Our own fairytale, kapitel 33


Hon kollade upp mot mig med tårögda ögon.
- Du struntade i mig, du kan inte bara komma hit och säga att du älskar mig! Utbrast hon.
Jag hoppades att ingen vaknade.
- Du kan inte det och jag kan inte ta det här nu, jag kan knappt tänka, sa hon.
Hon snubblade en aning på orden.
- Låt mig vara, sa hon.
Jag förstod att hon var lite full.
Hon gick vingligt förbi mig bort till trappan.
Men där tog det stopp.
Hon satte sig ner på första trappsteget och bröt ut i gråt.


Liams perspektiv:
Jag gick bort till trappan och satte mig ner bredvid henne.
Försiktigt la jag armen om henne och tryckte henne lätt emot mig.
Hon la sitt huvud på min axel och grät.
Och där satt vi.
- Em, prata med mig, sa jag efter ett tag.
- Inte här, sa hon tyst.
Hon reste sig och sträckte fram hennes hand.
Jag tog den och ställde mig upp.
Hon gick in i vardagsrummet och tog upp två filtar och sen gick vi ut bakvägen ut i trädgården.
Jag följde med henne till en bänk där hon satte sig ner.
Hon gav mig en filt och sen svepte hon den andra filten runt sig själv.
Jag svepte filten runt mig och sen satte jag mig ner bredvid henne.
Ingen av oss sa något.
En jobbig tystnad uppstod.
- Vad har hänt med dig? frågade jag efter en stund.
Jag var bara tvungen att bryta tystnaden.
Jag stod inte ut med den.
- Jag vet inte, sa hon och började gråta igen.
- Jag trodde jag visste vad jag höll på med men när jag såg dig… började hon.
Hon tog ett djupt andertag.
- När jag såg dig så förstod jag hur vilse jag är.
- Allt är ett misstag, sa hon sedan.
- Du menar håret, sminket och allt? Frågade jag lite förvirrat.
Hon nickade.
- Varför förändrades du? Frågade jag.
Hon grät mer och mer.
- Jag visste inte vad jag skulle göra utan dig, jag visste inte hur jag skulle hantera all saknad så jag började göra misstag, sa hon.
- Min bästa vän var förändrad när jag kom hem så jag bara följde efter henne, sa hon sedan.
Jag nickade långsamt.
- Men du struntade i mig! Utbrast hon sedan.
Skuldkänslorna växte sig större.
- Jag struntade inte i dig, jag tänkte på dig varenda sekund, sa jag.
- Så fort jag fick rast så satte jag mig ner och tog det lugnt och då kom alla tankar på dig, sa jag sedan.
Hon kollade på mig med hennes rödgråtna ögon.
- Jag undrade vart du var och vad du gjorde och om du saknade mig lika mycket som jag saknade dig, sa jag.
- Förlåt, nästan viskade hon.
- För vad? Frågade jag.
- För att jag gjorde såhär mot mig själv, sa hon.
- Förlåt för att jag inte ringde, sa jag och kramade om henne.
Hon kramade mig tillbaka och så satt vi medans vinden slet i vårat hår, våra filtar och våra kläder.
Efter kramen så kollade jag henne djupt i ögonen.
- Snälla kan du bli som du var förut? Frågade jag.
Hon nickade.
- Jag fattar inte hur jag kunde förändras, alla misstag jag gjorde som jag bara önskar att jag aldrig gjort har skadat mig förevigt.
- Vad exakt har du gjort? Frågade jag.
- Jag var förvirrad och vilse så jag piercade min läpp två gånger på en toalett, jag färgade mitt hår svart om och om igen, jag rökte, jag drack mig full, jag började förstöra min hud med massa billigt mörkt smink och jag har slutat sjunga.
Hon hade berättat varför men jag kunde fortfarande inte riktigt förstå.
Jag bara nickade.
Hon kollade på mig länge innan hon tog ut de två svarta pärlorna hon hade i läppen.
- Hejdå förevigt, sa hon tyst och slängde iväg pärlorna.
Tårarna rann ner för hennes kinder.
- Jag fattar inte hur jag kunde göra så här? Frågade hon sig själv.
- Alla går igenom en period när dom är förvirrade och gör misstag men det är en del av att finna sig själv, sa jag och reste mig upp ifrån bänken.
- Nu vet jag i alla fall att jag inte är något emo, sa hon och skrattade.
Jag log emot henne.
- Exakt, kom så går vi och lägger oss, sa jag och sträckte fram min hand för att hjälpa henne upp.
Hon tog av sig sina höga klackar och tog min hand.
Vi gick in och stängde bakdörren efter oss.
Vi la filtarna i vardagsrummet igen och sen gick vi upp för trappan.

Emelys perspektiv:
Jag gick in i badrummet och såg mig själv i spegeln.
Jag såg hemsk ut.
Hur kunde jag göra såhär mot mig själv?
Jag tvättade bort allt smink och tvättade bort nagellacket.
Sen flätade jag håret och gick in i mitt rum.
Jag bytte om till pyjamas och gick och la mig.
Jag låg sömnlös i minst en timme innan jag reste mig upp och gick bort till gästrummet.
Tyst knackade jag på dörren innan jag öppnade den.
I sängen låg Liam och sov.
Jag smög fram till sängen och la mig bredvid honom i den stora sängen.
Jag drog lite av täcket över mig och sen kände jag Liam lägga sin arm runt om mig.
- Jag älskar dig oavsätt vad, viskade han i mitt öra och sen somnade jag.


 

Tack för kommentarerna och förlåt för att jag inte uppdaterade igår men jag hann inte eftersom jag hade fullt upp hela dagen :)

Kommentarer
Postat av: anonym

skitbra!:)

2012-05-20 @ 20:33:55
Postat av: Vanessa

så bra !

2012-05-20 @ 20:45:05
URL: http://vanessaaemma.devote.se/
Postat av: grace

mer!:))<3

2012-05-20 @ 21:01:18
Postat av: jessica

meeeer <3 ! =))

2012-05-20 @ 21:29:15
Postat av: matilda. c:

nawwh! <3 love it! :D

2012-05-20 @ 21:32:30
URL: http://www.liveturannanvinkel.devote.se
Postat av: Me+You 'Imma Tell you one time. <3

awww, i love it! <3

2012-05-20 @ 21:52:00
Postat av: Elin :)

Åh det är såååååå bra!! Du borde verkligen skriva en roman :) jag älskar det :D <3

2012-05-20 @ 22:38:21
Postat av: Malin

Meer ! :)

2012-05-21 @ 08:26:43
Postat av: Sanna :D

Sååååååååååååååååååååååååååååååååååå himla bra! :D

2012-05-21 @ 15:06:42
URL: http://lifeofonedirection.devote.se/
Postat av: Hanna

Så jävla bra!! Har läst alla dina noveller på bara några dagar. Älskar dom!!!!

2012-05-21 @ 16:12:47
Postat av: Elise

Sååååå himla bra vill ha mer, när kommer nästa?:)

2012-05-21 @ 18:51:03
Postat av: IKA

såå gulligt ge mig meer

2012-05-21 @ 19:53:44
URL: http://baramunthernovell.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback