Jag skrattade och hon började också skratta.
- Hey, millions of girls would kill to be you right now, sa jag lite för egoistiskt.
- You ego, sa hon och slog till mig på armen.
- I know, sa jag skrattandes och slog till henne på armen.
Hon log emot mig.
- So? Frågade jag.
- So what? Frågade hon.
- Do we have a deal? Frågade jag och höll fram min hand.
- Yeah we do, sa hon och log innan hon tog min hand och skakade den.
Lyckligt log jag.
Äntligen hade jag någon att överösa med rosor och kramar.
Kanske låter töntigt men sån är jag.

---

Nialls perspektiv:
- Can you sneak out? Frågade jag Mary med mobilen tryckt emot örat.
- No, dad would kill me if he found out, svarade hon som om det var självklart.
Jag suckade.
- Pretty please? Tjatade jag.
- Tell me why you want me to sneak out?
- I want to see you, svarade jag.
- Can’t you want until tomorrow? Frågade hon.
- No, svarade jag.
Hon suckade och sen knastrade det till I luren, so om hon gick runt.
- Fine.
Glatt slog jag med knytnäven i luften.
- But I’ll get my dad to kill you instead of me if he finds out, sa hon.
Jag gav ifrån mig ett skrattande ljud.
- See you in ten minutes, sa hon och la på.
Jag log för mig själv och sparkade lätt på den närmsta stenen.

Marys perspektiv:
Jag granskade mig själv i spegeln, pudret täckte min bleka hudton.
Med pudret på ser min hud normalfärgad ut, som den var förut.
Nu för tiden är jag bara blek, jag saknar min gamla normala färg.
Jag drog på mig den koftan som låg på stolen närmast mig och sen smög jag ner
för trappan.
Jag hörde ljudet ifrån tv:n och förstod att Michel, Marvel och pappa kollade på
fotboll.
Som vanligt.
Jag passade på att öppna dörren medans dem hurrade för ett mål.
Jag drog på mig mina mörkblå Toms och smög med tysta steg ut och stängde dörren
så tyst jag kunde.
Förvirrat kollade jag mig runt, Niall syntes ingenstans.
Gruset på den smala gången ifrån min dörr till vägen knastrade under mina skor.
Plötsligt dök Niall upp ifrån knuten på huset.
- Hey, sa han och log emot mig.
- Hi, sa jag och log tillbaka.
- Wanna walk? Frågade han och kom närmare mig.
- Sure, sa jag och kände hur det bultade.
Det pirrade i hela min kropp.
Kärlek såklart.
Jag log åt tanken.
Från och med nu ska allt bara gå bra.
Allt måste bara gå bra.
Jag tänker inte svika nån.
Speciellt inte Niall.

---

ciao!
Nu är jag hemma ifrån Italien och det var verkligen fantastiskt!
Nu är kapitel 15 uppe(förhoppningsvis) och jag hoppas ni gillar det.
Jag försökte lägga ut det här 7418967356329§1 gånger... allt blogg.se gör hela tiden är att dampa...
men men.... så om det blir dålig uppdatering så kan det vara för att jag inte kommer in på min blogg för att skriva!
Hoppas ni har haft det lika bra som mig! :)