- Tänk om han vaknar, sa jag tyst.
- Han gör inte det Liam och jag älskar honom för mycket för att släppa taget, sa hon.
Jag fattade inte.
Om hon tog sitt liv så släppte hon ju taget?
Var hon beredd att dö för den hon älskade?
Romantiskt men onödigt!
- Samantha, sa jag tyst och släppte hennes arm.
- Om jag lämnar detta liv så kan jag lämna det tillsammans med Zayn, vi kommer mötas i himlen, sa hon.
Jag kollade på henne.
- Och det är så jag vill ha det, sa hon.
Sen hoppade hon i vattnet.

Samantha’s perspektiv:
Jag kände vattnet.
Det kalla vattnet.
Sommaren var i stort sätt över och vattnet hade blivit kallare än det var förut.
Jag öppnade munnen och kände hur all min luft tog slut.
Försiktigt öppnade jag ögonen.
Allt var suddigt.
Men jag lyckades se de sista luftbubblorna som kom ut ur min mun.
Plötsligt så tog luftbubblorna slut.
Min luft var helt slut.
Det började kännas i halsen att jag inte kunde andas.
Vem som helst hade fått panik nu men inte jag.
Det var det här jag ville.
Jag ville inte leva.
Jag blinkade några gånger.
Det sista jag såg innan allt blev svart var en suddig figur.

Liams perspektiv:
Chockat såg jag Samantha hoppa i vattnet.
Jag såg henne sjunka.
Hon gjorde inget motstånd.
Hon bara sjönk.
Jag samlade mig själv och hoppade i vattnet.
Jag var tvungen att rädda henne.
Jag kunde inte låta henne dö.
När jag hoppade i kände jag hur kallt vattnet var.
Jag dök ner under ytan och såg henne sjunka.
Jag såg hennes livlösa kropp sjunka.
Jag stack upp mitt huvud ovanför ytan och tog luft innan jag dök ner igen.
Samantha andades inte längre.
Paniken steg inom mig men jag lyckades hålla mig lugn.
Bestämt tog jag tag i Samantha och simmade upp mot ytan igen.
Med andan i halsen la jag henne på bryggan.
Sen hoppade jag upp på bryggan.
Helt genomblöt med kallt vatten så böjde jag mig över henne.
Hennes ögon var stängda och hon rörde sig inte.
Hennes hy var likblek.
Hon började till och med se lite blå ut.
- Samantha!
- Samantha!
- Samantha!
Hon reagerade inte.
Jag skakade lätt på henne.
Hon reagerade fortfarande inte.
Jag har inte lång tid på mig, tänkte jag.
Med skakade händer kände jag på hennes hals.
Hon hade väldigt låg puls.
Så låg så att man knappt kände den.
Jag måste rädda henne och jag har inte lång tid på mig, tänkte jag.
Utan att tveka började jag med hjärt och lungräddning.
Jag gjorde allt man skulle göra.
Tur att jag lyssnade på genomgången av detta i skolan, tänkte jag.
Samantha rörde sig inte.
Jag lyfte upp henne och tryckte försiktigt mina händer mot hennes mage och lungor för att få upp allt vatten ur lungorna.
Det funkade lite.
Hon hostade upp lite vatten.
Men inte mycket.
Jag kände hur smal hon var.
Hennes revben kändes ganska mycket.
Jag kände på hennes puls igen.
Den var mycket lägre nu.
Den var nästan borta.
Hon vart bara blekare och blekare.
Och kallare och kallare.
Med en växande panik slängde jag henne över axeln och började springa hemåt.
Jag hade ingen tid att förlora.
Och även fast jag visste att det skulle ta tid för ambulansen att komma hit så var det värt ett försök.
Med en hand höll jag fast Samantha på min axel och med den andra handen ringde jag akuten.
Med andan i halsen pratade jag med ambulansvårdarna.
Jag berättade vart vi var och jag sa att hon hade ramlat i vattnet.
Det var en lögn men jag hade inte lust att säga att hon hade försökt ta sitt liv.
Jag sprang fortfarande.
Ambulansen är på väg.
Jag kände benen bli tyngre och tyngre och huvudet dunkade.
Plötsligt började magen göra ont.
Det stack och sved.
Men jag brydde mig inte.
Jag sprang allt jag orkade.
Samantha var liten.
Hon vägde knappt nått.
Men ändå var det jobbigt att springa.
Min mage gjorde ondare och ondare.
Jag fattade inte vad som hände.
Jag började se lite suddigt.
Jag såg mitt och killarnas hus.
Med en konstig känsla så fortsatte jag springa.
Jag sprang allt jag orkade.
Ända tills allt blev väldigt suddigt.
Sen började springa långsammare.
Fast jag ville springa fortare men det var som om benen inte lyssnade.
Jag blev långsammare och långsammare och sen kände jag den hårda grusvägen.
Jag föll ihop och allt vart svart.

Tack så mycket för alla kommentarer!
Fortsätt så! :)
Spännande kapitel va?;)
Korta kapitel javet, men jag bygger upp spänningen och dramat lite :)
Hoppas ni gillar det!:)
Vad tror/vill ni ska hända?