Our own fairytale, kapitel 34


Jag låg sömnlös i minst en timme innan jag reste mig upp och gick bort till gästrummet.
Tyst knackade jag på dörren innan jag öppnade den.
I sängen låg Liam och sov.
Jag smög fram till sängen och la mig bredvid honom i den stora sängen.
Jag drog lite av täcket över mig och sen kände jag Liam lägga sin arm runt om mig.
- Jag älskar dig oavsätt vad, viskade han i mitt öra och sen somnade jag.


Liams perspektiv:
Jag vaknade nästa morgon av att solen sken in igenom fönstret.
Emely verkade vakna av samma anledning.
- God morgon, sa jag och log mot henne.
Vi låg ansikte mot ansikte i sängen.
- God morgon, sa hon och log större.
Jag pussade henne på näsan innan jag reste mig upp ur sängen och sträckte på mig.
Snabbt bytte jag om ifrån mjukisar till svarta jeans och en ljuslila skjorta.
Sen gick jag bort mot fönstret och kollade ut.
Solen sken och alla rödgula löven låg på marken.
Höstens bitande kyla var här och det skulle säkert börja snöa snart.
Gud vad tiden har gått fort, tänkte jag.
Jag stod och kollade ut igenom fönstret ett tag innan jag vände mig om och väntade mig att se Emely.
Men det gjorde jag inte.
Hon hade förmodligen gått för att byta om.
Jag fixade håret lite och sen öppnade jag dörren och gick ut ifrån gästrummet.
Emely öppnade sin dörr samtidigt.
Hon log emot mig.
Hon var samma gamla Emely nu.
Ljusa jeans och en vit skjorta och en bandeu under.
Jag log emot henne.
Nu var allt bra.
I alla fall för ett tag.

Emelys perspektiv:
Jag och Liam gick ner till köket och åt frukost.
Mamma kollade fundersamt på mig när hon kom in i köket.
Efter ett tag stod jag inte ut längre.
- God morgon på dig med mamma, sa jag och lät lite smått irriterad.
- God morgon, mumlade hon.
Hon fortsatte kolla på mig.
- Jag tog ut piercingarna, förevigt, sa jag och log.
Hon nickade sakta.
- Och jag ska färga tillbaka mitt hår, sa jag sedan.
- Okey, sa mamma.
- Bra, la hon sedan till och log.
Efter frukosten så gick jag och Liam mot stan för att köpa hårfärg.
Med skor och jackor på gick vi hand i hand.
Höstkylan kändes men jag var glad att jag hade Liam här med mig.
- Aldrig mer, mumlade jag.
- Aldrig mer vad? Frågade Liam förvirrat.
- Aldrig mer ska jag röka, dricka eller göra nått så korkat, svarade jag.
- Det låter som ett bra val, sa Liam och log.
Jag log tillbaka och sen böjde han sig ner och pussade mig på munnen.
Precis när han gjorde det hörde jag en stark killröst ropa mitt namn.
Jag drog mig bort ifrån Liam och möttes av någon jag verkligen inte ville träffa.
Hela jag rös till när han och hans kompisar kom närmare mig och Liam.



Tack för kommentarerna och stort förlåt för att jag inte uppdaterade igår!
Uppdateringen har blivit dålig I know men jag har så himla mycket att göra så jag hinner inte sätta mig vid datorn, förlåt!


Kommentarer
Postat av: IKA

mer mer mer jag måste få veta

2012-05-22 @ 21:27:31
URL: http://baramunthernovell.blogg.se/
Postat av: stina:)

jag tycker att det var jättebra! vet själv hur mycket det kan vara i slutet av terminen:)

jag tycker att du är så himla duktig som kämpar på!!:D

2012-05-22 @ 21:29:09
Postat av: Me+You 'Imma Tell you one time. <3

jättebra, jag älskar det! <3

2012-05-22 @ 22:07:55
Postat av: Grace

AOWW MAYYY GAOWWDD!! mer;)

2012-05-22 @ 22:25:35
Postat av: jessica

snälla meeeeer <3

2012-05-22 @ 23:07:42
Postat av: Malin

Meer ! :)

2012-05-23 @ 06:51:18
Postat av: Novell av miiiiiiig, Julia :D

Asbra, mer! :D

2012-05-23 @ 09:16:18
URL: http://ffonejourney.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback