Our own fairytale, kapitel 26
Förhoppningsvis håller dem ihop.
Och det hoppas jag att jag och Liam också gör.
Även fast det verkar ganska hopplöst.
Han hade lovat mig att ringa och smsa så ofta han kunde.
Och jag skulle göra samma.
Men det kändes ändå som om jag bara hängde kvar i en tråd.
Allt jag kunde göra var att hoppas att vårat förhållande överlever allt.
Liams perspektiv:
Jag kramade om Emely länge medans tårarna rann.
Jag skulle sakna henne så mycket.
Det här var verkligen det mest jobbiga hejdå jag någonsin varit med om.
Efter kramen kollade jag henne i ögonen.
Hennes vackra men tårögda ögon.
Sen kysste jag henne.
Det ropades ut i högtalarna att det var sista chansen att checka in till hennes plan så hon var tvungen att gå.
- Jag älskar dig glöm aldrig det! Ropade jag efter henne medans tårarna strömmade ner.
Hon vände sig om och såg på mig med hennes tårögda ögon.
Jag såg tårar rinna ner för hennes kinder.
- Jag älskar dig också och ingen av oss kommer glömma det! Ropade hon och blåste en kyss till mig.
Jag log och tog emot den och fäste den vid mitt hjärta.
Hon skrattade lite och sen vinkade hon.
Jag vinkade tillbaka och sen vände hon sig om och någon sekund senare var hon borta.
Jag kände en klump i magen och tårarna rann mer och mer.
Jag vände mig om och såg på Niall.
Hans ögon var blanka och puffiga efter all gråt.
Evelyn hade gått och checkat in till hennes flyg innan Emely.
Vi kollade på varandra en stund och det kändes som om vi båda var nära att brista ut i gråt.
Jag hörde Niall ta ett djupt andertag.
- Kom så åker vi hem, det blir kul att träffa killarna ju, sa han.
Jag nickade och sen gick vi ut ifrån flygplatsen.
Emelys perspektiv:
Jag satte mig ner i mitt flygplanssäte och andades ut.
Mina ögon var puffiga efter all gråt.
Jag torkade ögonen och kollade ut igenom flygplansfönstret.
Allt jag såg var start och landningsbanan.
Sen hörde jag det ropas ut ifrån högtalarna att vi lyfter om tre minuter.
Jag suckade och viskade tyst.
- Hejdå London, hejdå Liam.
Liams perspektiv:
Jag satt i baksätet på Pauls bil när jag såg Emelys flygplan flyga högre och högre mot himlen.
Jag kände några tårar rinna ner för kinden.
Nu var hon borta.
På riktigt.
Tack för kommentarerna!
Skulle jag kunna få +10 kommentarer? :)
åh, så spännande mer ! :D
meeeeeeeeer..! :D
mer!:D<3333
MEEEEEER!!!!!
sjuuukt bra! :D
superbra! du är grym :D
älskar den såå mycket!! meeeeeeer:)
riktigt bra!
OMG! MEEER:DDD<3
OMD fyyfasen vad bra , vore roligt med fler kapitel per dag :]
omg, jättebra! <3
Mer!
Meeer ! :))))
verkligen jättebra! <3 längtar sjukt mycket till nästa kapitel! :3
Skitbra! kommer det komma mer drama typ?:D
gryyyyym du ärrr!
du är gryyyyymmm!:pppp
Du är gryyyyymmm!:ppppp
råka skicka två gånger