Det är väldigt fint och mysigt ute på landet så här på sommaren.
Jag gick sakta längst grusvägen.
Jag tog upp min mobil och mina hörlurar.
Sen kopplade jag i hörlurarna och satte på musik.
När jag gick förbi det stora grannhuset såg jag något som jag inte sett tidigare.
En stor lastbil?

Samantha’s perspektiv:
Jag gick närmare det stora ljusblå grannhuset.
Jag tror att lastbilen är en flyttbil men jag är inte säker.
Huset har stått tomt i mer än 5 år nu.
Ska det äntligen flytta in någon där?
I det röda grannhuset till höger om mitt hus så bor det en tvåbarnsfamilj.
Leiah är 8 år och Logan är 5år.
Deras föräldrar heter Thomas och Amber.
Dom är jättesnälla, ibland brukar jag sitta barnvakt åt Leiah och Logan.
Dom är som mina småsyskon.
Tre hus låg bredvid varandra.
Mitt vita hus i mitten, det ljusblåa huset till vänster och det röda huset till höger.
Sen var det ett ganska öppet landskap.
På andra sidan grusvägen så finns det en skog.
Följer man grusvägen åt höger kommer man till fler hus och följer man grusvägen åt vänster kommer man till en sjö där jag brukar bada.
Följer man grusvägen längre så finner man fler hus, åkrar, ladugårdar, stall och en liten mataffär.
Här ute på landet är det ganska mysigt.
Alla känner alla.
Min mormor bor inte speciellt långt ifrån mig.
Om man följer grusvägen åt höger i ungefär 10 minuter så kommer man till min mormors hus.
Jag brukar ofta vara hos min mormor.
Jag var så upptagen med mina tankar att jag knappt märkte att låten jag lyssnat på hade tagit slut och bytts till en ny låt.
Jag kollade på det ljusblå huset ett tag innan jag fortsatte gå.
Ingen hade kommit dit förutom flyttgubbarna.
Solen sken fortfarande.
Jag gick längst grusvägen och njöt av de bra vädret.
Jag vet inte hur länge jag gick men jag gick ganska långt.

Zayns perspektiv:
Jag och killarna satt i bilen på väg ut på landet utanför London.
Vi har köpt ett hus där.
Vi har fortfarande kvar våra lägenheter inne i stan så detta hus är som ett sommarhus.
Vi köpte det för att komma ifrån staden litegrann.
Alla fans är underbara men ibland kan dom bli lite mycket.
Det ska bli skönt att få lite egen tid.
Mina tankar avbröts av Nialls skratt.
Sen hörde jag Harrys skratt.
Jag fattade inte vad dom skrattade åt.
Louis satt vid förarsätet och körde.
Våran bil är ganska stor.
Den har två säten där fram.
Ett är förarsätet.
Och där bak har bilen 6 säten.
Dom är tre och tre och är vända emot varandra.
- Snart framme, sa Louis och saktade in.
Jag satt och kollade ut genom fönstret.
Louis körde in på en stor gård.
Jag såg det stora ljusblå huset.
Vi hade haft några där som målade och renoverade.
Huset var verkligen fint.
Allt av det som jag sett under bilfärden här på landet är fint.

Samantha’s perspektiv:
När jag kom närmare mitt hus så såg jag att det stod en bil parkerad vid det ljusblå huset.
Jag såg också pappas bil parkerad på våran parkering.
Jag öppnade dörren till mitt hus och tog av mig skorna.
Innan jag han hänga upp min jeansjacka så stod Kate i dörröppningen som var mitt i mellan köket och hallen.
Hon såg inte glad ut.
- Det första man möts av när man kommer hem är en väska som ligger slängd mitt på golvet, sa hon surt.
Jag hängde upp min jeansjacka och kollade på henne.
- Och sen så är du inte hemma, du vet att du måste säga till när du går någon stans! Sa hon irriterat.
Jag brydde mig inte och började istället gå upp mot mitt rum.
- Samantha lyssna på mig när jag pratar med dig! ropade Kate efter mig.
Sen kom hon efter mig och tog tag i min arm för att stoppa mig.
- Tänk om något skulle hänt dig, då skulle inte jag eller din pappa veta var du är! Sa hon.
- Som om du bryr dig! svarade jag.
- Ja, sa hon med en irriterad ton på rösten.
Jag kunde höra på henne att hon inte brydde sig.
Det hade hon aldrig gjort och det kommer hon aldrig göra.
- Och när du kommer hem så vill jag att du hänger upp din väska! Sa hon sedan.
- Visst, svarade jag surt och försökte ta mig loss ifrån hennes grepp.
Det funkade och jag började åter igen gå upp för trappan mot mitt rum.
- Samantha kan du snälla uppföra dig någon gång, du är hopplös! Ropade Kate efter mig.
- Som om jag bryr mig! Ropade jag tillbaka.
Jag hatar Kate.
Allt hon gör är att klaga.
Jag gick upp till mitt rum och smällde igen dörren efter mig.
Jag tänkte ta fram mobilen och lyssna på musik när jag kom ihåg att mobilen och hörlurarna låg i jeansjackan.
- Fan, mumlade jag tyst för mig själv och öppnade dörren och gick ner igen.
- Samantha kom och duka! Ropade Kate.
-Det kan du glömma, du lär bara klaga över att jag har lagt en gaffel på fel plats! Ropade jag tillbaka.
Då ställde sig Kate i dörröppningen igen.
Jag ignorerade henne.
- Varför är du så kaxig? Kan du inte bara göra saker som folk säger åt dig att göra? Frågade Kate surt.
- Jag bestämmer över mig själv, svarade jag tyst och tog upp min mobil och mina hörlurar från jackfickan.
- Jag är sjukt less på din attityd, om du tror att du kan göra allt själv så kan du ju lika gärna flytta hemifrån! Nästan skrek Kate.
- Jag är sjukt less på dig, allt du gör är att klaga på mig! Skrek jag tillbaka.
Då kom min pappa ut ur hans och Kates sovrum.
- Vad är allt skrikande om? Frågade han förvirrat.
- Samantha är olydig som vanligt, sa Kate och lät plötsligt ledsen.
- Nej, men allt Kate gör är att klaga på mig, sa jag surt.
- Hon klagar för att du inte uppför dig, snälla Sammy uppför dig, sa pappa och kollade allvarligt på mig.
- Jag uppför mig ju, sa jag argt.
- Och kalla mig inte Sammy, bara folk som verkligen bryr sig om mig får ha olika smeknamn på mig! Sa jag sedan.
- Gå till ditt rum Samantha, sa pappa och kollade på mig.
- Ingen middag för dig heller, sa Kate sedan.
- Skitsamma, sa jag och la ner min mobil och mina hörlurar i min jackficka igen.
- Som om jag bryr mig, jag bryr mig lika mycket som ni bryr er om mig! Skrek jag och sen tog jag ner mig jeansjacka från kroken där den hängde.
Jag tog på mig min jacka och öppnade dörren.
Jag kollade sedan argt på Kate och pappa innan jag smällde igen dörren.

Tack så sjukt mycket!
10 kommentarer på första kapitlet, över 300 sidvisningar och 75 unika läsare!
Nytt rekord!
Och sen fick jag ungefär 7 kommentarer om min novell på dv :)
Jag blir så sjukt glad!
Tusen tack!