Jag visste att Zayn fanns där för mig.
Men jag kände att jag inte kunde berätta hela min livshistoria för honom.
Jag hade aldrig berättat min livhistoria för någon.
Jag har lite svårt att lita på folk.
Fast jag känner på mig att jag kan lita på Zayn.
Och att han hade lovat mig att jag är vacker fick mit att må bra.
Det är något speciellt med honom.
Och med sättet han får mig att känna mig när jag träffar honom.

Samantha’s perspektiv:
Jag och Zayn gick längst grusvägen.
En hårslinga hade åkt ur min fläta.
Jag placerade den bakom örat med hjälp av min hand.
- Jag gillar ditt nagellack, sa Zayn och log.
- Tack, jag hittade det hos mormor igår, sa jag och log tillbaka.
Igår så hade jag målat mina naglar rosa med det rosa nagellacket som jag hittade hos mormor.
Det var en ganska somrig och fin färg faktiskt.
Vi kom fram till min mormors hus och jag öppnade försiktigt dörren.
- Vi är här! Ropade jag till mormor.
Sen tog jag och Zayn av oss våra skor och gick in i huset.
Vi möttes av mormor.
- Hej jag är Margret, Samantha’s mormor, sa mormor och skakade hand med Zayn med ett leende.
- Trevligt att träffa dig, jag heter Zayn och är Samantha’s nya granne, sa Zayn och log medans han skakade mormor hand.
- Trevligt att träffa dig också, sa mormor och gick sedan tillbaka till vardagsrummet.
- Så vad vill du göra? Frågade jag Zayn.
- Jag vet inte, vad vill du göra? Frågade han och skrattade lite.
- Men jag vet inte, det är därför jag frågar dig, sa jag och skrattade lite.
Efter ett tag så bestämde vi oss för att gå ut och gå.
Jag sa hejdå till mormor eftersom hon skulle åka iväg till en av hennes vänner.
Jag och Zayn tog på oss våra skor och gick ut.
- Vi kan gå till stallet om du vill, jag känner dom som äger stallet, sa jag.
- Jag är inte mycket för att rida men om du vill det så, sa Zayn och log mot mig.
- Det är jätte enkelt att rida, sa jag och log mot honom.
- Okey då, sa Zayn.
Skrattandes började vi gå mot stallet.

Zayns perspektiv:
Jag och Samantha hade fått varsin häst och nu var vi mitt ute i skogen vid stallet och red.
Långsamt gick hästarna framåt medans vi pratade.
Solens strålar sken igenom träden.
Det var en riktigt härlig dag.
- Du Sammy? Frågade jag efter ett tag.
- Ja? Svarade hon nyfiket.
- Du kanske vill hänga med hem till mitt och killarnas hus någon dag och träffa killarna? Frågade jag sedan.
- Visst, det låter kul, svarade hon och log mot mig.
Långsamt fortsatte vi rida igenom skogen.

Samantha’s perspektiv:
Jag och Zayn hade ridit igenom skogen i ungefär 2 timmar och sen hade vi lämnat hästarna i stallet och börjat gå hemåt.
Jag tog upp mobilen och kollade klockan.
16.23
Oj vad tiden hade gått fort!
Vi närmade oss våra hus.
Jag sa hejdå till Zayn och han började gå mot hans dörr.
Jag skulle precis vända mig om och gå mot min dör när han ropade på mig.
- Samantha!
- Ja! Ropade jag tillbaka och kollade frågandes på honom.
Han kom fram till mig igen.
- Jag glömde nästan, kan jag få ditt nummer? Frågade han med ett leende.
- Visst, svarade jag med ett leende och sen gav han mig hans mobil.
Jag gav min mobil till honom och sen knappade jag in mitt nummer.
Zayn gjorde samma sak.
- Tack, sa han sedan.
- Tack själv, sa jag och sen sa vi hejdå igen.
När han hade gått in igenom hans dörr så vände jag mig om och gick mot min dörr.
Lyckligt öppnade jag dörren.
Den lyckan varade inte länge till.

Tack för alla kommentarer, jag mår lite bättre nu :)