- Did you let anything of this “fame-things” get to your head?
- No, I’m not like that, nästan skrek jag.
- Then tell me what’s wrong so I can help you, sa mamma högt med en orolig men
ändå omtänksam röst.
- Mary called from the hospital, she’s diagnosed with leukemia.

---

Marys perspektiv:
Hans röst försvann,jag hörde en krash och sen var han borta.
Jag undrarde om han tappat mobilen eller i värsta fall slängt iväg den.
Han skulle inte lägga på.
Eller?
Kanske han inte vill gå ut med nån som är sjuk?
Någon vars liv hänger på andra nu?
Alla dessa tankar var jobbiga.
Jag kommer tappa mitt hår, bli benigt smal, behöva spendera massor av tid på sjukhuset och göra massor av behandlingar och operationer.
Jag vet inte mycket om leukemi, man kanske inte alls opererar?
Trots alla dessa frågor så va min största fråga den mest otäcka och den som jag inte vill ha svar på.
Kommer jag dö?

Nialls perspektiv:
Min gamla mobil låg i min hand, utanför fönstret susade världen förbi.
Varför?
Jo för att jag sitter på ett tåg.
Ett tåg på väg mot London.
Jag var tvungen att träffa henne.
Jag packade, sa hejdå och åkte.
Vad jag visste så skulle Michel, Marvel och deras pappa åka och hälsa på henne om en vecka.
Men jag kunde inte vänta så länge.
All tid var viktig nu.

---

Oh yeah jag ska börja uppdatera igen! :D 
Tack för alla positiva kommentarer! :D