Efter att jag hade kollat klart på den konstiga filmen så kollade jag klockan på mobilen.
11.53.
Precis när jag skulle lägga ner mobilen i fickan så vibrerade den till.
Ett sms?
Först vågade jag inte kolla på skärmen eftersom det kanske var någon av tjejerna ifrån skolan.
Efter någon minut så vågade jag äntligen starta skärmen och kolla vem som hade smsat.
Namnet som stod på skärmen gjorde mig förvånad.

 Samantha’s perspektiv:
Jag läste Zayns namn på skärmen.
Han hade inte glömt mig.
Han fanns fortfarande där.
Jag hade lust att hoppa upp och ner och skrika av glädje men jag lyckades sitta stilla.
Fylld av glädje öppnade jag smset.
”Hej Sammy, lust att gå ut och ha en lunchpicknik med mig? :) xx Zayn”
Glatt svarade jag på smset.
”Låter jättekul, ge mig bara några minuter för göra mig i ordning :) xx Samantha”
Jag reste på mig och gick upp till mitt rum.
Jag tog på mig ett par mörka jeans och en mintgrön blus innan jag gick in till badrummet för att sminka mig lite, borsta tänderna och fixa håret.
Sen gick jag ner igen och tog upp mobilen som jag hade lämnat på soffbordet.
Jag såg att jag hade fått ett sms.
”Haha okey, jag står uppe vid grusvägen om 15 minuter? :) xx Zayn”
Jag såg att smset var skickat för 13 minuter sedan.
Han kanske redan står och väntar?
Jag la ner mobilen i jackfickan och drog sedan på mig mina svarta slitna tygskor.
Sen tog jag på mig min jeansjacka innan jag gick ut genom dörren.
Jag låste och sen såg jag Zayn komma ut från hans hus.
Han stängde dörren och började gå upp mot grusvägen.
Han hade en korg i handen.
Jag började också gå upp mot grusvägen.
- Hej, sa han och log.
- Hej, sa jag och sen frågade han vart vi skulle.
Jag kände att jag kunde lita på Zayn.
- Jag vet den perfekta platsen, svarade jag och log lite hemlighetsfullt.

Zayns perspektiv:
- Vart? Frågade jag.
- Jag säger inte, men kom så visar jag dig, sa Samantha och log ännu mer hemlighetsfullare.
Hon tog min hand och började dra iväg med mig.
Det var som om det gick en stöt igenom mig när hon tog min hand.
Utan att säga ett ord så gick vi igenom skogen.
- Jag brukar ofta komma hit när jag bara vill sitta och tänka, sa hon och sen gick vi runt några träd.
- Jag tror att det bara är jag som vet om den här platsen, sa hon sedan.
Vi gick runt några fler träd och sen kom vi ut på en stor äng.
Ängen var omringad av skogen.
Mitt på ängen fanns ett stort träd.
- Wow, fick jag fram.
- Fint va? Frågade Samantha medans hon gick ut på ängen.
- Ja, svarade jag lite chockat.
Det är verkligen fint.
Vi satte oss under trädet och plockade fram pickniken.
Jag hade packat ner en filt, en flaska saft, några mackor, lite frukt och grönsaker och två muffinsar.
- Wow, sa Samantha och log mot mig.
Allt kändes så bra.
Nästan romantiskt.
Fast Samantha är bara min vän.
Eller?
Vi satt länge och åt, pratade och skrattade.
Samantha visade mig ett ställe på trädet där hon hade ristat in ett S.
Tiden flög förbi.
När jag kollade på klockan så visade den 14.32.
Vi hade suttit här i ungefär två och en halv timme.
Solen sken men några mörka moln hade dykt upp på himlen.
- Hoppas att det inte blir dåligt väder, sa Samantha och kollade upp mot himlen.
Jag nickade instämmande.
Vi packade ihop pickniken i korgen igen och satt bara och njöt av solen.
Efter en stund så ställde sig Sammy upp och höll upp sin mobil.
- Dålig täckning, sa hon lite irriterat.
Jag kom genast på vad jag skulle göra.
Snabbt reste jag mig upp och tog mobilen och sprang iväg över ängen.
- Zayn! Skrek hon skrattades och började springa efter mig.
Vi sprang runt på ängen en stund.
Jag la hennes mobil i mig ficka och sen lyfte jag upp henne och la henne på min axel.
Jag snurrade runt henne medans hon skrattade.
- Släpp ner mig! Skrek hon medans hon skrattade.
Jag snurrade henne några varv till innan jag släppte ner henne.
Sen tog jag upp hennes mobil ur min ficka och höll den högt upp i luften med min ena arm.
Skrattandes sträckte hon sig efter den med ena armen och det var då jag såg det.
Jag fattade inte.
Det kom som en chock.

Stort tack för alla kommentarer!
14 stycken!
Fortsätt så!