Freedom comes when you learn to let go, kapitel 24
in Nialls nummer.
- Hi Mary, hörde jag hans glada röst säga.
Jag tog ett djupt andertag innan jag pratade med svag röst.
- Niall… I have leukemia.
Nialls perspektiv:
-W-what? Sa jag chockat.
Min röst var så svag att det kom ut mer som en viskning.
Min kropp var paralyserad.
Att bara hålla i mobilen blev en utmaning.
- No, no you’re just joking around, right?
- No, the doctor just told me, all the tests show it.
- No way.
- Yes Niall.
- No way! Skrek jag.
- It’s true, I’m sorry.
Jag hörde hur hon försökte hålla tillbaka tårarna.
- I’m so sorry, viskade hon.
Jag knöt min ena knytnäve i ett desperat försök att hålla all vrede inom mig.
Varför?
Fören gångs skull så skulle jag äntligen göra rätt, visa att jag faktiskt kan
lita på mina känslor och då måste universum komma och förstöra det.
Jag hörde inget mer från henne än hennes tunga raspiga andetag.
Vreden tog över helt och med en snabb rörelse med min arm så låg mobilen med en
spräckt skärm på golvet.
Jag hade slängt den i väggen med ett frustrerat skrik.
Sedan föll jag ner på knäna och täckte ansiktet med mina händer.
Tårarana rann hejdlöst.
Vad är det mening att jag ska göra nu?
Jag hörde hur nån sprang i trappan.
Sen flög min dörr upp.
Jag hörde någons djupa andetag innan jag kände en varm famn om mig.
Inte Marys, som jag önskar.
Nä utan mammas.
Nästan lika bra.
- Niall darling?
Jag bara fortsatte gråta hejdlöst.
- What’s wrong?
Hennes mjuka röst lät skakig.
- T-the-ey ca-can-t-t d-do t-ti-is-s.
Min egna röst var bortom skakig.
Den lät förstörd, som om någon hade slagigt mig i magen så var det svårt att få
fram ord.
- Who can’t do what?
Jag försökte samla mig men det var i stort sätt meningslöst.
- I c-called her m-mom, I did.
- Called who?
- D-demi.
- Is she the one who did something?
- N-no.
Mamma höll om mig hårdare och sen fortsatte jag, trots mitt tunga gråtande.
- W-we wer-re s-supposed to-o m-meet when I g-got home b-but I c-called-d her
an-nd I s-said that I c-couldn’t c-cause Ma-ary wa-as fin-nally r-ready to g-go
out wi-ith me.- So you’re not going out with Demi?
- No, w-we are just friends, I never really liked her the same way as I like
Mary anyways.
- And you’re going out with Mary, so what’s the problem?
- I d-don’t know, they want to punish me?
- Who? For what?
- The universe.
- What do you mean Niall?
Jag satt tyst en stund.
Mina ögon sved men jag kunde inte sluta gråta.
- I did something, I don’t know if it’s that I were going to go out with Demi
even if I loved Mary back then or if I finally did something right like asking
Mary out.
Jag hörde mammas andetag.
- The universe wants to make my life crap from now on anyways, and I know that
I’m in One Direction and singing is my dream and I’m living it so my life can’t
be crap but right now everything is falling apart.
- Because of what? What happened Niall?
Mamma lät orolig.
- Did you let anything of this “fame-things” get to your head?
- No, I’m not like that, nästan skrek jag.
- Then tell me what’s wrong so I can help you, sa mamma högt med en orolig men
ändå omtänksam röst.
- Mary called from the hospital, she’s diagnosed with leukemia.
And oh yeah I'm back from Toronto. Hade det fantastiskt!! :D
Hoppas ni gillar det här kapitlet :)
Funderar på att lägga av med att skriva... Vad tycker ni?
NEEEEEEJ! :C
Du är jätteduktig på att skriva, sluta inte nu.. :3
Jätte braaaaa!!!!!!!! Du får inte sluta skriva du e ju så duktig dina noveller e jätte bra!!!!:)))
CP bra kapitel som vanligt och som svar på din fråga :FOR GOD'S SAKE NEJ VAD SKA LYSA UPP MIN DAG MED KAPITEL DÅ?! NEJNEJNEJNEJNEJ
Du vinner inte på att lägga ner med ditt skrivande, men du vinner på att titta på kommentarerna och fortsätta att skriva. Just saying, varför sluta? det finns personer som gillar detta! lägg inte ner. Om du tänker på uppdatering är dålig eller nåt liknande så strunta i det. Uppdatera när du vill! men du förlorar på detta. Jag läste dina noveller innan, men slutade jag, varför? det vet jag inte. Men tittar ändå fortfarande in på denna novellen lite då och då eftersom jag minns hur mycket jag läste den.
NEJ NEJ NEJ NEJ! STOOOOOOOP IT! JAG ÄLSKAR DETTA! SLUTA NU !!! DU ÄR GRMY TJEJEN! SLUTA INTE SKRIV, WE LOVE YOUUUUUU! OCH JAG BÖRJA LÄSA HÄR FÖR ETT TAG SEN! OCH NU VILL JAG ALDRIG SLUTA! SÅ NEJ LÄGG INTE NER, KOMMER STANNA HÄR TILLS DENNA SIDA INTE FINS MER.