- Wanna walk? Frågade han och kom närmare mig.
- Sure, sa jag och kände hur det bultade.
Det pirrade i hela min kropp.
Kärlek såklart.
Jag log åt tanken.
Från och med nu ska allt bara gå bra.
Allt måste bara gå bra.
Jag tänker inte svika nån.
Speciellt inte Niall.

---

Marys perspektiv:
- How are you? Frågade Niall efter att vi gått I tystnad längst den otraffikerade grusvägen.
Landet är verkligen mysig på sånt sätt att man får vara i lugn och ro.
Inga bilar eller stora folkmassor, jag trivs bättre här än inne i stan.
Jag förstår varför Niall ville komma hit, såklart för att träffa sin familj, men också för att få lugn och ro.
Snart har tre veckor passerat och inte ett ända fan har dykt upp.
Jag vände mitt huvud och kollade upp på den blonda killen med de fantastiska blåa ögonen.
- Good, svarade jag.
-Thanks, sa jag sedan, det kom ut mer som en viskning.
Jag såg ett leende sprida sig över hans smått rosa läppar, inget stort leende men ändå ett fint leende.
- How are you? Frågade jag.
- Oh… good, svarade han.
Jag nickade och vi fortsatte gå i tystnad.
Ingen obehaglig tystnad utan en mysig en.
Som när man bara njuter av varandras sällskap.
- Can I ask you something?
Hans fråga fick mig att komma tillbaka till verkligheten.
- Yeah sure, svarade jag och kollade upp på honom.
Han hade händerna i hans jackfickor.
Niall var tyst ett tag innan han kollade på mig och började prata.
- Do you belive in soulmates?
- What do you mean? Frågade jag lite förvirrat.
- You know, do you belive that you will meet someone that’s perfect for you?
Jag tänkte efter ett tag innan jag nickade.
- Yeah, yeah I do, svarade jag.
Han nickade långsamt medans vi fortsatte gå.
- I have so many questions, viskade han.
Jag tror att det inte var meningen att jag skulle höra det men det gjorde jag.
- Ask, viskade jag tillbaka.
Han kollade på mig smått chockat innan han kollade ner i backen igen.
- I will, sa han.
- When the right time comes, la han sedan till.
Jag nickade smått skrämd.
När den rätta tiden kommer?
Han kanske inte har speciellt långt tid på sig att fråga alla frågorna?
När är den rätta tiden?
- Can I ask you something too? Frågade jag.
- Yes, svarade han och kollade på mig.
- How do you imagine your future? What do you want it to be like?
Han svarade inte utan fortsatte bara gå och sparka på småstenar.
Svår fråga kanske men jag måste veta om han ser mig i hans framtid.
Efter ett tag kollade han på mig och svarade.
- I want to be singing with the lads for at least a few years more, then I want to settle down, have kids and a beautiful wife.
- I want to live in a house in a nice place like this, sa han sedan och kollade sig runt.
- Feel the fresh air as I see our kids grow up and run around in the garden.
Jag kollade på honom men han kollade framåt.
I hans ögon syntes hopp och hans blick var full av drömmar.
- I want to hug my grandchildren, walk my daughter down the aisle and hand in hand with the love of my life.
- I want a happy long life, la han slutligen till.
- What about you? Frågade han och kollade på mig med han hoppfulla glittrande ögon.
- I want to live my life, every part of it.
- I would love a future like the one you want and I want to be there until I’m old cause I want a happy long life, sa jag.
Han nickade och kollade på mig.
Hans glittrande glada ögon var plötsligt inte lika glada längre.
De såg på mig med en orolig blick.
- You are worried, sa han.
- No, sa jag och skakade på huvudet.
- Yes you are, I can see it, what’s wrong?
Jag suckade tyst innan jag kollade på honom och mötte hans blåa ögon.
- I’m worried the time will fly by to fast.

---

JAG ÄR TILLBAKA OCH INNAN NI FÅR VÄRSTA TANTRUMET PÅ MIG SÅ SKA JAG FÖRKLARA!
Jag har varit sjuk ja!
Ni frågade om jag verkligen varit sjuk i typ två-tre veckor och ja!
Jag fick först streptoc infektion i halsen och var liggandes, sen vart jag bra och bara några dagar efter fick jag rosfeber och knölros vilka är allvarliga infektionssjukdommar som inte är att leka med.
Orkar inte förklara vad som händer men jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv!
Var liggande i ungefär två veckor, vart frisk bara nån dag sedan!
Och jag har ätit antibiotika ja och jag är fortfarande inte helt frisk.
Nu måste jag ta det lungt så att inte bakterierna sätter sig på lungorna eller något annat organ och ger mig tuberkolos eller annan sjukdom.
Och sen har jag varit lazy utan ideer till novellen!
Men jag har kommit på fler ideer nu så nu kör vi igen!
Kram på er!