Hon och Zayn passar faktiskt tillsammans.
Och som jag förstått så gillar Zayn henne.
Man ser det på honom.
På sättet han kollar på henne.
Men han kommer nog inte våga erkänna det för sig själv på ett bra tag.

Zayns perspektiv:
Dagarna gick fort.
Söndagen och Måndagen spenderade jag med Sammy.
Klockan är 16.04 och jag stod på busshållplatsen och väntade på att Sammys buss skulle komma.
Igår hade vi träffats vid våra hus men idag tänkte jag överraska henne med att stå vid busshållplatsen.
En av gångerna som jag och Sammy hade varit ute och gått så hade hon visat mig busshållsplatsen.
Enligt henne så var bussen oftast tom.
Jag stod och tänkte när bussen kom närmare busshållsplatsen.
Imorgon ska jag och killarna in till London.
Jag kommer sakna Sammy.
Bussen stannade och en kvinna i 30 års åldern klev av först.
Sen klev Samantha av.
Efter henne kom en gammal man.
- Hej! Utbrast hon like förvånat.
- Hej, svarade jag.
- Jag tänkte att jag skulle komma hit och möta dig, sa jag sedan och log.
- Okey, det var en bra tanke, svarade Samantha med ett litet skratt.
Tillsammans så började vi gå längst grusvägen.
- Vart är vi på väg? Frågade Sammy efter ett tag.
- Jag vet inte, svarade jag och skrattade.
Samantha skrattade lite.
Det slutade med att vi bara gick.
Vi gick i mer än en timme innan Samantha skulle hem och äta middag.
Jag skulle också äta.
- Du Sammy, vilken tid ska du gå till bussen imorgon? Frågade jag henne innan jag började gå mot mig dörr.
- Jag börjar skolan halv nio och min buss åker halv åtta så jag går till bussen tjugo över sju, svarade hon.
- Okey, jag står här ute och väntar på dig kvart över sju? Föreslog jag.
- Okey, visst, svarade hon lite förvånat.
- Jag vill hinna träffa dig innan jag och killarna åker till London, sa jag och log.

Samanthas perspektiv:
- Okey vi ses då, sa jag och började gå mot min dörr.
Jag hade glömt att killarna skulle till London.
Jag kommer sakna dem.
Speciellt Zayn.
Han är som min bästa vän.
Och det var länge sedan jag hade en bästa vän.
Han har gjort mitt liv lite bättre.
Det återstår bara att se om han kommer tillbaka.
Han kanske bara är med mig för att ha något att göra på dagarna?
Vi får väl se vad som heter efter Londonresan.
Han kanske hittar någon modell eller sångerska som är roligare att hänga med.
Jag tryckte ner dörrhandtaget.
Låst.
Jag tog upp min nyckel ur jackfickan och låste upp dörren.
Försiktigt öppnade jag dörren.
Då kom jag på att jag hade glömt att säga till att jag inte skulle komma hem på en gång.
Fan, tänkte jag för mig själv.
- Hej, jag är hemma! Ropade jag sedan medans jag hängde upp min jacka.
- Bussen blev försenad! Ljög jag sedan.
Jag tog av mig skorna och gick in i huset.
Det var tyst.
Ovanligt tyst.
- Hallå? Frågade jag.
Jag fick inget svar.
Jag fattade inte.
Bilen stod ju kvar där ute.
Var är dom?
Jag gick in i köket för att fixa något att äta.
”Hej Samantha! Jag och Kate är inne i London med en kompis här ifrån Byn.
Hon hämtade oss, vi är hemma ikväll. Vi har ätit middag men det finns en tallrik i kylen till dig/ Tom”
Typiskt, tänkte jag medans jag öppnade kylskåpet.
Jag tog ut en tallrik med köttbullar och potatis.
Dom tänkte i alla fall på att lämna kvar mat till mig.
Jag värmde tallriken i mikron och åt sedan maten i tystnad.

Zayns perspektiv:
Jag vaknade tio i sju.
Ingen av killarna var vakna än.
Ganska skönt faktiskt.
Jag tog en snabb dusch innan jag tog på mig ett par jeans och en T-shirt.
Sen gick jag ner till köket och åt en macka.
Jag borsta tänderna, fixade håret och drog på mig mina skor.
Sen stängde jag dörren och gick upp till grusvägen.
Jag kollade klockan på mobilen.
07.16.
Jag kollade mot Sammys hus precis när dörren öppnades.
- Ja hejdå! Hörde jag Sammy ropa in i huset innan hon gick mot mig.
Med ett leende sa hon hej och sen gick vi mot busshållsplatsen.
Vi kom dit fem minuter innan halv.
Vi stod och pratade ett tag innan bussen kom.
- Hejdå, sa jag och kramade om henne.
Hon besvarade kramen och sa hejdå innan hon klev på bussen.
Med ett leende så vinkade hon till mig innan bussen startade.
Jag vinkade tillbaka.
Sen åkte bussen.
Den svängde runt hörnet.
Nu såg jag henne inte längre.
Jag vet att det inte var ett hejdå för alltid men det var ändå ganska svårt att säga hejdå.
Hon hade snabbt blivit min bästa vän.
Det kändes som om något saknades.
Jag kände mig lite tom på något sätt.

Tack för kommentarerna!
Förlåt för korta och ganska tråkiga kapitel!
Snart kommer det blir längre och mer spännande kapitel!