Jag gick igenom skogen tills jag kom till mitt speciella ställe.
Min äng.
Min vackra äng där jag och Zayn hade varit.
Jag kom ihåg allt.
Tårarna brände bakom ögonlocken när jag tänkte på det.
Ängen där jag och Zayn hade haft picknik och haft roligt.
Zayn hade även fått veta min hemlighet.
Han hade hittat min märken och jag hade berättat.
Jag kom ihåg allt.
Precis allt.
Jag kom ihåg hur jag för en gångs skull kunde vara mig själv.

Samantha’s perspektiv:
Every time I try to look away
See your face on our reflection
Every choice I try to make, I pray
Leads me in a right direction
I don't know what it is, but I know I'm missing it
Missing out
But the memory we made remains, remains

Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, boy, just one more time
Wouldn't you love me like you used to
Love with you is so sublied
I was there for you, you where the for me
Can we get this back again?
Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, boy, Just one more time

Jag spelade och sjöng Chris Medinas One More Time.
Jag tänkte på texten.
Wouldn’t you hold me like you used to.
Allt jag ville var att Zayn skulle vakna och hålla om mig igen.


I'll wait for you, will you wait for me?

Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, girl, just one more time
Wouldn't you love me like you used to
Love with you is so sublied
I was there for you, you where the for me
Can we get this back again?
Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, boy, Just one more time

Jag spelade klart låten och fann mig själv I tårar.
Några tårar rullade ner för mina kinder och jag kunde inte stoppa dem.
Försiktigt la jag undan gitarren och tog upp bläckpennan och diktboken.
Jag kände för att skriva ett brev.
Ett brev till Zayn.
Även fast han förmodligen inte skulle se brevet så ville jag skriva det.
Jag satt en stund och funderade över vad jag skulle skriva.
Jag kollade på det tomma papperet när jag såg min hand.
We love Zayn♥
Jag kom ihåg att jag hade skrivit det på handen efter twittertrenden som några directioners hade startat.
Det var länge sedan jag först skrev det men så fort det började försvinna så fyllde jag i det.
Det hade jag gjort länge nu.
Jag fyllde försiktigt i det med bläckpennan.
Sen funderade jag ett tag till på vad jag skulle skriva.
Efter ett tag så bestämde jag mig för att skriva direkt ifrån hjärtat.


En månad senare

Tiden gick fort.
Det var redan den första december.
Mycket hade hänt under en månad.
Jag hade klippt mitt hår.
Nu var det axellångt
Det var fortfarande brunt.
Jag hade träffat Nick.
Vi hade pratat.
Vi var kompisar nu.
Fast jag tror att jag känner nått för honom.
Jag gillar honom fast jag tror att det bara är kompiskänslor.
Jag har ganska svårt att tyda mina känslor.
Danielle och Eleanor har blivit mina närmsta tjejkompisar.
Jag är med dom ganska ofta och vi har alltid kul.
Det känns skönt att äntligen ha några tjejkompisar som man kan snacka med.
Jag har även träffat Niall, Harry, Liam och Louis litegrann.
Mormor och jag har varit och lämnat blommor hos Zayn några gånger.
Han låg fortfarande i koma.
Inget hade förändrats med honom.
Jag hade även träffat Nicks familj.
Hans familj bestod av en lillasyster som var 15 år och hans mamma.
Dom var verkligen trevliga.
Jag var inte så jättesmal längre.
Visst jag var smal men inte benig.
Nu såg jag ganska hälsosam ut.
Ute så låg det lite snö på marken.
Men inte alls mycket.
Det hade inte snöat speciellt mycket.
Och när det väl hade snöat så hade det mesta smält bort.
Det tunna lagret snö ute lär vara borta i morgon, tänkte jag för mig själv.
Kate och pappa hade åkt in till London för att köpa julklappar och sånt.
Huset var tyst.
Jag satt på mitt rum och kollade ut igenom ett fönster.
Jag såg killarnas hus.
Det hände inte så mycket.
Lamporna i deras hus var släckta och deras bil var borta.
Dom är säkert också och julhandlar, tänkte jag.
Plötsligt så hörde jag hur det ringde på dörren.
Förvånat sprang jag ner till dörren och öppnade den.
Där stod Nick.
- Hej, sa han.
- Hej, svarade jag lite förvånat.
- Jag tänkte titta förbi och överaska dig om det är okey, sa han.
- Visst, sa jag.
Jag kollade på klockan.
Strax efter elva.
Kate och pappa skulle inte vara hemma för ens runt åtta i kväll.
Det hade dom sagt i alla fall.
- Jag har hyrt några filmer, sa Nick och gav dem till mig.
- Okey, sa  jag och log.
Vi gick in i vardagsrummet och satte igång en av filmerna.
Efter att vi hade kollat klart på den så var klockan närmare halv ett.
- Vill du ha lunch? Frågade jag.
- Visst, ska jag hjälpa dig? frågade Nick.
Utan att jag hann svara så reste han gick upp och följde efter mig till köket.
Jag tog fram lite köttfärssås ur kylskåpet och sen började vi koka spagetti.
Gårdagens rester, det duger, tänkte jag för mig själv.
Jag och Nick åt och sen satte vi på en ny film.
Efter ungefär halva filmen så ringde det på dörren.
- Det är säkert nån reklam eller tidningsutdelare, sa jag och reste mig ifrån soffan.
Jag gick fram till dörren och öppnade den.
Då fick jag mitt livs chock.

Tack för kommentarerna!
Lite spännande va?;)