Jag skulle precis lägga ner mobilen i jackfickan igen när den vibrerade.
Jag kollade på skärmen och såg att det stod ”dolt nummer”.
För en sekund trodde jag att det kanske var Zayn men sen kom jag på att han inte hade fått mitt nummer.
Jag tryckte osäkert på svara och satte mobilen vid örat.
- Hallå? Svarade jag.
- Fyfan vad ful du är Samantha! Hörde jag en tjejröst säga.
Sen hörde jag skratt.

Samantha’s perspektiv:
Skrattet fortsatte.
Jag la på och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
Jag var 99 % säker på att det var dom kaxigaste tjejerna från min skola som hade ringt.
Dom hade väl tjejkväll som vanligt.
Alltid så skulle dom prata om det.
Hur kul det är och vad dom ska göra.
Såklart så är jag aldrig bjuden.
Inte för att jag bryr mig.
Efter ett tag så lär man sig ignorera det.
Jag blinkade några gången för att hålla tårarna tillbaka.
”Fyfan vad ful du är”
Orden ekade i mitt huvud.
Jag la ner mobilen i jackan och gick in på toaletten.
Jag tvättade bort allt mitt smink.
Är jag verkligen så ful? Tänkte jag för mig själv.
Jag har aldrig fattat vad jag gjort för att få tjejerna i min klass att hata mig.
När jag gick i ettan hade vi varit bästa vänner.
Samma sak i tvåan.
Men i trean hände det något.
Nu skulle jag snart gå ut nian.
Då skulle jag slippa dem.
Efter sommaren så ska jag börja gymnasiet.
Jag ska börja på ett musikprogram inne i London.
Det ska faktiskt bli kul.
Det ska bli min chans att skaffa nya vänner.
Om jag ens orkar ta mig igenom sommaren.
Som livet är nu så är det verkligen inte värt att leva.

Liams perspektiv:
Jag och Zayn hade nyss kommit tillbaka från den väldigt mysiga mataffären.
Den var så där liten med en lantlig känsla.
Ganska hemtrevligt faktiskt.
Nu stod jag och Zayn i köket och lagade middag.
Harry dukade och Louis och Niall kollade någon film på tv:n.
- Byn är väldigt mysig faktiskt, jag tror att vi kommer trivas bra här,  sa jag med ett leende.
- De tror jag med eftersom jag redan trivs, svarade Zayn.
- På grund av vår granne Samantha eller? Frågade Harry retsamt.
- Men ge dig, det är inte så att jag är kär i henne eller nått, sa Zayn.
- Men det är ju kul att känna någon här eller vad tycker du? Frågade Zayn Harry sedan.
- Jo det är nog inte så dumt, svarade Harry och log.
- Kan du inte bjuda hit henne nån dag så får vi också lära känna henne? Frågade jag.
- Visst, sa Zayn med ett leende.

Samantha’s perspektiv:
Jag och mormor satt vid matbordet och åt pannkakor med grädde och hallonsylt.
- Kan vi inte baka sedan? Frågade jag mormor.
- Jo visst, vad vill du baka? Frågade mormor.
- Chockladkakor, sa jag glatt.
- Okey det låter gott det, sa mormor och log.
- Jag ska kolla på ett deckarprogram på tv:n så du får nog baka själv, sa mormor sedan och kollade på mig.
- Inga problem, sa jag med ett leende.
- Vad bra, sa mormor.
Vi fortsatte äta.
- Du mormor, går det bra om en kompis kommer imorgon? Frågade jag.
- Visst, svarade mormor med ett leende.
Vi åt upp pannkakorna och dukade sedan av.
Mormor satte sig i soffan och kollade på programmet som han ville kolla på medans jag bakade.
Ungefär 30 minuter senare var jag klar och tog ut chockladkakorna ur ugnen.
- Det luktar underbar, hörde jag mormor säga ifrån vardagsrummet.
Jag ställde kakorna på köksbordet och lät dom svalna.
Sen hällde jag upp mjölk i två glas, tog några kakor på ett fat och ställde allt på en bricka.
Jag gick in till mormor och såg att hon log mot mig.
Tillsammans så satt vi i soffan och åt kakor medans vi kollade klart på deckarprogrammet.

Zayns perspektiv:
Jag vaknade runt 11 nästa morgon.
Jag klev upp och gick och duschade.
Sen fixade jag håret och gick ut ur badrummet.
Jag kollade igenom mig resväska efter kläder.
Alla kläder låg fortfarande i resväska eftersom jag inte hade orkat packa upp dem igår.
Det fick bli ett par svarta jeans, en vit T-shirt.
Efter att jag hade klätt på mig så gick jag ner och åt frukost.
Liam och Louis satt i soffan och åt frukost och Niall och Harry hade inte klivit upp än.
När jag hade ätit så kollade jag klockan på mobilen.
12.03.
En timme kvar, tänkte jag och suckade.
Jag gick in på twitter i mobilen och kollade runt lite.
Det var inget speciellt som hade hänt.
Jag och killarna var lediga tills på Onsdag.
Då skulle vi in till London och vara där till Lördagen eftersom vi ska spela in lite låtar.
Sen har vi två veckors ledigt innan vi åker till USA för att göra några signeringar, intervjuer och några spelningar.
Vi skulle vara borta i 2 veckor.
Det betyder 2 veckor utan Samantha.
Jag ville inte tänka på det.

Tack för alla kommentarer! :D