The sky isn't the limit, kapitel 39


Det var december och det låg lite snö på marken.
Det blåste lätt ute och solen sken lite.
- Vilka vänner ska du ut med? Frågade Kate.
- Du vet killarna i grannhuset, jag har ju inga andra kompisar här ute på landet, sa jag.
- Okey, kom tillbaka senast vid middag, sa Kate och nickade innan hon gick in i köket igen.
Det förvånade mig att hon lät mig gå.
Jag gick ut genom dörren och stängde efter mig.
Sen började jag gå mot ängen.


Samantha’s perspektiv:
Jag gick igenom skogen och kom sen ut på ängen.
Jag såg Zayn stå vi trädet så jag gick fram till honom.
- Är allt okey? Frågade jag.
Han svarade inte han bara räckte fram ett papper till mig.
Papperet var ihopvikt så jag vek upp det.
Det jag såg fick mig att bli lite chockad.
Mitt brev.
- Hur fick du tag på det? Frågade jag.
- Du tappade det hos mig, sa han.
Jag la ner brevet i min ficka.
- Jag trodde aldrig att du skulle läsa det, jag bara skrev det en gång då jag ville skriva ner mina tankar och…
- Jag vet, sa Zayn avbrytande.
- Och om jag ska vara ärlig så var brevet inte lätt att läsa, speciellt inte delen om ditt självmordsförsök, sa han sedan.
Jag kollade ner i marken, jag kunde inte möta Zayns blick.
- Jag grät faktiskt, jag fattar inte hur jag nästan förlorat dig, sa Zayn och tog mina händer.
Jag kollade upp och mötte hans ledsna ögon.
- Men du är här nu och du kommer aldrig försöka lämna mig igen va? Sa han och kollade på mig med ett litet leende.
- Nej jag lovar att jag inte kommer det, sa jag.
- Lova att du håller det löftet också? Frågade han.
- Jag lovar, sa jag.
- Bra för jag har något att visa dig, sa Zayn och log.
Hand i hand gick vi runt trädet och Zayn pekade på en ny inristning som han hade gjort.
The sky isn’t the limit
Jag log stort.
- Det är för att himlen inte är gränsen, du är en fantastisk person och vad du än vill göra så fixar du det och du tar det inte bara upp till himlen utan du tar det längre bort än stjärnorna, sa han.
Allt jag kunde göra var att le.
- Du kommer leva att långt och lyckligt liv och en dag så kommer det ta slut men när det gör det då kommer du inte till himlen heller eftersom du kommer så mycket längre, sa Zayn.
- Och när det tar slut för dig så tar det slut för mig, jag lovar att vi möter nästa liv tillsammans, sa han sedan.
Jag kände en tår rulla ner för min kind.
- Det är underbart Zayn, sa jag.
- Du är underbar, sa jag sedan och kramade honom.
Jag kände mig lycklig inombords.
Inget kunde någonsin få mig att tvivla.
Det var jag och Zayn livet ut.
Det var vi föralltid.


 



Tack för kommentarerna och förlåt för att det här kapitlet var så kort! :)


Kommentarer
Postat av: Hanniz :D

SÅÅÅ BRA!! MER NU!! =D <3

2012-04-11 @ 19:31:34
Postat av: Sara

Superbraaa!!:)

2012-04-11 @ 19:37:08
Postat av: Vanessa

MEEEEEER

2012-04-11 @ 19:58:35
Postat av: jessica

MEEEEEEER så jädrans braa ! =D

2012-04-11 @ 20:23:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback