The sky isn't the limit, kapitel 5


- Hejdå, sa jag och vinkade.
Han vinkade tillbaka innan han stängde dörren.
Jag stod still i några sekunder innan jag började hoppa upp och ner.
Det var nu jag insåg på riktigt att jag verkligen hade träffat Zayn Malik.
Innan så kändes han bara som en kompis som jag inte hade träffat på länge.
Det var så lätt att snacka med honom.
Med glada steg började jag gå mot min mormors hus.


Louis perspektiv:
Jag hörde dörren öppnas och stängas.
Sen kom Zayn in i vardagsrummet.
Jag och Niall satt och kollade tv.
Harry satt med datorn i hans knä och Liam satt och spelade Ds.
- Vad du var ute länge då, sa jag och log mot Zayn.
- Ja det är jättebra väder ute, sa han och log tillbaka.
- Jag är inte som er nördar i alla fall, sa han sedan och skrattade.
- Ey, mucka inte med tv, ds och datanördarna! Sa jag högt och skrattade.
- Ni är ju som ni är, sa Zayn och skrattade innan han gick in till köket.
Sen kom han tillbaka in i vardagsrummet.
- Vi har ingen mat, sa han irriterat.
- Nä jag vet, sa jag.
- Ska jag gå och handla? Frågade Zayn.
- Måste man inte åka in till stan för att göra det? Frågade Niall förvånat.
- Nä, Samantha visade mig en mataffär här i byn, sa Zayn.
- Samantha? Frågade Harry plötsligt och log retsamt mot Zayn.
Jag skrattade lite åt Harry.
- Vem är Samantha? Frågade Liam sen.
- Ni reagerar bara när ni hör en tjejs namn ju, sa Niall och skrattade.
- Nä, sa Liam och återgick till att spela Ds.
- Våran granne, svarade Zayn och kollade ner mot golvet.

Zayns perspektiv:
- Bara våran granne? Frågade Harry retsamt.
- Ja, jag träffade henne ute på grusvägen när jag var ute och gick så hon visade mig runt lite bara, sa jag och skrattade.
Som tur var så var killarna nöjda med det svaret och frågade inte nått mer om Samantha.
- Men ska jag gå och handla eller? Frågade jag.
- Visst, jag kan hänga med, sa Liam och reste sig och la undan hans Ds.
- Okey bra, då behöver jag inte gå själv igen, sa jag och skrattade.
Sen gick jag och Liam och tog på oss våra skor.
- Hejdå! Ropade jag innan jag stängde dörren.

Samantha’s perspektiv:
Jag gick fram till mormors dörr och knackade på.
Någon minut senare öppnade min mormor Margret Addams.
Det var efter henne jag hade fått mitt mellannamn och när mamma och pappa gift sig så hade mamma behållit hennes efternamn Addams.
Pappa hade behållit hans efternamn Johnson.
Jag tog mammas efternamn.
- Hej mormor, sa jag och kramade om henne.
- Hej Sammy, sa mormor och kramade mig tillbaka.
Mormor var en av dom som kallade mig Sammy.
Jag tyckte faktiskt om det.
- Gör det något om jag är här och sover här? Frågade jag.
- Nejdå inga problem, har det hänt något hemma? Frågade mormor.
- Ja jag har ingen lust att vara hemma ikväll, sa jag.
- Du är alltid välkommen hit, sa mormor med ett leende.
- Tack, sa jag.
Jag tog av mig mina skor och hänge upp min jacka.
Det luktade gott hemma hos mormor.
- Jag tänkte grädda pannkakor till middag, sa mormor.
- Okey det låter underbart, sa jag.
Mormors pannkakor är dom godaste.
- Jag går upp och bäddar, sa jag och gick sedan upp mot gästrummet.
Gästrummet var mysigt med trägolv och gammeldagsig blomster tapet.
I gästrummet står det en garderob, två sängar, en spegel, ett skrivbord och en skrivbordsstol.
Jag öppnade garderoben och såg lite kläder hänga där.
Det var lite av mina kläder.
Jag brukade gå till mormor när jag inte ville vara hemma så därför hade jag lämnat lite kläder hos henne.
Lite underkläder, ett par byxor, några tröjor, ett par mjukisar, lite strumpor, ett par tygskor och en gammal väska.
Jag öppnade försiktigt väskan och hittade lite pengar, en hårborste, några snoddar, några hårspännen och ett rosa nagellack.
Det var inte mycket pengar men lite i alla fall.
Jag räknade ihop alla småmynt och sedlar.
82 kronor.
Pengarna fick ligga kvar i väskan eftersom jag kanske behöver dom mer någon annan gång.
Jag tog fram lakan, påslakan och sånt ur garderoben och bäddade ena sängen.
Jag satte mig sedan ner på sängen och funderade lite.
Kate och pappa bryr sig inte om mig.
Om dom skulle ha gjort det så skulle dom varit oroliga för mig nu.
Men det var dom nog inte.
Dom tänkte väl att jag var hos mormor som vanligt.
Men tänk om jag inte skulle vart det?
Jag reste mig från sängen för att gå ner.
Jag gick först till min jeansjacka för att kolla om någon hade ringt eller smsat.
Men någon så menar jag Kate eller pappa.
Ingen annan skulle nog tänka på att smsa mig.
Jag är inte direkt populär.
Jag tog upp mobilen ur fickan och kollade på skärmen.
Inget missat samtal eller sms.
Kate och pappa bryr sig helt enkelt inte.
Jag skulle precis lägga ner mobilen i jackfickan igen när den vibrerade.
Jag kollade på skärmen och såg att det stod ”dolt nummer”.
För en sekund trodde jag att det kanske var Zayn men sen kom jag på att han inte hade fått mitt nummer.
Jag tryckte osäkert på svara och satte mobilen vid örat.
- Hallå? Svarade jag.
- Fyfan vad ful du är Samantha! Hörde jag en tjejröst säga.
Sen hörde jag skratt.



Tack för alla kommentarerna och alla "krya på dig" :)
Sjukt glad och tacksam! :)
Som ni kanske märkt så har jag fixat lite i menyn:)
En bild på 1D, en bloglovin' follow knapp och fixat lite med texten o sånt :)
Hoppas det gillas!
Följ gärna min blogg på Bloglovin' :D


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jättebra jag blev jätteglad när det hade kommit ett kapitel till!;)

2012-03-20 @ 17:03:06
Postat av: Nathalie

,mer :-D

2012-03-20 @ 17:07:15
Postat av: grace

mera!<3

2012-03-20 @ 17:18:44
Postat av: MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER

2012-03-20 @ 17:19:10
Postat av: Lena!

Meeeer!!! Krya på dig! 1D's adress om du vill ha den :) Ha det bra!



One Direction

Modest Management

The Matrix Complex

91 Peternorough Rd

London

SW6 3BU

UNITED KINGDOM

2012-03-20 @ 17:45:13
Postat av: jessica

AVESOMEE :)

2012-03-20 @ 18:09:08
URL: http://jjessicas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback