The sky isn't the limit, kaptel 3


- Gå till ditt rum Samantha, sa pappa och kollade på mig.
- Ingen middag för dig heller, sa Kate sedan.
- Skitsamma, sa jag och la ner min mobil och mina hörlurar i min jackficka igen.
- Som om jag bryr mig, jag bryr mig lika mycket som ni bryr er om mig! Skrek jag och sen tog jag ner mig jeansjacka från kroken där den hängde.
Jag tog på mig min jacka och öppnade dörren.
Jag kollade sedan argt på Kate och pappa innan jag smällde igen dörren.


Samantha’s perspektiv:
Jag gick mot skogen mitt emot mitt hus.
Tårarna brände bakom ögonlocken.
Jag har ett speciellt ställe som jag brukar gå till om jag vill tänka eller bara slippa världen runt om mig.
Men för att komma dit så måste man gå genom skogen.
Jag orkade inte gå genom skogen så jag satte mig ner vid närmsta träd och lät tårarna komma.
Jag kunde inte hålla tillbaka dem.
Jag hatar det här.
Jag hatar mitt liv.

Zayns perspektiv:
Allt var i stort sätt klart i huset.
Jag och killarna hade köpt nya möbler till huset och alla flyttgubbar hade fått dom på plats.
Killarna satt i soffan på undervåningen och kollade tv.
- Jag tror jag ska gå ut en stund, någon som hänger med? Frågade jag.
- Jag orkar inte, sa Louis.
- Samma här, men gå ut du, sa Liam och log.
- Okey, Harry eller Niall vill ni hänga med? Frågade jag.
- Nä jag orkar inte resa på mig, sa Harry och skrattade.
- Inte jag heller, sa Niall.
- Okey men jag går väl ut själv då, ses om ett tag! Sa jag och drog på mig mina skor.
Sen öppnade jag dörren och gick ut.
Jag gick upp till grusvägen.
Vart ska jag gå?
Jag kunde antingen följa grusvägen åt höger eller vänster eller så kunde jag gå upp i skogen som låt mitt emot mitt och killarnas hus.
Jag stod och kollade på grusvägen och mot skogen ett tag innan jag bestämde mig för att gå upp till skogen.
Solen sken genom trädens grenar.
Allt jag hörde var fågelkvitter.
Tills jag kom längre in i skogen.

Samantha’s perspektiv:
Jag kunde höra grenar knäckas en bit bort från mig.
Jag förstod att någon kom men jag var för ledsen för att bry mig.
Vad som än kunde hända så var det bättre än det som händer just nu.
- Hur är det? Hörde jag en killröst fråga.
Jag kände igen rösten.
Men ändå inte.
Killen som pratade med mig var inte ifrån byn.
Plötsligt så kände jag en hand på min axel.
Jag kände att killen satt bredvid mig.
Försiktigt kollade jag upp och såg in i hans bruna ögon.
Sen såg jag att han log lite smått.
- Hej, sa killen.
- Hej, fick jag tyst fram mellan mina snyftningar.
Jag kände igen den här killen.
Men var för ledsen för att kunna tänka klart.
Han såg väldigt mycket ut som en av killarna från One Direction.
Men jag visste att det inte var sant.
Han kanske inte ens finns.
Min hjärna kanske bara hittat på allt det här.
Jag kanske håller på att bli knäpp.
- Jag heter Zayn, sa killen och log mot mig.
Jag nickade sakta.
Tårarna fortsatte rinna ner för mina kinder.
Jag kunde inte hålla dem tillbaka.
- Jag heter Samantha, sa jag tyst.
- Hej Samantha, sa Zayn.
Jag svarade inte.
Istället så nöp jag mig själv.
Aj, tänkte jag.
Det kändes.
Det var på riktigt.
Zayn Malik satt bredvid mig.
Om jag skulle varit glad just nu så hade jag förmodligen hoppat upp och ner och skrikit men jag orkade inte det.
Allt jag orkade göra var att gråta.
- Vad har hänt? Frågade Zayn och jag kände hur han försiktigt torkade bort några tårar från min kind.
- Det är för mycket för att förklara nu, sa jag försiktigt.
- Du kan förklara om du vill, jag lyssnar, sa Zayn och jag kände hur han la sin arm om mig.
- Jag orkar inte, svarade jag och la mitt huvud mot hans axel.
Just nu brydde jag mig inte om vem han var.
Jag behövde bara någons axel att gråta ut mot.
Och det kändes bra att ha någon i min närhet eftersom jag ofta brukar vara ensam.
- Okey, du behöver inte berätta, sa Zayn lugnande.
- Kom här, sa han sedan och kramade om mig.
Tårarna fortsatte rinna.
Jag kände hans varma famn.
- Det är okey Samantha, viskade han i mitt öra.
Jag vet inte var han kom ifrån och jag visste inte vad jag gjorde här ute i skogen.
Allt jag visste var att jag var ledsen och äntligen så fanns någon där för mig.
I alla fall för idag.


Wow, stort tack för alla 11 kommentarerna och alla fina kommentarer på dv!
Så sjukt glad!
Och gissa vad? Nytt besöksrekord!
395 sidvisningar och 95 unika besökare!
TACK! :D


Kommentarer
Postat av: jessica

Awesome ! , hoppas det kommer mer idag :) <3

2012-03-20 @ 13:24:49
URL: http://jjessicas.blogg.se/
Postat av: Matilda. c:

Det är du värd! <3

2012-03-20 @ 22:02:44
URL: http://www.liveturannanvinkel.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback