- Klar, sa jag och började gå ner för trappan mot hallen.
Zayn följde efter mig.
- Fint ni har det, sa han och log.
- Det duger väl, sa jag och skrattade.
Sen letade jag igenom en hylla med lite skor efter ett par torra skor.
Jag hittade ett par vita sneakers som jag packade ner.
Sen drog jag och Zayn på oss våra blöta skor.
Jag öppnade dörren och vi gick ut.
Jag låste efter oss och så gav vi oss ut i regnet.

Samantha’s perspektiv:
Tiden gick fort.
Helgen var över och sista skolveckan var nästan över.
Jag satt hos mormor.
Det var en torsdagkväll runt åtta.
Imorgon var skolavslutningen.
- Så vad ska du ha på dig imorgon? Frågade mormor och log mot mig.
- Jag vet inte, förmodligen en tröja och jeans, svarade jag.
Jag hade inte köpt eller fått några avslutningskläder.
- Nej, du måste ju vara extra fin! Utbrast mormor och gick iväg.
Hon hade rätt men jag har inte råd att vara extra fin.
Mormor kom tillbaka in i vardagsrummet igen med en stor låda.
Jag gick fram till lådan och läste ”Laura” på en tejpbit som satt på lådan.
Laura.
Mamma.
Jag tog ett djupt andertag medans mormor öppnade lådan.
- Den här hade din mamma när hon gick ur nian, sa mormor och jag hörde hur ledsen hon lät på rösten.
Hon höll upp en jättevacker klänning framför mig.
- Hon var inte lika liten som dig men jag hoppas du kan ha den ändå, sa mormor sedan och skrattade lite.
Jag log emot henne och tog klänningen.
Den var vit och hade spetskjol.
Den var verkligen vacker.
Mamma var säkert fin i den.
Jag tog klänningen och gick in på badrummet för att byta om.
Sen gick jag tillbaka in i vardagsrummet för att visa mormor.
- Wow, du är jättevacker! Sa hon och log.
Jag kände mig faktiskt ganska vacker.
Klänningen satt bra.
Efter jag hade bytt om så gick jag och mormor igenom lådan med mammas gamla saker.
Vi hittade lite kläder, lite smycken och annat som mamma hade haft i min ålder.
Längst ner i lådan så hittade vi två fotoalbum.
På det första stod det Julie och på det andra stod det Samantha.
Mamma hade gjort dem åt oss.
Jag öppnade Julies album.
Det var bilder och texter från när mamma var gravid med henne tills när hon var 16 år.
- Din mamma älskade att hålla på med sånt här, hon tänkte ge dig och din syster albumen när ni var tillräckligt gamla, sa mormor.
- Tanken var att ni då själv skulle fylla boken med bilder och texter från erat liv, sa mormor sedan.
Jag la försiktigt ner Julies bok igen.
Julie fanns inte längre här så hennes bok var avslutad.
Jag tog försiktigt upp min bok och bläddrade igenom den.
Det var bilder och texter från när mamma var gravid med mig till när jag var 13 år.
Jag var 13 år och Julie var 16 år.
Julie vart bara 16 år.
Det året för 4 år sedan försvann mamma och Julie.
Mamma kunde inte fortsätta med böckerna.
Men det kan jag.
Jag ska göra det åt henne.
Inte Julies bok.
Det finns inget att fylla den med eftersom hon inte längre finns här.
Men min bok ska jag fylla.
Med allt bra och även allt dåligt.
Med mitt liv.

Zayns perspektiv:
Jag vaknade runt tio.
Nu var Samantha på skolavslutning.
Vid ett eller två tiden så skulle hon vara hemma.
Jag längtar efter att få se henne och få se hur vacker hon är.
Tiden rullade på sakta.
Jag fixade mig, klädde på mig och åt frukost.
Jag var ute och gick.
Jag åt lunch.
Jag skämtade med killarna.
Jag spelade tv spel och kollade tv.
Jag gjorde allt möjligt för att få tiden att gå snabbare.
Äntligen så var klockan tjugofem i två.
Jag visste att Samanthas skolavslutning var klar ett och hon skulle ta bussen kvart över ett.
Hon skulle alltså vara på busshållsplatsen här på landet vid kvart i två.
Jag reste mig från soffan och gick ut i hallen.
- Hejdå, jag går och möter upp Sammy på busshållsplatsen! Ropade jag och drog på mig mina skor innan jag gick ut genom dörren.
Det var nog en bra ide att möta upp henne på busshållsplatsen, tänkte jag.
Med glada steg gick jag mot busshållsplatsen.

Samantha’s perspektiv:
Jag kollade ut genom fönstret när bussen stannade vid busshållsplatsen där jag skulle av.
Jag såg Zayn stå där.
Ett leende spred sig över mina läppar.
Jag reste mig och klev ut ur bussen.
Jag hade ingen väska med mig, jag hade bara min klänning och ett par svarta lack ballerina skor.
- He… började Zayn men han hann inte prata klart innan jag avbröt honom genom att slänga mig i hans armar och kyssa honom.
Han kysste mig tillbaka.
Efter ett tag drog jag mig bort.
- Jag har gått ut nian! Skrek jag lyckligt.
- Grattis, sa Zayn och skrattade.
Jag hoppade runt av gläjde.
Zayn bara skrattade åt mig innan han tog min hand och vi började gå hemåt.

Tack för alla fantastiska kommentarer! :D