The sky isn't the limit, kapitel 17


- He… började Zayn men han hann inte prata klart innan jag avbröt honom genom att slänga mig i hans armar och kyssa honom.
Han kysste mig tillbaka.
Efter ett tag drog jag mig bort.
- Jag har gått ut nian! Skrek jag lyckligt.
- Grattis, sa Zayn och skrattade.
Jag hoppade runt av gläjde.
Zayn bara skrattade åt mig innan han tog min hand och vi började gå hemåt.


Samantha’s perspektiv:
Jag drog på mig mina svarta tygskor och tog på mig min jeansjacka innan jag gick ut genom dörren.
- Hejdå! Ropade jag till pappa och Kate innan jag stängde dörren.
Jag gick mot killarnas hus.
Idag ska vi in till London.
Klockan var halv elva på en solig fredag.
Jag har redan haft sommarlov i en vecka.
Jag hade mest sovit, varit med killarna och varit hos mormor.
Imorgon åker killarna till USA.
Jag kommer sakna dem så sjukt mycket.
Speciellt Zayn.
- Sammy!
Zayn avbröt mina tankar genom att ropa på mig.
Nästa sak som hände var att jag kände hans varma famn.
- Kom så åker vi, sa han tyst och drog med mig mot bilen.

Liams perspektiv:
Louis och Niall satt där framme.
Louis körde.
Jag, Harry, Zayn och Samantha satt i baksätet.
Jag satt bredvid Harry och Zayn och Samantha satt mitt emot oss.
Bilresan tog en halvtimme men det kändes som om den bara tog några minuter.
Vi skrattade och hade kul.
Samantha är verkligen en rolig person.
Hon och Zayn är så söta tillsammans.

Zayns perspektiv:
Jag, Samantha och killarna kom in till London.
Vi käkade lunch och hängde lite på stan.
Det tog inte så lång tid innan alla fans kom emot oss.
Jag och killarna utbytte några blickar.
Fansen var underbara men ibland vill man vara lite för sig själv.
Samantha log mot mig och ställde sig på sidan.
Med leenden började jag och killarna skriva autografer och ta bilder med fansen.

Samantha’s perspektiv:
Jag såg på killarna och alla fansen.
Killarna är så snälla mot deras fans.
Deras vackra fans.
De flesta var tjejer i min ålder.
De flesta var mycket snyggare och sötare än mig.
Jag kände mig illamående.
Jag satte mig på den närmsta bänken och kollade ner mot mina skor eftersom jag inte vill kolla mot fansen.
Plötsligt så kände jag hur någon satte sig bredvid mig.
- Hej, sa en killröst.
Rösten var inte Zayns.
Jag kollade upp och möttes av två blå ögon.
- Hej, sa jag och försökte låta glad.
- Hur är det, du ser inte så värst glad ut? Frågade killen.
- Allt är bra, tack ändå, svarade jag.
- Jag är Nick förresten, sa killen och räckte fram handen.
Jag tog hans hand och han log.
- Jag heter Samantha, svarade jag.
- Kul att träffa dig Samantha, sa Nick och log större.
- Desamma Nick, sa jag.
Nick verkade trevlig och rolig men det kändes konstigt att sitta här med honom.
Jag kollade mot Zayn.
Han kollade tillbaka på mig med en orolig blick.
Han verkade bekymrad.
- Så hur gammal är du? Frågade Nick.
- 17, svarade jag och fortsatte kolla på Zayn.
Han vände bort blicken och började le framför en kamera.
Sen kollade han tillbaka till mig.
- Jag är också 17, sa Nick.
- Okey kul, svarade jag och log mot Nick.
- Bor du här? Frågade jag sedan.
- Japp, du då? Frågade Nick.
- Nä, jag är bara här på en liten resa, svarade jag.
Jag bor ju utanför London men jag har ingen lust att berätta det just nu.
- Okey, sa Nick.
Jag såg att fansen började dra sig undan.
- Kul att träffa dig Samantha men jag måste gå nu, sa Nick och reste sig ifrån bänken.
- Kul att träffa dig också, sa jag och log emot Nick innan han gick iväg.
Han vinkade till mig och jag vinkade tillbaka.
Sen såg jag honom inte längre.
Jag kollade mot Zayn igen.
Jag såg att han och killarna var på väg emot mig.
Zayn såg bekymrad ut.
Jag vet att han är en väldigt skyddande och avundsjuk pojkvän.
Jag reste mig ifrån bänken och gick och kramade om honom.
Han verkade lite förvånad men han kramade mig tillbaka.
- Vad var det där om baby? Viskade han i mitt öra.
- En gammal klasskompis, viskade jag tillbaka.
Egentligen så ljög jag men jag ville inte oroa Zayn i onödan.
- Okey, viskade han tillbaka innan han pussade mig på kinden och släppte taget om mig.
- Hur är det? Frågade han sedan.
Jag visste inte vad jag skulle svara.
Jag såg Liam, Louis, Niall och Harry stå och prata.
Dom verkade inte speciellt intresserade av mitt och Zayns samtal.
- Jag bara… började jag och kollade ner.
- Du vad? Frågade Zayn och lyfte försiktigt upp mitt huvud.
- Alla era fans är så vackra och jag är… mer hann jag inte säga för ens jag kände Zayns mjuka läppar pressade emot mina.
- Sluta, säg inte så, sa han efter kyssen.
- Du är den vackraste tjejen som någonsin vandrat på denna jord!



Tack för alla kommentarer och förlåt för dålig uppdatering!
Lovar att jag ska bli bättre på att uppdatera!
Förresten så skulle det vara jättekul om ni kunde rösta på min novell i en Dayviews tävling!
Jag är nummer 3 :)
Rösta rösta rösta!
http://dayviews.com/#!/one-direcsgroup/503494325/


Kommentarer
Postat av: jessica

love it ! :)<3

2012-03-26 @ 21:00:36
Postat av: Vanessa

mer ! :D

2012-03-26 @ 21:05:17
Postat av: sandra

Jag dör så bra!!

2012-03-26 @ 21:05:20
Postat av: Matilda. c:

underbar novell <3

2012-03-26 @ 21:09:21
URL: http://www.liveturannanvinkel.devote.se
Postat av: Nathalie

mEEEEEEEEER ! :D

2012-03-26 @ 21:17:18
Postat av: Anonym

älskar !meer? :)

2012-03-26 @ 21:29:06
Postat av: Emma

Skitbra! :)

2012-03-26 @ 21:56:09
Postat av: Anonym

Jättebra! Mer!

2012-03-27 @ 17:06:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback