Jag tog fram lite köttfärssås ur kylskåpet och sen började vi koka spagetti.
Gårdagens rester, det duger, tänkte jag för mig själv.
Jag och Nick åt och sen satte vi på en ny film.
Efter ungefär halva filmen så ringde det på dörren.
- Det är säkert nån reklam eller tidningsutdelare, sa jag och reste mig ifrån soffan.
Jag gick fram till dörren och öppnade den.
Då fick jag mitt livs chock.

Samantha’s perspektiv:
Jag bara stod I dörröppningen och gapade.
Av ren chock la mina händer för munnen.
- Herregud! Utbrast jag.
Jag måste ha sagt det ganska högt eftersom Nick kom springade.
- Vad är det? Frågade han och la armen runt mig.

Nicks perspektiv:
Jag ångrade snabbt att jag lagt armen runt henne.
När jag såg vem som stod i dörröppningen så drog jag snabbt tillbaka armen.
- Zayn är det verkligen du? Utbrast Samantha och kastade sig i Zayns famn.
Jag kunde inte göra annat än att le.
Hon såg så glad ut.
Zayn skrattade lite.
Sen slutade hon krama honom.
- Åh herregud, sa hon.
Hon lät verkligen chockad.
- D-du lever, fick hon fram och kramade honom igen.
Han bara nickade.
- Zayn, åh herregud, du är här, sa Samantha överlyckligt.

Samantha’s perspektiv:
Jag kunde inte fatta det.
Efter all denna tid så hade han äntligen vaknat.
Några glädjetårar föll ifrån mina ögon.
Jag kollade på Zayn.
Det var verkligen han.
Han stod här framför mig.
Livs levande.
Äntligen.
Han log mot mig lite men han såg lite bekymrad ut.
Då kom jag på att Nick stod bredvid mig.
- Det här är min kompis Nick, sa jag och kollade först på Nick och sen på Zayn.
- Okey, jag är Zayn, sa Zayn med ett fejkat leende.
- Kul att träffa dig, Sammy har verkligen saknat dig, sa han.
Zayn bara nickade.
- Om du bara visste hur mycket jag har saknat dig Zayn, sa jag och kramade om honom lätt.
- Jag har saknat dig också, sa han ganska tyst.
- Men jag borde nog gå nu, vi kan ju träffas nån annan dag om du vill, sa Zayn till mig efter kramen.
- Nej det är jag som borde gå, ni borde spendera lite tid med varandra efter allt det här, sa Nick och log.
Zayn kollade på mig.
Nick började ta på sig sina skor.
- Det var inte meningen att komma och störa er, jag går stanna du, sa Zayn till Nick.
- Hejdå Samantha, skönt att se dig igen och Nick kul att träffa dig, sa han.
- Ta väl hand om Sammy, sa han sedan innan han gick ut genom dörren.
Va?
Han trodde väl ändå inte att vi var tillsammans?
- Vänta lite Nick, jag måste snacka med honom, sa jag och drog på mig mina skor.
- Jag måste nog ändå åka hem, sa Nick och tog på sig sin andra sko.
Tillsammans gick vi ut genom dörren och jag låste efter oss.
Jag började gå mot Zayn med snabba steg.
Nick var på väg till hans bil.
Jag såg att Liam hade kommit ut.
Han gick mot Zayn.

Liams perspektiv:
Jag såg Zayn gå mot vårat hus med tårar i ögonen.
- Zayn vad är det? Frågade jag.
- Zayn vad har hänt?
Han svarade inte.
Jag gick närmare honom och tog tag i hans arm.
- Zayn prata med mig.
- Släpp mig, sa Zayn och drog sig loss från mitt grepp.
Han började gå upp mot skogen.
- Zayn!
Jag hörde Samantha ropa på honom men han svarade inte.
Vad hade hänt egentligen?
Jag såg Samantha vända håll och börja gå upp mot skogen.
Jag såg även Samanthas kompis Nick sätta sig i sin bil.

Samantha’s perspektiv:
- Zayn!
Jag ropade på Zayn om och om igen men han svarade inte.
Jag fattade inte varför han ignorerade mig?
Mitt liv var verkligen på botten just nu.
Jag kände tårarna komma och jag gjorde inget för att hålla dem tillbaka.
Han måste lyssna.
Jag måste prata med honom.
Jag gick gå grusvägen och plötsligt så hörde jag både Liam och Nick skrika mitt namn.
Förvirrat vände jag mig om och hann precis se bilen som var på väg mot mig i rasande fart.

 Tack för alla kommentarer!
ZAYN ÄR TILLBAKA! :D
Men vad kommer hända med Samantha? :o
Jag kanske hinner med fler kapitel idag;)