Jag hoppade in i duschen, borstade håret och tänderna och tog på mig nya rena kläder.
Mörka jeans, svarta ganska låga boots, en svart spetsbandeu och en svart blus.
Sen tog jag min mobil och gick ut i hallen.
När mobilen ringde så tryckte jag direkt på grön lur och svarade hej.
- Hej Emely.
Jag trodde att det var Evelyn som hade ringt men det var det inte.
Jag hörde en röst som fick mig att stelna till.

 Emelys perspektiv:
Jag sa inget, jag bara stod helt still tills jag hörde rösten igen.
Liams röst.
Rösten som hade sagt både att jag var en idiot och att han älskade mig.
Jag ville verkligen inte prata med Liam nu.
Han hade stuckit härifrån utan att säga hejdå.
Jag kände mig arg och sviken.
- Du hade ringt?
- Mm, svarade jag tyst.
- Var det något särskilt?
Liam lät nervös och trött.
Något särskilt?
Jag kunde inte hålla min ilska inom mig längre.
- Du stack utan att ens säga något till mig! Utbrast jag.
- Jag vet, förlåt, sa han tyst.
- Säg inte förlåt, det betyder inget! Sa jag.
- Det är bara ett dumt ord! Sa jag sedan.
Jag hörde Liam mumla ett okey till svars.
- Hur kunde du Liam? Frågade jag.
Allt var så konstigt.
Ena sekunden var jag en idiot som han stack ifrån och andra sekunden var jag talangfull och älskad.
Han gjorde mig verkligen förvirrad.
- Fö… började han men stoppade sig själv.
- Du gör mig jävligt förvirrad! Utbrast jag lite irriterat.
- Det är inte meningen, sa han tyst.
- Nä men du gör mig fortfarande förvirrad, det sista du säger till mig innan du sticker är att jag är en idiot men att du älskar mig när jag faktiskt har en kille redan, sa jag.
- Vet du hur förvirrande allt är?
- Jag förstår att du är arg, sa Liam.
- Arg? Jag… Liam…
Jag visste inte ens vad jag skulle säga.
Han verkade tro att ett litet ord kunde göra allt bra.
Ett ynka förlåt.
Visst det är inget fel med att han älskar mig.
Det är förvirrande men inte fel.
Felet är att han blir så arg på mig och sen helt plötsligt älskar mig och sen sticker och lämnar mig i sticket här utan att säga något.
Jag hörde Liams tysta andetag.
- Fattar du inte hur förvirrad du gör mig och förresten så lämnade du mig här med temat sorg och jag är vekligen inte bra på det här med känslor, sa jag.
- Du märker ju hur jag är nu, jag är sjukt förvirrad och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra.
- Du kan klara det här bra, bara sjung ifrån hjärtat.
- Det är lite svårt när jag inte ens kan lyssna på mitt hjärta utan att  känna mig förvirrad ibland tusen olika känslor.
- Vilka känslor?
Jag hade inget svar på Liams fråga.
Jag var så förvirrad så att jag inte ens visste vad jag kände längre.
- Du och Kieran och allt bråk och tävlingen och du sa att du älskar mig.
- Okey, sa Liam tyst.
- Och du gav mig inte ens en chans att fundera över hur jag känner för dig innan du stack!
Jag kände mig riktigt arg just nu.
Allt kändes så fel.
- Hur känner du för mig nu? Exakt nu? Frågade Liam.
Tårarna rann ner för mina kinder och jag kunde inte stoppa dem.
- Jag hatar dig!