Our own fairytale, kapitel 18


- Det är lite svårt när jag inte ens kan lyssna på mitt hjärta utan att känna mig förvirrad ibland tusen olika känslor.
- Vilka känslor?
Jag hade inget svar på Liams fråga.
Jag var så förvirrad så att jag inte ens visste vad jag kände längre.
- Du och Kieran och allt bråk och tävlingen och du sa att du älskar mig.
- Okey, sa Liam tyst.
- Och du gav mig inte ens en chans att fundera över hur jag känner för dig innan du stack!
Jag kände mig riktigt arg just nu.
Allt kändes så fel.
- Hur känner du för mig nu? Exakt nu? Frågade Liam.
Tårarna rann ner för mina kinder och jag kunde inte stoppa dem.
- Jag hatar dig!

 Emelys perspektiv:
Jag stod framför spegeln och kollade på mig själv.
Lördagen var här och det var knappt en halvtimme kvar tills jag skulle stå på scenen och sjunga.
Jag hade en lång mörklila klänning med silverglittriga detaljer.
Mitt hår var utsläppt och fint borstat med några lockar.
På fötterna hade jag silverglittriga ballerinor och mitt smink var ganska naturligt.
Jag tog ett djupt andertag och gjorde mig mentalt redo för kvällens program när min mobil vibrerade.
Jag tog upp den och såg ett sms.
Jag hann inte kolla smset för ens mobilen vibrerade igen.
Två sms.
Det första var ifrån Evelyn.
”Lycka till Em! :D<3”
Jag log för mig själv och svarade på smset.
”Desamma Eve! :D<3”
Sen kollade jag det andra smset.
Det var ifrån Liam.
Vi hade inte pratat sedan dagen då jag sa att jag hatade honom.
Jag kunde fortfarande inte fatta att jag hade sagt det.
Det kändes så sjukt taskigt.
Jag kan inte hata honom, jag bara kan inte.
Jag hade varit riktigt arg på honom så jag hade bara sagt det för att det slank ur mig.
Jag kunde inte riktigt tänka då kändes det som.
Nervöst öppnade jag smset.
”Lycka till ikväll”
Det var det.
Det var ingen smilis, utropstecken, punkt eller hjärta, bara ett lycka till.
Jag suckade.
Han drev mig verkligen till vansinne och jag tror nog inte han är så värst glad heller efter det som hände.
Men jag måste försöka ställa allt till rätta.
Vi började så bra och sen vart allt fel.
Och det är det jag måste fixa.
Jag vill inte att allt ska vara fel.
Jag samlade mig lite och svarade på smset.
”Tack, ska du kolla?”
Någon minut senare fick jag ett svar ifrån Liam.
”Ja”
Snabbt kollade jag klockan innan jag svarade på smset.
Jag skulle på scenen om tio minuter.
”Hur mår din syster?”
Jag ville inte att konversationen skulle sluta.
”Bra, hon kom hem ifrån sjukhuset idag så nu sitter hela våran familj vid tv:n”
- Emely du ska på snart! Hörde jag någon ropa.
- Okey! Ropade jag tillbaka och sen svarade jag på smset.
”Okey skönt att höra”
Någon minut efter jag hade skickat smset fick jag ett svar.
”Mm, vad ska du sjunga för låt?”
Jag kollade mig snabbt i spegel och allt såg okey ut, sen svarade jag på smset.
”Du får se, jag valde låten och gjorde allt själv. Snälla lyssna noga, jag menar vart ända ord”
Efter jag hade svarat la jag ner mobilen och gick ut ifrån mitt dressingroom och mot scenen.
Snart var det dags för mig att stå på scenen.
Jag tog ett djupt andertag och sen började min film med saker ifrån veckan spelas upp.
Det sas på filmen att jag hade jobbat hårt själv eftersom Liam var tvungen att åka hem på grund av en sak som hänt inom familjen.
När filmen var slut så gick jag upp på den mörka scenen och ställde mig vid mikrofonen.
En spotlight kom på mig och musiken började spela.

What I thought wasn't mine
In the light
Was a one of a kind
A precious pearl

 When I wanted to cry
I couldn't cause I
Wasn't allowed

Gomenasai for everything
Gomenasai, I know I let you down
Gomenasai till the end
I never needed a friend
Like I do now

What I thought wasn't all
So innocent
Was a delicate doll
Of porcelain

When I wanted to call you
And ask you for help
I stopped myself

Gomenasai for everything
Gomenasai, I know I let you down
Gomenasai till the end
I never needed a friend
Like I do now

 Jag kollade ut mot publiken och såg väldigt många långsamt vifta med små lampor i takt med musiken.

What I thought was a dream
A mirage
Was as real as it seemed
A privilege

When I wanted to tell you
I made a mistake
I walked away


Jag kände en ensam tår rinna ner för min kind.
Allt jag kunde tänka på just nu var Liam.
Honom tänkte jag på genom hela låten.
Han hade sagt förlåt till mig och jag hade inte lyssnat.
Hur kunde jag vara så dum?
Gomenasai betyder förlåt på japanska.
Och förlåt är just det jag måste saga till honom.

Gomenasai, for everything
Gomenasai, Gomenasai, Gomenasai
I never needed a friend,
Like I do now

Gomenasai, I let you down
Gomenasai, Gomenasai,
Gomenasai till the end
I never needed a friend
Like I do now


När musiken tystnade så log jag emot publiken och tog emot deras applåder.
Sen gick jag av scenen.
Så fort jag klivit av scenen strömmade fler tårar ner för mina kinder.
Med snabba steg gick jag mot mitt dressingroom och tog upp min mobil.
Jag såg att jag hade fått ett sms från Liam.
Det hade jag fått för ett tag sedan, när jag väntade på att få gå på scenen.
”Okey jag ska lyssna noga eftersom du vill, lycka till igen”
Jag satte mig ner på en stol och tänkte precis ringa Liam när jag ångrade mig.
Tänk om det inte betydde något för honom?
Istället för att ringa la jag ifrån mig mobilen och bara satt tyst.
Tystnaden bröts av min ringsignal.
Jag tog upp mobilen och kände mitt hjärta banka snabbare och snabbare när jag såg Liams namn på skärmen.
- Hej, svarade jag och log.
- Du var fantastik! Utbrast Liam.
Jag skrattade lite samtidigt som några tårar rann ner för mina kinder.
Jag vet inte varför.
Förmodligen lyckotårar över att han inte verkade arg.
- Tack, sa jag.
- Jag, pappa, mamma, Ruth och Nicole röstar på dig bara så att du vet, sa Liam.
- Tack, sa jag igen.
Sen vart det tyst ett tag.
- Ehm jo jag tänkte på det du sa… började Liam efter en stunds tystnad.
- Mm? Frågade jag tyst.
- De att jag skulle lyssna på låten och jag tror jag förstår vad du menade, det är en jättefin text och om du verkligen…
- Emely! Hörde jag någon ropa.
- Vänta lite, sa jag till Liam.
- Ja? Ropade jag.
- Kom till scenen! Ropade rösten igen.
- Okey! Ropade jag tillbaka och sen satte jag mobilen vid örat igen.
- Jag måste gå Liam, kan du säga vad du ville säga snabbt?
- Det var inget speciellt, lycka till i omröstningen, sa Liam med en lite ledsen och nervös röst.
Sen hörde jag flera pipande toner.
Han hade lagt på.
Inom mig gjorde det ont.
Och jag vill veta vad han tänkte säga.
Kanske förstod han genom låten att jag verkligen ville säga förlåt?
Jag reste mig och gick ut ur mitt rum.
Jag såg Kieran och Evelyn gå upp på scenen så jag gick också upp.
Vi stod bredvid varandra och väntade på att namnet på den första som gick vidare skulle ropas upp.
När namnet ropades upp visste jag inte hur jag kände mig inombords.


Tack för kommentarerna! :)



Kommentarer
Postat av: Vanessa

bra ! :D

2012-05-02 @ 20:08:11
Postat av: Malin

Jättebra ! :)

2012-05-02 @ 20:37:52
Postat av: Johanna

Jätttejäääätttte bra!!! :D

2012-05-02 @ 20:56:25
Postat av: grace

mer!:)<3

2012-05-02 @ 21:12:19
Postat av: sandra

gud va fint! :')

2012-05-02 @ 21:22:44
Postat av: matilda. c:

fint! <3 btw, blev lite nyfiken, vad heter låten? :D

2012-05-02 @ 21:46:01
URL: http://www.liveturannanvinkel.devote.se
Postat av: Winnie

Meeeerrr! <3

2012-05-02 @ 22:30:06
Postat av: jessica

MEEEEEEEEEERRRRRR !<3

2012-05-03 @ 09:24:20
Postat av: anonym

skitbra! :DDD

2012-05-03 @ 16:07:43
Postat av: Anonym<3

Guuuuuuud, ahhhhh vad bra älskar dina noveller!

läser dom om och om igen igen skitbra!;)

2012-05-03 @ 17:03:03
Postat av: Me+You 'Imma Tell you one time. <3

Fett bra! <3

2012-05-03 @ 17:22:33
Postat av: directioneryouknow

super :D <3

2012-05-03 @ 19:27:27
Postat av: Tilde

Awesome.

2012-05-04 @ 07:02:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback