- Du vet, älskar du fortfarande mig?
Jag nickade och såg ett leende sprida sig över hennes läppar.
- Ja, jag har aldrig slutat älska dig, sa jag.
- Även fast du inte älskar mig tillbaka så…
Jag avbröts av att Emelys läppar trycktes emot mina.
Först vart jag väldigt förvånad men sen besvarade jag kyssen.
Det var det bästa som hänt på länge.
Hela jag kände mig lycklig.
Emely drog sig försiktigt undan.
- Jag älskar dig Liam, det har jag alltid gjort men jag var en för stor idiot för att förstå det tidigare.

 Liams perspektiv:
Jag log emot Emely.
Hon hade sagt att hon älskade mig.
Äntligen.
Fast jag var fortfarande inte säker på en sak.
Är det vi nu?
Förvirrat reste jag mig och gick mot dörren.
Emely kollade konstigt och frågade på mig.
- Ge mig en minut, ehm… började jag.
- Jag måste tänka, sa jag sedan.
Hon nickade långsamt.
- På vad? Frågade hon sedan och log lite smått.
- Allt, sa jag och gick ut och stängde dörren efter mig.
På första och andra våningen i huset hade Big Time Rush bott med deras tävlande.
På tredje våningen hade Zayn och Louis bott med deras tävlande och på fjärde våningen bor jag och Niall med våra tävlande och på våningen ovan för oss hade Harry bott med hans tävlande.
Varje våning hade två lägenheter.
Och nu bor det bara folk i två av dem tio lägenheterna.
Det känns ganska konstigt.
Jag tog ett djupt andertag och började gå ner för trapporna medans jag ringde Zayn.
Jag behövde prata med honom.
Vad skulle jag säga?
Det hade jag ingen aning om men jag vet att jag måste snacka med nån.

Emelys perspektiv:
Dagarna gick och finalen närmade sig.
Idag är det fredag och imorgon är det lördag.
Dagen för finalen.
Jag ska sjunga två låtar, en valfri och en duett med Liam.
Samma sak ska Evelyn göra fast hon skulle sjunga en duett med hennes mentor Niall.
Söndagen då Liam kommit hem hade blivit både bra och dålig.
Den vart dålig då Liam gick för att tänka och bra när han kom tillbaka.
Jag visste inte riktigt vad han skulle tänka på men han älskade mig fortfarande och nu var det vi.
Även fast det nog inte var speciellt bra i längden.
- Emely kommer du?
Mina tankar avbröts av Liams fråga.
- Mm, svarade jag och kollade mig i spegeln en sista gång innan jag gick ut ur mitt rum.
- Du är vacker, som vanligt, sa Liam och log.
Jag log tillbaka.
- Tack, du med, sa jag.
Allt känns perfekt, Liam är perfekt.
Det hade tagit slut med Kieran när han åkte hem och jag insåg även vilken idiot jag var som var tillsammans med honom.
Han var inte i närheten av lika gullig som Liam.
Liam pussade mig på pannan och sen gick han ut i hallen.
Han, jag, Evelyn och Niall skulle ut och äta middag ikväll eftersom finalen är imorgon.
Det vill vi fira.

Evelyns perspektiv:
- Drick inte för mycket nu tjejer, vi vill inte ha nån baksmälla på scenen imorgon, sa Niall skämtsamt.
Jag, Liam och Emely skrattade och jag slog till honom lätt på armen.
- Vi ska bara äta middag vet du, sa jag och log.
- Jag vet, jag skojar bara ser du, sa Niall och log och pussade mig lätt på munnen.
Jag log.
Niall är den sötaste killen jag någonsin träffat.
Lyckligt kastade jag en blick mot Emely och Liam som gick hand i hand.
Jag log för mig själv.
Dom är perfekta för varandra.

Jag är tillbaka! :)
Tusen tack för alla kommentarer på kapitel 20 och alla "krya på dig"! :)
Ni är bäst, thank you! :)