Det är verkligen mycket folk här, har jag ens en chans? Frågade jag mig själv.
Jag tvivlade lite.
Dom yngsta verkade vara 15 år.
Programmet var ifrån 15 år till 20 år.
Jag är 16 år.
Mamma parkerade och jag öppnade bildörren och klev ut.
Kan jag verkligen göra det här?

Emelys perspektiv:
Jag kan göra det här!
Jag intalade mig själv att allt skulle gå bra.
Mamma låste bilen och sen gick vi in i den stora arenan.
Vi gick mot bordet där man anmälde sig.
- Hej, namn? Frågade tjejen som satt vid bordet.
- Emely Collins, svarade jag.
Jag hade anmält mig tidigare genom datorn som alla andra.
Nu skulle man bara säga att man var här och sen skulle man hämta ut sin nummerlapp.
Tjejen kollade igenom en lista och sen gav hon mig min nummerlapp.
- Lycka till, sa hon och log.
- Tack, svarade jag lite nervöst.
Jag och mamma fortsatte gick och ställde oss i kön som började ute i den stora hallen och gick in till ett backstagerum.
I backstagerummet så kunde föräldar, syskon, vänner och andra anhöriga vänta medans du gick upp på scenen.
Kön rörde på sig ganska sakta men snart var det ändå min tur.
Jag och mamma måste ha stått i kön i nästan en och en halv timme innan vi fick komma in i backstagerummet.
- Lycka till gumman, slå dom med häpnad! Sa mamma och kramade om mig.
- Tack, det ska jag, fick jag nervöst fram.
En kille som jobbade här gav mig en mikrofon och sen var det min tur att gå ut på scenen.
Med nervösa steg började jag gå.
Mitt hjärta slog snabbare och snabbare.
Du kan göra det här Emely, tänkte jag för mig själv.
Var bara dig själv, tänkte jag sen.
Jag gick ut till mitten av scenen och kollade ut över arenan.
Det var lite publik och längst fram vid ett bord satt domarna.
Big Time Rush och One Direction satt på några stolar längre ner.
Alla log emot mig.
- Hej! Sa Rihanna.
- Hejsan, svarade jag och log.
- Vad heter du? Frågade hon sedan.
- Emely Collins, svarade jag.
- Hej Emely, kul att du är här, sa hon.
Jag log mot henne.
- Vad ska du sjunga? Frågade hon sedan.
- Jag ska sjunga Mine av Taylor Swift, sa jag och log.
- Okey, varsågod att börja, sa Rihanna och log mot mig.
Jag log tillbaka och sen hörde jag musiken börja spelas.
Jag började sjunga och jag kände hur nerverna släppte.
You were in college working part time waitin’ tables

Oh, oh, oh
Oh, oh, oh

Left a small town, never looked back
I was a flight risk with a fear of fallin’
Wondering why we bother with love if it never lasts

I say "Can you believe it?
As we’re lying on the couch?"
The moment I can see it.
Yes, yes, I can see it now.

Do you remember, we were sitting there by the water?
You put your arm around me for the first time.
You made a rebel of a careless man’s careful daughter.
You are the best thing that’s ever been mine.

Jag såg alla le.
Jag kände mig verkligen hemma på scenen.
Jag började roar mig runt på scenen lite grann.
Alla nerver var borta.
Det var här jag horde hemma.

Flash forward and we’re taking on the world together,
And there’s a drawer of my things at your place.
You learn my secrets and you figure out why I’m guarded,
You say we’ll never make my parents’ mistakes.

But we got bills to pay,
We got nothing figured out,
When it was hard to take,
Yes, yes, this is what I thought about.

Do you remember, we were sitting there, by the water?
You put your arm around me for the first time
You made a rebel of a careless man’s careful daughter
You are the best thing that’s ever been mine.

Do you remember all the city lights on the water?
You saw me start to believe for the first time
You made a rebel of a careless man’s careful daughter
You are the best thing that’s ever been mine.

Jag kollade mot stolarna där pojkbanden satt.
Alla log.
Men mest Liam.
Jag gick runt på scenen.
Jag gick närmare pojkbanden.
Då mötte jag Liams blick.
Blicken var fylld av glädje.
Jag log ännu större och sen började jag gå mot domarna igen.

Oh, oh, oh
And I remember that fight
Two-thirty AM
As everything was slipping right out of our hands
I ran out crying and you followed me out into the street
Braced myself for the "Goodbye"
‘cause that’s all I’ve ever known
Then you took me by surprise
You said, "I’ll never leave you alone."
You said, "I remember how we felt sitting by the water
And every time I look at you, it’s like the first time
I fell in love with a careless man’s careful daughter
She is the best thing that’s ever been mine."

Hold on, make it last
Hold on, never turn back

You made a rebel of a careless man’s careful daughter
You are the best thing that’s ever been mine.

Do you believe it?
Gonna make it now.
I can see it,
I can see it now.

Jag sjöng dom sista orden och sen sänkte jag mikrofonen ifrån munnen.
Jag log mot domarna, pojkbanden och publiken och alla applåderade.
- Wow Emely, du har verkligen fin röst! Utbrast Rihanna.
- Den påminner lite om Taylors röst på något sätt, sa hon sedan.
- Riktigt fin utstrålning, det syns att du trivs på scenen, sa Louis Walsh.
- Jag gillar dig Emely, jag håller med Louis, riktigt fin utstrålning, sa Rihanna.
- Tack, sa jag och log riktigt stort.
- Du verkar trivas bra på scenen och din röst är fin, om du jobbar på det här så kommer du bli riktigt bra, sa La Reid.
Jag log.
- Så ska vi rösta då killar? Frågade Rihanna och log.
Denna gång så var det ingen gästdommare.
- Ja det tycker jag, sa Louis.
- Vad tycker du? Frågade Rihanna La Reid.
- Jag tycker att du är bra Emely, om du jobbar på det här så är du snart en ny stjärna, sa La.
Jag log.
Nerverna hade börjat komma tillbaka.
- Så mitt svar är ja.
- Tack så mycket! Sa jag och log riktigt stort.
- Jag gillar dig Emely, så mitt svar är såklart ja, sa Rihanna.
- Tack! Sa jag och log ännu mer.
Jag såg säkert ut som en idiot där jag stod och log men jag var bara så glad.
- Du har bra utstrålning på scenen och du har en ganska bra röst, började Louis.
- Men du kan behöva jobba på det ett tag till, sa han sedan.
Jag vart mer och mer nervös.
- Och jag tycker nog att du är lite för ung så mitt svar är tyvärr nej.
- Buu! Hörde jag hela publiken ropa.
- Okey, sa jag och skrattade lite tyst åt publiken.
Rihanna reste sig upp och tog med sig en mikrofon och gick fram till killarna i One Direction och Big Time Rush.
- Vad tycker ni killar? Frågade hon.
- Emely jag och killarna gillade det här så vårat svar är ja, sa Logan ifrån Big Time Rush.
Publiken hurrade.
- Tack så mycket, sa jag och log.
- Ni då killar? Frågade Rihanna One Direction.
Rihanna riktade mikrofonen mot Niall.
- Solklart ja Emely, riktigt bra! Sa han och log.
- Tack! Utbast jag och log ännu större.
- Så Emely du fick mest ja så vi ses senare, sa Rihanna och log.
Jag hoppade runt lite och hon skrattade.
- Tack så sjukt mycket! Sa jag när jag lugnat ner mig lite.
- Vi ses Emely, hejdå, sa La Reid och log.
- Hejdå, sa jag och började gå av scenen.
När jag väl kommit av scenen så möttes jag av mammas varma famn.
- Du gjorde det gumman! Utbrast hon. 

Tack för kommentarerna! :)