- Men jag åker inte för ens om en vecka så du behöver inte sakna mig än, sa jag sen.
- Jag vet, men jag saknar dig så fort jag blundar, sa Sammy och log.
- Aww, jag älskar dig, sa jag.
- Och jag älskar dig, sa hon.
- Men du behöver i alla fall inte sakna mig än, i natt är jag bara din, sa jag och blinkade.
Sammy bara skrattade åt mig.

Samantha’s perspektiv:
Jag satt på Zayns säng medans han stod framför garderoben.
- Zayn jag har inget att sova i, sa jag.
Zayn kollade runt lite i hans garderob innan han slängde en av hans T-shirtar på mig.
Jag skrattade lite.
- Ta den, sa Zayn och log.
Jag drog av mig min klänning och tog på mig T-shirten.
Zayn busvisslade och sen skrattade jag åt honom.
Han drog på sig ett par mjukisbyxor och gick sen och la sig i sängen.
- Har du något emot att jag sover utan någon tröja? Frågade han och jag skrattade.
- Inget alls! Svarade jag och kröp ner i sängen bredvid honom.

Zayns perspektiv:
Dagarna hade gått fort.
Jag och killarna hade haft kul.
Samantha hade varit här lite och sen hade hon varit hemma.
Det hade regnat nästan alla dagar.
På kvällarna åskade det.
Det åskade lite på dagarna också.
Det slutade regna i förrgår.
Just nu satt jag i Pauls bil på väg mot flygplatsen i London.
Jag hade sagt hejdå till killarna och Samantha.
Det hade varit svårt.
Speciellt svårt att säga hejdå till Samantha.
Henne ville jag aldrig säga hejdå till.
Aldrig.
Hon var mitt nu och mitt förevigt.
Även fast jag kommer få träffa henne snart och det inte var ett hejdå för alltid så var det svårt.
Men det ska bli skönt att träffa min familj.
Jag saknar dem.
Paul parkerade bilen och jag hoppade ur.
- Hejdå Paul, tack för skjutsen! Sa jag.
- Hejdå Zayn, ha det så bra, sa Paul.
- Förresten kom ihåg att du får ta en taxi hem till huset när du kommer hem eftersom jag är bortrest, sa Paul.
- Jag ska inte glömma det, sa jag och skrattade lite.
Sen sa jag hejdå till Paul igen, tog min resväska och stängde bildörren.
Säkerhetsvakterna omringade mig, jag drog upp min luva på min hoodie och tog på mig ett par solglasögon.
Jag ville helst bara sätta mig på planet och åka hem.
Även fast jag älskar alla fansen så känner jag inte för att skriva autografer idag.
Just nu vill jag bara hem till Bradford.

Nialls perspektiv:
Det är ganska tomt i huset utan Zayn.
Han har varit borta i tre dagar nu idag.
Jag och killarna hade mest sovit och Samantha hade även vart här och vi hade spelat lite tv spel och kollat film.
Idag så funderade jag och killarna på att följa med Samantha och bada i en sjö som låg ganska nära vårat hus.
- Samantha frågar om vi ska med! Ropade Harry igenom hela huset.
- Jag vill med! Ropade Louis.
Jag skulle precis gå mot mitt rum när jag mötte Louis och Liam.
Dom höll i varsin badväska och hade  på sig badbyxor och en T-shirt.
- Jag kommer strax, sa jag och gick mot mitt rum för att byta om och packa en väska.
När jag var klar så gick jag, Louis, Liam och Harry ut för att möta Samantha.
Vi gick och badade i sjön.
Det var ganska varmt faktiskt.

Samanthas perspektiv:
Dagarna hade gått fort.
Jag hade varit med killarna och jag hade även varit inne i London en stund.
Då hade jag träffar Nick.
Det var inte meningen, vi bara stötte ihop på gatan.
Nick verkar ganska schysst.
Vi hade snackat lite och bytt nummer.
Jag saknar Zayn sjukt mycket men snart så får jag träffa honom.
Imorgon kommer han hem.
Jag låg i min säng och kollade upp i taket.
Jag hade Zayns T-shirt på mig.
Han hade sagt åt mig att behålla den och ta på den när jag saknar honom.
Och just nu saknar jag honom sjukt mycket.
Jag längtar tills imorgon.
Då får jag se hans vackra ögon och hans söta leende.
Då får jag se honom!
Det är sjukt hur man kan sakna en människa så här mycket.
Efter ett tag lyckades jag somna.
Nästa morgon vaknade jag vid tio tiden.
Nu sitter nog Zayn på flygplatsen och väntar på planet, tänkte jag.
Hans plan skulle lyfta 11 och han skulle vara inte i London vid 14.
Sen skulle han ta en taxi hem.
Vid halv tre skulle jag få träffa honom.
Och ikväll så skulle vi ut och äta.
Jag längtar!
Jag tror att det får bli en slappdag fram till klockan två, tänkte jag för mig själv innan jag gick fram till garderoben.
Jag tog på mig ett par mjukisar och ett linne.
Sen satte jag upp håret i en knut.
Kate och pappa var inte hemma.
Dom åkte i morse till en kompis i Oxford.
Där ska dom vara i ungefär två veckor.
Jag får klara mig själv.
Ganska skönt faktiskt.
Jag kan ju alltid gå till mormor eller killarna om det är något.
Klockan tickade långsamt.
När visarna äntligen visade kvart i två så stängde jag av tv:n och gick upp för att göra mig i ordning.
Jag gick in i mitt rum och tog fram en himmelsblå tröja och ett par mörka jeans.
Jag drog på mig kläderna när mobilen vibrerade.
Jag tog upp mobilen från skrivbordet och såg att jag hade fått ett sms.
Från Zayn.
Hela jag blev glad.
Jag öppnade smset och läste det medans jag gick mot badrummet.
”Hej älskling, jag kliver av planet om 10 minuter och sen tar jag en taxi så jag är hemma runt kvart i tre. Jag saknar dig sjukt mycket, längtar efter att få träffa dig! :) xx Zayn”
Mitt hjärta slog några extra slag.
Jag vart så glad.
Smset var så gulligt.
Jag borstade igenom mitt hår, sminkade mig och tog på mig lite parfym.
Sen gick jag in i mitt sovrum och hämtade armbanden.
Jag satte på mig dom innan jag gick ner.
Mobilklockan visade 14.18.
Zayn satt nog i taxin på väg hem nu.
Jag längtar så mycket efter att få träffa honom.
Som tidfördriv så satte jag igång tv:n.
Sen började min mobil vibrera.
Förvånat så läste jag Liams namn på skärmen.
Varför ringer han mig? Frågade jag mig själv innan jag svarade.
- Hej det är Samantha.
- Samantha jag måste berätta något, sa Liam med en allvarlig röst.
Han lät lite ledsen.

Tack för kommentarerna!
Jag hann med ett till kapitel idag:)
Nu börjar det bli spännande!:)