The sky isn't the limit, kapitel 27


Jag bestämde mig för att skita i all media.
Jag bestämde mig för att skita i allt.
Verkligen allt.
Jag ska härifrån.
Nu.
Jag ska ta mitt liv.


Liams perspektiv:
Jag satt I vardagsrummet när jag såg Samantha springa på grusvägen.
Hon såg ledsen ut så jag tänkte gå ut och se vad som var fel.
Snabbt drog jag på mig mina skor och öppnade dörren.
- Jag kommer strax! Ropade jag och gick sen ut och stängde dörren efter mig.
Jag sprang upp till grusvägen.
Samantha sprang fortfarande.
- Samantha! Ropade jag.
Hon verkade inte höra mig så jag började springa efter henne.
- Tack gymmet för att du finns, utan dig skulle jag aldrig orkat springa efter Samantha, mumlade jag för mig själv när jag sprang.
- Samantha! Ropade jag om och om igen.
Antingen så har hon blivit döv eller så ignorerar hon mig.
Efter ett tag så saktade hon ner.
Det var då jag såg vart vi var.
Vid sjön.
- Samantha! Ropade jag igen.
Den här gången lyssnade hon.
Hon vände sig om och kollade på mig med röda ögon.
Hon hade gråtit.
Varför?
- Samantha vad har hänt? Frågade jag och tog djupa andertag för att få in tillräckligt med luft efter springandet.
- Inget, gå Liam! Sa Samantha med andan i halsen.
- Nej, sa jag bestämt och kollade på henne.
- Gå, sa hon tyst.
- Snälla, sa hon sedan.
Jag kollade på henne.
Jag kunde se hennes bröstkorg röra sig upp och ner.
Jag såg henne försöka andas normalt.
- Samantha, samla dig och berätta vad som hänt, sa jag lugnande.
- Allt! Utbrast hon.
- Fattar du inte att Zayn aldrig kommer vakna? Frågade hon sedan.
Hon lät gråtfärdig.
- Säg inte så, sa jag.
- Men det är sanningen!
- Och se på mig, jag är ful och benig och utan Zayn är jag ingen!
- Samantha det behöver inte vara sanningen och du är inte ful och benig, sa jag.
Jag fattade inte hur hon kunde säga så.
Det stämde inte.
- Vem har sagt det? Frågade jag sedan.
- Alla! Sa hon.
- Era fans, personerna på min skola… började hon.
- Du är vacker Samantha och du behöver inte Zayn för att vara någon, sa jag och avbröt henne.
- Tack, men jag behöver honom verkligen för att vara någon, om du bara visste allt, sa hon.
Jag fattade inte.
Vadå allt?
- Berätta, sa jag försiktigt.
- Kan inte, orkar inte och det spelar ingen roll, sa hon.
- Samantha, jag vet inte vad som hänt dig men jag vet att du är en fantastisk person som kan…
Mer hann jag inte säga för ens hon avbröt mig.
- Nej Liam, jag är svag och om det inte vore för Zayn så skulle jag inte leva nu.
- Va? Sa jag förvirrat.
- Du fattar inte hur det känns att få det du älskar taget ifrån dig gång på gång! Sa hon.
- Samantha snälla förklara vad som hänt? Frågade jag.
- Allt och jag orkar inte med det längre, sa hon.
Jag stod som ett frågetecken och kollade på henne.
- Jag tänker hoppa ner i vattnet och jag tänker inte kämpa emot, sa hon.
- Jag orkar inte leva det här livet, så jag tänker sätta stop för det här och nu.
- Va?
Stod hon och sa till mig att hon skulle ta hennes liv?
- Samantha? Frågade jag.
- Liam du fattar inte! Utbrast hon och sprang mot sjön.
Jag sprang efter henne.
- Ingen har någonsin fattat!
- Ingen har någonsin brytt sig!
- Samantha stanna! Skrek jag efter henne.
- Samantha, sa jag och tog tag i hennes arm.
Vi stod på bryggan.
Ett steg till och så skulle vi ramla i vattnet.
- Samantha jag vet inte vad som hänt dig men du ska veta att jag bryr mig om dig och det finns det fler som gör.
Försiktigt släppte jag hennes arm.
Hon kollade på mig och vände sig om.
Hon tänkte hoppa i.
Jag tog tag i hennes arm för att stoppa henne.
- Tänk om han vaknar, sa jag tyst.
- Han gör inte det Liam och jag älskar honom för mycket för att släppa taget, sa hon.
Jag fattade inte.
Om hon tog sitt liv så släppte hon ju taget?
Var hon beredd att dö för den hon älskade?
Romantiskt men onödigt!
- Samantha, sa jag tyst och släppte hennes arm.
- Om jag lämnar detta liv så kan jag lämna det tillsammans med Zayn, vi kommer mötas i himlen, sa hon.
Jag kollade på henne.
- Och det är så jag vill ha det, sa hon.
Sen hoppade hon i vattnet.



Tack för alla kommentarer, älskar er!
Kort kapitel javet...
Ska få besök imorgon så uppdateringen kanske blir sådär... Men jag ska göra mitt bästa för att hinna med lite uppdatering oxå :D


Kommentarer
Postat av: Tilde

Jättebra, fortsätt.

2012-04-06 @ 22:23:56
Postat av: Nathalie

Mer!!!!!! :-D

2012-04-06 @ 22:39:20
Postat av: Sophie :)

Neeeej hon fick inte ta sitt liv :/

Men Meeeeeeeeeeeeeer :D

2012-04-06 @ 22:55:23
Postat av: Anonym

Mer OMG mer OMG mer OMG mer

2012-04-06 @ 22:58:15
Postat av: Vanessa

nej omg, seriöst börjar nästan gråta

Asså denna berättelsen skulle bli bra som en film . HAHAHAHAH :D

2012-04-06 @ 22:58:45
Postat av: Vanessa

nej omg, seriöst börjar nästan gråta

Asså denna berättelsen skulle bli bra som en film . HAHAHAHAH :D

2012-04-06 @ 22:59:10
Postat av: maja

PLIIIIIZZZZZ MEEEERRRRR!!!!

2012-04-06 @ 23:41:35
URL: http://thepictureoflife.devote.se
Postat av: Malin

Skitbra Meer ! :)

2012-04-07 @ 02:27:22
Postat av: Matilda. c:

NEEEEEEEEEJ. :'O

2012-04-07 @ 10:57:18
URL: http://www.liveturannanvinkel.devote.se
Postat av: Emma

Jättebra! Meeeer! :)

2012-04-07 @ 11:00:20
Postat av: Mer!!!

Mer du e bäst asså!

2012-04-07 @ 11:48:19
Postat av: Grace

OMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMG! MERA!<3

2012-04-07 @ 13:42:37
Postat av: Tilda

OMG OMG OMG LÄST DETta kapitel 2 gånger och lite till jag vill ha mer mer mer nu nu nu!!

2012-04-07 @ 16:45:00
Postat av: jessica

OOOOOMMMG !! ÄLSKAR DIN NOVELL <3

2012-04-07 @ 18:40:15
Postat av: Elinor

så bra skrivet<3 grät floder!

2012-05-30 @ 15:41:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback