The sky isn't the limit, kapitel 32


Jag och Nick satt och kollade på lite olika filmer.
Efter ett tag så märkte jag hur Nick kollade på mig istället för på filmen.
Jag kollade på honom med en undrande blick.
Vi fick ögonkontakt.
Jag kollade in i hans ögon och han kollade in i mina.
Så satt vi en stund innan jag kände hans läppar emot mina.


Samantha’s perspektiv:
Jag kände Nicks läppar mot mina I några sekunder innan jag drog mig undan.
Nick kollade på mig med ledsna ögon.
- Förlåt men det här går inte, jag kan inte göra det här, fick jag fram och reste mig upp.
Sen började jag springa mot dörren.
Jag hörde Nick resa sig och springa efter mig.
Jag öppnade dörren och sprang ut på grusvägen.
- Förlåt Samantha! Ropade Nick efter mig.
- Åk hem Nick! Ropade jag tillbaka.
- Kan vi prata?
Nick kom närmare mig men jag stannade inte springa.
- Åk hem, vi pratar senare! Ropade jag och sprang mot skogen.
Jag hörde ytterdörren stängas och jag hörde en bil starta.
Nick åkte säkert hem.
Jag fortsatte springa igenom skogen tills jag kom till min speciella äng.
Jag satte mig vid det stora trädet och började tänka.
Jag tänkte på Zayn och Nick.
Både har gjort mitt liv värt att leva.
Jag vet inte längre.
Det känns som om jag gillar båda.
Men när Nick kysste mig så var det för mycket.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag kanske skulle ha kysst honom tillbaka?
Eller?
Det kanske var dags att gå vidare?
Jag tog ett djupt andertag och reste mig upp.
Mina tankar blev för jobbiga att bara tänka.
Jag gick ända tills jag kom fram till min ytterdörr.
Den var stängd.
Nicks bil var borta.
Jag öppnade dörren och gick in.
- Hallå? Ropade jag igenom huset.
Ingen svarade.
Jag gick in i köket för att ta ett glas vatten.
Då såg jag en lapp ligga under kylskåpet.
Försiktigt böjde jag mig ner och drog fram lappen och läste den.
Det var lappen som jag hade skrivit till Kate och pappa om mitt självmord.
Dom hade inte sätt lappen.
Det var därför dom trodde mig när jag sa att jag ramlade i vattnet.
Jag andades ut.
Skönt att dom inte sätt den, tänkte jag och tryckte ihop papperslappen till en skrynklig boll och slängde den.
Sen drack jag mitt vatten och ställde glaset i diskmaskinen.
Med många tankar i huvudet gick jag upp för trappan och hämtade min gitarr, min diktbok och en bläckpenna.
Sen gick jag ner igen, tog på mig mina skor och min jeansjacka och gick ut.
Jag stängde dörren efter mig och låste.
Sen började jag gå mot skogen.
Jag gick igenom skogen tills jag kom till mitt speciella ställe.
Min äng.
Min vackra äng där jag och Zayn hade varit.
Jag kom ihåg allt.
Tårarna brände bakom ögonlocken när jag tänkte på det.
Ängen där jag och Zayn hade haft picknik och haft roligt.
Zayn hade även fått veta min hemlighet.
Han hade hittat min märken och jag hade berättat.
Jag kom ihåg allt.
Precis allt.
Jag kom ihåg hur jag för en gångs skull kunde vara mig själv.



Tack för alla kommentarer! :D


Kommentarer
Postat av: Emma

MEEEEEEEEEEER!

Zayn kan komma tillbaka nu tycker jag :D

2012-04-09 @ 12:02:36
Postat av: Grace

när kommer zayn vakna?!?!<3 SKRIV MER!

2012-04-09 @ 12:08:22
Postat av: Matilda. c:

Älskar det precis som vanligt! <3<3<3

2012-04-09 @ 12:16:47
URL: http://www.liveturannanvinkel.devote.se
Postat av: Linn

NU MÅSTE ZAYN VAKNA, SNÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLLS, JAG DÖR SNART

2012-04-09 @ 12:41:59
URL: http://linnmanssonn.devote.se
Postat av: Malin

Meer ! Saknar Zayn :(<3

2012-04-09 @ 14:01:22
Postat av: jessica

SNÄLLLLA ZAYN TILLBAKA ÄLSKR DIN NOVELL :DD <3

2012-04-09 @ 16:07:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback