Liams perspektiv:
Jag kände mobilen vibrera I fickan, jag tog upp den medans jag och Harry gick mot bilen.
”Hej jag landar om ungefär 20 minuter, vi ses!:)”  stod det i smset som var ifrån min lillasyster Isabella.
Jag log och öppnade bildörren.
- Vem smsade? Frågade Harry och kollade undrande på mig.
- Lilla syrran, svarade jag och hoppade in i bilen och stängde bildörren efter mig.
Harry gick runt bilen och några sekunder senare öppnade han bildörren och satte sig på förarplatsen.
- Mot flygplatsen! Sa Harry glatt och stängde bildörren.
- Jajamän! Svarade jag och log stort.
Jag hörde Harry starta motorn på hans Range Rover och några sekunder senare var vi på väg.
Jag saknade Isabella och resten av min familj ganska mycket även fast jag hade det sjukt kul med killarna.
Jag lever min dröm, tänkte jag för mig själv och log lite.
- Visst heter hon Isabelle? Frågade Harry och log.
- Hon heter Isabella men hon kallas ofta Bella, svarade jag och log ännu större.
- Hur gammal är hon då? Frågade Harry sedan.
- 16, hon fyller 17 om någon månad ungefär, svarade jag och log.
- Okey då ska vi fira det stort! Sa Harry och skrattade.
- Jajamän, svarade jag och skrattade lite jag med.
Jag kom plötsligt på att jag inte hade svarat på hennes sms så jag tog upp mobilen och började knappa in ett svar på den.
”Okey, jag och Harry kommer vara på flygplatsen och hämta dig:) Jag saknar dig sjukt mycket, hur har du det?”
Jag klickade på skicka och la ner mobilen i fickan.
Harry körde i en rondell och sen åt vänster, snart var vi borta från alla hus och snart var vi på Londons största flygplats.
Jag och Harry satt och småpratade och skrattade när jag kände mobilen vibrera.
”Va bra, tack så mycket!:) Jag saknar dig också brorsan och jag har det bra förutom att jag fortfarande är lite nervös gällande flygningen;) Men snart får jag kliva av haha, hur har du det då?”
Jag log för mig själv när jag läste smset.
Isabella hade aldrig riktigt varit ett fan av att flyga men jag visste att hon klarade av det bra.
”Haha jag är så stolt över dig, jag vet att du klarar av att flyga själv även fast du inte tycker om det! Jag har det bra, saknar alla bara:)”
Efter jag svarat på hennes sms så la jag ner mobilen i fickan. Men jag hann knappt lägga ner den innan hon hade svarat.
”Jag saknar mamma och pappa och storasyrrorna, dom var föresten här för några dagar sedan och dom hälsar till dig!”
Mina storasyrror var över 20 och bodde inte hemma och mamma och pappa skulle åka på en jorden runt resa i några månader.
De hade alltid varit deras dröm och nu skulle dom få uppleva den, bara dom två.
Jag var glad för deras skull och när mamma frågat mig om jag kunde ta hand om Isabella medans dom var borta så svarade jag såklart ja.
Mamma hade sagt att hon skulle trivas bättre hos mig än hos storasyrrorna och jag höll med.
Jag tänkte definitivt göra hennes tid med mig och killarna underbar, jag hade riktigt längtat efter att få skämma bort henne.
Shopping, konserter, god mat och massa skoj.
Jag längtade verkligen mycket och det…
- Liam vi är framme om några minuter, sa Harry.
Jag log och svarade okey innan jag tog upp mobilen för att svara på Isabellas sms.
”Jag saknar alla och va kul att dom hälsar, lite sent för mig att hälsa tillbaka men jag gör det ändå;) Du och jag och killarna också ska ha så mycket kul!
Jag och Harry ska parkera på flygplatsen om någon minut, vi väntar på dig när du kommer!:)”
Jag klickade på skicka och kollade ut ur fönstret medans Harry körde runt och letade efter en parkeringsplats.

Harrys perspektiv:
Jag körde runt och runt och runt men jag kunde inte se en ända parkeringsplats.
Irriterat suckade jag och tillslut hittade jag en ledig plats.
Jag och Liam klev ur bilen och började gå mot ingången till flygplatsen.
Jag hoppades på att det inte skulle va så mycket fans, även fast jag älskar våra fans.
Vi ingången väntade några säkerhetsvakter på oss och jag visste att de fanns fler inne på flygplatsen.
Jag såg hur Liam log och jag kunde inte låta bli att själv le.
- Ska vi sätta oss här och vänta? Frågade jag Liam och han nickade.
Vi satte oss på bänken och förvånansvärt nog så var det inte speciellt många fans på flygplatsen även fast det var en måndag eftermiddag på sommarlovet.
Säkerhetsvakterna lät fansen komma fram lite och vi tog bilder med dem och skrev autografer.
När det ropades ut i högtalarna att flyget som Isabellas var med på hade landat så hade de flesta fans dragit sig ifrån flygplatsen.
Kvar fanns några enstaka tjejer som verkade vänta på de dom kände att komma tillbaka med ett flyg.
Dom kollade lite på oss med inget mer.
Liam reste sig upp.
- Harry hon kommer nu, sa han och han log stort.
- Okey, svarade jag och reste mig upp med ett leende på läpparna.
Jag var så glad för Liams skull, man kunde se på långa vägar att han verkligen var glad.
- Isabella! Ropade Liam och gick med snabba steg mot bandet där väskorna kom ut.
En mellanlång tjej med ljusbrunt hår vände sig om och sprack upp i ett leende.
Hon såg ut att vara ungefär 1,65 meter och hon hade bruna ögon och ett väldigt gullig ansikte.
Hon var väldigt lik Liam.
När jag såg henne var det som någon slog mig i magen eller stack mig i hjärtat, det var en sån där obeskrivlig känsla som jag inte var helt säker på vad den betydde men söt var hon, riktigt söt!
- Wow ni är ju jättelika Liam! Sa jag och han log stort.
- Ja eller hur? Sa han och skrattade.
Liam gick fram och sa hej och sen kramade henne länge.
- Hej brorsan, svarade hon efter kramen.
- Hej jag är Harry Styles, fick jag fram och log nervöst.
- Hej jag är Isabella Payne! Sa hon glatt och kramade mig.
Bredvid henne stod en rosa resväska.
Liam skrattade lite och sen tog han hennes väska.
- Du gillar fortfarande rosa du, sa Liam och skrattade.
- Hur gick flygresan då? Frågade jag och log.
Den här gången log jag inte lika nervöst.
- Jorå den gick bra, jag gillar inte att flyga så mycket men det gick bra, svarade hon.
- Jag var också lite skraj för att flyga i början men man vänjer sig, sa jag och hon log mot mig.
- Ni är väldigt lika, sa jag sen och både Liam och Isabella log ett leende som var väldigt lika och skrattade.
- Alla säger det, sa hon och Liam höll med.
Jag, Liam och Isabella kom skrattandes fram till bilen och jag satte mig på förarplatsen, Liam satte sig där fram och Isabella satte sig i baksätet.
Jag backade ut från parkeringsplatsen med ett leende på läpparna.

Hej, här är första kapitlet av min One Direction novell "I wanna be your hero" :)
Inte världens längsta kapitel men jag hoppas den gillas.
Lämna en kommentar om vad du tycker:)
Om jag får mer än 2 kommentarer fortsätter jag :)