Jag kollade på Harry som stod tyst och sen fortsatte jag.
- Harry snälla sluta kolla på mig sådär, jag vet att jag måste berätta men jag kunde bara inte!
- Bella du… började Harry och tog tag i min hand.
- Snälla lämna mig ifred ett tag bara, avbröt jag honom och slet min hand ifrån hans grepp.
- Bella snälla lyssna… började han.
- Harry snälla låt mig vara ifred! Nästan skrek jag.
- Du fattar inte, allt det här är bara ett stort misstag! Nästan skrek jag och gick ut och smällde igen dörren utan att vända mig om och kolla på Harry.
Jag ville här ifrån.

Harrys perspektiv:
- Du fattar inte, allt det här är bara ett stort misstag! Nästan skrek Bella.
Sen hörde jag dörren smällas igen och sen var hon borta.
Jag ville mer än allt springa efter henne men jag visste att hon ville vara ensam.
Misstag? Frågade jag mig själv.
Vad menar hon?
Är hon och jag ett misstag?
Jag tänkte tårarna bränna bakom ögonlocken.
Förvirrat gick jag mot dörren.
Sen vände jag om och satte mig ner på en av sängarna istället.
Jag kände tårarna komma.
Jag begravde huvudet i händerna och lät tårarna komma.
Just nu brydde jag mig inte.

Liams perspektiv:
Isabella småsprang förbi mig och killarna.
Hon sprang och låste in sig på toaletten.
Jag reste mig och gick efter henne.
- Bella, öppna! Sa jag bestämt och knackade på dörren.
- Det är jag Liam, öppna! Sa jag igen.
- Låt mig vara ifred! Sa hon.
- Vad har hänt? Frågade jag.
- Liam gå, jag vill vara ifred ett tag! Sa Bella bestämt.
Jag suckade och gick tillbaka till platsen där jag, Niall, Louis och Zayn satt.

Isabellas perspektiv:
Jag vet inte hur länge jag satt inlåst på toaletten.
Jag bara satt på golvet och tänkte.
Mobilen vibrerade i fickan.
Jag tog upp den och kollade, inget sms.
Det var bara batteriet som höll på att ta slut.
Jag passade på att kolla klockan.
20.17.
Jag hade suttit här inne i mer än en timme.
Försiktigt reste jag mig upp och gick fram till dörren.
Klick.
Jag låste upp dörren med ett klickande ljud.
Med lätta steg gick jag ut från badrummet.
Jag såg mig omkring.
Var är alla? Frågade jag mig själv.
Jag började gå längst korridoren med säten med blicken fäst på mina skor.
Plötsligt så såg jag fler skor.
Ett par vita converse.
Jag tog ett djupt andetag och kollade upp.
Där stod Harry.
Vi bara stod där och kollade på varandra ett tag.
- Förlåt, sa jag efter ett tag.
- För vad? Frågade han med en besviken ton i rösten.
- Du  vet, för det jag sa, svarade jag.
Han bara kollande på mig och nickade.
- Men det kommer inte bli som du säger, sa jag.
Han kollade fortfarande på mig.
- Jag kommer åka hem till Wolverhampton och stanna där och gå gymnasiet där och du kommer få en bättre och bättre karriär för varje dag som går, sa jag.
Harry stod tyst och kollade på mig och sen fortsatte jag.
- Och jag kan inte berätta för mamma, hon kommer inte bli glad och då har jag ingen stans att ta vägen, jag kan inte åka hem!
Jag kände mig hjälplös.
Jag kan inte åka hem, hur mycket jag än vill.
Och Harry hjälpte mig inte mycket just nu, han bara stod tyst.
- Min skola börjar om tre veckor, jag kommer läsa distansstudier nu på höstenterminen och sen kommer jag gå i skolan på vårterminen och då kommer jag fortfarande vara gravid, sa jag.
- Jag kommer ha nog svårt att smälta in eftersom jag börjar ett halvår senare, att jag är gravid hjälper verkligen inte, sa jag sen och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
Jag höll tillbaka tårarna och fortsatte.
- Folk kommer tycka jag är konstig, skolan kommer bli ett helvete!
Harry kollade fortfarande på mig.
- Och jag vill inte ens gå naturvetenskap och teknik, jag vill dansa! Sa jag.
- Men jag kan inte dansa eftersom jag är gravid och det finns inga bra dansprogram i Wolverhampton och studera dans ger inga jobb, sa jag sedan.
Harry stod fortfarande tyst och kollade på mig.
- Hur ska jag kunna ta hand om en bebis medans jag går i skolan? Frågade jag.
Jag och Harry stod tyst en stund.
- Kom, sa han sedan lugnt och tog mig i handen.
Jag ville inte följa med honom men jag gjorde det ändå.
Under tystnad.

Harrys perspektiv:
Jag hade lyssnat på allt Bella sagt.
Det hade känts konstigt.
Jag kände mig som världens sämsta pojkvän.
Men jag tänkte bevisa att jag inte var det.
Försiktigt öppnade jag bussdörren och klev ut.
Bella kollade konstigt på mig.
Som tur var så fanns det inga fans utanför bussen.
Snabbt gick jag fram till bakdörren till arenan och kände på handtaget.
Det var öppet.
Jag drog med mig Isabella in.
Under tystnad gick vi längst korridoren och upp på scenen.
Jag stannade på scenen och kollade på Bella.
Hon kollade på mig med en frågande blick.
Jag tog upp min mobil och satte på låten lego house av Ed Sheeran.
Jag tog Bellas hand och la den på min axel.
Sen la jag min ena hand på hennes höft och tog sen hennes andra hand i min andra hand.
Jag tryckte henne nära mig och vi började dansa långsamt.

I'm gonna pick up the pieces and build a Lego house
If things go wrong we can knock it down
 My three words have two meanings
There's one thing on my mind
It's all for you

Jag sjöng första versen tyst I hennes öra.
Jag såg Bella le.

And it's dark in the cold December
But I've got you to keep me warm
If you're broken I will mend ya and I'll keep you sheltered from the storm that's raging on now

I'm out of touch
I'm out of love
I'll pick you up when you're getting down
And out of all these things I've done
I think I love you better now
I'm out of sight
I'm out of mind
 I'll do it all for you anytime
And out of all these things I've done
I think I love you better now

Bella log mot mig och jag kände mig alldeles varm inombords.

I'm out of touch
I'm out of love
I'll pick you up when you're getting down
And out of all these things I've done
I will love you better now

Jag sjöng sista versen och såg Bella le.
Jag kysste henne.
Hon besvarade kyssen.
- Jag älskar dig, du ska se att allt löser sig, viskade jag i hennes öra efter kyssen tagit slut.

Tack för kommentarerna och den höga statestiken! :)

Förlåt för den dåliga uppdateringen men jag har tvugen att ligga still i stort sätt hela dagen eftersom jag har en närv i kläm i min nacke och i min axel:(
Jag har lite svårt att röra mig men jag lyckades iallafall komma iväg och träna lite konståkning:)

Uppdateringen kanske inte blir så superbra imorgon heller men då har jag träningar och så ska jag till en annan stad för att spendera typ hela dagen hos en speciall lärkare...
Jag har lite problem med mina fötter och ben:/
Inte det roligaste, hoppas det går bra:)
Ett lycka till skulle inte sitta så dåligt? :)

Älskar er läsare! :D