Låten slutade och jag slutade hoppa runt.
Min andning blev ansträngd, jag har ju ganska bra condition ju?
Andetagen vart hackiga och jobbiga att ta.
All lycka var nu utbytt med skräck.
Jag föll ner på golvet och använde min sista luft för att skrika.
- DAD HELP!

---

Nialls perspektiv:
Frustrerat slog jag med knytnäven I luften.
- Come on Mary, pick up, mumlade jag medans signalerna gick.
Jag höll telefonen hårt i handen.
Signalerna slutade gå och jag kom till röstbrevlådan.
Klockan var kvart över sju och jag skulle mött Mary för 15 minuter sedan.
Jag la ner mobilen i fickan och gick emot hennes hus.
Tänkte hon bara strunta i dejten sådär?
Fattar hon inte hur mycket jag gillar henne?
Jag har aldrig känt mig så dum som jag gör nu.
Jag vart dissad av någon jag känt hela mitt liv.
Marvel öppnade dörren när jag ringde på.
- Uhm, hey… are Mary home? Frågade jag och kliade mig i nacken.
- Eh… yeah, but she’s…very tired, sa han och undvek ögonkontakt.
- She said she was meeting me up for a walk, ljög jag.
- She can’t, sa Marvel snabbt.
- Why?
Han såg allt annat än bekväm ut.
- Why Marvel? Frågade jag aningen irriterad.
- She’s sick again, sa han.
- What?
Hur kan hon gå ifrån att må bra till att bli sjuk på bara någon timme.
Marvel nickade och undvek fortfarande ögonkontakt.
- Bullshit, sa jag och stirrade på honom.
- She could have told me she didn’t want to spend time with me!
- Mate she loves spending time with you.
- Obviusly not.
Jag kände mig arg.
Arg, sviken och förvånad.
Jag trodde inte hon var sån.
- She is sick Niall, I promise you, sa Marvel.
- Can a person go from feeling good to being sick in a hour? No Marvel, sa jag.
- Yes they can!
- No that’s bullshit!
- No Niall, you are acting like bullshit! Why do you have to hang out with her now? You can take a walk tomorrow!
Marvel kollade på mig, men hans ögon ville inte möta mina.
- You don’t understand, sa jag tyst.
Äntligen mötte hans ögon mina.
Dem var ledsna och samtidigt arga.
- No, you don’t understand! Nästan skrek han.
- And I’m sorry but you got to go.
Jag kollade på honom.
Hans glansiga ögon och röda kinder.
Rödare än vanligt.
- You’ve been crying? Sa jag mer som en fråga.
- No, nästan viskade han.
- Forget it, why are you lying to me? All of you! Why? Frågade jag argt.
- She loves you and she loves spending time with you, me and Mike loves you to and we also love spending time with you, don’t ever doubt that Niall, började han.
- But me and my family are having a difficult time in life right now and you got to understand that, don’t ask, don’t judge, just understand.
Jag fattade inget.
Vadå svår tid?
- Just give her some rest and don’t get mad at her, okey?
Jag nickade och Marvel såg på mig med hans ledsna ögon.
- Bye Niall, sa han och stängde dörren rakt framför mig.
Jag slog argt min hand på närmsta träd.
Varför kan ingen berätta nått för mig!?

---

Enjoy! Och kommentera! :)