Senare på kvällen så hade Samantha gått hem och jag och killarna hade gått för att lägga oss.
Precis när jag skulle lägga mig i sängen så såg jag ett ihopvikt papper ligga på golvet.
Papperet låg nästan under min säng.
Försiktigt tog jag upp papperet och vek upp det.
Jag såg Samanthas handstil.
Papperet hade nog ramlat ur hennes diktbok som hon hade haft med sig hit när hon sov över här innan jul.
Jag började läsa det som stod på papperet.
Kära Zayn…

Zayns perspektiv:
Kära Zayn.
Jag saknar dig och jag hoppas av hela mitt hjärta att du vaknar snart.
Fast du kanske aldrig vaknar.
Jag vet att det förmodligen är så och alla säger åt mig att gå vidare men det går inte.
I början så var det som om mitt liv var över.
Jag sov bort hela dagarna och deppade.
Jag var så förstörd att jag inte ens orkade tvätta bort mitt smink eller klä mig ordentligt.
Allt jag orkade var att gråta.
Men tack vare Liam och Harry så kom jag ut lite.
Sen började jag faktiskt leva igen.
Niall, Louis, Liam, Harry och Nick fick mig att börja gå ut och leva.
Fast jag var fortfarande ganska nere och jag tänkte på dig hela tiden.
Jag kunde inte låta bli att tänka på dig, du är som en del av mig.
För varje dag som gick så saknade jag dig mer och mer men jag började även inse att det kanske var över.
Jag insåg att du nog aldrig skulle vakna och komma tillbaka till mig.
Det gjorde mig galen.
Jag saknade dig så mycket så att det gjorde ont men jag kunde inte göra något åt det.
Och i och med det så måste jag erkänna några saker.
Några misstag och några bra saker.
Jag börjar med misstagen.
Jag har skärt mig två gånger sedan du var med i bilolyckan.
Även fast jag lovade dig att inte göra det så gjorde jag det eftersom jag kunde inte stå ut med all smärta och sorg.
Men det var inte bara jag som bröt mitt löfte, du gjorde också det.
Du lovade mig att du skulle stå vid min sida och att det var du och jag mot världen.
Men sen försvann du och då stod jag ensam emot den orättvisa världen.
Och ett till misstag till som egentligen inte var mitt misstag, utan Nicks.
Han kysste mig.
Men jag drog mig tillbaka.
I samma sekund som våra läppar möttes så kom att minnen med dig tillbaka och allt kändes så fel.
Jag gillar Nick, fast det är mer på ett kompissätt.
Hur som helst så kände jag mig väldigt nere just då eftersom jag trodde att min och Nicks vänskap var över.
Men det var den inte.
Jag och Nick pratade och löste situationen och sen vart vi kompisar.
Han var väldigt förstående och han var helt okey med att vara kompisar.
Och det var bra eftersom Nick verkligen är en bra kompis.
Under all tid som gått så har han fått mig på bättre humör och han har hjälp mig att må bättre.
Och sist men inte minst så måste jag erkänna det största misstaget.
Jag försökte ta självmord.
Jag läste allt hat på twitter och jag kunde inte stå ut med att inte ha dig här hos mig längre så jag försökte dränka mig själv i sjön.
Med ett märke på handen så hoppade jag i sjön.
Märket var ”We love Zayn ♥” och det kom ifrån en twittertrend.
Trenden gick ut på att alla directioners som ville att du skulle vakna skulle skriva den texten med bläck på handen.
Och för varje dag som gått så har jag, i hopp om att du ska vakna, fyllt i märket.
Men tillbaka till att jag försökte ta mitt liv.
För att vara ärlig så kändes det rätt och nu så känner jag att det faktiskt inte skulle varit så dumt att komma ifrån den här jorden.
Men tack vare Liam, Harry, Niall och Louis så lever jag idag.
Jag vet inte riktigt hur och jag orkar inte undersöka hur heller men dom räddade mitt liv.
Och även fast jag inte ville bli räddad så är jag tacksam för det.
Men nu till några bra saker.
Jag, Eleanor och Danielle har blivit bra kompisar och det känns skönt att äntligen ha några tjejkompisar.
Jag har även börjat en bra filosofi och psykologi skola inne i London.
Jag trivs för en gångs skull i skolan, gymnasiet är inte så dumt.
Jag har några kompisar där som jag brukar vara med på dagarna.
Dom heter Coryn och Sanna.
Mitt liv på skolan har förbättrats lite men mitt liv hemma har inte det.
Kate och pappa blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag.
Men jag överlever och det hoppas jag också att du gör.
Jag saknar dig och jag vill att du ska vakna och komma och hålla om mig igen.
Jag älskar dig.
Jag älskar dig förevigt!
Xoxo Samatha Addams

När jag hade läst klart så hade jag tårar i ögonen.
Allt var svårt att ta in.
Speciellt det med självmordsförsöket.
Allt var bara för mycket.
Jag lät tårarna rinna ett tag och sen gick jag in i badrummet och kollade mig i spegeln.
Mina ögon var röda.
Jag tog några djupa andertag och sen gick jag ner.
- Jag sticker till Sammy! Ropade jag medans jag drog på mig mina skor.
- Okey! Ropade killarna tillbaka.
Jag drog på mig min jacka och sen gick jag ut.
Jag gick inte till Sammy utan jag gick in i skogen istället.


Samanthas perspektiv:
Jag satt på mitt rum och läste när min mobil ringde.
Jag tog upp mobilen och läste Zayns namn på skärmen.
- Hej, svarade jag och log för mig själv.
- Hej, sa Zayn med en ledsen ton i rösten.
Leendet försvann.
Hade det hänt honom något?
- Vad har… började jag men jag vart avbruten av Zayn.
- Kom till ängen, sa han.
- Okey jag är där om fem minuter, sa jag.
- Okey bra, vi ses då gumman, sa han och la på.
Långsamt så förde jag mobilen ifrån örat.
Med mobilen i handen gick jag ner.
- Jag går ut en stund! Ropade jag igenom huset och drog på mig mina skor och min jacka.
- Okey, vad ska du göra ute? Frågade Kate.
Jag kollade runt och såg henne stå i dörröppningen till köket.
- Jag ska ut och gå mina vänner, det är ju ganska fint väder ute, sa jag lite irriterat.
- Ganska fint väder? Frågade Kate och gick in i köket och kollade ut igenom fönstret.
- Det blåser lite men annars får jag väl hålla med dig om att vädret inte är så dumt, sa hon när hon hade ställt sig i dörröppningen till köket igen.
- Exakt solen skiner ju lite, sa jag och öppnade dörren.
Det var december och det låg lite snö på marken.
Det blåste lätt ute och solen sken lite.
- Vilka vänner ska du ut med? Frågade Kate.
- Du vet killarna i grannhuset, jag har ju inga andra kompisar här ute på landet, sa jag.
- Okey, kom tillbaka senast vid middag, sa Kate och nickade innan hon gick in i köket igen.
Det förvånade mig att hon lät mig gå.
Jag gick ut genom dörren och stängde efter mig.
Sen började jag gå mot ängen. 

Tack för alla kommentarer!
Undra vad som händer nu då? ;)