The sky isn't the limit, kapitel 36


Hon log mot mig och höll min hand lite hårdare.
- Och du är fortfarande lika vacker fast du är brunett, du passar som både blondin och brunett faktiskt, sa jag sedan.
- Tack, du anar inte hur mycket det betyder, sa hon.
Jag log.
- Samantha? Frågade jag sedan.
- Ja?
- Jag älskar dig.


Samantha’s perspektiv:
Mitt hjärta slog dubbla slag.
- Jag älskar dig också, sa jag.
Äntligen.
Jag hade väntat så länge efter att få höra dom orden.
Fast ett tag så trodde jag verkligen att det var över.
Jag trodde att han inte älskade mig längre.
Men nu vet jag.
Och det gjorde hela mig glad.

Zayns perspektiv:
Jag och killarna hade varit på olika möten som vi var tvungna att ha nu när jag har vaknat.
Det vart bestämt att våra shower skulle börja i februari igen.
Skönt med ungefär en och en halv månads ledigt, tänkte jag.
Jag och killarna hade även varit och julhandlat och fixat sånt som behövde fixas.
Det var kul att få hänga med killarna igen.
Jag hade ju varit borta ganska länge.
Jag, Liam, Louis, Niall och Harry var inne i stan och åt när min mobil vibrerade.
Samantha ringde mig.
- Hej baby, svarade jag.
- Hej, sa hon.
Hon lät ledsen.
Kanske så längtade hon hem?
Hon hade varit på sjukhuset i tre dagar nu.
- Vad är det? Jag hör på dig att du är ledsen, sa jag.
- Jag bara… Sa hon och sen vart hon tyst.
- Samantha berätta vad som hänt?
Killarna kollade på mig med oroliga blickar.
Samantha svarade inte så jag började gissa på olika anledningar till varför hon var ledsen.
- Måste du stanna på sjukhuset längre?
- Nä, jag behöver bara vara här i två dagar till, sa hon tyst.
- Okey, sa jag.
Första dagen så hade jag varit hos henne hela dagen och även hela natten.
Andra dagen så var hennes föräldrar hos henne.
Tredje dagen som var idag så hade jag inte träffat henne.
- Zayn? Frågade hon tyst.
- Ja?
- Ehm.. inget, sa hon.
- Jo säg! Sa jag.
- Har du ont någonstans eller vad är det? Frågade jag sedan.
- Nej, men kan du komma hit? Frågade hon.
- Ja självklart, jag kommer nu, sa jag.
- Okey, hejdå, sa hon.
- Hejdå gumman, sa jag och sen hörde jag hur hon la på.
Killarna bara satt och kollade på mig med frågande blickar.
Jag la fram lite pengar på bordet.
- Här är för min mat, jag måste till Sammy nu, sa jag och reste mig.
Innan killarna hade svarat så hade jag redan rest mig upp och vinkat till mig en taxi.
Taxin släppte av mig utanför sjukhuset och jag betalade innan jag gick in.
Snabbt skyndade jag mig in i Samanthas rum.
- Sammy? Frågade jag oroligt.
Jag såg henne ligga i sjukhussängen med tårar i ögonen.
Jag gick fram till henne och tog hennes hand.
- Sammy lugna dig, jag är här nu, sa jag lugnt och höll hennes hand hårdare.
- Vad här hänt? Frågade jag.
- Ni-nick, fick hon fram.
Nick?
- Vad är det med honom? Frågade jag.
- Han är död, sa hon och brast ut i fler tårar.



Tack för kommentarerna och kort kapitel I know;)


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jättebra!!!

Mer

2012-04-10 @ 12:28:51
Postat av: Grace

mer!:D<3

2012-04-10 @ 12:33:15
Postat av: Emma

Jättebra! :)

2012-04-10 @ 12:33:37
Postat av: sanna :D

jätte bra ju maja! :D

2012-04-10 @ 12:45:26
URL: http://lifeofonedirection.devote.se
Postat av: Matilda. c:

haha.. jag bara 'YEEEY! NICKIGUY DOG.' :D

2012-04-10 @ 13:09:27
URL: http://www.liveturannanvinkel.devote.se
Postat av: Malin

Skitbra ! :)

2012-04-10 @ 13:16:06
Postat av: Sara

Jättebra!!:)

2012-04-10 @ 13:50:57
Postat av: Nicoline

SJUUUKKT BRA KAPITELL!!

VILL BARA HA MER :D

2012-04-10 @ 15:27:32
Postat av: jessica

Sä jäääädrans braa !

2012-04-10 @ 15:28:13
Postat av: Amanda (:

snälla mer! ;D

2012-04-10 @ 15:37:59
Postat av: Vanessa

omnomn mer

2012-04-10 @ 15:38:54
Postat av: sandra

jättebra! :)

2012-04-10 @ 15:40:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback