The sky isn't the limit, kapitel 23


Jag och Niall hade åkt in till London för att handla lite och fixa lite saker som behövde fixas.
Vi vart fort omringade av massa fans med tanke på att det var en lördag eftermiddag.
- Vi valde sämsta tiden för att åka in till stan, sa Niall med ett skratt.
- Ja eller hur, svarade jag och skrattade.
Sen började vi skriva autografer och ta kort med fansen.
Plötsligt hörde jag ett fan skrika något som fick mina ögon att fyllas med tårar.
- Hur är det med Zayn? Kommer han någonsin vakna ur hans koma?


Samantha’s perspektiv:
Pling!
Jag låg I sängen.
I sängen som jag hade spenderat den mesta tiden av dom här fyra dagarna.
Pling!
Jag reste försiktigt på mig och drog på mig ett par mjukisar eftersom jag bara hade ett linne på mig.
Jag gick ner till dörren och öppnade den.
Jag orkade inte ens fixa till håret.
Jag bara öppnade utan att bry mig om hur jag såg ut och vem som hade ringt på.
När jag öppnade dörren så möttes jag av ett par gröna ögon och ett par bruna ögon.
Harry och Liam.
- Hej, sa Harry och log lite.
- Hej, sa jag trött.
- Inte för att vara taskig Samantha men du ser hemsk ut, sa Harry och skrattade lite.
- Jag vet, sa jag utan att skratta.
- Jag menar inte så, sa Harry och kollade allvarligt på mig.
- Du är en jättevacker tjej men jag menar att du har oborstat hår, inte borttvättat smink, ser trött ut och ser väldigt ledsen ut, sa han sedan.
- Jag fattar, jag har inte tagit bort sminket och sånt, sa jag.
Det kanske var äckligt men jag hade inte duschat, tvättat håret, borstat håret, borstat tänderna, tagit bort sminket eller klätt mig ordentligt ända sedan olyckan med Zayn hände.
Jag orkade inte.
Allt jag gjort var att sova, gråta och deppa.
Jag vet att det kanske inte var det bästa att göra men jag kunde inte göra något annat.
Jag saknar Zayn så mycket så att jag snart inte står ut.
- Vill du hänga med ut och göra nått? Frågade Liam och log.
- Snällt av er att fråga men nej, sa jag och kollade ner mot golvet.
- Samantha du kan inte stanna inne och deppa förevigt, du måste ut och hitta på saker om du ska komma över honom, sa Liam.
Komma över honom?
Vad menar han med det?
Han var ju inte borta?
Inte än i alla fall.
- Jag vet, men jag vill inte komma över honom, sa jag.
Liam och Harry kollade på mig med en orolig blick.
- Jag vill att han ska komma tillbaka, sa jag tyst och kände hur tårarna kom.
Jag blundade hårt för att hålla dem tillbaka.
Det förvånade mig lite att jag fortfarande hade tårar kvar så som jag gråtit under dom här dagarna.
Jag försökte hålla tårarna tillbaka men lyckades inte.
Jag kände dem rulla ner för mina kinder.
Sen kände jag någon omfamna mig.
- Det vill vi alla, hörde jag Harry viska.
Sen kände jag Liam krama mig också.
Dom kramade om mig en stund och jag grät ut.
Sen släppte dom taget om mig.
- Duscha, klä på dig och fixa dig så kan vi hitta på något sedan, sa Liam och log mot mig.
- Okey, svarade jag tyst.
Lika bra att få det gjort tänkte jag.
Jag måste ju i alla fall duscha, fixa mig och klä mig riktigt snart ändå.
Även fast jag var deppig.
- Vi kommer tillbaka om två timmar, sa Harry och log mot mig.
- Okey, svarade jag igen.
Sen stängde killarna dörren och jag låste.

Harrys perspektiv:

Samantha var verkligen inte sig själv.
Hon var ledsen och deppig.
Hon hade mörka ringar under ögonen även fast hon sovit mycket.
Det verkar i alla fall som om hon har sovit mycket.
Hennes smink hade runnit och hon hade inte tvättat bort det.
Hon hade bara på sig mjukisar, ett linne och några armband.
Hennes hår var en ända stor tova och hon verkade inte bry sig om något längre.
Jag tyckte synd om henne.
Jag vill se henne glad igen.
Jag vill se hennes leende igen.
Fast jag vet att det ända som kan få henne att le är att Zayn vaknar.

Samantha’s perspektiv:
Jag startade duschen och hoppade in.
Jag lät de varma vattnet rinna ner för min kropp.
Det var skönt med en varm dusch efter alla dessa dagar.
Och lika skönt var det att Kate och pappa skulle vara borta i två veckor.
Kanske längre?
Det skulle vara bra.
Allt skulle vara bra om bara Zayn kunde vakna.
Jag stod i duschen länge.
Jag borstade igenom mitt nytvättade hår och smörjde in mig med hudlotion.
Sen tvättade jag bort resten av sminket som den varma duschen inte hade sköljt bort.
Jag sminkade mig igen.
Bara lite lätt.
Sen sprayade jag lite parfym på mig innan jag gick in i mitt sovrum och tog på mig nya sockar och nya underkläder.
Jag kollade runt i garderoben ett tag till jag hittade en vit blus och ett par mörka jeans.
Jag tog på mig kläderna, tog på mig mina armband och gick sedan ner.
Jag drack ett glas vatten och drog på mig mina trasiga svarta tygskor.
Precis när jag tog ner min jeansjacka när det ringde på dörren.
Jag tog på mig jackan och öppnade dörren.
Där stod Liam och Harry.
Dom log.
- Har du något emot att åka in till London? Frågade Liam.
- Nä, sa jag och gick ut genom dörren och låste efter mig.
Sen började vi gå mot killarnas bil.
- Louis och Niall har redan varit inne i stan idag så dom orkade inte följa med, sa Harry när han startade bilen.
- Okey, svarade jag och sen började bilen röra sig.

Liams perspektiv:
Jag, Harry och Samantha gick längst gatorna i London.
Jag och Harry hade skrivit några autografer och tagit några bilder med fans.
Men inte så många.
Klockan var runt 18 en lördag eftermiddag.
Det var inte så jättemånga ute nu.
Jag hade köpt ett par byxor till mig och ett par nya skor till Samantha.
Hon hade vägrat men jag hade ändå köpt henne ett par Toms eftersom hennes nuvarande skor var trasiga.
Harry hade köpt några T-shirtar.
- Är det något du vill ha Samantha? Frågade Harry.
Hon bara skakade på huvudet.
- Du vet att vi betalar, sa jag.
- Tack men det är lugnt killar, sa hon.
Vi försökte övertala henne att komma på något som vi kunde köpa till henne men hon vägrade.
- Jag har fått skor, jag behöver inte ha något annat, sa hon.
Runt 19 tiden så gick vi och åt middag på en restaurang.
Vi hade varit inne i några fler affärer innan vi gick för att äta och jag hade köpt en tröja och Harry hade köpt ett par jeans.
Vi hade köpt två par jeans till Samantha, en pyjamas och lite tröjor.
Hon hade sagt tack flera gånger även fast det inte behövdes.
Allt vi vill är att få henne på bättre humör.



Tack för kommentarerna!
Kapitlena kommer snart bli bättre och ner spännande :)


Kommentarer
Postat av: Nathalie

Det är bara så här! JAG MÅSTE HA ETT KAPITEL TILL IDAG!!! :D

2012-04-01 @ 21:07:48
Postat av: Vanessa

mer

2012-04-01 @ 21:12:06
Postat av: grace

mera!<3

2012-04-01 @ 21:19:07
Postat av: anonym

du skriver sjukt bra! vill bara ha mer :)

2012-04-01 @ 21:31:39
Postat av: Malin

Skitbra ! Du är grymt duktig ! :)

2012-04-01 @ 21:40:37
Postat av: Tilde

Jättebra! Fortsätt.

2012-04-01 @ 23:04:29
Postat av: Emma

Jättebra :)

2012-04-01 @ 23:07:14
Postat av: jessica

LOVE IT <3 :))

2012-04-02 @ 09:32:48
Postat av: Paulina

Du är så jävla bra måste bara berömma hur ofta du uppdaterar fast du har så mycket att göra grymt!!! Jag är som drogad i novellen :)

2012-04-02 @ 13:28:19
Postat av: maja

DU ÄR EN BEGÅVNING! MEEEEER! <3

2012-04-03 @ 00:49:24
URL: http://thepictureoflife.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback