- Så du gillar honom? Frågade jag tyst.
- Jag tror det, sa hon och log.
- Kul för dig, så vi har ett nytt par här i tävlingen? Frågade jag lite retsamt.
- Nej! Utbrast hon och skrattade.
Jag log emot henne.
- Inte än i alla fall, sa hon sen.

 Emelys perspektiv:
Tiden gick och vi var nu uppe i vecka fem.
Matthew Johnson, Evan Baynes, Lucy Davies och Megan Chamerlain hade åkt ut och kvar fanns nu jag, Evelyn Hamilton, Kiearan Andrews, Chloé Campbell och Anthony Huxley.
Veckans tema var ballader eller lugna låtar och jag och Liam hade kommit överense om att jag ska sjunga ”A thousand years” av Christina Perri.
Idag är det lördag och om bara nån timme så ska jag stå på scenen och hoppas på att alla låter mig stanna.
Det här är min dröm och jag vill verkligen att den ska bli sann.
Med en lång röd klänning klev jag ut ur provhytten och såg Liam kolla på mig.
- Wow, sa han och log.
Jag skrattade lite och snurrade runt ett varv.
- Hur ser jag ut? Frågade jag sedan.
- Du ser jättevacker ut, sa Liam och log.
- Tack, sa jag och sprack upp i ett leende.
- Hur känner du dig? frågade han sedan.
- Som en prinsessa, sa jag och skrattade.
- Du ser ut som en, sa Liam och log.
- En riktigt vacker prinsessa, sa han sedan.
- Tack, sa jag och log.

Liams perspektiv:
Emely sjöng lika bra som hon såg ut och hon fick stanna.
Publiken och alla älskar henne.
Anthony Huxley åkte ut.
Nu är det bara en kille kvar.
Kieran Andrews.
Killen som jag verkligen inte tycker om.
Visst han sjunger bra men han och Emely har träffats flera gånger och hon gillar honom och jag tror att hon kommer bli sårad i slutet.
Men det finns inget jag kan göra åt det.
Emely är kvar i tävlingen.
Det är också Evelyn och Chloé.
Nästa tema var glädje.
Jag vet att Emely kan klara det, glädje och tempo är ju hennes sak.
Hon äger scenen.
Vi måste bara hitta en bra låt som uttrycker glädje.

Några dagar senare

Emelys perspektiv:
- Kommer du Liam? Frågade jag och drog på mig mina svarta klackar.
Fredagkväll och en fest hölls för alla tävlande och alla som varit med och tävlat.
Alltså kom alla som åkt ut tillbaka för att vara med på festen.
- Vänta lite! Ropade Liam.
Jag suckade och tog på mig min jacka.
Jag drog jackan över min blommiga klänning.
Mitt hår var bara igenomborstat och smått lockat och mitt smink var ganska naturligt.
- Kom nu snälla Liam! Ropade jag.
Han tar ju längre tid än en vanlig tjej, tänkte jag och skrattade för mig själv.
Sen kom han äntligen.
Han såg väldigt bra ut faktiskt.
En vit farfarströja, en svart kavaj av något mjukt tyg och mörka jeans.
- Redo mr. allt-måste-vara-perfekt? Frågade jag retsamt.
- Ha ha, sa Liam ironiskt och skrattade.
Sen gick vi ut och låste dörren efter oss.

Liams perspektiv:
Jag och Emely gick in i festlokalen och hängde av oss våra jackor.
Musiken var hög och man kunde känna hur det luktade lite svagt av sprit.
Jag och Emely var på väg mot drickorna när vi mötte Evelyn och Niall som gick hand i hand.
Jag log för mig själv.
Dom är så söta tillsammans.
Sen mötte vi Zayn.
- Tjena! Ropade han för att överrösta musiken.
- Tjena! Ropade jag tillbaka och log.
- Vart är Chloé då? Frågade jag.
- Där borta och snackar med några! Ropade Zayn tillbaka.
Man var tvungen att ropa för att höras.
Jag nickade och sen fortsatte jag, Emely, Niall, Evelyn och Zayn gå mot drickorna.
Då kom Kieran och hälsade på oss.
Han pussade Emely på kinden och la sin arm runt hennes midja.
Jag suckade och sen kände jag Zayns hand på min axel.
- Chilla, som jag sa så kommer allt ordna sig, sa han.
Jag nickade och tog nått att dricka.
Sen gick jag iväg med Zayn en stund.
Vi stod med våra drickor och kollade ut över dansgolvet.
Många dansade till den höga musiken och många såg ganska fulla ut.
Själv så planerade jag inte att bli full, jag har ju liksom bara en njure så det är inte det smartaste att drick så mycket, tänkte jag och fortsatte kolla ut över dansgolvet.
Då såg jag något som jag verkligen inte ville se.

Tack för alla kommentarer och nu börjar det bli lite mer drama så jag hoppas ni gillar det! :)