I wanna be your hero, kapitel 31


- Jag älskar dig, sa Harry tystare och log.
Sen släppte han mina händer och tog fram en liten ask.
- Därför så undrar jag, sa Harry först.
Jag kände hur mitt hjärta bankade fortare än det någonsin gjort.
- Isabella Payne, vill du gifta dig med mig?


Isabellas perspektiv:
Mitt hjärta bankade snabbare och snabbare.
Hade han precis frågat det jag trodde?
Det måste vara en dröm!
Jag blundade hårt och öppnade ögonen.
Det var ingen dröm.
Det var sant.
Där stod Harry på ett knä med en ring.
Jag börjde le stort och nickade.
- Ja, fick jag fram och slängde mig i hans famn.

Harrys perspektiv:
Ordet ”ja” ekade i mitt huvud.
Jag kramade om henne hårt.
Hon hade sagt ja.
Jag började nästan gråta, av lycka förstås.
Hon var min förevigt.
Hon släppte taget och jag ställde mig upp.
Jag tog försiktigt upp ringen ur asken och satte den på hennes finger.
Den passade perfekt.
Jag log mot henne där hon stod och beundrade ringen.
Jag la undan asken och tog fram en annan ask med en annan ring.
Den ringen var lite enklare, den hade ingen diamant som Bellas ring hade.
Det var min ring.
Jag tog ett djupt andetag och tog upp ringen ur asken.
Sen la jag undan asken.
- Här, låt mig hjälpa dig, sa Bella och log mot mig.
Hon tog ringen och satte den på mitt finger.
Sedan log hon stort.
Jag lutade mig fram och kysste henne.

Nialls perspektiv:
”Hej, ska du göra nått speciellt imorgon?:)”
Jag satt och kollade på smset som jag ville skicka till Sanna länge innan jag bestämde mig för att skicka det.
Man kan ju träffas om man är kompisar, tänkte jag för mig själv.
Jag tog ett djupt andetag och klickade på skicka.
Vad skulle hon svara?
Om hon ens skulle svara?
Jag ångrade mig direkt.
Jag skulle inte ha skickat smset.
Jag fattade egentligen inte varför jag var så himla feg, det var inte likt mig.
Jag kände mobilen vibrera i min hand.
Nervöst låste jag upp mobilen och såg Sannas namn på displayen.
”Hej Niall! Jag ska inte göra något speciellt, durå?:)”
Jag log men vart sedan nervös igen.
Jag fattade inte varför jag hade varit så nervös och feg innan.
Nu kom ju den svåra delen.
”Okey, vill du träffas?:)”
Jag tog ett djupt andetag och klickade på skicka knappen.
Jag satt tyst och väntade på ett svar.
Ju längre tid det gick ju nervösare blev jag.
Precis när jag tänkte att det hade varit dumt att skicka smset så fick jag ett sms.
Jag låste upp mobilen och såg Sannas namn på skärmen.
”Ja gärna, vart och vilken tid?:D”
Jag log.
Hon ville träffas.
Jag kände mig lycklig på något sätt.
Även fast jag inte var säker på om hon gillar mig på samma sett som jag gillar henne.
”Vad sägs om att du kommer hit vid 13 och sen kan vi gå ut och gå eller nått?:)”
Jag kollade snabbt på klockan på min mobil, 22.13.
”Det blir jättebra, vi ses imorgon!:)”
Jag log för mig själv och bestämde mig för att gå upp och lägga mig.
Louis, Liam och Zayn hade redan gått upp till sina rum.
Med ett leende på läpparna gick jag upp för trappan.

Sannas perspektiv:
Jag satt på mitt rum och log som en idiot.
Jag öppnade Nialls sms ”Okey, vill du träffas?:)” igen och bara satt och kollade på det.
Jag kunde inte fatta det.
Niall Horan hade frågat mig och jag ville träffa honom.
Och jag hade ju såklart sagt ja.
Förut så hade Niall bara skickat sms som ”social?” eller ”hej”.
Jag tänkte att det skickar han nog till alla.
Men nu så hade han frågat mig om jag ville träffa honom.
Han kanske gillade mig ändå?
Det fanns lite hopp.
Jag log.
Jag var kär i Niall, ända sedan den dagen jag och Linnea hade varit där på middag.
Men jag tror inte Niall ser mig som mer än en kompis.
Jag gillade inte Niall för att han var en ur One Direction och för att han var känd.
Jag gillade honom för att han var rolig, schysst och en bra människa.
Under middagen så kändes det som om jag hade lärt känna den riktiga personen Niall och inte den kända Niall.
Jag hade inte berättat det för någon, inte ens Linnea.
Linnea däremot hade pratat och pratat om Zayn ända sedan vi kom hem ifrån middagen.
Linnea var kär i Zayn och jag såg på honom att han också gillade henne.
Man såg det på sättet han kollade på henne.
Varför skulle det alltid gå så bra för Linnea när det gäller killar?
Jag la mig ner i sängen, redo för att somna.
Jag tog upp mobilen och såg Niall sms igen.
Den här gången ska det gå bra för mig också när det kommer till killar, tänkte jag och somnade med ett leende på läpparna.


Tack för alla kommentarer och hög statestik! :)


Kommentarer
Postat av: grace

mer(: <3

2012-03-07 @ 12:26:04
Postat av: jessica

Mer today !! <3 :))

2012-03-07 @ 12:37:01
Postat av: sanna :D

Mer! :D <3

2012-03-07 @ 14:05:54
URL: http://lifeofonedirection.devote.se
Postat av: Anonym

Jättebra! Meer!

2012-03-07 @ 14:33:46
Postat av: Malin

Jättebra ! Mer :)

2012-03-07 @ 15:33:16
Postat av: Emma

MEER :D

2012-03-07 @ 16:46:03
Postat av: fs

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER

2012-03-07 @ 16:58:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback