Det är hennes liv och hon får smsa vem hon vill men en del av mig ville inte att hon skulle smsa med honom.
Det kändes fel och konstigt.
- Därför att han är en av hennes motståndare i tävlingen, svarade jag sedan.
Zayn nickade bara.
Sen fortsatte vi gå tysta en stund.
- Vet du vad Liam? Frågade han plötsligt.
Jag skakade lätt på huvudet.
- Du gillar Emely.

Liams perspektiv:
- Det gör jag inte alls! Utbrast jag.
- Jo Liam, jag ser det i dina ögon när du kollar på henne, sa Zayn.
Jag bara skakade på huvudet.
- Varför är det så fel att hon smsar hjärtan med andra då?
- Jag bara… började jag.
Jag och Zayn satte oss ner på en bänk och jag tog ett djupt andetag.
- Jag är inte kär i henne, jag bara vill inte att hon ska bli sårad, sa jag.
- Liam du kanske inte vill erkänna det för dig själv men du gillar henne och vi som känner dig ser det på dig, sa Zayn.
Jag bara nickade lite.
Varje gång jag såg henne så fick jag några fjärilar i magen och varje gång hon ler så får hon mig att också le.
- Okey jag kanske gillar henne lite, erkände jag.
- Men det är ändå över, sa jag sedan.
- Det är aldrig över, sa Zayn och log.
Jag fattar inte hur han lyckas vara så lugn hela tiden.
Helt ärligt så mådde jag skit just nu.
Jag gillar Emely riktigt mycket och det har jag gjort sedan första dagen jag träffade henne.
Och ända sedan jag mötte hennes blick på hennes audition så har jag älskat hennes ögon.
Det ända jag vill är att hon ska lyckas inom musiken och inte bli sårad.
Och jag känner på mig att hon kommer bli det.
På något sätt.
- Kom, jag bjuder på glass, sa Zayn och reste sig ifrån bänken.
Sakta reste jag mig ifrån bänken och följde med Zayn.
- Allt kommer ordna sig, jag hoppas du vet det, sa Zayn efter ett tag.
- Mm kanske det, sa jag ganska tyst.
- Jag fattar, ditt hjärta är krossat och du mår skit just nu, men det betyder inte att hon aldrig kommer falla för dig, sa Zayn.
- Du har nog rätt, sa jag och klämde fram ett litet leende.
- Jag vet, sa Zayn och skrattade lite innan han kramade mig lite lätt med ena armen.
- Allt kommer bli bra i slutet, precis som i alla sagor, ni lever lyckliga i alla era dagar, sa Zayn och skrattade.
- I alla fall om jag fick bestämma så skulle det vara så, sa han sen.
Jag skrattade lite åt honom.
- Bara hon lever lycklig i alla hennes dagar så är jag nöjd, sa jag och log.

Emelys perspektiv:
Jag satt i soffan och kollade på tv.
Mest tidsfördrivande tittande om jag ska vara ärlig.
Inget roligt gick så jag satt och kollade på nån gammal talkshow när det ringde på dörren.
Jag reste mig ifrån soffan och gick fram till dörren och öppnade.
- Hej, sa jag förvånat när jag såg Kieran stå i dörröppningen.
- Hej, jag tänkte fråga om du vill gå och se nån film på bion med mig? Frågade han.
- Ehm… Visst, svarade jag.
- Vänta lite bara, sa jag och gick in i lägenheten igen och stängde av tv:n, tog lite pengar och min mobil och la ner i min väska.
Jag skrev en lapp till Liam också så att han skulle veta vart jag gått.
Sen gick jag ut i hallen och tog på mig mina skor och min jacka och följde med Kieran till bion.

Liams perspektiv:
Jag sa hejdå till Zayn och tackade för glassen innan jag la handen på dörrhandtaget till min och Emelys lägenhet.
Jag tog ett djupt andetag och samlade mig innan jag tryckte ner handtaget.
Låst.
Jag suckade och ringde på.
Emely kom aldrig och öppnade.
Vart har hon gått? Frågade jag mig själv när jag låste upp dörren.
Mitt svar fick jag när jag kom in i köket.
På bordet låg det en lapp.
Hej Liam, jag och Kieran är på bio och jag är hemma ikväll.
Jag tänkte bara skriva så att du vet.
Xoxo Emely
Jag suckade och knövlade ihop papperslappen och kastade den i soptunnan.
Tårarna brände bakom ögonlocken när mobilen ringde.
Jag såg Nialls namn på skärmen och jag tryckte jag på svara även fast jag inte hade lust att snacka med nån just nu.
- Hej Liam här, svarade jag.
- Tjena, sa Niall.
- Du jag måste snacka med dig, sa han sedan och lät mer allvarlig.
- Okey, om vad? Frågade jag.
- Ehm… jag måste berätta en sak.

Tack för kommentarerna!:)

- Hej! Sa Emely och avbröt mina tankar.
- Hej, svarade jag och flyttade på mig lite i soffan så att hon kunde sätta sig ner.
- Niall och Evelyn kommer hit en stund, sa hon.
- Okey, svarade jag och satte på tv:n.
Efter ett tag så kom Evelyn och Niall.
Vi lagade pannkakor till middag och kollade film.
Kvällen slutade med mycket skratt.

Liams perspektiv:
Fyra veckor hade flugit förbi och Emely hade lyckats bra på scenen varje gång.
Evan Baynes, Matthew Johnson och Lucy Davies hade åkt ut och denna vecka så skulle varje tävlande hitta en gammal låt och sjunga den.
Med alla tankar om låtvalet i mitt huvud så gick jag in i vardagsrummet och såg Emely sitta i soffan med hennes mobil i handen.
- Hej, sa jag och satte på tv:n innan jag satte mig ner bredvid henne.
- Hej, svarade hon och log.
- Jag kommer strax, jag ska bara dricka lite vatten, sa hon sedan och reste sig.
Hon la mobilen på soffbordet och gick in i köket för att dricka vatten.
Plötsligt så vibrerade hennes mobil till och skärmen lyste upp.
Jag kunde se namnet ”Kieran Andrews”.
I smset stod det ”såklart! ;)<3”.
Vadå såklart?
Jag kände mig ganska förvirrad och någonstans inom mig gjorde det ont.
Varför smsar hon ens med honom?
Han är en av hennes motståndare i den här tävlingen ju.
Skärmen slocknade och Emely kom in i vardagsrummet igen.
- Ehm… jag ska bara… började jag och reste mig.
- Jag kommer strax, jag kom nyss på att jag skulle ringa Zayn idag efter tre, ljög jag och gick ut ifrån vardagsrummet.
Med en klump i halsen och en konstig känsla inom mig så gick jag till mitt
sovrum och tog upp mobilen.
Jag satte mig på sängen och stirrade på mobilen.
Jag tvekade en stund men sen ringde jag Zayn.
- Hej Liam, svarade Zayn glatt.
- Hej, sa jag.
- Har du tid att ta en promenad med mig? Frågade jag tyst.
- Visst, jag kommer till dig nu då, sa Zayn.
- Mm, svarade jag.
- Har det hänt nått? Frågade Zayn.
- Du verkar ledsen, sa han sen.
- Det är jag inte, bara lite förvirrad men vi tar det sen, svarade jag.
- Okey, ses, sa Zayn och la på.
Jag suckade och reste mig ifrån sängen.
Varför känns det så här konstigt? Frågade jag mig själv.
Jag hörde det ringa på dörren.
- Jag tar det! Ropade jag och sprang till dörren och öppnade.
- Hej, sa Zayn och kollade på mig med en bekymrad blick.
- Hej, svarade jag utan att möta blicken.
Jag bara tog på mig mina skor och min jacka.
- Jag går ut med Zayn en stund! Ropade jag till Emely.
- Ring om det är nått! Ropade jag sen.
- Okey! Ropade Emely tillbaka och sen stängde jag dörren.
- Vad är det Liam? Frågade Zayn.
- Jag vet inte, jag bara… sa jag men tystnade utan att säga klart meningen.
Vi gick ner för några trappor och ut ur huset i tystnad.
- Berätta vad som är på gång? Sa Zayn.
- Helt ärligt så vet jag inte, jag bara känner mig så nere, svarade jag.
- Varför? Frågade Zayn.
- Jag råkade se ett sms som var Emelys, sa jag tyst.
- Och vad var det för sms? frågade Zayn med en orolig ton i rösten.
- Jag vet inte, det ända som stod var såklart, en flört smilis och ett hjärta, svarade jag och kände hur det gjorde ont inom mig när jag tänkte på det.
- Och vem var det ifrån? Frågade Zayn.
- Kieran, sa jag tyst.
- Han som är med och tävlar? Frågade Zayn lite förvånat.
Jag bara nickade.
- Okey, sa Zayn ganska tyst.
Vi gick en bit under tystnad.
- Hur mår du Liam? Frågade han plötsligt.
- Bra, jag är bara lite förvirrad, svarade jag tyst.
- Säker? För enligt mig så ser du ganska förkrossad ut.
- Jag är säker, svarade jag.
- Varför är du förvirrad då?
Zayns fråga fick mig verkligen att tänka efter.
Varför är jag förvirrad egentligen?
Jag vet inte.
Det bara känns fel.
Varför smsar hon med honom?
- Jag vet inte, svarade jag.
- Vad tänker du på just nu? Frågade Zayn.
- Emely, svarade jag.
- Jag undrar varför hon smsar med honom och varför dom smsar hjärtan, sa jag sedan.
- Är du säker på att hon smsar hjärtan till honom då? Frågade Zayn.
- Nä men jag lovar att hon gör det, jag liksom känner det på mig, svarade jag.
- Och varför får hon inte smsa med honom.
Jag funderade en stund.
Det är hennes liv och hon får smsa vem hon vill men en del av mig ville inte att hon skulle smsa med honom.
Det kändes fel och konstigt.
- Därför att han är en av hennes motståndare i tävlingen, svarade jag sedan.
Zayn nickade bara.
Sen fortsatte vi gå tysta en stund.
- Vet du vad Liam? Frågade han plötsligt.
Jag skakade lätt på huvudet.
- Du gillar Emely.

Tack för kommentarerna och alla "krya på dig"!
Jag mår bättre nu och nu är uppdateringen igång igen! :)
Hoppas ni tyckte detta kapitel blev mer spännande! :)
Vad tror/vill du att Liam ska svara på vad Zayn säger? ;)

- Så vart är du ifrån? Frågade Evelyn.
- Jag är ifrån Canterbury, svarade jag och log.
- Vart är du ifrån? Frågade jag sedan.
- Jag är ifrån Cambridge, sa Evelyn och log.
Jag log tillbaka.
Det kändes som om jag och Evelyn skulle bli riktigt bra kompisar.

Emelys perspektiv:
- Hur ser jag ut? Frågade jag Liam när jag kom ut från en provhytt i vårat dressingroom.
- Fantastik, sa han och log.
Jag skrattade lite och kollade mig själv i spegeln.
Idag är det lördag.
Programmet sänds om bara någon timme.
Jag kände mig både nervös och glad.
Jag såg min spegelbild.
Gula converse, neonblåa jeans, en pösig vit T-shirt instoppad under jeansen, ett silvrigt halsband med ett peacemärke och utsläppt hår.
Mitt smink är ganska naturligt och mina naglar är neonrosa.
- Redo? Frågade Liam och jag nickade.
Tiden flög iväg och äntligen hörde jag mitt namn ropas upp.
Jag stod kvar bakom scenen eftersom jag inte skulle upp för ens musiken hade börjat.
Den lilla filmen om min första vecka visades.
Det var jag och Liam och Rihanna som pratade lite och sen visade dom lite av de dom hade filmat.
Det förklarades varför jag valt den här låten och sånt.
När filmen var slut så började min musik spelas.
Jag gick upp på scenen och började sjunga.
Det var här jag hörde hemma.
När jag sjungit klart så pratade domarna lite.
Gästdomaren den här veckan är Cher Lloyd.
Domarna tyckte om mitt uppträdande.
Jag gick av scenen med ett leende på läpparna .
När jag väl klivit av scenen möttes jag av Liams leende.
- Du gjorde det! Utbrast han och kramade om mig.
Jag skrattade och log.
Jag kände mig så lycklig och glad.
- Publiken älskade dig! sa Liam.

Liams perspektiv:
Första programmet gick bra.
Den veckan åkte ingen ut.
Den veckan handlade det mest om att visa upp sig och sin stil och det gjorde Emely bra.
Den här veckan så…
- Hej! Sa Emely och avbröt mina tankar.
- Hej, svarade jag och flyttade på mig lite i soffan så att hon kunde sätta sig ner.
- Niall och Evelyn kommer hit en stund, sa hon.
- Okey, svarade jag och satte på tv:n.
Efter ett tag så kom Evelyn och Niall.
Vi lagade pannkakor till middag och kollade film.
Kvällen slutade med mycket skratt.

Tack för alla kommentareroch förlåt för att kapitlena kanske är kort och inte så roliga men det kommer snart bli lite drama;)
Och uppdateringen kan komma att bli dålig dom senaste dagarna eftersom jag är magsjuk och har huvudvärk...
Men jag lovar att jag ska uppdatera bra så fort jag mår bra igen:)

Mitt mellanlånga bruna hår har fått några lockar och mitt smink blir ganska naturligt.
Liam ska även vara med på några bilder.
Han hade på sig mörka jeans och en blå skjorta och vita converse.
- Sådär, sa stylisten och jag kollade mig i spegeln.
Jag log åt min spegelbild.

Liams perspektiv:
Photoshoten hade gått bra och sånglektionerna idag och igår också.
Emely är en riktig linslus, hon älskar verkligen kameran.
Vilket är bra eftersom hon kommer vara på tv imorgon.
Idag är det fredag och jag och Emely höll på att göra oss klara inför middagen med alla tävlande och deras mentorer.
- Liam är du klar? Hörde jag Emely fråga.
- Ja! Ropade jag och kollade mig i spegeln en sista gång.
Mörka jeans och en vit farfarströja.
Jag kollade så att mitt hår såg bra ut och sen gick jag ut i hallen och möttes av Emely.
Hon hade på sig svarta klackar, mörka jeans och en blommig blus.
Jag drog på mig mina vita converse och sen gick vi ut.
- Ska det bli kul att träffa alla? Frågade jag.
Hon nickade.
- Hur många tjejer är det och hur många killar är det som tävlar? Frågade hon.
- Det är fem tjejer och fyra killar, svarade jag och öppnade dörren till det nästa huset.
Vi gick in i matsalen och möttes av många glada ansikten.
Några fler kom efter oss och sen kom domarna upp på en liten scen som finns i matsalen.

Emelys perspektiv:
- Hej allihopa! ropade Rihanna.
- Hej! Ropade alla i mun på varandra.
- Så vi tänkte att alla skulle få komma upp i tur och ordning och presentera sig själv så att alla får lära känna varandra, sa LA.
- Så vi tänkte börja med Big Time Rush’s mentorgrupp, sa Louis.
- Logan Henderson och Kieran Andrews!
Logan och killen som tydligen hette Kieran gick upp på scenen.
Kiearan var väldigt söt med bruna ögon och svart hår.
Dom hälsade och sen gick dom ner.
- Kendall Schmidt och Matthew Johnson!
Kendall och Matthew gick upp på scenen.
Matthew hade blå ögon och brunt hår.
Dom gick ner ifrån scenen och sen lästes flera namn upp.
- Carlos Pena och Evan Baynes!
- James Maslow och Anthony Huxley!
Evan hade gröna ögon och lite orange hår och Anthony hade bruna ögon och mörkbrunt hår.
- Nu går vi över till One Direction’s mentorsgrupp! Ropade Louis.
- Zayn Malik och Chloé Campbell!
Zayn och en tjej med isblå ögon och ljusbrunt hår som tydligen heter Chloé gick upp på scenen och hälsade.
Sen gick dom ner.
- Louis Tomlinson och Lucy Davies!
Louis och Lucy gick upp på scenen och hälsade och sen gick dom ner.
Lucy hade blå/grå ögon och rött hår.
- Liam Payne och Emely Collins!
Mitt och Liams namn ropades upp.
Liam tog tag i min arm och sen gick vi upp på scenen.
Vi hälsade och gick sen ner.
Sen hörde jag nästas namn ropas upp.
- Niall Horan och Evelyn Hamilton!
Niall och Evelyn gick förbi mig och Liam på väg upp till scenen.
Tjejen med mörkbrunt hår och blåa ögon som tydligen heter Evelyn log mot mig och sen gick hon och Niall upp på scenen och hälsade.
Sen ropades de sista namnen upp.
- Harry Styles och Megan Chamberlain!
Harry och en tjej med blå/grå ögon och blont hår gick upp på scenen och hälsade.
Efter alla hade presenterat sig så var det dags att äta.
Ett stort bord var dukat med massa mat så att man kunde välja själv vad man ville äta.
Jag och Liam tog lite mat och sen satte vi oss ner vid Niall och Evelyn.
Niall och Liam är verkligen bra kompisar.
- Hej!
Mina tankar avbröts av en flickröst.
Jag kollade upp från min talrik och möttes av ett par blåa ögon.
- Jag är Evelyn, sa tjejen.
- Hej, jag är Emely, sa jag och log.
- Våra namn låter ganska lika, sa hon och skrattade.
Jag skrattade också.
Det är ju faktiskt sant.
Emely och Evelyn.
- Så vart är du ifrån? Frågade Evelyn.
- Jag är ifrån Canterbury, svarade jag och log.
- Vart är du ifrån? Frågade jag sedan.
- Jag är ifrån Cambridge, sa Evelyn och log.
Jag log tillbaka.
Det kändes som om jag och Evelyn skulle bli riktigt bra kompisar.

15 kommentarer på förra kapitlet, tack så mycket! :)

- Jag älskar mitt liv eller hur?
Liam såg ut som ett frågetecken.
Han nickade och jag fortsatte.
- This could really be a good life, a good good life.
- Good life! Utbrast Liam.
Jag nickade.
- Det passar ju, du verkar ju ha mycket att älska livet för, sa han och log.
Jag log och sen gick vi iväg för att hitta texten och börja jobba med låten.

Emelys perspektiv:
- Första dagen avklarad! Sa jag och sjönk ner i soffan hemma i min och Liams lägenhet.
Vi hade lyssnat på låten och jobbat lite med olika sångtekniker.
Det hade verkligen varit kul.
- Du är duktig, taggar du inför imorgon då? Frågade Liam och log.
- Tack, jorå, svarade jag.
Liam skrattade lite åt mig och sen satte han på tv:n.
Imorgon ska vi jobba med låten vers för vers och i övermorgon ska jag på en photoshot och ta bilder som dom kommer använda när dom presenterar mig i programmet.
Sen på Torsdag så startar filmningen.
Sångövningarna och allt sånt kommer filmas.
Så från och med torsdag så kommer jag leva med kameror.
Första programmet är på lördag och därför så ska alla mentorer och tävlande träffas och äta middag i den stora matsalen i huset bredvid på fredag.
Det här ska bli kul, tänkte jag för mig själv och log.

Liams perspektiv:
Woke up in London yesterday
Found myself in the city near Piccadilly
Don't really know how I got here
I got some pictures on my phone

New names and numbers that I don't know
Address to places like Abbey Road
Day turns to night, night turns to whatever we want
We're young enough to say

-Bra, sjung om den här versen tills du kan den flytande, sa jag.
 Emely sjöng versen om och om igen och efter ett tag så började den sitta.
Det låter riktigt bra, jag tror att hon har en chans att vinna allt.
Hon är verkligen duktig.


Emelys perspektiv:
Sången satt och dagarna gick.
Just nu så vart jag sminkad och jag hade fått kläder som jag ska ha på photoshoten.
Svarta klackar, mörka jeans, en färgglad skjorta och svart kavaj.
Mitt mellanlånga bruna hår har fått några lockar och mitt smink blir ganska naturligt.
Liam ska även vara med på några bilder.
Han hade på sig mörka jeans och en blå skjorta och vita converse.
- Sådär, sa stylisten och jag kollade mig i spegeln.
Jag log åt min spegelbild.

Tack för kommentarerna!
Tror ni att ni skulle kunna fixa 15+ kommentarer?
Skulle bli sjukt glad! :D

Jag berättade för Liam att jag är 16 år och ska fylla 17 år och att jag har en lillebror som är 11 år och en lillasyster som är 5 år.
Liam berättade att han har två storasystrar.
Min mamma är 34 år.
Hon fick mig när hon bara var 17 år.
6 år senare, när hon var 23, fick hon min lillebror Johnatan och 6 år efter det, när hon var 29, fick hon min lillasyster Annie.
Liam och jag lärde känna varann väldigt bra, Liam är verkligen en schysst vän.
Jag kommer nog trivas bra under tävlingen.
När vi hade gått runt en stund så slutade det med att vi köpte mackor att ta med hem på Subway.

Liams perspektiv:
Väckarklockan på mobilen ringde.
Jag satte mig upp och sträckte mig efter mobilen.
Jag suckade och stängde av alarmet och sen klev jag upp.
Chinos och en vit T-shirt få duga, tänkte jag och klädde på mig.
Sen fixad jag håret och gick ut i köket för att äta frukost.
Då var vart jag ganska förvånad.
I köket stod Emely i Hollister mjukisshorts och en T-shirt och lagade frukost.
- Hej, jag trodde du sov, sa jag och log.
- Jag klev upp lite tidigare så att jag skulle kunna laga en bra frukost, sa hon och räckte mig en tallrik med en toast, ett ägg och lite amerikanska pannkakor.
- Tack, sa jag och satte mig för att äta.
Emely var verkligen inte som andra tjejer.
Hon satt osminkad med en slarvig knut på huvudet och log.
Dom flesta tjejerna skulle ha klagat hundra gånger på hur hemska dom ser ut vi det här laget men det gjorde inte hon.
Jag har aldrig fattat varför tjejer håller på så.
Alla tjejer är vackra så som dom är.
- Vad är det?
Emelys fråga avbröt mina tankar.
Hon måste ha märkt att jag tittade på henne.
- Inget, svarade jag och kollade bort och fortsatte äta.
- Jo du tänkte på nått, sa Emely och kollade på mig.
- Inget speciellt, sa jag och log.
- Jo, förlåt om du tycker mitt hår ser hemskt ut eller nått, sa hon och log.
- Det ser inte hemskt ut, jag tänkte på hur du sitter här med håret i en slarvig knut och osminkad och inte verkar bry dig, sa jag.
- Förlåt för det men jag brukar inte bry mig när jag är hemma eller hos kompisar så jag… började hon men jag avbröt henne.
- Det är coolt, sa jag.
Hon log.
- Dom flesta tjejer brukar klaga över sånt här hela tiden men det gör inte du och det är coolt, du är avslappnad liksom, sa jag och log.
- Så har jag alltid varit, sa hon och skrattade.
- Och det är bra, sa jag och log.

Emelys perspektiv:
Jag och Liam hade ätit frukost och sen hade jag klätt på mig ett par mörka jeans och en vit och rödrandig magtröja och mina vita converse.
Sen hade vi gått till huset bredvid där alla övningsrum och sånt fanns.
- Vad vill du köra för låt? Frågade Liam och satte sig ner i soffan bredvid mig.
Jag ryckte på axlarna.
- Veckans tema är att presentera sig själv, alltså sjunga en låt som speglar din personlighet, sa Liam.
Jag nickade.
- Och vad jag har fattat så har du ganska avslappnad och glad personlighet.
- Jajamän, svarade jag och log.
- Så vi måste hitta en låt som speglar det, sa han sedan.
Jag nickade medans jag tänkte.
- Jag vet! Utbrast jag sedan.
- Vad? Frågade Liam nyfiket.
- Jag älskar mitt liv eller hur?
Liam såg ut som ett frågetecken.
Han nickade och jag fortsatte.
- This could really be a good life, a good good life.
- Good life! Utbrast Liam.
Jag nickade.
- Det passar ju, du verkar ju ha mycket att älska livet för, sa han och log.
Jag log och sen gick vi iväg för att hitta texten och börja jobba med låten.

Tack för kommentarerna, ni är bäst! :)

Det är något med henne.
Något man inte kan släppa.
Och hon är verkligen duktig.
Det ska bli kul att lära henne allt jag kan, hon lär nog bli bättre än mig, tänkte jag för mig själv och log.

Emelys perspektiv:
Huset var stort och det hade som 10 olika lägenheter.
En lägenhet stod tom och i alla dom andra lägenheterna bodde alla tävlande tillsammans med deras mentor.
Jag skulle bo med min mentor Liam.
På dörren till våran lägenhet satt det en lapp där det stod ”Emely Collins, Liam Payne”.
Med ett leende öppnade han lägenhetsdörren och visade mig runt.
Förvånat gick jag runt i den stora lägenheten.
Badrummet är ganska stort, köket är ganska stort, dem två sovrummen är stora och vardagsrummet var ganska stort.
Hallen är också ganska stor och hela lägenheten är väldigt mysig.
Jag gick in i mitt rum och dumpade min väska på sängen.
- Så imorgon börjar övingsveckan, är du taggad? Frågade Liam och log.
Jag såg honom stå i dörröppningen till mitt rum.
- Jajamän, svarade jag.
Liam log och frågade vad jag ville ha till middag.
- Jag vet inte, svarade jag och kollade på klockan på mobilen.
20.14.
- Klockan är kvart över åtta men vi kan väl gå någonstans? Frågade jag.
- Visst, det brukar inte vara så mycket folk ute på söndags kvällar, svarade Liam.
- Klä på dig nått och sen kan vi ju gå ut och gå och se vart vi hamnar? Föreslog Liam.
- Det låter bra, jag skulle vilja se lite av London nu när jag bor här, sa jag och log.
Liam log emot mig och sen gick han iväg så att jag kunde byta om ifred.
Jag öppnade min väska och drog fram ett par mörka jeans och en vit blus.
Jag drog av mig mina mjukisbyxor, mitt linne och min hoodie och la ner det i väskan.
Sen tog jag på mig jeansen och blusen.
Jag drog fram en svart kofta och min necessär ur väskan och sen stängde jag väskan.
Jag tog på mig koftan, sminkade mig lätt och borstade igenom mitt hår.
Sen tog jag min tandkräm och min tandborste och gick till badrummet.
Jag gick på toa och borstade mina tänder.
Sen gick jag tillbaka till mitt rum, lämnade tandborsten och tandkrämen och tog på mig lite parfym.
Med ett leende på läpparna så gick jag ut i hallen där Liam stod.
Jag tog på mig mina vita converse och sen gick vi ut igenom dörren.
Liam låste och sen gick vi ner några trappor och ut ur det stora huset.
Den friska luften blåste lätt igenom mitt hår när vi gick.
Vi gick ganska länge och pratade och lärde känna varandra.
Jag berättade för Liam att jag är 16 år och ska fylla 17 år och att jag har en lillebror som är 11 år och en lillasyster som är 5 år.
Liam berättade att han har två storasystrar.
Min mamma är 34 år.
Hon fick mig när hon bara var 17 år.
6 år senare, när hon var 23, fick hon min lillebror Johnatan och 6 år efter det, när hon var 29, fick hon min lillasyster Annie.
Liam och jag lärde känna varann väldigt bra, Liam är verkligen en schysst vän.
Jag kommer nog trivas bra under tävlingen.
När vi hade gått runt en stund så slutade det med att vi köpte mackor att ta med hem på Subway.

Tack för kommentarerna och förlåt för att jag inte uppdaterade igår!
Jag hann inte :(

- Så Emely du fick mest ja så vi ses senare, sa Rihanna och log.
Jag hoppade runt lite och hon skrattade.
- Tack så sjukt mycket! Sa jag när jag lugnat ner mig lite.
- Vi ses Emely, hejdå, sa La Reid och log.
- Hejdå, sa jag och började gå av scenen.
När jag väl kommit av scenen så möttes jag av mammas varma famn.
- Du gjorde det gumman! Utbrast hon.

Emelys perspektiv:
Tiden hade gått fort.
Idag var det exakt en månad sedan jag hade gått av scenen med ett ja.
Jag stod på flygplatsen och väntade på min väska som skulle komma på bandet.
Imorgon börjar första mentorsveckan av tv programmet och nästa vecka går det första programmet live på tv.
Nu var jag i London helt själv.
Jag och alla andra deltagare ska bo i ett stort hus.
Hur jag ska komma dit har jag ingen aning om.
Jag såg min väska komma så jag tog den och började gå mot entren.
- Emely!
Jag vände mig om.
Ingen där.
- Emely!
Jag kollade mig runt och såg ett gäng säkerhetsvakter komma emot mig.
Sen såg jag Liam ansikte.
Säkerhetsvakterna skingrade lite på sig och jag såg Liam le emot mig.
- Hej, jag är Liam Payne och jag är din mentor, sa Liam och sträckte ut handen.
Jag tog hans hand och skakade den.
- Jag är Emely Collins, sa jag en aning blygt.
Liam bara log emot mig och jag släppte hans hand.
Han sträckte sig efter mig väska.
- Jag tar den åt dig, sa han och log.
- Tack men du behöver inte, sa jag.
- Men jag vill, svarade han.
Jag log och följde med Liam och säkerhetsvakterna ut från flygplatsen.

Liams perspektiv:
Jag kände mig konstig inombords.
Det var något med henne som fick mig att känna mig lite nervös men ändå glad.
Och hennes röst.
Den var speciell.
Ända sedan hennes audition så kunde jag inte sluta tänka på hennes röst.
Det var som om hennes röst ekade i mitt huvud.
Det är något med henne.
Något man inte kan släppa.
Och hon är verkligen duktig.
Det ska bli kul att lära henne allt jag kan, hon lär nog bli bättre än mig, tänkte jag för mig själv och log.

Tack för kommentarerna och förlåt för en kort kapitel! :)

Det är verkligen mycket folk här, har jag ens en chans? Frågade jag mig själv.
Jag tvivlade lite.
Dom yngsta verkade vara 15 år.
Programmet var ifrån 15 år till 20 år.
Jag är 16 år.
Mamma parkerade och jag öppnade bildörren och klev ut.
Kan jag verkligen göra det här?

Emelys perspektiv:
Jag kan göra det här!
Jag intalade mig själv att allt skulle gå bra.
Mamma låste bilen och sen gick vi in i den stora arenan.
Vi gick mot bordet där man anmälde sig.
- Hej, namn? Frågade tjejen som satt vid bordet.
- Emely Collins, svarade jag.
Jag hade anmält mig tidigare genom datorn som alla andra.
Nu skulle man bara säga att man var här och sen skulle man hämta ut sin nummerlapp.
Tjejen kollade igenom en lista och sen gav hon mig min nummerlapp.
- Lycka till, sa hon och log.
- Tack, svarade jag lite nervöst.
Jag och mamma fortsatte gick och ställde oss i kön som började ute i den stora hallen och gick in till ett backstagerum.
I backstagerummet så kunde föräldar, syskon, vänner och andra anhöriga vänta medans du gick upp på scenen.
Kön rörde på sig ganska sakta men snart var det ändå min tur.
Jag och mamma måste ha stått i kön i nästan en och en halv timme innan vi fick komma in i backstagerummet.
- Lycka till gumman, slå dom med häpnad! Sa mamma och kramade om mig.
- Tack, det ska jag, fick jag nervöst fram.
En kille som jobbade här gav mig en mikrofon och sen var det min tur att gå ut på scenen.
Med nervösa steg började jag gå.
Mitt hjärta slog snabbare och snabbare.
Du kan göra det här Emely, tänkte jag för mig själv.
Var bara dig själv, tänkte jag sen.
Jag gick ut till mitten av scenen och kollade ut över arenan.
Det var lite publik och längst fram vid ett bord satt domarna.
Big Time Rush och One Direction satt på några stolar längre ner.
Alla log emot mig.
- Hej! Sa Rihanna.
- Hejsan, svarade jag och log.
- Vad heter du? Frågade hon sedan.
- Emely Collins, svarade jag.
- Hej Emely, kul att du är här, sa hon.
Jag log mot henne.
- Vad ska du sjunga? Frågade hon sedan.
- Jag ska sjunga Mine av Taylor Swift, sa jag och log.
- Okey, varsågod att börja, sa Rihanna och log mot mig.
Jag log tillbaka och sen hörde jag musiken börja spelas.
Jag började sjunga och jag kände hur nerverna släppte.
You were in college working part time waitin’ tables

Oh, oh, oh
Oh, oh, oh

Left a small town, never looked back
I was a flight risk with a fear of fallin’
Wondering why we bother with love if it never lasts

I say "Can you believe it?
As we’re lying on the couch?"
The moment I can see it.
Yes, yes, I can see it now.

Do you remember, we were sitting there by the water?
You put your arm around me for the first time.
You made a rebel of a careless man’s careful daughter.
You are the best thing that’s ever been mine.

Jag såg alla le.
Jag kände mig verkligen hemma på scenen.
Jag började roar mig runt på scenen lite grann.
Alla nerver var borta.
Det var här jag horde hemma.

Flash forward and we’re taking on the world together,
And there’s a drawer of my things at your place.
You learn my secrets and you figure out why I’m guarded,
You say we’ll never make my parents’ mistakes.

But we got bills to pay,
We got nothing figured out,
When it was hard to take,
Yes, yes, this is what I thought about.

Do you remember, we were sitting there, by the water?
You put your arm around me for the first time
You made a rebel of a careless man’s careful daughter
You are the best thing that’s ever been mine.

Do you remember all the city lights on the water?
You saw me start to believe for the first time
You made a rebel of a careless man’s careful daughter
You are the best thing that’s ever been mine.

Jag kollade mot stolarna där pojkbanden satt.
Alla log.
Men mest Liam.
Jag gick runt på scenen.
Jag gick närmare pojkbanden.
Då mötte jag Liams blick.
Blicken var fylld av glädje.
Jag log ännu större och sen började jag gå mot domarna igen.

Oh, oh, oh
And I remember that fight
Two-thirty AM
As everything was slipping right out of our hands
I ran out crying and you followed me out into the street
Braced myself for the "Goodbye"
‘cause that’s all I’ve ever known
Then you took me by surprise
You said, "I’ll never leave you alone."
You said, "I remember how we felt sitting by the water
And every time I look at you, it’s like the first time
I fell in love with a careless man’s careful daughter
She is the best thing that’s ever been mine."

Hold on, make it last
Hold on, never turn back

You made a rebel of a careless man’s careful daughter
You are the best thing that’s ever been mine.

Do you believe it?
Gonna make it now.
I can see it,
I can see it now.

Jag sjöng dom sista orden och sen sänkte jag mikrofonen ifrån munnen.
Jag log mot domarna, pojkbanden och publiken och alla applåderade.
- Wow Emely, du har verkligen fin röst! Utbrast Rihanna.
- Den påminner lite om Taylors röst på något sätt, sa hon sedan.
- Riktigt fin utstrålning, det syns att du trivs på scenen, sa Louis Walsh.
- Jag gillar dig Emely, jag håller med Louis, riktigt fin utstrålning, sa Rihanna.
- Tack, sa jag och log riktigt stort.
- Du verkar trivas bra på scenen och din röst är fin, om du jobbar på det här så kommer du bli riktigt bra, sa La Reid.
Jag log.
- Så ska vi rösta då killar? Frågade Rihanna och log.
Denna gång så var det ingen gästdommare.
- Ja det tycker jag, sa Louis.
- Vad tycker du? Frågade Rihanna La Reid.
- Jag tycker att du är bra Emely, om du jobbar på det här så är du snart en ny stjärna, sa La.
Jag log.
Nerverna hade börjat komma tillbaka.
- Så mitt svar är ja.
- Tack så mycket! Sa jag och log riktigt stort.
- Jag gillar dig Emely, så mitt svar är såklart ja, sa Rihanna.
- Tack! Sa jag och log ännu mer.
Jag såg säkert ut som en idiot där jag stod och log men jag var bara så glad.
- Du har bra utstrålning på scenen och du har en ganska bra röst, började Louis.
- Men du kan behöva jobba på det ett tag till, sa han sedan.
Jag vart mer och mer nervös.
- Och jag tycker nog att du är lite för ung så mitt svar är tyvärr nej.
- Buu! Hörde jag hela publiken ropa.
- Okey, sa jag och skrattade lite tyst åt publiken.
Rihanna reste sig upp och tog med sig en mikrofon och gick fram till killarna i One Direction och Big Time Rush.
- Vad tycker ni killar? Frågade hon.
- Emely jag och killarna gillade det här så vårat svar är ja, sa Logan ifrån Big Time Rush.
Publiken hurrade.
- Tack så mycket, sa jag och log.
- Ni då killar? Frågade Rihanna One Direction.
Rihanna riktade mikrofonen mot Niall.
- Solklart ja Emely, riktigt bra! Sa han och log.
- Tack! Utbast jag och log ännu större.
- Så Emely du fick mest ja så vi ses senare, sa Rihanna och log.
Jag hoppade runt lite och hon skrattade.
- Tack så sjukt mycket! Sa jag när jag lugnat ner mig lite.
- Vi ses Emely, hejdå, sa La Reid och log.
- Hejdå, sa jag och började gå av scenen.
När jag väl kommit av scenen så möttes jag av mammas varma famn.
- Du gjorde det gumman! Utbrast hon. 

Tack för kommentarerna! :)

Emelys perspektiv:
Jag kollade ut genom bilfönstret.
Stora byggnader och massa människor.
London är verkligen annorlunda jämfört med Canterbury.
Jag satt i bilen med mamma.
Vi hade åkt ända från Canterbury, där vi bor, till London.
Vi hade rest eftersom jag ska göra en audition till tv programmet ”I’m a star”.
Programmet handlar om sång.
Jag älskar verkligen att sjunga.
Programet gick ut på att alla medlemmar ur två pojkband skulle hitta en kille eller en tjej med en bra röst och vara deras mentor.
Sen finna det domare som såklart sa vad dom tyckte.
Domarna i år är Rihanna, LA Reid, Louis Walsh och en ny gästdomare för varje vecka.
De som skulle vara mentorer var James Maslow, Kendall Schmidt, Carlos Pena och Logan Henderson från Big Time Rush och Louis Tomlinson, Niall Horan, Zayn Malik, Harry Styles och Liam Payne från One Direction.
- Är du taggad gumman?
Mammas fråga avbröt mina tankar.
- Om taggad betyder vettskrämd och så nervös så att du tror du kommer dö så ja, svarade jag.
Mamma bara skrattade åt mig.
- Allt kommer gå bra gumman, sa hon och log.
Mamma körde runt en rondell och in på en gata.
Jag såg arenan där auditionerna hålls.
Mitt hjärta slog fortare.
Jag tog ett djupt andertag.
Det är verkligen mycket folk här, har jag ens en chans? Frågade jag mig själv.
Jag tvivlade lite.
Dom yngsta verkade vara 15 år.
Programmet var ifrån 15 år till 20 år.
Jag är 16 år.
Mamma parkerade och jag öppnade bildörren och klev ut.
Kan jag verkligen göra det här?

OCH DÄR ÄR MIN NYA NOVELL STARTAD! :)
Min nya novell "Our own fairytale" kommer handla om tjejen Emely och Liam :)
Hoppas ni gillar första kapitlet! :)
Och TACK så mycket för alla underbara kommentarer på sista delen av "The sky isn't the limit"! :)