Freedom comes when you learn to let go, kapitel 6
Både jag och Mary kollade ut mot vattnet där Marvel och Michel simmade.
- No, svarade jag efter ett tag.
- What are you more feeling? Frågade Mary med blicken fortfarande fäst på vattnet.
Där hade hennes blick varit under hela konversationen.
- Love, svarade jag.
- I think I love you Mary, sa jag och la min hand på hennes.
Marys perspektiv:
Snälla säg att jag inte hörde det där, att det bara är min hjärna som spelar ett spratt.
Men nej.
Nialls hand låg tryggt på min hand.
- No no no! Niall you can’t love me, utbrast jag och reste mig upp och backade några steg.
Niall kollade mot hans hand och såg besviken ut.
Förmodligen för att jag dragit bort min hand.
Sen så kollade Niall upp emot mig och reste sig.
- What d… började Niall men jag avbröt honom.
- No you can’t love me, no please don’t.
Han kollade på mig och tog några steg emot mig.
- Please don’t love me, you can’t, sa jag och samlade ihop alla mina grejer.
- What are you talking about, you are the sweetest girl i’ve ever met and it’s hard to not love you because…
Ännu en gång avbröt jag honom.
- You can’t love me, it’s not fair to you, sa jag och sen sprang jag därifrån med mina grejer i famnen.
- Mary wait!
- What do you mean?
- Mary!
Jag sprang bort ifrån Nialls förvirrad ansiktsuttryck och hans rop.
Jag sprang bort ifrån alla känslor.
Nialls perspektiv:
Vad hände nyss? Frågade jag mig själv medans jag satte mig ner på min handduk.
Jag kollade efter Mary men såg henne inte längre, jag såg bara hennes fotspår i sanden.
Sen kollade jag ut emot havet igen och såg Michel och Marvel simma in emot land.
Jag hade sagt åt Mary att jag älskar henne och hon sprang iväg.
Fast gjorde jag det?
Älskar jag henne som mer än en kompis?
I think I love you Mary.
Det är det.
Jag tror, jag vet inte.
Känslor hade jag.
Jag kände mig sårad efter att hon bara sprang iväg och väldigt förvirrad över hennes ord men kärlek?
Känner jag kärlek?
Något känner jag i alla fall.
Kanske har Greg rätt?
Ända sättet att få veta är att kyssa henne igen.
En riktig kyss och se om de tusen fjärilarna som alla pratar om finns där.
Det är det jag måste göra, jag måste kyssa Mary igen.
Inte för att jag tror att det kommer bli speciellt lätt eftersom hon springer iväg ifrån mig.
Marys perspektiv:
Så fort jag var utom synhåll för Michel, Marvel och Niall föll jag ner på knä.
Niall får inte vara kär i mig, han bara får inte.
Det är inte rättvist emot honom!
Och det sista jag vill är att få hans ömtåliga och glada hjärta att brista.
Nä han förtjänar någon som kan vara med honom.
Föralltid.
Tack för kommentarerna, imorgon ska jag sommarjobba men jag ska nog lyckas uppdater bra ändå :)
Samma på Tisdag.
Kan ni lyckas med 15+ kommentarer? Det vet jag att ni kan fixa! :)
Kommentarer
Postat av: emelie
Superbra! Men skit i kommentarerna och skriv på ändå, jag kan inte vänta ;)
Postat av: Vanessa
mer !
Postat av: Ottilia
Mer
Postat av: Me+You 'Imma Tell you one time. <3
Snälla mera,
asbra btw! <3
Postat av: jessica
MMEEEEER <3
Postat av: Anonym<3
skitbra
Postat av: Anonym<3
skitbra
Postat av: Lisa
ASBRA!! MER ;D
Postat av: manda
omg wat, shit, gud. Äslskar't. ♥
Postat av: Sanna :D
åhh vad jag älskar dina noveller!
Postat av: anonym
du är jättebra på att skriva! älskar verkligen novellen, så himla bra x
Postat av: Moa
Så sjukt bra! c:
Postat av: Erika Anestedt
meeeeer
Postat av: Tove
Meeerrr!!!:D
Postat av: emelie
skriv mer!:)
Postat av: Hanniz :D
Jätte bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :D <3
Postat av: Ina
meeeeeeera :D
Postat av: kikke
mer! As bra ju :D
Trackback