Jag lät tårarna torka och jag satt och höll hennes hand länge.
Sen flyttade jag mig närmare henne och kysste henne passionerat.
Några sekunder senare hörde jag dörren öppnas och Bella drog sig undan.
Jag vände mig om och i dörröppningen stod Liam.

Isabellas perspektiv:
Jag hade hört dörren öppnats och jag hade snabbt dragit mig undan från min och Harrys kyss.
Mitt hjärta bankade och orden ”fan, varför händer det här!?” ekade i mitt huvud.
Jag bara satt där och såg på Liam som stod i dörröppningen och såg helt förstörd ut.
- Vafan! Skrek han och jag såg verkligen på honom att han var arg.
Eller snarare förbannad.
Han tog några steg in i rummet och Harry reste sig upp.
- Vafan! Skrek Liam igen.
- Liam det är inte så som du tro… började Harry men Liam avbröt honom.
- Jo du, tror du att jag är helt blind eller! Skrek Liam argt.
- Liam jag, sa Harry innan hans röst bara försvann.
Jag såg på honom att han inte visste vad han skulle säga.
Jag hade vetat från början att Liam skulle bli arg.
Allt var mitt fel, jag skulle aldrig gått med på att hålla det hemligt.
Varför skulle jag alltid ställa till det? Frågade jag mig själv.
Liam stod där med en förbannad blick och försökte få fram ord.
- Harry jag litade på dig! fick han fram.
- Du var som min lillebror, jag litade verkligen på dig! skrek han sedan.
- Liam jag kan förkla… började Harry men Liam avbröt honom.
- Vafan Harry jag trodde aldrig att du skulle göra såhär! Skrek Liam.
- Jag litade på dig, sa han med blanka ögon.
Jag reste mig upp och gick fram mot Liam.
- Liam jag ville aldrig såra dig, du är som min storebror och jag… började Harry.
- Harry vi var som brorsor och jag litade verkligen på dig men du gick bakom ryggen på mig! Skrek Liam med en både förbannad och ledsen ton i rösten.
-Min egna lillasyster! Skrek Liam och kollade på oss.
Han tog ett djupt andertag och jag såg att det var för att hålla tårarna inne.
- Liam, sa jag försiktigt.
Han kollade på mig med en besviken blick och sen vände han sig om och  gick mot dörren.
Han smällde igen den och sen var han borta.
- Liam! Ropade jag efter honom.
Jag kände tårarna komma och jag kunde inte hålla dom tillbaka.
Jag grät och jag började känna paniken komma.
Panikslaget gick jag mot dörren men jag kände mig alldeles yr.
Allt började snurra och det kändes som om golvet försvann under mina fötter.
Det sista jag såg var Harry som sprang mot mig och sen vart allt svart.

Harrys perspektiv:
- Isabella! Skrek jag när jag såg henne falla mot golvet.
- Bella, vakna, viskade jag panikslaget och skakade på henne.
Hon vaknade inte.
- Liam! Skrek jag med panik i rösten.
- Liam hjälp! Skrek jag igen.
- Liam Bella behöver hjälp! Skrek jag med all min kraft.
- Liam! Nästan viskade jag.
- Hjälp, fick jag snyftande fram.

Liams perspektiv:
Jag satt i trappan och försökte hålla mina tårar inom mig.
Än så länge hade jag inte gråtit något.
Jag kunde inte fatta att det här hade hänt, jag kände mig alldeles förstörd.
Jag var precis på väg att resa mig upp och gå ner när jag hörde Harrys panikslagna skrik.
- Liam Bella behöver hjälp! Hörde jag honom skrika och jag reste mig snabbt upp och sprang in i Bellas rum.
När jag öppnade dörren så var det som om någon högg mig i hjärtat.
Där låg hon alldeles medvetslös på golvet och Harry satt bredvid henne och grät.
Han kollade oroligt upp på mig när jag öppnat dörren.
Jag sprang fram till Bella.
- Ut! Skrek jag åt Harry.
Han kollade oroligt på mig.
- Ut här ifrån! Skrek jag igen och Harry reste sig för att gå ut.
- Isabella, viskade jag när jag hade satt mig ner.
Jag tog hennes hand och hon öppnade långsamt sina stora bruna ögon.
- Vad har hänt? Frågade jag och försökte låta så lugn som möjligt.
- Njuren, fick hon fram med en svag röst innan hon slöt sina ögon igen.
En stöt gick igenom hela mig och med skakade händer tog jag upp mobilen och ringde ambulansen.

Harrys perspektiv:
Jag hörde Liam prata med någon i telefonen.
Han sa våran adress och sådant.
- Hon har tidigare haft njurproblem och nu har hon fått tillbaka det, sa han med en orolig röst.
- Ja hon är medvetslös, sa han sen och jag kunde höra hur han snyftade smått.
Njurproblem? Frågade jag mig själv förrvirrat.
Jag fattade inget.
Jag bara stod där och lät tårarna rinna.
Jag såg killarna komma upp med två ambulansförare.
Dom alla såg väldigt förvånade och oroliga ut.
- Här, sa Niall och öppnade dörren till Isabellas rum.
Några sekunder senare var Isabella och Liam på väg ner för trappan.
Jag såg att Liam grät.
Han gav mig en besviken blick innan han försvann ner för trappan.
Zayn, Niall och Louis började långsamt gå ner för trappan.
Jag tog ett djupt andertag och torkade tårarna innan jag följde efter dom.
Vi gick ut mot Louis bil och jag förklarade allt för killarna.

Liams perspektiv:
- Jag är så ledsen för allt, jag menade aldrig att bli arg, sa jag lite tyst till Isabella.
- Okey, fick hon fram med en svag röst och jag såg henne le lite.
- Allt kommer ordna sig Bella, sa jag men hon svarade inte.
Mina två äldre syrror hade inga problem med deras njurar och de hade dom aldrig haft.
Jag däremot hade haft allvarliga problem med min njure eftersom jag praktiskt taget föddes död tre veckor för tidigt.
Jag hade bott på sjukhus länge och nu hade jag bara en njure.
Jag mår bra men jag dricker inte alkohol och jag är noga med vad jag äter och dricker och hur jag tränar.
Min lillasyster Isabella hade samma sak som mig, hon hade också bara en njure för hon hade tagit bort ena på grund av problemet.
Hon föddes med njurproblemet och bodde också på sjukhus när hon var liten.
Hon hade mått bra från att hon var ungefär 3 år till hon var 12 år.
Hon hade fått fler problem med sin njure när hon var 12 år men det hade läkarna fixat och hon hade mått bra fram tills nu.
Jag var 14 år och jag höll ju på att söka in till X factor för första gången när det hände.
Det hade såklart varit hemskt men hon hade ju börjat mått bra igen.
Och nu så hade det blivit så här.
Jag visste att för mycket stress kunde få njuren att sluta funka så som den ska.
Jag hade själv varit med om det en gång och därför hade jag lärt mig att inte stressa så mycket och visste vad jag skulle göra om jag blev stressad.
Jag kunde inte fatta att jag hade utsatt henne för all denna stress.
Jag borde ha tänkt efter!
Jag tog ett djupt andertag och sen var vi framme vid sjukhuset.
Ambulansvårdarna förde Isabella direkt till läkare som förde henne in i en operationssal.
Jag gick efter med snabba steg men blev stoppad av läkarna.
- Vi tar hand om det härifrån, du kan vänta i väntrummet, sa en kvinna och försökte le mot mig men jag såg på henne att hon tyckte allt var ledsamt.
- Okey, sa jag och nickade lätt med gråten i halsen.
Jag gick och satte mig på en stol i väntrummet och 10 minuter senare kom killarna in i väntrummet.
Harry satte sig längst bort från mig och de andra killarna satte sig bredvid.
- Liam vad har hänt? Frågade Zayn oroligt.
Jag tog ett djupt andertag och berättade allt om njurarna för killarna.
Jag kastade en snabb besviken blick på Harry och jag såg att han såg alldeles förstörd ut.
Jag, Louis, Niall, Zayn och Harry satt och väntade ganska tysta i väntrummet i ungefär en timme innan en sköterska kom ut.
- Liam Payne? Frågade hon och jag reste mig upp.
- Kan du följa med mig? Frågade hon med en konstig ton i rösten.
Jag nickade och vi började gå.

Hej, idag kommer det nog bli ganska bra uppdatering pga.jag är hemma för jag har dragit några tänder...
Tack för kommentarerna, jag blir asglad! :)
Fortsätt kommentera :)