Höstkylan kändes men jag var glad att jag hade Liam här med mig.
- Aldrig mer, mumlade jag.
- Aldrig mer vad? Frågade Liam förvirrat.
- Aldrig mer ska jag röka, dricka eller göra nått så korkat, svarade jag.
- Det låter som ett bra val, sa Liam och log.
Jag log tillbaka och sen böjde han sig ner och pussade mig på munnen.
Precis när han gjorde det hörde jag en stark killröst ropa mitt namn.
Jag drog mig bort ifrån Liam och möttes av någon jag verkligen inte ville träffa.
Hela jag rös till när han och hans kompisar kom närmare mig och Liam.

Emelys perspektiv:
- Aww den lilla eleven har fallit för sin lilla kändis sång lärare! Sa Kieran med en tillgjord bebisröst.
Hans röst äcklade mig.
Han hade sms:at och sms:at ända sedan det tog slut och jag orkade verkligen inte med honom.
Jag vet att han vill ha mig tillbaka och det stör mig.
Kan han inte bara låta mig vara?
- Kom, viskade jag till Liam och tog tag i hans arm för att vända honom om och gå.
Han vände sig om men sen vände han sitt huvud mot Kieran och kollade på honom.
Liams blick var ganska svår att tyda, men jag såg i alla fall att det inte var något bra i blicken.
Han gillar inte Kieran och det har han aldrig gjort.
Jag gillar inte heller honom.
Sakta började vi gå.
- Är du för feg för att prata med mig Collins? Frågade Kieran stöddigt.
- Innan sångfågeln snodde dig ifrån mig så verkade du inte ha något emot det, sa han sedan.
Jag kände ilskan bubbla inom mig.
- Du verkade inte heller ha något emot min läppar, sa Kieran och hans kompisar skrattade.
Det var det.
Jag stod inte ut med tanken av hans läppar emot mina.
Jag kände mig smått spyfärdig.
- Vafan vill du mig? Vände jag mig om och skrek.
- Jag vill snacka med dig, är det så mycket begärt? Frågade han stöddigt.
- Skippa attityden tack, sa jag och log retsamt emot honom.
- Em bara låt det vara, hörde jag Liam viska bakom mig.
Jag brydde mig inte och tog istället ett steg emot Kieran.
Liam tog tag i min arm så jag stannade.
- Aww lilla sångfågeln är rädd för att Emely ska komma för nära mig, sa Kieran retsamt.
- Det borde du vara, risken är ju stor att hon faller för mig igen, sa Kieran till Liam sen.
Han lät ganska elak när han sa det.
Hans röst fick mig att vilja spy.
- Vad gör du här? Frågade jag så lugnt jag kunde.
- Jag är här med min kompis och hälsar på hans kusiner, svarade han.
Bakom Kieran stod tre killar.
En var tydligen hans kompis och två av dem måste vara kompisens kusiner.
- Jag menar vad gör du här? Frågade jag och såg mig omkring.
- Jag ville snacka med dig, inte schysst att dissa mig bara för att jag åkte ut, började han.
Jag kollade på honom medans han fortsatte.
- Du var helt okey och jag vill ha tillbaka dig.
- Och vet du? Frågade jag kaxigt.
- Du var hemsk och därför kan du glömma att du får mig tillbaka, sa jag sedan.
- Och han är bättre än vad jag är? Frågade Kieran och skrattade.
- Mycket, svarade jag och fäste min blick på Kieran.
Han kollade tillbaka på mig samtidigt som han skrattade.
- Du vet att han kanske är gullig ett tag men sen drar han och glömmer dig eftersom han träffar andra kändisar hela dagarna, sa Kieran.
- Så fort han har åkt så träffar han väl en modell och tyvärr gumman så väljer han modellen över dig eftersom du bara är en vanlig tjej.
Jag hade lust att slå Kieran.
Jag visste inte vad jag skulle säga.
- Eller du sångfågel? Frågade Kieran Liam retsamt och jag kände hur Liam släppte taget om min arm.
Sen såg jag Liam gå fram till Kieran och slå till honom.
Slaget gjorde mig ganska förvånad och tydligen så gjorde det Kieran förvånad också.
Han tog några steg bakåt och försökte återfå balansen.
Han höll sina händer på hans kind.
Liams blick var fylld med ilska.
- Du ska fan inte lägga dig i våra liv, sa Liam bestämt.
Kierans gäng backade undan.
Kieran backa sakta efter dem.
- Du vet att när du ser i alla svallertidningar att din lilla sångfågel har gått till någon modell så kan du ringa mig! Ropade Kieran och sen sprang han efter hans gäng.
Jag suckade och började gå emot Liam.
Han bara stod där.
Jag la mina händer på hans arm och han vände sig om.
- Han kan fan inte göra så här emot dig? utbrast han.
- Det är okey, sa jag.
- Det är det ju inte, han följer du efter dig? utbrast Liam och kollade på mig.
- Liam det är okey, han är inte direkt farlig, sa jag.
- Tro mig han kan säkert vara det, han kan skada dig allvarligt om han vill, sa Liam med en orolig blick.
- Du… började jag och tog hans händer.
- Jag är försiktig, jag lovar, sa jag sedan.
- Det spelar ingen roll, han gör som han vill och det ser du ju, sa jag.
- Mhm, mumlade jag tyst.
- Men vi har en veckas lov från och med måndag, han stannar max en vecka eftersom han måste gå i skolan efter lovet, sa jag.
- Ja säkert, jag bryr mig inte så mycket om det, sa Liam.
- Jag bryr mig bara om dig, sa han sedan och kollade mig djupt i ögonen.
Jag log.
- Och jag stannar här tills han har åkt hem, sa han sedan.
Innerst inne var jag överlycklig eftersom jag vill ha Liam här hos mig så länge som möjligt och jag är smått rädd för vad Kieran kan göra.
Men samtidigt kände jag mig skyldig till att han inte kunde åka hem och jobba.
- Du har ju jobb Liam, sa jag.
- Jo jag vet men jag har tre veckors ledigt först, sa han och log.
Jag log emot honom.
- Så jag stannar tills han åker hem, sa Liam.
-Okey tack, sa jag och log emot honom.
Sen kände jag hans varma läppar på min panna.

Tack för kommentarerna!
Jag har hål nu så jag hann skriva lite, hoppas ni gillar det! ;)
Ikväll kommer jag vara borta men jag ska nog kanske hinna med ett kapitel till idag;)
Vi får hoppas på det, annars uppdaterar jag imorgon :)