela mig och med skakade händer tog jag upp mobilen och ringde ambulansen.

Harrys perspektiv:
Jag hörde Liam prata med någon i telefonen.
Han sa våran adress och sådant.
- Hon har tidigare haft njurproblem och nu har hon fått tillbaka det, sa han med en orolig röst.
- Ja hon är medvetslös, sa han sen och jag kunde höra hur han snyftade smått.
Njurproblem? Frågade jag mig själv förrvirrat.
Jag fattade inget.
Jag bara stod där och lät tårarna rinna.
Jag såg killarna komma upp med två ambulansförare.
Dom alla såg väldigt förvånade och oroliga ut.
- Här, sa Niall och öppnade dörren till Isabellas rum.
Några sekunder senare var Isabella och Liam på väg ner för trappan.
Jag såg att Liam grät.
Han gav mig en besviken blick innan han försvann ner för trappan.
Zayn, Niall och Louis började långsamt gå ner för trappan.
Jag tog ett djupt andertag och torkade tårarna innan jag följde efter dom.
Vi gick ut mot Louis bil och jag förklarade allt för killarna.

Liams perspektiv:
- Jag är så ledsen för allt, jag menade aldrig att bli arg, sa jag lite tyst till Isabella.
- Okey, fick hon fram med en svag röst och jag såg henne le lite.
- Allt kommer ordna sig Bella, sa jag men hon svarade inte.
Mina två äldre syrror hade inga problem med deras njurar och de hade dom aldrig haft.
Jag däremot hade haft allvarliga problem med min njure eftersom jag praktiskt taget föddes död tre veckor för tidigt.
Jag hade bott på sjukhus länge och nu hade jag bara en njure.
Jag mår bra men jag dricker inte alkohol och jag är noga med vad jag äter och dricker och hur jag tränar.
Min lillasyster Isabella hade samma sak som mig, hon hade också bara en njure för hon hade tagit bort ena på grund av problemet.
Hon föddes med njurproblemet och bodde också på sjukhus när hon var liten.
Hon hade mått bra från att hon var ungefär 3 år till hon var 12 år.
Hon hade fått fler problem med sin njure när hon var 12 år men det hade läkarna fixat och hon hade mått bra fram tills nu.
Jag var 14 år och jag höll ju på att söka in till X factor för första gången när det hände.
Det hade såklart varit hemskt men hon hade ju börjat mått bra igen.
Och nu så hade det blivit så här.
Jag visste att för mycket stress kunde få njuren att sluta funka så som den ska.
Jag hade själv varit med om det en gång och därför hade jag lärt mig att inte stressa så mycket och visste vad jag skulle göra om jag blev stressad.
Jag kunde inte fatta att jag hade utsatt henne för all denna stress.
Jag borde ha tänkt efter!
Jag tog ett djupt andertag och sen var vi framme vid sjukhuset.
Ambulansvårdarna förde Isabella direkt till läkare som förde henne in i en operationssal.
Jag gick efter med snabba steg men blev stoppad av läkarna.
- Vi tar hand om det härifrån, du kan vänta i väntrummet, sa en kvinna och försökte le mot mig men jag såg på henne att hon tyckte allt var ledsamt.
- Okey, sa jag och nickade lätt med gråten i halsen.
Jag gick och satte mig på en stol i väntrummet och 10 minuter senare kom killarna in i väntrummet.
Harry satte sig längst bort från mig och de andra killarna satte sig bredvid.
- Liam vad har hänt? Frågade Zayn oroligt.
Jag tog ett djupt andertag och berättade allt om njurarna för killarna.
Jag kastade en snabb besviken blick på Harry och jag såg att han såg alldeles förstörd ut.
Jag, Louis, Niall, Zayn och Harry satt och väntade ganska tysta i väntrummet i ungefär en timme innan en sköterska kom ut.
- Liam Payne? Frågade hon och jag reste mig upp.
- Kan du följa med mig? Frågade hon med en konstig ton i rösten.
Jag nickade och vi började gå.

Hej, idag kommer det nog bli ganska bra uppdatering pga.jag är hemma för jag har dragit några tänder...
Tack för kommentarerna, jag blir asglad! :)
Fortsätt kommentera :)

Zayn stod i dörröppningen och kollade oroligt på mig.
Han gick fram och hjälpte mig upp och frågade mig hur jag mådde.
- Jag mår bra, fick bara lite ont i magen, svarade jag och fick fram ett leende.
Zayn nickade mot mig och jag gick ut ur köket och upp på mitt rum.
Jag slog på min rosa apple dator, som jag fått av Liam, och googlade lite på mina magsmärtor.
Det första som kom upp fick mig att frysa till.

Isabellas perspektiv:
Jag kände mitt hjärta banka och det vart svårt att andas.
Jag stängde ner datorn och gick in i mitt badrum.
Men skakade händer sökte jag igenom min necessär till jag hittade ett graviditets test.

Harrys perspektiv:
Jag satt och kollade på tv med alla killarna när min mobil plingade till.
Jag tog upp den och såg Isabellas namn.
Jag tryckte snabbt av skärmen för att inte någon skulle se och sen reste jag mig upp.
- Jag kommer snart, jag ska bara ringa ett samtal, sa jag och gick mot köket.
Jag slog på skärmen igen och kollade mitt sms.
”kom till mitt rum nu”
Oroligt gick jag upp mot Bellas rum.
Jag kände på dörrhandtaget med det var låst.
- Öppna det är Harry, sa jag men hon öppnade inte.
- Öppna, sa jag igen med en orolig röst.

Isabellas perspektiv:
Så fort jag skickat sms:et så hade jag ångrat mig.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och nu stod Harry utanför min dörr.
Jag kunde inte bara låta honom stå där.
Jag samlade mig och gick fram till dörren.

Harrys perspektiv:
Isabella öppnade dörren med rödgråtna ögon.
Så fort jag såg att hon hade gråtit så kände jag mina tårar bränna bakom ögonlocken.
- Bella, fick jag fram med en svag röst.
Jag gick in och stängde dörren efter mig.
Hennes röda ögon började sakta försvinna och hon tog flera djupa andertag.
- Harry, började hon och kollade ner i golvet.
Jag tog hennes hand och vi satte oss på hennes säng.
- Vad är det gumman? Frågade jag.
- J-Jag… sa hon med en svag röst.
- Jag vet inte hur jag ska säga det, du kommer bli arg, sa hon och jag kände hennes hand skaka.
Jag höll om den hårdare.
-Jag skulle aldrig kunna bli arg på dig älskling, sa jag och kollade på henne.
Hon tog ett djupt andertag.
- Jag är gravid, sa hon och andades ut.
När hon sa det var det som om någon högg mig i hjärtat.
Både av lycka och skräck.
Jag försökte säga nått men inga ord kom fram.
Hon började kolla på mig och såg orolig ut.
- Är det mitt? Fick jag fram.
Hon nickade.
- Ungefär två veckor gånget, sa hon med en nevös röst.
Jag kände tårarna komma och jag kunde inte hålla emot.
Jag kände tårarna rulla ner för kinderna.
- Jag visste att du skulle bli arg eller ledse… började hon men jag avbröt henne.
- Glädjetårar, sa jag och kramade om henne.
- Det är ju fantastiskt, viskade jag i hennes öra.
Hon log.
Jag låt tårarna torka och jag satt och höll hennes hand länge.
Sen flyttade jag mig närmare henne och kysste henne passionerat.
Några sekunder senare hörde jag dörren öppnas och Bella drog sig undan.
Jag vände mig om och i dörröppningen stod Liam.

Väldigt kort kapitel, men jag hoppas ni gillar det!:)
Nu börjar det hända saker:)
Tack för kommentarerna!
Jag blir så glad och peppad på att skriva, snälla fortsätt kommentera!:)

Jag vände mig mot honom.
- Tack, sa jag och log.
- Desamma Harry, fick jag sedan fram och rodnade minst lika mycket som honom.
Han flyttade sig närmare mig och ingen av oss brydde sig om att kolla på filmen längre.
Harry flyttade sig närmare och närmare mig tills jag kände hans läppar mot mina.

Harrys perspektiv:
Äntligen! Tänkte jag när Bella besvarade min kyss.
Nån sekund senare så ångrade jag mig.
Bella drog sig tillbaka och jag kollade oroligt på henne.
Fan! Ekade det i mitt huvud.
Nu har jag förstört allt, tänkte jag.
- Harry de funkar inte, Liam kommer inte gilla det och dina fans… började hon men jag avbröt henne.
- Men du då? Vad vill du? Vad känner du? Frågade jag.
- Jag gillar dig, du är söt, rolig och så men det kommer inte funka, sa hon.
- Men jag lovar dig att Liam kommer fatta, han är din bror och han vill att du ska vara glad och jag hoppas att du är det när du är med mig och fansen behöver du inte bry dig o… började jag men hon avbröt mig.
- Harry det kommer inte funka! Sa hon bestämt.
 - Om mina fans verkligen är fans så förstår dom att du gör mig glad och Liam kommer förstå, jag lovar! Sa jag försiktigt.
- Men Harry du…
- Vi kan hålla det hemligt? En hemlighet som bara du och jag vet om? Föreslog jag och hon log.
Isabella satt tyst en stund och sen log hon mot mig igen.
- Okey då, svarade hon och jag lutade mig fram för att kyssa henne igen och den här gången besvarade hon kyssen utan att dra sig undan.

Isabellas perspektiv:
- God natt sötnos, sa Harry och gav mig en lätt puss på munnen innan han bäddade ner mig i min säng, släckte lampan och gick mot hans rum.
Jag somnade överlyckligt.

Liams perspektiv:
Det hade gått ungefär 2 veckor sedan Isabella kommit hit, jag var så glad över att få spändera lite tid med min syrra.
Fast bara efter att hon varit här 5 dagar så var det lite konstigt.
Jag, Niall, Zayn och Louis hade suttit och kollat på tv medans hon och Harry hade varit uppe på sina rum.
Hon hade sagt att hon var trött och skulle sova och någon sekund senare hade Harry sagt samma sak.
Jag skulle gå upp och låna lite filmer av Harry men han var inte i sitt rum så jag gick mot Bellas rum men dörren var låst.
Jag hade inte tänkt på det så mycket då men nu kom jag att tänka på det.
Det kändes som…
- Liam!
Mina tankar avbröts av att Niall ropade på mig.
- Har du hört nått av det vi pratat om? Frågade Zayn.
- Va? Nä, svarade jag och log åt mig själv.
Alla skrattade.
Jag, killarna och Bella satt i soffan och plötsligt reste sig Bella upp och höll för munnen och gick ut ur rummet.
Jag kollade undrande på henne och både jag och Harry reste oss upp samtidigt.
Jag kollade lika undrande på Harry och han kollade bort och satte sig ner.
Sen gick jag ut ur vardagsrummet och ropade på henne.
Jag såg att dörren till badrummet på undervåningen var öppen och jag gick in.
Där satt hon böjd över toaletten.
Jag gick oroligt fram till henne.
- Hur mår du? Frågade jag med en orolig röst.
Sen såg jag att hon hade spytt och jag satte mig ner bredvid henne.
- Isabella? Frågade jag oroligt och hon bara kollade på mig innan hon spydde igen.
Jag strök henne på ryggen medans hon fortsatte spy.
Efter ett tag reste jag mig och hämtade en handduk och ett glas vatten.
- Tack, sa hon med en svag röst.
- Inga problem, sa jag oroligt.
- Är det något med njurarna? Frågade jag allvarligt.
- Nä jag mår bara inte så bra, sa hon försiktigt.
- Okey men jag kan ringa en läkare och hör… började jag men hon sa att det inte behövdes eftersom hon bara hade jetlag.
Så jag följde med henne upp till hennes rum och bäddade ner henne.
Sen gick jag ner igen med en orolig blick.
Jag skakade av mig blicken och gick in i vardagsrummet och kände hur alla kollade på mig.

Harrys perspektiv:
- Vad här hänt? Frågade jag oroligt.
Liam kollade ner i golvet innan han svarade att hon bara mådde dåligt.
Jag ville mer än allt resa mig upp, springa till henne, hålla om henne och säga att allt skulle bli bra men jag visste att det skulle väcka misstankar så jag satt kvar.
Jag kände hur Liam kollade konstigt på mig då och då och när filmen som vi kollade på äntligen var slut så gick jag upp på mitt rum.
Jag låg och vred och vände mig och jag hörde de andra killarna komma upp och gå in i sina rum.
Jag tog upp mobilen som låg på skrivbordet och klickade på twitterikonen.
Jag visste inte vad jag skulle twittra om så jag började läsa mentions istället.
I dom flest stod det saker i stil med ”jag älskar dig, snälla följ mig!”.
Jag klickade ner twitter och skulle precis lägga ner mobilen när jag kom på att jag kunde sms:a Bella och fråga vad som hänt.
Jag skrev ”Hej älskling, vad har hänt? Mår du illa? Önskar jag kunde komma och hålla om dig! x” och sen klickade jag på skicka.
Jag väntade i flera minuter på svar men inget kom och efter 10 minuter så hade jag fortfarande inte fått något svar.
Jag antar att hon sover, tänkte jag för mig själv och försökte somna.
Men det gick inte, jag kunde inte sluta tänka på Bella.
Hon var min, det var bara det att ingen visste om det.
Jag vet hur Liam är, han är väldigt beskyddande när det kommer till Isabella och jag låg länge och funderade om han skulle bli arg om han fick reda på allt.
Inte bara på att jag kysst henne några gånger utan också att vi hade gjort det och hållit allt hemligt.
Det kändes lite konstigt att hemlighålla allt för killarna men det var bäst såhär.
Efter några timmar så lyckades jag somna med en konstig känsla i magen.

Isabellas perspektiv:
Jag vaknade ganska tidigt på morgonen av att min mage gjorde ont.
Men bortsätt från det så mådde jag ganska bra.
Jag bestämde mig för att ta en dusch så jag gick in i mitt badrum.
Jag satte igång vattnet och tog av mig mitt nattlinne.
Det var då jag såg det.
Min mage var inte lika platt som vanligt, den var lite uppsvälld.
Oroligt klev jag in i den varma duschen.

Zayns perspektiv:
Jag kom ner till vardagsrummet och hittade Harry i soffan.
Han såg inte speciellt glad ut, mer orolig.
- Tjena Harry, hur är det? Frågade jag när jag satte mig bredvid honom i soffan.
- Bra, hur är de själv? Svarade han med en orolig ton i rösten.
- Jo jag är helt okey, men jag hör på dig att du inte mår bra, sa jag allvarligt.
- Jag är okey Zayn! Sa han irriterat och reste sig upp för att gå upp.
Jag fattade inte vad det var med honom.
Undrandes gick jag in i köket och fixade lite frukost till mig själv.

Isabellas perspektiv:
Jag kom ut ur min walk-in closet med ett par vita tygskor, ett par mörka jeans och en vit T-shirt med tryck på.
Jag gick fram till spegeln för att fixa håret men stannade genast upp.
Det syntes väldigt noga genom T-shirten att min mage var uppsvälld.
Jag drog upp T-shirten och granskade min mage.
Då öppnades min dörr.
Jag drog snabbt ner T-shirten och så Harry komma mot mig.
- Du svarade inte på mitt sms igår, sa han irriterat.
- Förlåt jag har inte kollat mobilen sen igår eftermiddag, svarade jag snabbt och gick och kollade den.
- Okey men de är lugnt, hur mår du? Frågade han med en orolig rös.
- Jag är okey, sa jag och tittade ner på golvet.
Han gick fram till mig och kramade om mig.
- Säker?
- Ja, svarade jag.
Jag drog mig ur hans grepp och gick mot min garderob.
- Jag ska bara byta tröja, sa jag snabbt.
- Vad är det för fel med den du har på dig? Frågade han.
- Ehm… Jag känner bara inte för att ha den nu, svarade jag snabbt och gick in i garderoben.
När jag kom ut i en hoodie så var inte Harry kvar.
Jag suckade och gick ner till köket.
- God morgon! Sa Zayn när jag kom ner.
- God morgon, svarade jag och log.
Zayn satt i soffan och åt en smörgås.
Jag kände på en gång att jag inte alls var sugen på mat och gick därför inte och hämtade någon frukost.
Jag drack ett glas vatten istället och sen kände jag hur hela min mage dunkade.
Jag satte mig ner på köksgolvet av smärta.
Jag kände för att skrika högt men jag lät bli.
- Isabella? Hörde jag någon säga oroligt.
Jag tog ett djupt andertag och kollade upp.
Zayn stod i dörröppningen och kollade oroligt på mig.
Han gick fram och hjälpte mig upp och frågade mig hur jag mådde.
- Jag mår bra, fick bara lite ont i magen, svarade jag och fick fram ett leende.
Zayn nickade mot mig och jag gick ut ur köket och upp på mitt rum.
Jag slog på min rosa apple dator, som jag fått av Liam, och googlade lite på mina magsmärtor.
Det första som kom upp fick mig att frysa till.

Hej, tack för alla kommentarer!:)
Keep it up! :)

Tillsammas sköljde vi av disken innan vi satte in den i diskmaskinen.
Jag gillar att spendera tid med Bella, även om vi diskar eller gör något roligare, tänkte jag för mig skälv.
Hon och jag pratade massor under tiden vi diskade och det kändes som om hon verkligen var lätt att prata med.

Isabellas perspektiv:
Jag låg i min nya säng och Liam satt på sängkanten.
- God natt, sa Liam och pussade mig på pannan.
- God natt och tack för allt, sa jag och log.
- Inga problem syrran, sa Liam och log innan han släckte lampan och gick ut ur mitt rum.
Med många tankar i huvudet lyckades jag somna ganska fort.

Jag vaknade av att jag hörde någon knacka på dörren och sen hörde jag dörren öppnas.
- God morgon, hörde jag någon säga med en vacker men trött röst.
- Bella, sa rösten och jag kände någon sätta sig på min säng.
Jag blundade ännu hårdare.
- Bella, sa rösten och skakade på mig.
Jag slog upp mina ögon och såg rakt in i Harrys  gröna ögon.
Jag sprack genast upp i ett leende och det gjorde han också.
- Frukosten är klar, sa han försiktigt.
Jag satte mig upp i sängen och Harry reste sig och började gå mot dörren.
- Vänta! Sa jag och kollade mot honom.
Han vände sig om och log.
- Okey, sa han och kollade lite frågandes på mig.
Jag klev upp ur sängen i mitt nattlinne och gick in i min walk-in closet.
Någon minut senare kom jag ut igen iklädd ett par ljusa jeans, en ljusblå blus och svarta ballerinor.
Harry sprack upp i ett leende när jag kom ut och det fick mig att känna mig alldeles varm  inombords.
- Sådär, sa jag med ett leende och gick fram till honom.
Tillsammans gick vi ner mot köket för att äta frukost.

Liams perspektiv:
 - Du fick henne att kliva upp ändå Harry, sa jag när Bella och Harry kom in i köket.
- Ja de var inte så svårt faktiskt, sa Harry och skrattade.
Jag skrattade och sen gick Bella och Harry och hämtade lite pannkakor som jag lagat till frukost.
- Redo för att shoppa då syrran? Frågade jag med ett leende.
- Såklart, sa hon och log större.
Nöjt stoppade jag en bit pannkaka i munnen.

- Hejdå! Ropade jag till alla när jag, Bella och Harry gick ut genom dörren.
- Hejdå! Ropade dom i kör och sen stängde jag dörren.
Harry hade sagt att han kunde köra oss för han skulle ändå möta upp en vän som hette Matt inne i stan.
Jag öppnade dörren för Bella och med ett leende klev hon in i baksätet.
- Tack, sa hon och jag log innan jag stängde dörren och satte mig där fram med Harry.
Bilen rullade ut från parkeringen och jag var glad att jag skulle få spendera lite tid med min syrra.
- Ska jag hämta er sen? Frågade Harry med ett leende på läpparna.
- Ja visst, svarade jag.
- Okey messa eller ring när ni vill bli hämtade, sa Harry sen och log.
- Okey, svarade jag och sen tackade jag honom för att han ställde upp på att köra.
När vi kommit fram och Harry hade parkerat så klev vi alla ur bilen.
Jag och Bella började gå åt ett håll och Harry ett annat.
- Hejdå vi ses sen! Ropade jag till Harry och han vände sig om och log.
- Ja hejdå! Ropade han sen och vände sig och om fortsatte gå.
Jag kollade lite snabbt på Isabella och hon log.
Vi gick längst en shoppinggata och jag tror att vi gick in i var ända butik.
Jag hatar egentligen att vara ute och shoppa men jag gör det så gärna för min lillasyrra.
- Åh vad söt topp, hörde jag henne säga till en topp i ett skyltfönster.
 Jag log för mig själv.
- Kan vi gå in här? Frågade hon mig sedan.
- Såklart, svarade jag och vi gick in i affären där Bella sett toppen.
Hon gick fram till den och höll upp den.
- Prova den, sa jag och hon log mot mig och gick mot en provhytt.
Jag följde henne och väntade utanför.
Hon kom ut ur provhytten och snurrade runt lite.
- Du är jättefin, sa jag och hon log.
- Vill du ha den? Frågade jag sen.
- Om jag får, sa hon blygt.
- Såklart, allt för syrran vet du, svarade jag och log.
Vi bestämde oss för att köpa toppen och lite andra kläder.
 Tack brorsan, du är bäst! Sa hon glatt när jag hade betalat och vi var på väg ut ur affären.

Harrys perspektiv:
Matt hade nyss ringt och sagt att han inte kunde komma så jag satt ensam på ett café med en läsk.
Klockan var runt 4 och jag satt och funderade för mig själv hur jag skulle säga till Bella att jag gillar henne.
Jag kanske skulle låta det komma naturligt?
Jag menar att det lär ju komma ut när det kommer ut, hon lär ju fatta snart.
Jag måste bara vänta och se vad som händer, intalade jag mig själv och tog en klunk av min läsk.
Eller skulle….
Mina tankar avbröts av att mobilen ringde.
Jag tog up mobilen och kollade på skärmen, där stod det något nummer jag inte kände igen. Numret fanns inte i min kontaktlista.
- Aa hej, svarade jag lite förvirrat.
- Hej det är Bella, sa rösten på andra sidan och jag sken upp.
- Jo Liam gav mig ditt nummer eftersom han bara hade 6% batteri kvar på hans mobil, började hon.
- Och det var nog smart eftersom hans mobil är död nu, sa hon sen och skrattade.
- Okey, har ni shoppat klart? Frågade jag med ett leende, även fast hon inte kunde se leendet.
- Japp, sa hon och vi pratade en stund till innan vi bestämde oss för att träffas vid parkeringen och åka hemåt.

Isabellas perspektiv:
- Tack för maten, sa jag med ett leende efter jag och killarna hade ätit upp middagen.
Louis och Liam gick och diskade, Niall gick upp till sitt rum för att lägga sig eftersom han hade väldigt ont i huvudet och jag, Harry och Zayn gick ut till vardagsrummet och slog på tv:en.
- Ska vi kolla en film? Frågade Harry och både jag och Zayn sa att det var ett bra förslag.
Zayn tog fram en boxarfilm och filmen Love Actually och höll fram dom.
- Vilk… började han men innan han hann prata klart så nästan skrek Harry Love Actually.
Jag och Zayn skrattade och sedan stoppade Zayn in filmen och satte sig i sackosäcken. Jag satt bredvid Harry i soffan och jag såg hur han kollade på mig och log då och då.
Jag log tillbaka varje gång och efter några minuter så kom Louis och Liam in i vardagsrummet.
- Love Actually? Frågade Louis och han lät inte alls förvånad.
- Jajamän, svarade Harry glatt och Louis sa att han nog skulle gå och lägga sig eftersom han var trött.
Liam satte sig bredvid mig i soffan och vi började kolla på filmen, efter halva filmen så reste sig Liam.
- Det har vart en lång och rolig dag så jag är sjukt trött, sa han.
- Jag går och lägger mig, sa han sen och pussade mig god natt på pannan.
- God natt, sa han sedan tyst till mig.
Jag log.
- God natt brorsan, tack för allt.
- Inga problem, sa han glatt och började gå från vardagsrummet.
Innan han kommit ut ropade han god natt till killarna.
- God natt Liam! Ropade Zayn och Harry i kör och sen gick Liam upp mot hans sovrum.
Efter ett tag så gick Zayn och la sig och innan filmen ens slutat så satt bara jag och Harry kvar och kollade.
Fast Harry verkade mer kolla på mig än filmen.
Jag log mot honom och kollade sedan vidare på filmen innan  jag kände Harrys hand på min hand.
- Du Bella, du är väldigt fin, sa Harry och rodnade.
Jag vände mig mot honom.
- Tack, sa jag och log.
- Desamma Harry, fick jag sedan fram och rodnade minst lika mycket som honom.
Han flyttade sig närmare mig och ingen av oss brydde sig om att kolla på filmen längre.
Harry flyttade sig närmare och närmare mig tills jag kände hans läppar mot mina.  

Tack för kommentarerna!
Jag fortsätter skriva om jag får minst 4 kommentarer :)

- Va bra, trivs du här då? Frågade jag sen och log.
- Jajamän, svarade hon och vände sig mot mig med ett leende.
- Va bra, jag lovar att du kommer älska London, sa jag och log nervöst tillbaka.
Hennes leende gjorde hela mig varm, jag vet inte riktigt varför.
Vi fortsatte småprata medans hon hängde upp hennes kläder och ställde upp lite skor.

Isabellas perspektiv:
Jag gick ut ur walk-in garderoben och Harry följde mig med blicken.
Han log och jag kunde inte låta bli att le.
Jag gick fram till min rosa addidas väska och tog upp min svarta Ipod med ett rosa och silverglittrigt skal och gick mot mitt nya skrivbord.
På skrivbordet stod det ett par Ipod högtalare och jag pluggade in Ipoden och satte på lite musik.

I tried playing it cool
Girl when I'm looking at you
I can't ever be brave
Cause you make my heart race

Harry log stort mot mig och började sjunga när han del kom.

Shot me out of the sky
You're my kryptonite
You keep making me weak
Yeah, frozen and can't breathe

Efter Harrys del slutade han sjunga och musiken fortsatte spelas på min Ipod.
Harry stod bara där och log och jag kunde inte låta bli att le tillbaka, hans leende var bara för sött.
Under hela låten stod han bara där och log och hans ögon glittrade.
Nästa låt började spelas.

It feels like we been living in fast-forward
Another moment passing by
The party's ending but it's now or never
Nobody's going home tonight

Jag log lite mot Harry och sen började jag dansa.
Dans var något av de bästa jag vet.
Harry hoppade runt lite och sjöng med musiken när hans del kom.

Katy perry is on replay,
She's on replay
DJ got the floor to shake
The floor to shake
People going all the way
Yeah, all the way
I'm still wide awake

Jag och Harry hoppade runt och dansade runt i rummet.
- Maten är klar! Hörde jag Louis ropa.
- Skynda er innan Niall äter upp allt! Ropade Liam sedan.
Jag stängde av musiken och sen gick jag och Harry skrattandes ner för trappan.

Harrys perspektiv:
Nu visste jag, så fort jag hört One Thing och sett henne så visste jag.
Även fast jag inte ville tro det så var det sant.
Jag var helt enkelt kär i Isabella Payne.
- Vart går du i skolan då? Hörde jag Louis fråga.
Jag slets från mina tankar ock började lyssna på Bellas och killarnas samtal.
- Jag går i St Peters School i Wolverhampton, svarade hon.
- Min gamla skola, sa Liam och log.
- Jajamän, svarade hon och skrattade.
- Wolverhampton alltså, jag gissar att du spelar fotboll? Sa Louis lite skämtsamt.
- Jajamän, fast inte för skollaget utan bara på min fritid, svarade hon.
- Jag spelar i ett lag för tjejer i min ålder, sa hon sedan.
- Intressant, svarade Louis och log.
- Vad gör du mer på fritiden då? Frågade Zayn.
- Jag är cheerleader för skolans fotbollslag, jag dansar, spelar gitarr och spelar fotboll, svarade hon.
- Hon är huvudcheerleader, alltså så är hon ledaren, sa Liam stolt och kramade om henne lätt med ena armen.
- Wow, sa Zayn och skrattade.
- Förresten, du måste träffa Danielle snart, sa Liam.
- Ja det var ju ett tag sen, hon var riktigt schysst! Sa Bella och log.
- Ja hon är ju dansare också, hon kanske kan hjälpa dig lyckas med en danskarriär, sa Liam och log mot henne.
Hon skrattade.
Sedan började hon och Niall prata lite om gitarrspelandet.
- Riktig god mat, sa jag och log.
- Kyckling är min specialitet, sa Zayn och log.
- Men killar kan inte ni berätta om er själva? Frågade Bella och kollade på oss.
Vi bestämde oss för att alla skulle i tur och ordning skulle svara på 10 frågor.
Ålder, födelsedatum, fullständigt namn, hemstad, hobbys, längd, skostorlek, hemlig talang, dålig vana och något de andra inte visste om en.
Jag började.
- Jo jag heter Harold Harry Edward Milward Styles och jag är född den 1 februari 1994 i Evesham så jag är alltså 18 år, sa jag och sedan fortsatte jag.
- Jag flyttade till Holmes Chapel när jag var 3-5 år, jag är runt 178 cm lång och har skostorleken 45.
- Vilka hobbys har du? Frågade Bella och log.
Jag log tillbaka och svarade på frågan.
- Sjunga såklart, spela badminton och tennis och att hänga med kompisar.
- Min hemliga talang är jonglering, jag har en dålig vana av att gå runt naken och de ni inte visste om mig är att jag verkligen inte gillar berg och dal banor, sa jag sedan och skrattade.
Bella log mot mig och sen var det Zayns tur.
- Jag heter Zayn Jawaad Malik och är född den 12 Januari 1993 i Bradford, sa Zayn.
- Jag är alltså 19 år, jag vet inte exakt hur lång jag är men mellan 175-185 skulle jag gissa och min skostorlek är 40-41, sa han sedan.
- Jag har en dålig vana av att bita mig i läppen och sticka ut min tunga ofta, sa han och skrattade.
Louis skrattade också och sa att han brukar göra det när han twittrar och det ser sjukt kul ut.
Då började vi alla skratta.
- Hur som helst så är mina hobbys sjunga och rita och saker ni inte viste om mig är att jag är halv engelsk och halv pakistansk och därför är jag alltså muslim så jag äter inte griskött och mitt födelsenamn stavas Zain men jag har ändrat till Zayn , sa han efter han hade hämtat sig efter skrattet.
- Inte för att jag är en speciellt troende muslim och så, sa han sedan.
- Och Zain betyder vacker, sa Louis sedan och kramade Zayn.
- Ja, sa Zayn gulligt och kramade Louis tillbaka och sen skrattade vi alla lite.
- Och jag vet inte om jag har någon dold talang direkt, sa Zayn sedan.
- Du är faktiskt bra på att dansa, sa Liam och log.

Isabellas perspektiv:
Turen fortsatte till Louis, Niall och sen Liam.
Efter ett tag var det min tur.
- Okey jag heter Isabella Emely Annie Payne, jag är 16 år och jag är född den 15 Juli 1995 i Wolverhampton, sa jag.
- Jag fyller 17 år snart, jag är 168 cm lång och har skostorleken 38, sa jag sen.
- Mina hobbys är cheerleading, fotboll, dans och spela gitarr och jag har en dålig vana av att dansa hela tiden och överallt och min hemliga talang är att jag kan gå ner i split, spagat och sånt, sa jag sedan.
- Hon dansar seriöst överallt, hon kan ställa sig och börja dansa i en mataffär tillexempel, sa Liam och skrattade.
Alla skrattade, till och med jag.
- Och vad vet vi inte om dig? Frågade Zayn och log.
- Jo de ni inte visste om mig är…
Jag vart tyst en stund och killarna kollade på mig.
- Ehm jo jag älskar rosa, sa jag sedan och log lite.
- De har jag märkt, sa Harry och jag skrattade.
- Nått annat? Frågade han sedan.
Jag kollade fundersamt ner mot min tallrik.
- Jag gillar att fota och jag har en systemkamera, sa jag och log.
- Okey, sa Harry och log mot mig.

Liams perspektiv:
Jag såg på Isabella att hon tänkte på något, inte som om hon funderade på vad hon skulle säga utan som om något var fel.
Men hon skrattade och åt så jag skakade av min tanken ganska fort.
Hon var nog okey, men jag tänkte fråga sen ändå.

Harrys perspektiv:
- Tack för maten, sa jag och tog min tallrik och gick mot köket.
- Harry du ska diska idag! Ropade Niall.
- Okey då, sa jag och suckade.
Ledsamt gick jag tillbaka till bordet för att plocka upp allas disk och gå och diska den.
- Jag kan hjälpa dig, sa Bella.
- Alltså om du vill, tillade hon sedan.
- Du är gäst du behöv… började jag men blev avbruten av henne.
- Men jag vill, det är det minsta jag kan göra som tack för allt ni gör för mig.
Jag sken upp och dom andra killarna log.
Hon reste sig och de gjorde killarna också.
Niall, Louis och Zayn gick mot vardagsrummet och Isabella började plocka upp disk.
Jag tog upp lite mer disk och sen gick jag mot köket.
Isabella var påväg att göra samma sak när Liam stoppade henne.
- Hur är det? Mår du bra? Hörde jag honom fråga henne.
Jag stannade upp och lyssnade.
- Det är bra Liam, jag mår jättebra, svarade hon.
- Säker? Frågade han.
- Ja, vadårå? Frågade Bella.
- Inget speciellt jag tänkte bara höra efter, sa Liam och sen gick han mot vardagsrummet till dom andra killarna.
Jag hörde Bella komma och därför började jag gå mot köket igen och låtas som om jag inte hört något.
Även fast det inte var något hemligt eller sånt så verkade det vara något mellan dom.
Vad det var visste jag inte, jag hoppades bara inte det var något dåligt.
Jag kom in i köket och satte på vattnet och sen kom Bella in.
Tillsammas sköljde vi av disken innan vi satte in den i diskmaskinen.
Jag gillar att spendera tid med Bella, även om vi diskar eller gör något roligare, tänkte jag för mig skälv.
Hon och jag pratade massor under tiden vi diskade och det kändes som om hon verkligen var lätt att prata med.

Tack för kommentarerna, keep it up!
Fortsätt med kommentarerna så skriver jag mer!:)

Jag, Liam och Isabella kom skrattandes fram till bilen och jag satte mig på förarplatsen, Liam satte sig där fram och Isabella satte sig i baksätet.
Jag backade ut från parkeringsplatsen med ett leende på läpparna.


Zayns perspektiv:
- Nu du Niall, sorry bro men jag vinner! Sa jag skrattandes till Niall medans vi satt och spelade fifa på mitt och killarnas Xbox.
- Glöm det! Sa Niall och skrattade.
Niall gjorde ett mål och sen började jag tokskratta.
Mitt skratt smittade av sig och några sekunder senare låg både jag och Niall på golvet och tokskrattade.
- Ehm… Hej! Sa Louis när han kom in i vardagsrummet.
Vi svarade inte utan vi skrattade och skrattade och vi visste egentligen inte varför.
Louis kollade konstigt på oss och skrattade innan han gick in i köket och tog ett glas vatten.
Efter ett tag hade vi lugnat ner oss och vi var fullt koncentrerade på spelet.
Efter en kvart så vann Niall.
- Yes! Skrek han och hoppade upp.
Jag skrattade lite åt honom och vi skulle precis köra igång en match till när vi hörde dörren öppnas.
- Hallå? Hörde jag Liam ropa och några sekunder senare hörde jag Louis springa mot dörren.
- Hej! Skrek han medans han sprang.
Jag reste på mig och det gjorde Niall också, tillsammans gick vi glatt ut till hallen.
Louis och Niall kramade alla och jag gjorde samma sak.
Sist kramade jag om Liams söta lillasyster.
- Hej Isabelle? Sa Niall frågande.
- Isabella, rättade Liam.
- Hej Isabella, jag är Niall Horan! Sa Niall och tog henne i handen.
- Hej Niall, jag är Isabella Payne, svarade hon skrattandes.
Louis och jag presenterade oss och sen fick vi reda på att hon brukar bli kallad Bella istället för Isabella.
Liam, Harry och Bella tog av sig sina skor och sen gick vi glada in till vardagsrummet.

Louis perspektiv:
Det var verkligen kul att träffa Isabella, hon och Liam är verkligen lika!
Jag kollade snabbt på klockan på min mobil som visade 17.13.
- Klockan är redan strax efter fem, sa jag och kollade på Zayn.
- Jag ska väl börja laga mat då, det blir kyckling! Sa Zayn glatt.
- Om ni inte har något emot de förstås? Frågade han sedan och det var det ingen som hade så jag, Zayn och Niall gick in i köket för att börja laga mat.
- Kom jag ska visa dig en sak! Hörde jag Liam säga och sen hörde jag fotsteg i trappen.
Jag log för mig själv, Liam var verkligen glad att ha sin lillasyrra här.

Liams perspektiv:
Jag och killarna bor tillsammans i ett riktigt stort hus på en mysig och finare gata här i London, på övervåningen har alla sitt egna sovrum och sitt egna badrum som sitter ihop med sovrummet.
Jag gick fram till min sovrumsdörr och på dörren stod det Liam.
Rummet bredvid mitt sovrum hade stått tomt sen vi flyttade hit men så fort jag fick veta att Isabella skulle komma så renoverade vi rummet.
- Ser du? Frågade jag Bella som stod bredvid Harry.
Harry log stort och hon gick fram till den stängda dörren som ledde in till det förut tomma rummet.
- Ja det står Isabella på dörren, sa hon undrande med ett leende på läpparna.
- Jajamän, öppna dörren! Sa jag och log.
Hon tryckte försiktigt ner dörrhandtaget och dörren öppnades.
Men händerna för munnen gick hon chockat in i rummet.
Hon kollade sig runt med stora ögon.
Väggarna var ljusrosa och golvet var av äkta ljust trä. Rummet var inrett med en stor vit säng med rosa Victoria’s secret beddsätt, en vit bokhylla, skrivbord, stor och mysig skrivbords stol, en stor rosa matta, platt tv, liten rosa soffa, stor spegel och lite annat.
Rummet hade också ett eget stort badrum och en walk-in closet.
Isabella vände sig om till mig och Harry.
- Har ni gjort de här? Frågade hon chockat.
- Det var mest Liams idé men vi alla var med på det, sa Harry och log.
- Allt är ditt syrran, sa jag och log ännu större.
Hon kramade oss båda och sprang runt lite i de stora rummet innan hon sprang in  till badrummet och hennes walk-in closet.
- Jag älskar det, tack så jättemycket! Sa hon överlyckligt och kramade oss.
Hon gick fram till skrivbordet och vände sig sedan om och kollade på mig.
- En rosa Imac!? Utbrast hon frågande.
- Jajamän, du gillar ju rosa och du behöver en ny dator, sa jag och log.
Hon kramade mig och tackade mig om och om igen.
Jag log och kände mig lycklig, det fanns inget jag inte gjorde för min lillasyrra.
- Det var de minsta jag kunde göra för att du skulle trivas här, sa jag till henne och hon log och tackade igen.
- Jag tänkte att din garderob nog ser lite tom ut även fast du hänger upp dina kläder så vad sägs om att gå ut och shoppa imorgon? Sa jag till henne när hon var på väg med sin resväska till garderoben och jag visste redan svaret.
- Ja! Ropade hon glatt och tackade mig igen.
Hon log och sen gick hon in i garderoben för att hänga upp sina kläder.
- Bella jag går ner! Ropade jag.
- Okey tack för allt! Ropade hon tillbaka och jag gick ut ur rummet och ner för trappan med ett leende på läpparna.
- Det luktar gott, sa jag när jag kom in i köket och sen började jag hjälpa Niall att duka.

Nialls perspektiv:
- Har du visat henne rummet? Frågade jag Liam och log.
- Jajamän, svarade han.
- Hon älskade det, sa han sen och log.
- Jag visste att hon skulle göra det, sa jag och klappade Liam på axeln innan jag gick in i köket för att hämta några glas.

Harrys perspektiv:
Gillar du det? Frågade jag Isabella medans jag ställde mig i dörröppningen till hennes garderob.
- Jag älskar det! Sa hon och log.
- Va bra, trivs du här då? Frågade jag sen och log.
- Jajamän, svarade hon och vände sig mot mig med ett leende.
- Va bra, jag lovar att du kommer älska London, sa jag och log nervöst tillbaka.
Hennes leende gjorde hela mig varm, jag vet inte riktigt varför.
Vi fortsatte småprata medans hon hängde upp hennes kläder och ställde upp lite skor. 

 Hej, detta kapitel blev ur lite många olika perspektiv och det är för att jag vill hinna på med alla lite i början.
Jag vill också säga tack för kommentarerna på första kapitlet! :)
Om jag får mer än 3 kommentarer så skriver jag kapitel 3! :)

Kapitel 3 kommer, om jag får minst 3 kommentarer, senare idag eller i helgen :)

Liams perspektiv:
Jag kände mobilen vibrera I fickan, jag tog upp den medans jag och Harry gick mot bilen.
”Hej jag landar om ungefär 20 minuter, vi ses!:)”  stod det i smset som var ifrån min lillasyster Isabella.
Jag log och öppnade bildörren.
- Vem smsade? Frågade Harry och kollade undrande på mig.
- Lilla syrran, svarade jag och hoppade in i bilen och stängde bildörren efter mig.
Harry gick runt bilen och några sekunder senare öppnade han bildörren och satte sig på förarplatsen.
- Mot flygplatsen! Sa Harry glatt och stängde bildörren.
- Jajamän! Svarade jag och log stort.
Jag hörde Harry starta motorn på hans Range Rover och några sekunder senare var vi på väg.
Jag saknade Isabella och resten av min familj ganska mycket även fast jag hade det sjukt kul med killarna.
Jag lever min dröm, tänkte jag för mig själv och log lite.
- Visst heter hon Isabelle? Frågade Harry och log.
- Hon heter Isabella men hon kallas ofta Bella, svarade jag och log ännu större.
- Hur gammal är hon då? Frågade Harry sedan.
- 16, hon fyller 17 om någon månad ungefär, svarade jag och log.
- Okey då ska vi fira det stort! Sa Harry och skrattade.
- Jajamän, svarade jag och skrattade lite jag med.
Jag kom plötsligt på att jag inte hade svarat på hennes sms så jag tog upp mobilen och började knappa in ett svar på den.
”Okey, jag och Harry kommer vara på flygplatsen och hämta dig:) Jag saknar dig sjukt mycket, hur har du det?”
Jag klickade på skicka och la ner mobilen i fickan.
Harry körde i en rondell och sen åt vänster, snart var vi borta från alla hus och snart var vi på Londons största flygplats.
Jag och Harry satt och småpratade och skrattade när jag kände mobilen vibrera.
”Va bra, tack så mycket!:) Jag saknar dig också brorsan och jag har det bra förutom att jag fortfarande är lite nervös gällande flygningen;) Men snart får jag kliva av haha, hur har du det då?”
Jag log för mig själv när jag läste smset.
Isabella hade aldrig riktigt varit ett fan av att flyga men jag visste att hon klarade av det bra.
”Haha jag är så stolt över dig, jag vet att du klarar av att flyga själv även fast du inte tycker om det! Jag har det bra, saknar alla bara:)”
Efter jag svarat på hennes sms så la jag ner mobilen i fickan. Men jag hann knappt lägga ner den innan hon hade svarat.
”Jag saknar mamma och pappa och storasyrrorna, dom var föresten här för några dagar sedan och dom hälsar till dig!”
Mina storasyrror var över 20 och bodde inte hemma och mamma och pappa skulle åka på en jorden runt resa i några månader.
De hade alltid varit deras dröm och nu skulle dom få uppleva den, bara dom två.
Jag var glad för deras skull och när mamma frågat mig om jag kunde ta hand om Isabella medans dom var borta så svarade jag såklart ja.
Mamma hade sagt att hon skulle trivas bättre hos mig än hos storasyrrorna och jag höll med.
Jag tänkte definitivt göra hennes tid med mig och killarna underbar, jag hade riktigt längtat efter att få skämma bort henne.
Shopping, konserter, god mat och massa skoj.
Jag längtade verkligen mycket och det…
- Liam vi är framme om några minuter, sa Harry.
Jag log och svarade okey innan jag tog upp mobilen för att svara på Isabellas sms.
”Jag saknar alla och va kul att dom hälsar, lite sent för mig att hälsa tillbaka men jag gör det ändå;) Du och jag och killarna också ska ha så mycket kul!
Jag och Harry ska parkera på flygplatsen om någon minut, vi väntar på dig när du kommer!:)”
Jag klickade på skicka och kollade ut ur fönstret medans Harry körde runt och letade efter en parkeringsplats.

Harrys perspektiv:
Jag körde runt och runt och runt men jag kunde inte se en ända parkeringsplats.
Irriterat suckade jag och tillslut hittade jag en ledig plats.
Jag och Liam klev ur bilen och började gå mot ingången till flygplatsen.
Jag hoppades på att det inte skulle va så mycket fans, även fast jag älskar våra fans.
Vi ingången väntade några säkerhetsvakter på oss och jag visste att de fanns fler inne på flygplatsen.
Jag såg hur Liam log och jag kunde inte låta bli att själv le.
- Ska vi sätta oss här och vänta? Frågade jag Liam och han nickade.
Vi satte oss på bänken och förvånansvärt nog så var det inte speciellt många fans på flygplatsen även fast det var en måndag eftermiddag på sommarlovet.
Säkerhetsvakterna lät fansen komma fram lite och vi tog bilder med dem och skrev autografer.
När det ropades ut i högtalarna att flyget som Isabellas var med på hade landat så hade de flesta fans dragit sig ifrån flygplatsen.
Kvar fanns några enstaka tjejer som verkade vänta på de dom kände att komma tillbaka med ett flyg.
Dom kollade lite på oss med inget mer.
Liam reste sig upp.
- Harry hon kommer nu, sa han och han log stort.
- Okey, svarade jag och reste mig upp med ett leende på läpparna.
Jag var så glad för Liams skull, man kunde se på långa vägar att han verkligen var glad.
- Isabella! Ropade Liam och gick med snabba steg mot bandet där väskorna kom ut.
En mellanlång tjej med ljusbrunt hår vände sig om och sprack upp i ett leende.
Hon såg ut att vara ungefär 1,65 meter och hon hade bruna ögon och ett väldigt gullig ansikte.
Hon var väldigt lik Liam.
När jag såg henne var det som någon slog mig i magen eller stack mig i hjärtat, det var en sån där obeskrivlig känsla som jag inte var helt säker på vad den betydde men söt var hon, riktigt söt!
- Wow ni är ju jättelika Liam! Sa jag och han log stort.
- Ja eller hur? Sa han och skrattade.
Liam gick fram och sa hej och sen kramade henne länge.
- Hej brorsan, svarade hon efter kramen.
- Hej jag är Harry Styles, fick jag fram och log nervöst.
- Hej jag är Isabella Payne! Sa hon glatt och kramade mig.
Bredvid henne stod en rosa resväska.
Liam skrattade lite och sen tog han hennes väska.
- Du gillar fortfarande rosa du, sa Liam och skrattade.
- Hur gick flygresan då? Frågade jag och log.
Den här gången log jag inte lika nervöst.
- Jorå den gick bra, jag gillar inte att flyga så mycket men det gick bra, svarade hon.
- Jag var också lite skraj för att flyga i början men man vänjer sig, sa jag och hon log mot mig.
- Ni är väldigt lika, sa jag sen och både Liam och Isabella log ett leende som var väldigt lika och skrattade.
- Alla säger det, sa hon och Liam höll med.
Jag, Liam och Isabella kom skrattandes fram till bilen och jag satte mig på förarplatsen, Liam satte sig där fram och Isabella satte sig i baksätet.
Jag backade ut från parkeringsplatsen med ett leende på läpparna.

Hej, här är första kapitlet av min One Direction novell "I wanna be your hero" :)
Inte världens längsta kapitel men jag hoppas den gillas.
Lämna en kommentar om vad du tycker:)
Om jag får mer än 2 kommentarer fortsätter jag :)