Freedom comes when you learn to let go, kapitel 1

Nialls perspektiv:
- Michel!
- Marvel!
- Mary!
Jag skrek medans jag sprang emot mina grannars sommarstuga.
Dom tre syskonen som alla börjar på M hoppade ur deras bil.
- Niall! Skrek dem i mun på varandra och sprang fram och kramade om mig i en gruppkram.
Jag har verkligen saknar dem.
Min pappa Bobby och deras pappa Daven är bästa vänner och Michel, Marvel och Mary är mina barndomskompisar.
Här ute på landet utanför Mullingar bor vi grannar eftersom våra familjer har sommarstugor bredvid varandra och inne i Mullingar så bor Daven bara några hus bort ifrån mitt.
Tyvärr så flyttade Michel, Marvel och Mary till London med deras mamma efter deras föräldrar hade skiljts.
Då var jag tolv.
Tvillingarna Michel och Marvel också.
Och Mary var tio.
Sen dess har vi bara träffats på lov och sådant.
Men vi har ändå hållit kontakten.
Ända ifrån barnsben, tänkte jag glatt.
Sen var jag med i X-Factor och One Direction hade blivit stort nu så jag hade inte träffat dem på länge.
Senast jag träffade dem var någon dag i julas då jag var hemma i Mullingar och dem var här och hälsade på Daven.
Både dom och jag var tvungna att åka iväg ganska snabbt så därför hann vi bara va med varandra ungefär två dagar.
Men nu kan vi vara här ute på landet utan att någon stör oss i 6 veckor!
Sen åker dem hem till London, jag stannar här i två veckor till och sen åker jag iväg med killarna på spelningar, signeringar och intervjuer.
Fast det är i framtiden och inte nu.
Nu ska jag ha kul med mina bästa barndomsvänner!
- You can’t guess how much I’ve missed you guys! Utbrast jag efter gruppkramen.
- We missed you to Nialler, sa Marvel och log.
- Yeah like really much man, sa Michel.
Jag log emot tvillingarna.
Om det här skulle varit första gången jag träffade dem så skulle jag inte kunna skilja dem åt.
De är väldigt lika.
Ganska mörkt brunt lätt vågigt hår och mörkblå ögon.
Samma ansikte och samma leende.
Det ända som skiljer dem åt är att Marvel har ett födelsemärke vi ena nyckelbenet.
Annars är dem hur lika som helst.
Lika långa och allt.
Fast på ett sätt så ser man ändå vem som är vem, jag vet inte hur.
Det bara är så.
Och sen har vi Mary.
Lilla söta och oskyldiga Mary som är som tjejversionen av tvillingarna.
Fast hon har längre hår och är kortare än dem.
Hon stod där bredvid Michel och Marvel och log emot mig.
Hon ler så oskyldigt och gulligt.
Så har hon alltid gjort.
Hon ser så fridfull ut.
- Hi Mary, sa jag och log emot henne.
- Hello, sa hon lugnt.
- Still the shortest one huh? Frågade jag och skrattade lite.
- Yepp, svarade hon.
Mary har alltid varit kortast och när vi va små så brukade hon prata om att han skulle bli mycket längre än mig, Michel och Marvel när hon var stor.
Vi får se om det händer.
- How is everything going back in London? Frågade jag.
Dom bor där med sin mamma och jag bor ju även där nu.
Synd att jag och killarna reser så mycket.
Om vi inte skulle ha gjort det så skulle jag kunna träffa Mary, Marvel och Michel mer.
- Alright, England is nice, sa Michel.
- But Ireland is always better, once a leprechaun always a leprechaun you know, sa Marvel.
- True, sa jag och skrattade.
- But London is lovely, sa Marvel sedan.
- Yeah I like London, sa jag.
- Heard you and the lads were in Australia?
Sa Michel lite frågande.
- Yeah that was awesome, we were there five weeks ago, svarade jag.
- Nice, I want to go to Australia to, sa Michel.
- Yeah me to, would like to learn how to surf, instämde Marvel.
- Surfing is nice, loved Australia, sa jag och sen kollade jag på Mary.
Hon stod där så lungt och kollade på oss med ett litet leende.
- You want to go to Australia Mary?
Frågade jag.
- Yeah why not, Australia sounds nice but I rather go to Africa, svarade hon.
- Africa? Frågade jag.
- Mhm, I want to work as a volunteer there, svarade hon.
- Sounds good, sa jag.
Hon nickade långsamt.
Jag hade lust att prata me rom volontär arbetet med henne men det kändes som om det inte riktigt passar just nu så jag vände mig till Michel och Marvel.
- You guys need any help with you bags?
Dom skakade på huvudet.
- Okey I’ll just take Marys bags then, sa jag och log emot henne.
- You don’t have to Niall, I’ll be fine, sa hon.
- But I want to, sa jag och log.
- Well go a head then I’ll guess, sa hon och log.
Sen gick vi emot bilen.

 


Och där är min nya novell om Niall igång!
Hope you like it!
Och blogg.se har bytt design så jag fattar inte ett skit.... sämst faktiskt! hatar deras nya design men jaja...
Jag vill ha 5+ tack! :)


Kommentarer
Postat av: Elin

Jätte bra :))

2012-06-19 @ 15:33:09
Postat av: Me+You 'Imma tell you one time. <3

Jättebra. <3
Men det skulle vara bättre som du skrev när dem pratar på svenska..

2012-06-19 @ 16:12:28
Postat av: Matilda. c:

bra bra. :D

2012-06-19 @ 16:14:37
URL: http://www.liveturannanvinkel.devote.se
Postat av: Anonym<3

really AmaZayn!
asså jag menar verlkligen det!

2012-06-19 @ 16:20:29
Postat av: grace

meer!!:DDD<3

2012-06-19 @ 17:05:42
Postat av: Anonym

meer

2012-06-19 @ 19:55:18
Postat av: anonym

skitbra!:)xx

2012-06-19 @ 20:47:55
Postat av: jessica

LOVE IT :)

2012-06-19 @ 23:16:35
Postat av: Ina

meeeeeeeer, jag har läst 2 av dina andra noveller också och du är den bästa som skriver av alla noveller jag läst.
Jag verkligen älskar dina noveller.

suuuperbra :D

2012-06-25 @ 20:44:19
URL: http://noneislikeus.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback