I wanna be your hero, kapitel 37

- Jag hoppas du inte blir arg, det borde du inte bli.
- Vad har du gjort? Frågade mamma och skrattade.
- Inget, sa jag och skrattade lite.
- Men… började jag.
Det vart tyst ett tag.
- Isabella är gravid, jag ska bli pappa, sa jag och andades snabbt.


Harrys perspektiv:
Det vart tyst.
Jag kände mitt hjärta dunka.
- Är det sant? Hörde jag mamma fråga.
- Ja, mumlade jag.
- Gubben… sa mamma.
Jag hade svårt att tyda på hennes röst om hon var ledsen eller glad.
- Det är ju fantastiskt, sa mamma.
Jag kände mig lättad.
- Menar du det? Frågade jag.
- Ja, sa hon.
Jag tog ett djupt andetag av lättnad.
- Jag hade förväntat mig att Gemma skulle vara först med det här men jag är glad för dig skull, sa mamma och skrattade lite.
Jag skrattade lite jag också.
- Vi kommer behålla henne, sa jag lite tystare.
- Henne? Är det en flicka? Frågade mamma.
- Ja, sa jag.
- Harry, det är underbart, sa mamma.
Hon var glad.
Jag var lättad.
- Jag är glad att du ser på det positivt, sa jag och skrattade.
- Harry du kommer bli en jättebra pappa, sa mamma.
Jag pratade med mamma ett tag.
Hon var glad men hon verkade ändå lite orolig.
Vi pratade om min karriär, barnet, Bella och massa annat gällande det här.
- Förresten, sa jag och tog ett andetag.
Jag tror att mamma tycker att jag är för ung för att skaffa familj och allt men jag vet att hon stödjer mig vad jag än väljer.
Hon är en bra människa och hon har alltid varit en bra mamma.
Jag älskar henne.
- Ja? Frågade mamma.
- Jag och Isabella är förlovade, sa jag och sprack upp i ett leende.
- Harry, jag vet inte vad jag ska säga, sa mamma och skrattade lite.
- Säg bara vad du tycker, sa jag lite oroligt.
- Det är fantastiskt Harry, jag är stolt över dig, sa mamma och jag började le.

Isabellas perspektiv:
Harry pratade med hans mamma ganska länge.
När han hade lagt på så berättade han lite för mig.
Hans mamma var glad.
Jag hoppas bara att min mamma kommer bli glad.

Annes perspektiv:
Jag sa hejdå till Harry och la på.
Sen gick jag in i vardagsrummet där Gemma och Robin satt och kollade på tv.
- Jag ska bli farmor! Sa jag glatt och dom vände sig om och kollade på mig.
- Va? Utbrast dom i mun på varandra.
- Harry och Isabella väntar en liten tjej, sa jag glatt.
- Är det sant? Frågade Robin.
Jag nickade.
- Hon ska heta Darcy, sa jag och kramade om Robin.
- Jag ska bli farfar, sa Robin och log.
- Är du seriös? Fråga Gemma.
- Japp, dom är förlovade också, sa jag.
- Åhh det är ju underbart! Sa Gemma och kom och kramade om mig och Robin.
- Jag ska bli faster! Sa Gemma och vi skrattade.
Jag är glad för Harrys skull.
Jag vet att han kommer klara av det här bra.

Isabellas perspektiv:
Jag satt på min säng med min mobil i handen.
Jag hade knappat in mammas nummer men jag hade inte ringt.
Jag kunde inte.
Jag tog ett djupt andetag och tryckte på ring.
Med en skakig hand så satte jag mobilen vid örat och hörde den första signalen.
Sen den andra signalen.
Jag andades snabbt.
Killarna satt inne i ett annat rum i bussen och kollade tv.
Tredje signalen.
Bussen hade parkerat och jag och killarna hade varit inne och kollat på arenan en gång.
Nu var det kväll.
Alla tog det lugnt eftersom hårt arbete väntade imorgon.
Idag hade vi varit lediga men det vara bara eftersom vi skulle åka långt.
Flera signaler gick och sen hörde jag mammas röst.
-Hej det är Amie, sa mamma.
- Hej mamma, sa jag tyst.
- Hej gumman, sa mamma glatt.
- Vart är ni? Frågade jag lite gladare.
- Just nu är vi i Thailand, vart är ni?
- Okey, vi är i Castleford, sa jag.
- Okey hur går touren då? Frågade mamma.
- Det går bra, vi har kul, sa jag och log för mig själv.
- Killarna är duktiga, sa mamma och skrattade.
- Ja, svarade jag.
- Hur mår Liam? Frågade mamma.
- Han mår bra, sa jag.
- Fast jag tror han saknar Danielle, sa jag sedan lite retsamt.
- Jo såklart, sa mamma och skrattade.
- Hur mår du då? Inget mer med njuren? Frågade mamma sedan.
- Nej, jag mår bättre än någonsin, sa jag.
- Säker? För du vet att om det är något mer med din njure så kommer vi hem och… började mamma men jag avbröt henne.
- Min njure är bra, ni behöver inte komma hem! Sa jag och småskrattade lite.
Jag pratade med mamma en stund.
- Men du ringde, var det något speciellt du ville? Frågade mamma.
Jag satt tyst en stund.
Jag kunde inte säga det.
Jag kunde bara inte det.
Jag tog ett djupt andetag.
- Bells? Frågade mamma.
- Oj, hej jag har lite dålig täckning bara, ljög jag.
- Okey, ville du något speciellt gumman? Frågade mamma.
Mamma var den ända som kallade mig Bells.
Jag saknade henne och pappa.
Och resten av min familj såklart.
Men Liam är här, han är en del av min familj.
Vi hade alltid stått varandra nära.
Vi förstod varandra bra och vi hade haft samma njurproblem.
Vi är väldigt bra syskon faktiskt.
Harry är också här.
Han är också min familj.
Darcy också.
Det var så himla mycket jag ville berätta för mamma.
Men jag kunde inte.
- Nej, det var inget speciellt, sa jag.
- Jag ville bara prata lite, sa jag sedan.
Jag pratade med mamma ett tag.
Efter ett tag la jag på och bara la mig ner på sängen.
Jag kände mig misslyckad.
Allt var misslyckat.
Och jag hade ställt till det för mig själv.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
Jag såg hur dörren öppnades försiktigt.
Jag tog upp mobilen och pressade den mot örat så att det skulle se ut som om jag pratade i telefon.
Jag såg Liam stå i dörröppningen.
Han kollade på mig, nickade och stängde sedan dörren.
Jag tog bort mobilen från örat.
Dörren öppnades igen.
Harry kom in i rummet.
- Har du pratat med Amie? Fråga han.
- Ja, svarade jag.
- Och vad sa hon? Frågade han oroligt.
- Inget, jag berättade inte, sa jag och började gå mot dörren.
Harry tog tag i min arm och kollade på mig.
- Släpp mig, jag vill vara ifred en stund, sa jag tyst.
Han släppte mig inte.
Han kramade om mig istället.
Jag slet mig ifrån han grepp.
- Harry snälla låt mig vara, jag måste få vara ifred en stund, sa jag.
Harry bara stod där och kollade på mig.
- Jag kunde inte berätta, okey? sa jag irriterat.
- Hon är min mamma och hon har gjort så mycket för mig, hon kommer inte tycka om det här, sa jag sedan.
- Jag lovar att hon kommer stötta dig, sa Harry och kollade allvarligt på mig.
- Jag ville berätta men jag kunde inte, hon kommer inte gilla det, sa jag.
Jag kollade på Harry som stod tyst och sen fortsatte jag.
- Harry snälla sluta kolla på mig sådär, jag vet att jag måste berätta men jag kunde bara inte!
- Bella du… började Harry och tog tag i min hand.
- Snälla lämna mig ifred ett tag bara, avbröt jag honom och slet min hand ifrån hans grepp.
- Bella snälla lyssna… började han.
- Harry snälla låt mig vara ifred! Nästan skrek jag.
- Du fattar inte, allt det här är bara ett stort misstag! Nästan skrek jag och gick ut och smällde igen dörren utan att vända mig om och kolla på Harry.
Jag ville här ifrån.



Tack för alla kommentarer, sjukt glad! :D

HEJA ULRIK MUNTHER!
Vill att han ska vinna mello! ;)


Kommentarer
Postat av: Lena!

Sjuktbra!!!! Meeer!

2012-03-10 @ 20:01:42
Postat av: Jessica

AWESOME du måste ge oss ett kapitel till åtminstone 1 !! ;D <3

2012-03-10 @ 20:20:02
URL: http://jjessicas.blogg.se/
Postat av: gsdf

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER

2012-03-10 @ 21:12:01
Postat av: Emma

MEEEEER :D

2012-03-10 @ 22:13:30
Postat av: Malin

Meeer ! :)

2012-03-10 @ 23:31:34
Postat av: Linnéa

As bra!!! Meeeerrr!!!!!

2012-03-10 @ 23:33:28
Postat av: sanna :D

Mer! :D

2012-03-11 @ 08:00:32
URL: http://lifeofonedirection.devote.se
Postat av: Linn

Du är super duktig!!! Meeeeer :)

2012-03-11 @ 12:31:54
Postat av: Hanniz :D

såååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2012-03-11 @ 13:03:34
Postat av: Moa

Meeeer !! :D

Du är jätteduktig o den är jääääääääättebra!!! :DD

2012-03-11 @ 19:59:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback