The sky isn't the limit, kapitel 24


Vi hade varit inne i några fler affärer innan vi gick för att äta och jag hade köpt en tröja och Harry hade köpt ett par jeans.
Vi hade köpt två par jeans till Samantha, en pyjamas och lite tröjor.
Hon hade sagt tack flera gånger även fast det inte behövdes.
Allt vi vill är att få henne på bättre humör.


Samantha’s perspektiv:
Liam och Harry hade muntrat upp mig lite.
Och jag var tacksam för allt jag fått.
Men så fort jag sätt killarnas hus så hade jag fått en konstig känsla i magen.
När jag klev innanför dörren till mitt egna hus så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.
Jag ställde ner påsarna, tog av mig jeansjackan och sparkade av mig skorna.
Sen låste jag ytterdörren och gick in i vardagsrummet.
Klockan på mobilen visade 21.13.
När klockan närmade sig 22 så hade jag bläddrat igenom alla tv kanaler och stängt av tv:n.

Nialls perspektiv:
Jag, Liam, Louis och Harry satt i soffan och kollade någon ointressant film på tv:n.
- Så fick ni Samantha på bättre humör? Fråga Louis och kollade på Liam och Harry.
- Jarå, sa Harry och log.
- Bra, svarade Louis och log.
Jag hade nästan glömt bort Samantha.
Vi hade tappat kontakten lite med henne.
I alla fall jag.
Jag hade inte hört något ifrån henne ända sedan olyckan.

Samantha’s perspektiv:
Det ringde på ytterdörren.
- Zayn är det du?
Jag öppnade ytterdörren och där stod Zayn.
- Zayn du fattar inte hur mycket jag har saknat dig! sa jag och slängde mig i hans famn.
Han sa inget, han bara kramade mig tillbaka.
Sen kysste han mig.
Det här hade jag verkligen saknat.
Snabbt drog jag på mig mina skor och sen gick jag ut genom dörren.
Ute regnade det.
Zayn log hans underbara leende mot mig innan han kysste mig.
I regnet.
Precis som första gången han kysst mig.
Den gången det blivit vi.
Pling!
Min mobil pep till.
Då insåg jag vart jag var.
Inte ute i regnet utan på soffan.
- Zayn? Frågade jag och satte mig upp.
Jag fick inget svar.
Jag var inte heller ute.
Jag satt inne på min soffa och Zayn var inte här.
Allt hade varit en dröm.
Jag hade lust att gråta.
Det kändes så verkligt.
- Zayn? Frågade jag en sista gång för att försäkra mig om att han inte var här.
Jag fick inget svar.
Min älskade Zayn låg fortfarande i koma.
Eller?
Jag kom plötsligt och tänka på smset som jag hade fått.
Tänk om det var Zayn?
Jag tog snabbt upp mobilen och namnet som dök upp fick mig att bli förvånad.



Tack för alla kommentarer och förlåt för att jag inte uppdaterade igår!
Igår hann jag inte uppdatera:/
Men ni är underbara som kommenterar!
Och förlåt för att detta kapitel blev ganska kort!:(


Kommentarer
Postat av: Tova

MEEEEEER! :DDDD det är ju för fan sjukt spännande! :D

2012-04-03 @ 20:29:19
URL: http://oonedirectionfanfic.blogg.se/
Postat av: Malin

Meer ! :)

Man blir alltid lika glad att se ett nytt kapitel <3

2012-04-03 @ 20:33:06
Postat av: Grace

MERA!<3

2012-04-03 @ 20:53:06
Postat av: jessica

love it din novell e awesome <3

2012-04-04 @ 09:35:31
Postat av: jessica

love it din novell e awesome <3

2012-04-04 @ 09:35:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback